ESKILSÄTERS KYRKA

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING - Kyrkans långsmala enskeppiga kyrkorum täcks av ett relativt resligt ljusblått trätunnvalv med tandsnittsmönstrad taklist. Koret med tresidig avslutning är förhöjt ett steg från långhuset. Golvet i koret och mittgång är lagt med kalksten medan bänkkvarteren har golv av trä. Väggarna är putsade och avfärgade vita, fönsterbågarna gråvita. Fönstren sitter oregelbundet placerade. Västläktare som bärs upp av kolonner och med barriär figurativt målad av målarmästare Hans Georg Schüffner. Orgeln är byggd 1820 av orgelbyggeridirektören Johan Eberhardt, Stockholm och en av få av dennes produktion bevarade. Den byggdes ursprungligen för Södra Ny kyrka, men där skaffades en annan på 1860-talet, varefter den kom att bli uppsatt i Eskilsäter 1877. Två slutna bänkkvarter med dörrar mot mittgången följer ända fram till västväggen. Altaruppsats och predikstol i koret härstammar från 1683 och är utförda av okänd bildhuggare i för länet tidig barockstil. Altaruppsatsen har en från 1763 tillkommen altartavla målad av Hans Georg Schüffner. Altarringen är tät, kantigt u-formad och tillkom 1952. I korets södra del står dopfunten som är av täljsten på ett upphöjt podium. Funten är möjligtvis huggen i Norge under senare delen av 1200-talet. Spetsflikmönster runt övre kanten tyder på engelskt inflytande. Bredvid dopfunten finns öppning till sakristian med textilförvaring, arbetsbord och den sk Roostavlan från 1700-talet. I tornrummet, som nås via vapenhuset och läktaren, finns sedan år 1952 inrättat ett museirum med äldre föremål från kyrkan. Här kan man se resterna av ett krucifix från 1300-talet, en timvisare från 1700-talet i täljsten, en gammal kyrkport samt åtskilliga begravningsvapen.
LÅNGHUSET har ett långsmalt kyrkorum med tresidigt avslutat förhöjt korparti. Fönstren sitter oregelbundet placerade. Bågarna är rundbågiga och målade gråvita. Småspröjsade ytterfönster, moderna innanfönster med helstora rutor. Mittgång och kor har kalkstensgolv medan bänkkvarteren har trägolv. Vita putsade väggar. Tre dragstag. Kyrkorummet täcks av ett relativt resligt ljusblått trätunnvalv med tandsnittsmönstrad taklist. Vid restaureringen 1950-52 var avsikten att framhäva kyrkans äldre stilkaraktär, varför flera tillskott från sent 1800-tal avlägsnades. Den ursprungliga färgsättningen av altaruppsats, predikstol, bänkdörrar och läktarbarriär framtogs.
KORET har kalkstensgolv och är förhöjt ett steg från långhuset. Vardera ett rundbågigt fönster i de snedställda väggarna. ALTARUPPSATS i trä med snidade figurer härstammar från 1683 (okänd bildhuggare) och blev 1763 omstofferad av Hans Georg Schüffner. Därefter ommålad 1856 och 1896. Den har nederst en predella med det Silfverswärdska vapnet och bibelspråket Joh 3:16 jämte dateringen 1683 22 aug. Troligen är den skänkt av någon från denna ätt. Uppsatsen är rikt utsmyckad med ornament och skulpturer, bl a en calvariegrupp med Kristus på korset med jungfru Maria till höger och Johannes till vänster. Altaruppsatsens dominerade kulör är blått. ALTARTAVLAN i mitten är målad 1763 av Hans Georg Schüffner. Målningen framtogs och restaurerades 1950. De målningar som togs bort var Oskar Söderberg från 1856 och Fred Högberg från 1896. ALTARBORD av trä med sneddade hörn, refflade hörnpilastrar, triglyfrefflor i fris samt rundbågig fältindelning, vari målade vita schablonblommor i renässansstil, allt från 1896. Textilerna hänger på kardborreband eller i kork. Ypsilonformad intäkt ALTARRING från 1952 med