STJÄRNSUNDS KYRKA

Text saknas, Redan på 1400-talet fanns en hytta vid platsen, som då benämndes Sund. Runt om i bygden grundades under följande sekler en rad hyttor och hammarsmedjor. I början av 1700-talet an-lade Gabriel Stiernkrona och Christopher Polhammar ett manufakturverk på platsen, och namnet ändrades till Stjernsund. Under Polhems tid höll man gudstjänst två gånger i månaden i ett litet provisoriskt kapell; intill byggnaden uppfördes 1729 en klockstapel. Tio år senare kunde Stjärnsunds första kyrka invigas, två år efter den stora branden som ödelade bruket. Den nya brukskyrkan, en mindre korsbyggnad av trä med rappad utsida, var uppförd på nuvarande Stallbacken.

Under år 1774 flyttades kyrkan till den plats där lilla herrgården nu ligger. Den nya placeringen av kyrkan ingick i försöket att inordna herrgårdsanläggningen i en nord-sydlig axel. Ringningen övertogs av brukskontorets vällingklocka och gamla klockstapeln revs. Längst ut på Grabbudden anlades 1795 en kyrkogård. Tidigare hade man varit tvungen att begrava de döda vid Husby kyrka. Den lilla brukskyrkan blev så småningom för liten, och ansågs 1881 vara så utsliten att uppförandet av en ny kyrkobyggnad aktualiserades. Ny placering valdes nordväst om gamla kyrkplatsen på Grabbudden, väster om den lilla viken. Tomten hade överlåtits av Klosters AB. Efter två års byggande invigdes den nuvarande kyrkan i augusti 1887, några år senare revs den gamla kyrkan.

Nuvarande kyrka är ritad 1883 av arkitekt H.F. Holmgren, som många av hans verk i utpräglad nygotisk stil. Byggnaden är även i flera avseenden ett verk av bygdens järnbruk. Den är byggd av slaggsten framställd huvudsakligen vid Långshyttan och är utvändigt gulputsad. Taket täcktes ursprungligen med galvaniserad plåt tillverkad av Kloster medan fönstren i gjut-järn tillverkades vid Långhyttans gjuteri. Byggnadens utformning och utsmyckning återspeglar den gotiska arkitekturens traditionella formelement och är ett representativt exempel för den nygotiska kyrkoarkitekturen som blomstrade under perioden.
I mitten av 1950-talet genomgick kyrkan invändigt en stor restaurering under ledning av arkitekt Martin Westerberg, även ett stort antal konstnärer medverkade. Det är dessa åtgärder som ännu präglar kyrkans interiör. Ytterligare en restaurering genomfördes i mitten av 1990-talet.

Kyrkogården i anslutning till kyrkan vittnar i många avseenden om brukets personhistoria och familjerna som inverkat på Stjärnsunds utveckling.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Berggren, Hugo. 1934. Sveriges kyrkobyggnader. Västerås stift.
Berglund, Chatarina. 1987. Brukets kyrkor
Manell, Olof M. 1955. Stjärnsunds kyrka. Julbok för Västerås stift. Årg. 50.
Prästgårdsinventering i Kopparbergs län, 1976. Dalarnas museum
Prästgårdar med skyddsbestämmelser i Kopparbergs län. 1993. Länsstyrelsen i Dalarna
Qvarnström, Elin. 1943. Gammal och nytt i Stjärnsund. I Julboken för Västerås stift.
Sjögren, Josef. 1952. Orgelverken i Västerås stift.
Söderberg, Miles. 1973. Husby kyrka, Stjernsund kyrkor, Långshyttans kyrka. I Husby socken i Dalarna.
Söderberg., Miles. 1948. De gamla brukskyrkorna i Stjernsund. I Husby socken i Dalarna.
Stjärnsund. 1948:61. Julbok för Västerås stift. Årg. 43.

Kyrkans ursprungliga inredning, utsmyckning och färgsättning var liksom den utvändiga ut-formningen tidstypisk, homogen och representativ för det nygotiska stilidealet. Kyrkan saknar utbyggnad för sakristian och i likhet med andra samtida byggnader inrymdes denna bakom koret.

