BLÄDINGE KYRKA

På samma plats som nuvarande kyrka står fanns tidigare en träkyrka, vilken troligen uppfördes under 1100-talet. Stenkyrkan tog dess plats på 1400-talet. Denna uppfördes som en salskyrka och har senare byggts till i omgångar. 1781-82 tillkom det lanterninförsedda tornet i väster och 1834-35 byggdes det tresidiga koret åt öster.
Stenkyrkan uppfördes på 1400-talet, men har fått en mer nyklassicistisk prägel efter senare utförda ombyggnader.
1782 uppfördes det lanterninförsedda tornet i väster. Ett halvt sekel senare, under åren 1834-35, förlängdes kyrkan åt öster och den fick sin tresidiga koravslutning. Vid någon troligen närliggande tidpunkt har även långhusets fönster förstorats.
Vid restaureringen 1947-49 under ledning av arkitekt Hans Lindén renoverades och avfärgades den yttre putsen. Samtidigt togs rankdekor under takfoten fram. Lanterninen upptäcktes vara i dåligt skick, varför den restaurerades med nytt virke och försågs med nytt tornkors, samt tornur. Långhusets norra takfall täcktes om och åskledare monterades. Entrén breddades och försågs med nya dörrar.

En ramp uppfördes vid entrén 1986.

1998 genomfördes en yttre restaurering, då fasadernas puts reparerades och avfärgades vit.
Samtliga spåntak tjärades och lanterninens panel målades vit.

Interiören präglas till viss del av den äldre inredningen, som bänkfasader och predikstol från 1600-talet. Men kyrkorummet bär starka spår av senare moderniseringar. Innerväggarna var tidigare rikt bemålade, men är numera vitputsade.
Vid tornbygget 1782 och utökningen av långhusets korparti på 1830-talet förändrades förstås även interiören. Vid 1780-talet tillkom måleriet på läktarbarriären. Korväggen gjordes tresidig 1834-35 och försågs med fönster. Bänkkvarteren utökades framåt med nya bänkar. Interiören stod dock sedan ganska orörd i ett sekel.
Kyrkan elektrifierades 1935 och 1943 återbördades den medeltida dopfunten, som sedan 1887 varit deponerad på Smålands museum.

Restaureringen 1947-49 under ledning av arkitekt Hans Lindén var genomgripande och ledde till stora förändringar i kyrkorummet. Trossbotten isolerades och nytt golv lades in, samtidigt som korgolvet höjdes. Koret utökades dessutom och fasta bänkar anordnades. Innertaket isolerades och målades i ljusblått. Antalet bänkar minskades och de kvarvarande gjordes bekvämare. Nya läktartrappor tillverkades, läktarbarriärens måleri togs fram och predikstolen restaurerades. Nytt altare murades upp. I vapenhuset lades tegelgolv, en ny skåpinredning inrättades i sakristian och i tornkammaren anordnades ett museum.

1956 insattes svagt färgat katedralglas i korfönstrens innerbågar.

Vid en restaurering 1986 isolerades vapenhuset och elektrisk klockringning installerades. Ett nytt altarskåp av Sven Bertil Svensson, Mörbylånga, ersatte den gamla altartavlan, som i sin tur flyttades upp på läktaren. De två bakersta bänkraderna liksom den norra läktartrappan borttogs och inbyggnader för toalett och städutrymmen utfördes. Bänkarna på läktaren togs också bort.

Blädinge kyrka är vackert belägen på en naturlig höjd i den södra delen av byn, omgiven av ett bitvis öppet odlingslandskap. Väster om kyrkan går landsvägen genom byn precis framför entrén, och i öster gränsar platsen till sjön Salens strand.
Blädinge kyrka är en medeltida landsortskyrka som byggts ut i flera omgångar. Den är uppförd i sten och består av ett rektangulärt långhus med tresidig avslutning åt öster och mycket högrest sadeltak. Den har ett lanterninförsett torn i väster samt en utbyggd sakristia i norr. Koret är orienterat åt öster.
Med sitt dominerande spåntak och låga torn ger kyrkobyggnaden ett mycket kompakt intryck, utan att för den skull verka liten.