fyllningar målad i grått, grönt, brunt och gult. Knäfall med brunt skinn. PREDIKSTOLEN är ett 1600-talsarbete i barockstil med skulpturer i olika fält mellan marmorerade kolonner. Från vänster syns Johannes, Kristus med jordgloben, Petrus och längst till höger Andreas med det X-formade Andreaskorset. Baldakinen ovan predikstolen har också en rik skulptural utsmyckning med änglamotiv, fruktgehäng och en duva, som utgör symbolen för Den Helige Ande. På trappräcket Maria och Johannes (flyttade från altaruppsats). Stödkolonnen tillkom 1950. Dominerade kulörer på stolen är blått och engelskt rött. DOPFUNT av täljsten, dateras 1200-tal. Fot och skål i två lösa delar vilka förenats genom en nu försvunnen tapp. Skålen rund med nästan raka sidor och flat botten. Upptill pryds kuppan av upphöjd flikbård, nedtill av inskuret zick-zack-band. Funten är av norsk typ men spetsflikmönster runt övre kanten kan tyda på engelskt inflytande. Till funten finns ett lock av trä målat grönt, 1600-tal. Fyra kvartcirkelsegment möts ovanpå locket i en fyrkantig, knopprydd ståndare. Dopfunten vilar på ett uppbyggt halvcirkelformat golv. Textiltavla vid dopfunt från 1985.
På kyrkans södra vägg hänger huvudbaneret för överstelöjtnanten Leonard Silfverswärd (1636-1676). Den är målad i blått, rött och guld med underst en silvrig tavla med text i svart. En båt "Stora Karolina" hänger i korets norra del. Tillverkad av Per Kullander. Kormatta från 1953 ritad av Stina Hjortsberg. Ambo från 1996 tillverkad av Bertil Ottersten, Gaperhult. Två stolar i koret från 1952 efter ritning av arkitekt Fant. I korfönsternischerna sitter två psalmnummertavlor, vit botten med ram av räfflade pilastrar som bär upp en gesims. Underst en pärlstav. Målad grön och guld.
LÄKTARE med orgel i väster. Bärs upp av 8 runda kolonner, marmorerade i grått, svart och beige. Läktarbarriär med målningar av H G Schüffner. Motiv apostlarna med deras attribut. De är målade i röda fält, sidorna gröna. Av foton framgår att västläktaren tidigare sträckt sig längre ut i rummet med ett utbyggt mittparti i vilket orgeln varit placerad, dikt mot barriären. Under 1900-tal har läktaren förminskats och orgeln flyttats bakåt. Lösa stolar tillkom 1952-54. Läktaren har brunbetsat golv. ORGELN är byggd 1820 av orgelbyggeridirektören Johan Eberhardt, Stockholm och en av få av dennes produktion bevarade. Den byggdes ursprungligen för Södra Ny kyrka, men där skaffades en annan på 1860-talet, varefter den kom att bli uppsatt i Eskilsäter 1877. Orgeln har klassisk ton, mekanisk med 10 stämmor. Konserverades 1949 av bröderna Moberg i Sandviken. Den är målad grön, grå med förgyllning.
BÄNKAR är slutna med panel mot ytterväggarna och dörrar mot mittgången. I väster sluter de an ända fram till västväggen. Invändigt rödbruna, överliggare brun, utsidor i grönt, ljusbrunt, orange och beige med fyllningar med landskapsliknande marmoreringar. Bänkdynor tillkom 1994, tegelröda. Elektriska bänkvärmare. 15+15 st. 1 kyrkvärdsbänk längst fram vid utgång till sakristian.
SAKRISTIAN nås via brun och gråblå trädörr från långhusets sydvägg. Nyanlagt furugolv, putsade väggar och brunbetsat trätak. Ritsat i väggarna som visar hur äldre fönster och dörr varit placerade. Fönster i söder och dörrar ut i östfasaden. Efter västra väggen ett textilskåp. Skrivbord, kista, och en stor tavla med avbildningar av majoren Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter från Rosenborg (1694-1741), hans fru Merta Magdalena von Stefken samt sju av deras 12 barn. Bakom de levande skymtar de döda barnen.
