fotografi

Ole, som är fotograf till yrket, flyttade till Domsten i juli 2018 och det var då han började plocka skräp på allvar. Respekten för naturen har dock alltid funnits där, den fick han med sig som aktiv scout i sin ungdom men även hans naturälskande mormor har varit en förebild. Han känner en stor tacksamhet och ödmjukhet över att få bo här och att plocka skräp blir ett sätt att ge tillbaka och att bevara Domsten vackert.
Sträckan som Ole plockar på börjar strax söder om Kulla Gunnarstorp och slutar precis före Viken, men delas upp på flera dagar i veckan. Ibland plockar Ole även på andra ställen, till exempel längs vägen där ölburkar, flaskor och annat kastats. Ole delar in skräpet i tre kategorier. Den första är det som kommer från havet där fragment av mjukplast utgör den största delen. Rep, nätbitar, frigolit, patronhylsor, plastbiten som finns inne i kapsyler, ballongbitar är fler exempel. Mycket kommer från Danmark men troligen också från förbipasserande lastfartyg. Den andra kategorin är säsongsbetonad och kommer främst från badgäster som efterlämnat fimpar, glasspapper, festisförpackningar och liknande. På sommaren hittar Ole också sådant som folk har tappat från båtar och glömt på stranden som badskor, kepsar, handdukar. Söder om Domsten brukar han hitta fendertar, stora och jättefina. Då brukar jag ta dom och lägga dom i hamnen för då tänker jag att någon kanske kan använda dom igen. Allting behöver inte kastas, säger Ole. Återvinningstanken finns med hela tiden. Mycket slängs i soptunnorna längs stranden men det som går återvinns. Den tredje kategorin är gammalt skräp som legat gömd i sanddynerna. Efter stormen Malik blottades till exempelvis gamla frigolitbitar och ännu fler öronpinnar som kan ha legat gömda 20 – 30 år, berättar Ole. Dels var det mycket som kom in, dels var det mycket gammalt som kom fram i klitterna. Då fick jag att göra!
Det är inte mycket skräp som undgår Oles öga, Jag ser allt! säger han. Minsta plastfragment åker ner i väskan som också den är ett strandfynd. Den kan man använda 500 gånger till! Allt som är plast, metall och glas plockas, men plasten värst. Ett exempel är den lilla plastbit som sitter runt sugröret på festisförpackningar. Sådana små plastbitar har Ole hittat, framför allt på sommaren, överallt, överallt.

Ingen vet hur mycket marint skräp som flyter i land längs Sveriges kuster men, forskare räknar med att det finns mer än 150 miljoner ton plast i världens hav och att det varje år tillkommer 5-13 ton. Siffror som kan få vem som helst att undra om det man plockar gör någon skillnad över huvud taget. Men även om Ole tycker att det är deprimerande så ser han ändå nytta med det han gör; det är klart att jag inte kan rädda världen, men all den plast jag plockar kan inte åka tillbaka till havet igen för den slänger jag i soptunnan. Dessutom finns det fler fördelar: När jag är ute och plockar skräp, då kopplar jag bort allt. Då går jag i min lilla värld. Det är en winwingrej. Jag får frisk luft, jag får motion och så gör jag en bra grej.
Skräpplockandet har också lockat fram Oles kreativa ådra. En kontakt visade honom olika sidor på Instagram där andra personer som plockar skräp lägger upp bilder på det som hittats, ofta i vackra mönster. Då tänkte jag att eftersom jag är fotograf så kunde jag göra något av det, säger Ole. Vi som följer honom på hans instagram olejais, har sett hur skräp han har hittat har formats till fiskar, glada gubbar och skräp utlagt i färgschema för att nämna några exempel. Inte sällan har bilderna tillsammans med texten en humoristisk touch. Genom instagram har Ole också fått kontakt med likasinnade över hela världen, för han är långt ifrån ensam om att plocka skräp.