Tornet är lågt i förhållande till kyrkans övriga proportioner. Det är enkelt utformat och indelat i en låg och bred entrédel samt en högre och något smalare våning däröver. Nederdelen rymmer kyrkans entré åt väster. Porten, klädd med brunmålad panel i romboidmönster, sitter i markplan och saknar trappa. Dess stickbågsvalv innefattar även en lunett med ofärgat katedralglas i blyspröjs. Valvet omges av en slätputsad omfattning i form av kvaderstensimitation, vars entablement är avtäckt med plåt. Precis ovanför denna är tornets utkragande nederdel avtäckt med svartmålad plåt. Bottenvåningen saknar fönster.
Överst på tornets övre våningsdel sitter de tre rundbågsformade ljudöppningarna, en i varje väderstreck utom åt öster. Luckorna är klädda med kopparplåt. I öster finns istället två mycket små runda fönster, ett på var sida om långhusets branta takfall.
Under ljudöppningarna sitter åt söder ett litet rektangulärt fönster i stickbågeformat valv. I samma höjd finns på västra sidan av tornet en stor minnestavla i svartmålat gjutjärn med förgyllda bokstäver i högrelief. Texten lyder: G:1.1.1. 1782. GUD MED TIG OCH OSS ALLA.
Tornets gesims är ett utkragande listverk av enkel typ i vitmålat trä.
På det pyramidformade torntaket sitter den smala lanterninen, klädd med stående smal och vitmålad panel. Den har åt varje väderstreck en brunmålad rund urtavla med förgyllda siffror och visare. Lanterninens karnisformade huv är klädd med kopparplåt och kröns av ett förgyllt kors på kula.

Långhuset ger ett bastant intryck med sitt högresta tak och sina djupt sittande fönster. Utformningen är relativt asymmetrisk. Långhuset har tre stora stickbågsformade fönster åt söder och öster om dem en port i enkel slätputsad omfattning. Två trappsteg i släthuggen granit leder upp till dess dörr, klädd med brunmålad panel i fiskbensmönster. Nedanför ligger en sten med huggen text.
På långhusets norra sida finns motsvarande tre fönster, men i öster är sakristian utbyggd. På långhusets tresidiga gavel i öster sitter två fönster av samma modell, ett i sydost och ett i nordost.
Långhusets gesims är ett enkelt listverk i trä som målats i brunt.

Sakristian är en låg rektangulär utbyggnad, vars taknock ansluter till långhusets takfot. Den har i norr ett stickbågsformat fönster och under det ett litet rektangulärt källarfönster. På dess östra sida finns källarnedgången under kopparklädda luckor.
På den västra sidan sitter sakristians port. Denna är klädd med brunmålad panel i fiskbensmönster och har ett litet fönster i form av en kvadrat på högkant. Tre trappsteg i släthuggen granit leder upp till dörren.

Samtliga tak är klädda med tjärade spån, utom lanterninens huv. Denna är klädd med kopparplåt. Hängrännor och stuprör är även utförda i kopparplåt.

De stora fönstren på långhusets sidor samt korfönstren är av korsposttyp. De har i ytterbågarna rutor av olika kvalitet i blyspröjs, både ofärgat klarglas och grönfärgat katedralglas. Sakristians fönster har rutor av grönfärgat katedralglas i blyspröjs. Samtliga ytterbågar är av trä och målade i ljust grågrönt. Solbänkarna är utförda i röd sandsten.

Fasaderna är genomgående spritputsade och avfärgade i vitt, med undantag av fönster- och dörromfattningar som slätputsats. Runt hela kyrkobyggnaden löper en cementputsad sockel som färgats grå. På några ställen sticker grundstenar fram ur denna. På långhusets östra gavel finns två ventilationsgluggar försedda med galler samt på sakristian en.
På både den norra och den södra sidan har äldre måleri i röda nyanser delvis tagits fram under takfoten. De består av växtrankor och draperier. På den södra sidan finns en markering i putsen efter en tidigare muröppning, vid det västligaste fönstret. Långhuset har även i fasaden sju små hål på var långsida.