VIKBRON ÖVER LJUNGAN

Vikbrons tillkomst kan sägas vara resultatet av en osämja mellan grannbyarna längs Ljungan i Torps socken under senare delen av 1800-talet. Vikens byamän hade sedan länge haft skyldighet att hålla bro eller färja nedströms Byforsen och Vikbönderna hade fullgjort denna förpliktelse med en bro fram till 1827 då den ersattes med en ny bro över Byforsen. Innan bron byggdes gjordes en överenskommelse mellan byamännen i Viken, Byn och Gullgård om att de två sist nämnda byarna gavs rätt att uppbära tull. I gengäld skulle dessa bekosta och underhålla bron samt hålla den öppen för allmänheten. Under 1880-talet var bron förfallen och byamännen i Gullgård, Övergård och Byn uppförde en ny bro strax uppströms den förra. Samtidigt krävde man att byarna Finsta och Viken skulle delta i brobygget i förhållande till sin skattsättning. I annat fall hotades man med att bron skulle stängas för allmänheten och endast utgöra enskild egendom. Detta fick bönderna i Viken och Finsta att ta saken i egna händer. Eftersom man dessutom ansåg att det var alldeles för långt att ta sig till bron över Byforsen för vidare transport till Fränsta kyrkby beslutade man att återuppföra Vikens gamla tullbro. Trots konflikter med bromotståndare, som bl a resulterade i en överklagan till länsstyrelsen, byggdes den nya Vikbron åren 1887-1888. Resultatet blev en 133,27 meter lång balkbro i trä med ett 23,3 meter långt frispann över kungsfåran utförd med ett hängverk i fackverkskonstruktion. Dess imponerande längd medförde, utöver landfästena som är byggda med tuktad natursten, att man behövde 19 pålok för att stabilisera konstruktionen. Dessutom fanns det stora krav på att hålla kungsfåran fri för flottning av timmer samtidigt förhindrade skador vid hög vattenföring, is m.m.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2005-11-10, Dnr 432-4746-02