Kyrkorummets ursprungliga utformning och karaktär är bevarade men präglas också till väsentlig del av den omfattande upprustningen som genomfördes på 1950-talet. Utöver inverkan av tekniska förbättringar och installationer förändrades också delvis inredningen. Fönstren försågs med innerfönster och katedralglas; bröstpanelen på långväggarna avlägsnades. Bänkarna reducerades till antal och byggdes om; predikstolen sänktes, sakristia och brudkammare inreddes under läktaren. Korets golv höjdes från ett till två steg och belades med kalkstensplattor. Övriga ytor fick nya brädgolv av furu. Ett nytt altare av tegel med kalkstenshäll uppfördes. Skärmväggen med nischer som stod bakom altaret (avskärmning för sakristian) avlägsnades. På så sätt frilades koret och altaret. Slutligen utsmyckades korabsidens fönster med glasmålningar. En följd av renoveringen blev att del av kyrkorummets färgsättning ändrades med undantag av orgelfasaden och kyrkorummets vita väggar. Taken i kyrkorummet och koret fick ny panel och målades i en tegelröd kulör, de nya väggarna under läktaren i en mossgröna, snickerier och inredning i en brunaktig kulör. Även andra kulörer förekommer på vissa platser, i övrigt är väggarna vita (Ursprunglig färgsättning, se Söderberg, 1973).

Kyrkorummet har en synlig takkonstruktion med s.k. gotiska takstolar som utnyttjas i dekorativt syfte. Takstolar och remstycken är brunmålade, såväl i koret som i kyrkorummet. Takpanelen är numera målad i en tegelröd kulör. Öppningen mot korabsiden är spetsbågig och den profilerade valvbågen bär en målad textremsa med inskriften Ära vare Gud i höjden etc.

Sakristian var förlagd bakom en skärmvägg i koret men flyttades på 1950-talet till nya utrymmen under läktaren, på den norra sidan. Samtidigt revs gamla sakristian och altarväggen för att frigöra koret och altaret. Den ursprungliga altarväggen, som även utgjorde skärmvägg för sakristian, hade fem mörkröda nischer. Den mellersta innehöll en Kristusfigur och övriga figurer av Paulus och Petrus samt två änglar; figurerna är nu omplacerade.

Kyrkan har numera två sammankopplade vapenhus, varav det ena utgörs av tornets bottenvåning och det andra av gången under läktaren. Det sistnämnda tillkom i samband med inredningen av utrymmena under läktaren. Tornets vapenhus har takpanel, vitputsade väggar och furugolv. Dörrarna mot porten och mot kyrkorummet är pardörrar i gotisk stil med avlånga speglar i nedre del och motsvarande glasrutor i överdel. Från vapenhuset leder en trappa till läktaren.

Inredning och inventarier
Vid renoveringen på 1950-talet förhöjdes koret med ett steg, till två steg, och korgolvet täcktes med kalksten. Ett nytt altarbord uppfördes, murat av tegel och med en kalkstensskiva som överdel. Altarprydnad är ett kors i keramik, utfört 1956 av Jerk Werkmäster. Glasmålningarna i korfönstren tillkom 1956 och är utförda efter kartonger av konstnär A. Gabrielsson. De skildrar Jesu födelse, Korsfästelse och Kristi uppståndelse men innehåller även bilder från bygden och bruket. Altarringen är den ursprungliga men knäfallet fick ny klädsel på 1950-talet.

Predikstolen är samtida med kyrkan och utförd även den i nygotisk stil. Den har en femsidig korg med trappa och ett ljudtak som bär fialer. Den är utsmyckad med sniderier och färgpolykromi.
Kyrkan hade ursprungligen 56 öppna fasta bänkar målade som bröstpanelen med träådringar i ljus ek. På 1950-talet avlägsnades många bänkar och deras antal reducerades till 34, vilket innebar en halvering av antalet sittplatser. På så sätt utvidgades den fria ytan framför koret. Bänkarna ombyggdes samtidigt till slutna bänkar med gaveldörrar. De har samma färgsättning som läktaren.

Över mittgången hänger tre traditionella ljuskronor av mässing, två av dessa härstammar från 1880-talet.
Läktaren i väster var ursprungligen öppen i sin underdel, vilken var inredd med bänkar samt med trappor på varje sida om långhuset. Genom inredningen på 1950-talet av utrymmena under läktaren skapades ett mindre vapenhus i mittdelen, brudkammare i söder och sakristia i norr. Läktaren bärs i framdelen av fyra pelare utsmyckade med sniderier. Öppningarna i söder och norr, och delvis även i mitten, är numera igensatta med grönmålade panelväggar. Läktarbarriärens utformning följer kyrkans ornamentik i nygotik. Överdelen av barriären bär räcke av smide.