VAPENHUS i tornets bottenvåning har kalkstensgolv, vitkalkade väggar och grönmålat trätak. Trappa upp till tornet efter södra väggen, grönmålat räcke och förråd under. Ett litet förråd i norr. Pardörrar med fyllningar till kyrkorummet, lika ytterdörrarnas insida. TORNRUMMET fungerar som MUSEIRUM och har gamla föremål från kyrkan sammanställd av fd kyrkvaktmästaren Gustaf Lindberg. Dess äldsta föremål är ett skadat triumfkrucifix från 1300-talet. En timmervisare i täljsten från 1700-talet, orgelpipor, delar från predikstol, en rad begravningsvapen från 1600- och 1700-talen. De sistnämnda består av mindre vapensköldar som efter en adelsmans död bars i likprocessionen och uppsattes i kyrkan kring huvudbaneret. Över museirummet finns i tornet tre nivåer.
ÖVRIGT - HANS GEORG SCHÜFFNER föddes i Lidköping och inskrevs som 15-åring vid målarämbetet i Göteborg. 1735 anhöll han om mästarvärdighet. Han bodde sedan först i Lidköping och inspirerades av Läckötraditionen. I slutet av 1730-talet kom han att arbeta med ett flertal kyrkor i Dalsland bl a Fröskogs kyrka. Från mitten av 1700-talet målade han i Värmland. 1750 Stavnäs, 1750 Holmedal, 1753 Glava, 1763 Eskilsäter, 1764 Millesvik, 1767 Ölserud och slutligen 1769 Botilsäter. Troligtvis har han även målat i Kila kyrka.

Komplettering vid inventering 2002:
Eskilsäters kyrka är murad av sten, vitputsad under valmat sadeltak med skiffer och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett gravkor på sydsidan som nu fungerar som sakristia, samt ett efter 1867 tillkommet torn i väster med kopparplåtinklädd karnischsvängd huv och åttkantig öppen lanternin avslutat i en spira med kula och kors. Väggarna bryts upp av rundbågiga port- och fönsteröppningar med brunmålade bågar och i putsen är flera av den medeltida kyrkans muröppningar markerade. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning. Kyrkomurarna vilar på en stensockel som karakteristiskt ligger utanför vägglivet och bildar vot mot väggen. Väggarna är slätputsade med kalkbruk och stensockeln med kalkcementbruk, tornets övre del har mittfält markerade i spritputs. Långhusets fasadmurarna avslutas mot takfot med en 60 cm bred vitmålad bård av träpanel. Tornet har lucköppningar i samtliga väderstreck, luckorna är av tjärad trä. På tornets västfasad står årtalet 1896. Långhusets tak med reaktangulärt skiffer har kopparplåtintäckningar i taknock och vinkelrännor. Hängrännor är även de av kopparplåt och rören har skarpa krökar. Runt fasaden finns en 30-50 cm bred grusad kant.
Kyrkans långsmala enskeppiga kyrkorum täcks av ett relativt resligt ljusblått trätunnvalv med tandsnittsmönstrad taklist. Koret med tresidig avslutning är förhöjt ett steg från långhuset. Golvet i koret och mittgång är lagt med kalksten medan bänkkvarteren har golv av trä. Väggarna är putsade och avfärgade vita, fönsterbågarna gråvita. Fönstren sitter oregelbundet placerade. Västläktare som bärs upp av kolonner och med barriär figurativt målad av Hans Georg Schüffner. Orgeln är byggd 1820 av orgelbyggeridirektören Johan Eberhardt, Stockholm och en av få av dennes produktion bevarade. Den byggdes ursprungligen för Södra Ny kyrka, men där skaffades en annan på 1860-talet, varefter den kom att bli uppsatt i Eskilsäter 1877. Två slutna bänkkvarter med dörrar mot mittgången följer ända fram till västväggen. Altaruppsats och predikstol i koret härstammar från 1683 och är utförda av okänd bildhuggare i för länet tidig barockstil. Altaruppsatsen har en från 1763 tillkommen altartavla målad av kyrkomålaren Hans Georg Schüffner. Altarringen är tät, kantigt u-formad och tillkom 1952. I korets södra del står dopfunten är av täljsten på ett upphöjt podium. Funten är möjligtvis huggen i Norge under senare delen av 1200-talet. Spetsflikmönster runt övre kanten tyder på engelskt inflytande. Bredvid dopfunten finns öppning till sakristian med textilförvaring, arbetsbord och den sk Roostavlan från 1700-talet. I tornrummet, som nås via vapenhuset och läktaren, finns sedan år 1952 inrättat ett museirum med äldre föremål från kyrkan. Här kan man se resterna av ett krucifix från 1300-talet, en timvisare från 1700-talet i täljsten, en gammal kyrkport samt åtskilliga begravningsvapen.
Den västra delen av den nuvarande kyrkans långhus innefattar murar efter den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal. Den äldre kyrkobyggnaden var längre och kortare än nu nuvarande och bestod av långhus, kvadratiskt kor med en halvrund absid. På sydsidans västra del fanns en portal och på nordsidan ett mindre fönster. Den medeltida kyrkan byggdes om under 1600-talets andra hälft (eventuellt omkring 1680) varvid långhuset förlängdes åt öster och det tresidiga korpartiet tillkom. Väggarna till det gamla långhuset höjdes med sten och timmer. Ett gravkor byggdes i två våningar. I underdelen inreddes ett gravkor för adelsätten Silfverswärd, medan överdelen tjänstgjorde som läktare, dit man kunde komma med tillhjälp av en trappa mot väster. Genom ett mot kyrkorummet öppet valv kunde man från herrskapsläktaren följa med i gudstjänsten. Vid mitten av 1700-talet skänktes gravkoret till församlingen för att användas som sakristia. Gravarna flyttades till ett benhus vid södra väggen. Det mellanliggande golvet revs ut och de nuvarande ingångarna togs upp. En äldre dörr direkt in till koret murades igen 1762.
Tornet, vars undre del är av gråsten men övre, 1896 färdigbyggda parti är av tegel. Västtornet är inte byggt i förband med långhuset och innehåller även det delar från medeltiden. Före 1896 hängde kyrkklockorna i en fristående, öppen klockstapel av trä, vilken flera gånger ombyggts. Efter 1896 revs klockstapeln. Såväl i inventering från 1830 som i Djuklous beskrivning 1867 anges kyrkan sakna torn, men i protokoll från 1794 och 1807 omtalas ett torn varför kyrkan sannolikt haft ett äldre torn, som i så fall delvis borttagits före år 1830.
Kyrkans tak tunnvälvdes och fick schablonmålningar 1896. 1830 hade kyrkan flattak med målningar av Hans Georg Schüffner (1760-tal), över altaret en sol, nedöver läktaren yttersta domen. År 1713, 1818 och 1842 beslöts att nya fönster skulle upptas i södra väggen, vilket torde betyda att fönstren skulle göras större. År 1825 var det åter på tal om reparation av kyrkan och då kom också förslag om att riva kyrkan och bygga ny tillsammans med Millesvik. Rivningen blev inte av. 1818 lades skiffertak på kyrkan. Innan det hade taket spåntäckning. På 1830-talet tog man bort det platta innertaket, och välvde det. Fler invändiga ombyggnads- och renoveringsarbeten utfördes 1854 då golvet sänktes i sakristian och en ny dörr dit togs upp på dess östsida. Samtidigt murades en dörr i korets sydsida igen. Trappa till läktaren anbringades i vapenhusets södra sida. Korbänkar tas bort, en ny tillkommer vid sakristieutgången.