Orgeln var ursprungligen en Åkerman & Lund med 9 stämmor. Den tillbyggdes på 1950-talet av Frede Aagaard och antalet stämmor utökades till 19. Den nygotiska orgelfasaden från 1888 har bevarats oförändrat, även beträffande färgsättningen.

Kyrkans två klockor är samtida med invigningen av kyrkan 1887. De är gjutna, i England, av stålgods.

Kyrkobyggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus, med en femsidig korabsid i öster och ett smalare kvadratiskt torn i väster. Kyrkan har portar i väster och söder. Byggnadens stomme är huvudsakligen uppförd av slaggtegel och delvis av natursten. Kyrkan är uppförd i en konsekvent och enhetlig gotisk stil.

Långhus, kor och torn karakteriseras av framträdande strävpelare i dubbla avsatser, vilka är kännetecknande för nygotiken. Strävpelarnas anslutningar i tak- och avsatshöjd är plåttäckta. De har också dekorativa ankarjärn i höjd med takfoten som är profilerad. Murytorna är spritputsade och avfärgade i ljusgult, med ett gråmålat band över sockeln av granit och vitputsade ytor i bl.a. blinderingar och dörromfattningar.

Långhuset har sex fönsteraxlar, varav mittfönstret på södra sidan är sammanbyggt med porten. Korabsiden har tre fönster. De spetsbågiga fönsteröppningarna har avrundade språng i tre led och fönsterramar av gjutjärn med lansettspröjsning i överdelen. I sin nedre del har de sex-delade fönster med blyspröjsade rutindelningar. Solbänkarna har plåttäckning.

Porten på södra långsidan har ett spetsigt triangulärt gavelfält med sadeltak. Den inramas av strävpelare med lisener i övre delen. De kröns av plåttäckta fialer som bär förgyllda klot. Gaveln har en blind rosett i gavelfältet och nocken bär ett dekorativt smide krönt med förgylld stjärna. Dörröppningen har rakt profilerat överstycke och pardörrarna nås genom tre trappsteg av granit.

Långhuset har sadeltak med förhöjda vindskivor. På taknocken över östra gaveln står en murad och putsad takryttare med blinderingar, vilken fungerar som ventilationsskorsten. Korabsiden har ett femdelat tak, nedsänkt i förhållande till långhuset. Strävpelarna har spetsiga avslutningar infällda i nedre delen av takfallen. Taken täcktes ursprungligen av galvanise-rad plåt tillverkad vid bruket i Kloster, utförande och material har behållits vid renoveringar.

Tornet har trapputformade strävpelare, med tre avsatser, i västra hörnen. Tornets övre kropp är smalare och indragen i höjd med långhusets taknock. Övre kroppen har hörnpelare som avslutas med fialer, vilka kröns av torntak med förgyllda klot. Tornkroppens krön avslutas med triangulära gavelfält. Urtavlor är infällda i gavelfälten. Tornurets ursprungliga verk var tillverkat i Stjärnsunds berömda urmakeri. Det ersattes dock 1968 med ett nytt av Westerstrands fabrikat. Krönet har en tandsnittsfris under gavlarna.
Ljudöppningarna har samma storlek och utformning som långhusets och korets fönsteröppningar, de är försedda med träluckor. Tornspiran har en oktogonal bas och kröns av ett järnkors som bär ringar och förgyllda kulor. Under ljudöppningen i väster finns ett rosettfönster med språng i yttersmygen.
Portalen har ett triangulärt gavelfält med profilerade kanter som i sin överdel är plåttäckta. Gavelfältet kröns av en blindrosett. Portalen har en spetsbågig vitputsad omfattning med avrundade språng i tre led. Över pardörrarna finns en tympanon av röd sandsten med inhuggen och förgylld text, som påminner om kyrkans uppförande och byggnadsårtalet. De tjärade dörrarna har rak avslutning och bär liggande panel. Porten är infälld mellan strävpelarna och har en trappa av granit med fyra trappsteg. Den kompletteras med smidda ledstänger fästade i portalomfattningen.