En omfattande renovering skedde åren 1895-96 då gravkoret definitivt togs i bruk som sakristia, golvet mellan våningarna togs bort, valvet in mot kyrkan igenmurades, gravarna i bottenvåningen forslades ur koret och reser av kistor och skelett jordades i särskild bengrav. Dörr upptogs från sakristian till kyrkan. Klockstapeln revs. Kyrkan limmålas invändigt och får schablondekorerade fält på väggar och tak. Text ovan altaruppsatsen "Ära vare Gud". Nytt altarbord och altardisk. Ny altarmålning. Nya psalmnummertavlor. Kamin placeras framme i koret. Man insätter nya öppna bänkar. Även år 1943 uppges kyrkorummet få nya bänkar.
Vid en restaureringen 1950-52 enligt program från arkitekt Erik Fant, Stockholm var avsikten att framhäva kyrkans äldre stilkaraktär, varför flera tillskott från sent 1800-tal avlägsnades. Den ursprungliga färgsättningen av altaruppsats, predikstol, bänkdörrar och läktarbarriär framtogs. Altaruppsatsen, senare kompletterad med altartavla av Hans Georg Schüffner, tillkom 1683, den övriga nämnda inredningen under 1600- eller 1700-talet. Man arbetade med grunden och golvet, dränerade samt utförde in- och utvändig rappning. Koret förstorades. Nytt golv inlades och nya bänkar med dörrar. För dopfunten gjordes ett upphöjt podium. Inventarier restaurerades av konservator Olle. Läktaren återfick sitt ursprungliga utseende. Museirum inrättas i tornrummet. Stödkolonn tillkommer på predikstolen. En ny altarring byggs och innanför denna läggs trägolv. Två nya psalmnummertavlor placeras i korens fönsternischer. Vägglampetter tillkommer. Två nya stolar placeras i koret. Lösa stolar inköps till läktaren. Textilskåp inrättas i sakristian. Ny gångmatta, nya dörrar, nya fönster och innanfönster installeras. Tidigare var fönstren spetsbågeformade, nu blir de rundbågiga. Elarbeten utförs och taket isoleras med glasullsmatta. I samband med arbetena gjordes byggnadshistoriska undersökningar av Gilbert Svensson vid Värmlands Museum. Äldre byggnadsdelar markerades genom ristning i putsen.
År 2000 inlades ett nytt trägolv i sakristian och påbörjades en exteriör renovering av fasaden. Långhustaket renoverades, skiffern rengjordes och omlades på ny panel, rötsakadade takstolar lagades, diverse plåtarbeten, dränerningsarbeten samt ventilering av sakristian och långhustaket. Invändig upplagning och avfärgning av putsade väggytor. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Karl Karlsen.

Eskilsäters kyrka är murad av sten, vitputsad under valmat sadeltak med skiffer och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett gravkor på sydsidan som nu fungerar som sakristia, samt ett efter 1867 tillkommet torn i väster med kopparplåtinklädd karnischsvängd huv och åttkantig öppen lanternin avslutat i en spira med kula och kors. Väggarna bryts upp av rundbågiga port- och fönsteröppningar med brunmålade bågar och i putsen är flera av den medeltida kyrkans muröppningar markerade. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning. Brunsvart pardörr med överljus. Dörrar finns även på sakristians östfasad, kopparinklädda dörrblad.
Kyrkomurarna vilar på en stensockel som karakteristiskt ligger utanför vägglivet och bildar vot mot väggen. Väggarna är slätputsade med kalkbruk och stensockeln med kalkcementbruk, tornets övre del har mittfält markerade i spritputs. Långhusets fasadmurarna avslutas mot takfot med en 60 cm bred vitmålad bård av träpanel. Tornet har lucköppningar i samtliga väderstreck, luckorna är av tjärad trä med liggande panel. På tornets västfasad står årtalet 1896. Långhusets tak med rektangulärt glimmerskiffer har kopparplåtintäckningar i taknock och vinkelrännor. Hängrännor är även de av kopparplåt och rören har skarpa krökar. Runt fasaden finns en 30-50 cm bred grusad kant.
Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; i putsen är flera av den medeltida kyrkans muröppningar markerade.
Den klockformade tornhuven, krönt av en högrest lanternin, tillkom vid en omfattande restaurering 1896. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning.