JÄRRESTADS KYRKA (SANKT JOHANNES KYRKA)

Kyrkan består av de romanska byggnadsdelarna; långhus, kor och absid samt det sekundärt tillkomna, medeltida, västtornet. Samtliga fasader är spritputsade och vitmålade med slätputsade omfattningar kring portaler och fönster. De äldsta delarna av kyrkan har ett murverk av kalkstensblock lagda i jämna skift. Längst ned på långhus, kor och absid finns en hög, skråkantad, kalkstenssockel vilken är putsad och gråmålad. En tresprångig takgesims av tegel är ett senare tillägg liksom långhusets och korets trappstegsmurade gavelrösten.

Tornets murverk är av gråsten i ojämn skiftesläggning med trappstegsgavlar av tegel. Tornets östra mur rider på långhusgaveln dvs. den är uppbyggd på den romanska långhusgaveln. Tornet saknar sockel medan takgesimsen har samma utseende som på kyrkans övriga delar. Gavelröstena är rikt blinderade med runda och rektangulära nischer. De rektangulära nischerna är utförda med en avtrappning i ovankant. På de översta torntinnarna sitter drakformade vindflöjlar med årtalet 1845. Tornets västra mursida är förstärkt med strävpelare, en i varje hörn. Den södra är kraftig och avtrappad i fyra steg upp till klockvåningens bjälklag. Den norra är smalare och något lägre samt utförd utan avtrappning. Norra strävpelaren är byggd i liv med tornets norra mur vilket ger tornet ett konformat utseende sett från norr. Flera ankarjärn och murband syns i tornets fasader.

Nuvarande ingång till kyrkan är genom västportalen från 1880. Portalen har en rundbågsformad omfattning utförd med fem mursprång. I tympanonfältet över den rektangulära ingångsöppningen finns en rund murnisch med ett svartmålat konsekrationskors i relief. Porten består av en blåmålad, paneltäckt pardörr med dekorativa goticerande gångjärnsbeslag. Utöver västportalen har kyrkan ytterligare en ingång, prästingången till sakristian i absiden. Ingången består av en smal rundbågsformad omfattning med ett mursprång kring en rektangulär dörr och ett rundbågigt överljusfönster. Ytterdörren är en modern blåmålad trädörr. De ursprungliga portalöppningarna i långhusets norra och södra sida samt korets sydportal är igensatta. Av den medeltida korportalen finns inget synligt idag. Enligt murverksundersökningar som gjordes 1983 har korportalen varit relativt liten (170 x 80 cm) med omfattning av väl huggna kalkstenskvadrar. Syd- och nordportalernas övre del upptas numera av 1800-talets rundbågiga fönsteröppningar och det är oklart om portalernas valvbågar är bevarade i fönstervalven. Enligt en mur-verksundersökning är sydportalens inre omfattning endast delvis bevarad medan nordportalens valvöppning kan vara bevarad i en fönsteröppning på samma plats. Vid läget för sydportalen syns numera endast två utskjutande pilastrar med ett skråkantsavslut upptill. Nordportalen har samma utseende men med en markerad bas i pilastrarnas underkant och med ett profilerat kapitäl ett stycke under det skråkantade pilasteravslutet. Kapitälen bör ha utgjort vederlag till öppningens tresprångiga båge såsom den är beskriven av Brunius. Den högre pilastern kan möjligen ha haft ett liknande utseende som i portalomfattningen till Simris kyrka, med trappstegsavslut.

Kyrkans fönsteröppningar till koret och långhuset är rundbågsformade med omfattningar av tre mursprång och solbänkar av betongskivor. Korets fönsteröppningar är något mindre än långhusets. Absidens fönster är ännu mindre och med ensprångig muromfattning. Fönsterbågarna är av svartmålat järn med horisontell och vertikal spröjsning och diagonallagda blyinfattade rutor. Till tornet finns två små ljusöppningar till andra våningen, i södra och norra muren. Öppningarna är sannolikt ursprungliga. Den södra är numera igensatt utifrån och inte synlig i fasaden. Klockvåningen har tre rundbågiga ljudöppningar, mot söder, väster och norr. Öppningarna är utförda med ett mursprång och har invändiga blåmålade ljudluckor. Mot öster finns en mindre, rektangulär, ljusöppning med invändig lucka.

Kyrkans samtliga delar täcks av sadeltak av gråmålad plåt med stående vertikala falsar och förskjutna horisontalfalsar. Avvattningen från takfallen sker genom fotrännor och stuprör av målad plåt.

Interiör
Västportalen leder in till tornets bottenvåning som är traditionellt inredd med ett litet vindfång innanför huvudentrén och förhall/vapenhus under en läktarvåning. Vapenhuset är avskilt från kyrkorummet genom en vitmålad trävägg. Mellan vind-fånget och vapenhuset samt till kyrkorummet finns spegeldörrar målade i pärlgrå nyans med glasade fyllningar upptill. Vid vapenhusets norra sida finns inbyggnader för WC, förvaring och trappuppgång till läktaren. I sydvästra hörnet finns också en inbyggnad för kyrkans elcentral. Inbyggnaderna är liksom väggen mot öster och innertaket klädda med vitmålad träpanel. Golvet består av en heltäckningsmatta på betonggolv. Vapenhuset har i övrigt en enkel inredning med hängare och bokbord. En gravsten från 1785 sitter uppsatt mot södra väggen. Gravstenen har rektangulär form och har ett hugget motiv i hög relief föreställande en pojke med timglas och en blomkalk. Pojken är klädd i Gustaf III:s nationella dräkt. Gravhällen låg tidigare på kyrkogården och tillhörde ynglingen och mönsterskrivaren David Lenanders 9-årige son. Motivet är enligt kyrkohistorikern Curt Wallin typiskt för stenhuggare Appelgren i Tommarp.

Läktarvåningen för orgeln sträcker sig från tornets andra våningsplan ut i långhusets med en utskjutande halvrundel i mitten och indragna, raka sidor. Läktarens främre del bärs upp av ett par smäckra gjutjärnskolonner. Läktarbarriären är utförd med en spetsbågearkad i nygotik och kolonnetterna har skurna kapitäl. Under läktaren är långhuset traditionellt möblerat med bänkkvarter vid sidorna av en mittgång. Bänkarna sträcker sig ända fram till långhusets östra sida. Golvet i mittgången är av gjuten cement och i bänkarna ligger ett fernissat brädgolv.

Långhuset täcks av två höga kryssvalv uppmurade från tresprångiga pilastrar. Valven kan ha hög ålder då de är murade med medeltida storstenstegel i halvstensvalv. De är dock hårt renoverade vilket ger ett sentida uttryck. Pilastrarnas kragband sitter mycket högt och är utförda med en vulst nederst, en snedfas och ett utkragande skift överst. Valvbågarna har spetsbågig form och är slagna med följdskift. Ribborna har fyrsidig genomskärning, nedåt något avsmalnande. Både väggar och valv är putsade och vitkalkade utan dekormålning. Långhusets stora fönsteröppningar sitter högt och har vida skrånande smygar.

I långhusets nordöstra hörn finns ett stort epitafium uppsatt till minnet av handelsmannen Magnus Wollin (1698- 1770) och hans maka Maria Mörck (1697-1771). Epitafiet är från 1771 utfört av huggen kalksten målat i grått, svart och förgyllning. I ena kanten finns inhugget AK Berg Fecit vilket står för stenmästare A. Kullberg. Epitafiet är ett skickligt arbete utfört i rokokostil i en tredelad uppbyggnad med en hög sockel nederst, ett högt uppåt insvängd mittparti och ett rikt dekorerat krönparti. Både på basen och mittpartiet finns svarta inskriftstavlor med förgylld inskription och inramning. Intill nederkanten av mittpartiet syns små två lurblåsande puttis sittandes på moln utförda i friskulptur. Två puttis vilar också intill krönpartiet utfört som en strålsol kring en triangel. Under inskriptionen i mitten finns en döskalle och upptill på inskriftstavlan förgyllda blomsterkvistar och festonger huggna i relief.

Den ursprungliga romanska muröppningen i triumfbågsmuren, triumfbågen, mellan kor och långhus finns inte bevarad. Den nuvarande triumfbågen är vid och har svagt spetsbågig form. Triumfbågen var ännu kvar vid 1800-talets början varför ombyggnaden sannolikt skedde 1880. Samtidigt kan även ett tunnvalv över koret ha raserats och ersatts av det nuvarande kryssvalvet. Vid triumfbågens norra sida står predikstolen med trappuppgång från koret. Över predikstolen hänger en baldakin utförd i renässansstil, i liket med predikstolen. Dopfunten som står i koret är av trä och flyttbar.

Koret är beläget ett steg över långhuset och har sannolikt gjutet golv i likhet med långhusets mittgång. Golvet täcks av en heltäckningsmatta. Korets väggar och valv är putsade och målade som i långhuset. Korvalvet är däremot inte uppmurat från pilastrar som i långhuset utan utgår direkt från muren. Valvribborna har en spetsig, tresidig form. Altaret med altaruppsatsen och altarringen är utförda i det sena 1800-talets stildräkt och står i korets östra del. Snickerierna är målade i vitt, beige, ljust rött och grönt. Altarringen sträcker sig från östra kormuren och i en rund båge in i koret. Golvet innanför altarringen är av trä och upphöjt ett steg över koret.

Tribunbågen, valvöppningen till absiden, har en hög spetsbågig form. Liksom triumfbågen är tribunbågen sannolikt vidgad under 1800-talet. På ömse sidor om altaret med altaruppsatsen finns en skärmvägg av trä mot sakristian inne i absiden. Skärmväggen är vinklad på båda sidor in mot sakristian och bildar tillsammans med altaruppsatsen och altaret en tresidig fond. Skärmväggarna är utförda med spegelfyllningar målade i samma färger som altaruppställningen samt ett band med fyrpassdekor upptill och tandstnittslistverk. På skrankets ovansida sitter ljushållare i mässing. Ett par dörrar vid sidan om altaret leder in till sakstian. Sakristian är ett mycket litet utrymme inrett med vitmålade skåp på korskrankets baksida. Golvet har samma utseende som i altarrundeln och taket består av ett hjälmvalv målat i himmelsblå färg.

Tornet har tre övre våningsplan. Andra våningen nås genom trappan från förhallen/vapenhuset i tornets bottenvåning. På andra våningen står orgelhuset och en äldre klockringningsanordning. Längs västra sidan finns en trappinbyggnad med en brant trätrappa upp till tornets övre våningar. Från andra våningsplan nås också läktardelen över långhuset. Orgelfasaden står i tornbågen, en hög spetsbågig valvöppning vars övre del är öppen mellan torn och långhus. Dess nedre del består av innerväggen med dörröppning mellan förhall och långhus.

Tornets tredje våning är ett oinrett vindsutrymme med oputsade gråstensmurar och ett enkelt brädgolv lagt över träbjälklaget mellan andra och tredje våningen. Utrymmet används för förvaring av äldre inventarier. I öster leder en rektangulär muröppning in till kyrkvinden. Öppningen är till synes ursprunglig i murverket vilket dock kan vara ommurat vid tillkomsten av tornet. Längs norrmuren löper en enkel trätrappa upp till klockvåningen. I norra muren finns en liten, ursprunglig fönsteröppning. En motsvarande öppning i södra muren är igensatt utifrån medan murnischen är öppen invändigt. Murverket i tornets andra våningsplan består av stora grovt tuktade eller obearbetade fältstenar. Mot långhusgavel finns dock inslag av tegel och en utskjutande murhylla av tegel vilken Brunius på 1800-talet tolkade som resterna av en äldre, nedriven tillbyggnad till långhuset. Tornets översta våning består av klockvåningen och är öppen upp till taknocken. Golvet består av plankor lagda över bjälklaget. Kyrkans två klockor är upphängda i en kraftig klockstol av furuvirke. Taklaget över tornet består av ek eller fur av okänd ålder.

Vindarna över långhus, kor och absid är endast tillgängliga genom valvkappornas ovansidor. Långhusets västra gavelmur är oputsad mot långhusvinden. Rester av medeltida puts finns bevarad på långhusets norra och södra innermurar. Långhusets triumfbågsmur är upptill ommurad med tegel medan den nedre delen består av gråsten. Taklag över långhuset består av välbevarade, senmedeltida kryssförsträvade takstolar av ek. En hel del virke förefaller återanvänt med hål efter äldre sammanfogningar. I ovankant på långhusets sidomurar syns också hål efter ett äldre träbjälklag/taklag. Enstaka bjälkar med kvarsittande spikar på undersidan kan tillhöra ett äldre vindsbjälklag med ett innertak av trä på undersidan.

En rundbågig öppning i långhusets östra gavel leder in till korvinden. Även gavelmuren mellan koret och absiden är ommurad upptill med rött tegel. Ingången till absidvinden består av en rundbågig öppning. Taklaget över kor och absid är av fur och sannolikt från 1889.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret är av trä och målat i beige och ljusbeige. Sidorna är utförda av en ramverkskonstruktion med spegelfyllningar samt en profilerad sockel och list upptill. Den mittersta fyllningen på framsidan har en dekor av ett grekiskt kors i guld, grönt och rött. Altaret tillverkades sannolikt i samband med 1880-talets ombyggnad av kyrkan.

Altaruppsats
Altaruppsatsen består av en tavla målad i olja på duk 1849 av J G Sandberg. Tavlan föreställer Kristus på Oljeberget. Målningen är infattad i en förgylld rundbågsformad ram som står på altaret. Upptill på ramen finns två bevingade puttis.

Altarring
Altarringen består av ett bågformat räcke som löper från tribunbågens sidor med en öppningsbar del i norr. Räcket är uppbyggt av smala svarvade balusterdockor mellan en överliggare och bottenstycke av trä och ett beige tygklätt knäfall. Altarringens trädelar är målade i vitt med detaljer i grönt, rött och guld. Altarringen tillverkades sannolikt i samband med 1880-talets ombyggnad av kyrkan. Innanför altarringen täcks golvet av en matta av flossa från tidigt 1900-tal.

Predikstol
Kyrkans predikstol och dess baldakin är från 1635, utförda i renässansstil av skulpterat trä. Korgen består av tre sidor i ramverkskonstruktion. Sidorna dekoreras av rundbågsfält med skulpterade mansgestalter och hörnen markeras av karyatider, maskaroner och änglar. I korgens övre och nedre del finns textfält och listverk. Nederkanten har dessutom nedhängande, snidade sköldar. Underredet tillkom sannolikt vid 1880-talets restaurering och består av en kolonn med profilerad bas och kapitäl. Predikstolskorgen har en polykrom bemålning i klara färger av grönt, blått, rött och svart. Underredet är målat i två gråa nyanser med detaljer i grönt och rött, likt korskranket mot sakristian. Predikstolens trappa har ett räcke i ramverkskonstruktion med släta fyllningar. Baldakinen har fyra sidor mot kyrkorummet och är uppbyggd av ett listverk med nedhäng och upprättstående, snidade sköldar. Från undersidan hänger en duva. Baldakinen är målad likt predikstolskorgen.

Dopfunt
Kyrkan har en åttasidig dopfunt av trä, sannolikt från 1880-talets renovering. Dopfunten står på en åttkantig fot med kannelerade sidor, profilerad sockel och skaftring. Cuppan är åttkantig, uppåt vidgande med ett listverk i ovankant med äggstavsdekor. Dopfunten är ljust gråmålad och det övre listverket och fotens skaftring är målade i grönt, rött och guld.

Bänkinredning
Kyrkan har en öppen bänkinredning från 1880. Ryggarna är utförda med spegel-fyllningar och gavelsidorna profilerade i nygotisk stil. Bänkarna är målade i ljust grå färgton.

Orgel
Kyrkans orgelverk är en rörpneumatisk orgel byggd 1937 av M J & H Lindegren, Göteborg. Fasaden, med numera stumma pipor ritades möjligen av arkitekt Helgo Zettervall för kyrkans gamla orgel tillverkad 1870 av orgelbyggare Sven Fogelberg i Lund. Fasaden kan ha suttit i läktarbröstningen ursprungligen. Den genombrutna fasaden har arkitektonisk uppbyggnad med tre synliga pipfält, ett förhöjt mittparti och flankerande sidopartier. Mittpartiet har i ovankant två trepassbågar under en kölbåge och sidopartierna har vardera en trepassbåge under en spets-båge. Fasaden har dekor av akantusbladverk samt druvklasar. De tre partierna kröns av dubbla torn. Snickerierna är målade i vitt, rött och guld. Orgelhuset av fur är från 1937.

Klockor
Kyrkan har två klockor som hänger i tornet. Stora klockan är från 1651 och lilla klockan är från 1759.

Övrigt
I koret finns en oljemålning på träpannå från 1754. Målningen föreställer korsfästelsen. Kristusfiguren är utanpåsittande och utförd av snidat trä. Kring målningen finns en ram av trä med skulpterad och förgylld bladdekor. I trappuppgången till vinden förvaras en Karl XI:s vapentavla från 1689 med tillhörande lejonskulpturer.

Fragment av äldre inredning finns bevarad från kyrkan. En del av en romansk dopfuntscuppa finns på Simrishamns museum. På Nordiska museet i Stockholm finns en dopfunt från 1700-talet i form av Johannesskulptur hållande i en träskål.

Kyrkans äldsta delar bestående av ett långhus och kor med absid uppfördes på 1100-talet. Murverket bestod av kalksten lagd i jämna skift med detaljer av finhuggen kalksten. Murarna var relativt höga i förhållande till kyrkans storlek. Koret var tunnvälvt och absiden täcktes av ett hjälmvalv. Mellan kor och långhus fanns en rundbågig triumfbåge med skråkantade vederlag. Ingångar till kyrkan var genom långhusets nord- och sydportaler. Enligt C. G. Brunius som besökte kyrkan vid 1800-talets första hälft var portalerna utförda med tre stora rätvinkliga hörns-prång och halvrunda betäckningar samt där inom ett vanligt dörrfält. Endast delar av portalomfattningarna är numera synliga i fasaden. En ingång för prästerna har funnits i korets södra sida. Under medeltiden tillkom kyrkans västtorn. Detta kan möjligen ha skett före valvslagningen då valven anpassats till en öppning i muren mellan tornets andra våning och långhusvinden. På 1400-talet tillkom långhusets spetsbågiga kryssvalv av tegel. Någon gång under medeltiden byggdes också ett vapenhus utanför kyrkans sydportal. Samtidigt bör nordportalen ha satts igen.

Enligt en kyrkobeskrivning från 1830 var ingång till tornet vid denna tid i tornets västra sida. Förbindelse mellan tornets bottenvåning och kyrkorummet saknades. Tornets bottenvåning användes som materialbod och därifrån ledde först en smal stentrappa och sedan en trappa av trä till tornets övre plan. Under en restaurering 1832 reparerades taken över kyrkan och tornet. Yttertaken var vid denna tid täckta med tegel. Tornets konstruktion förstärktes också med sex stöttor som fästes på ömse sidor om klockvåningens klockor. Invändigt fanns fuktskador som åtgärdades varefter interiören kalkavfärgades.

Omkring 1869-70 byggdes en orgelläktare för en ny orgel tillverkad av Sven Fogelberg. Orgelfasaden ritades möjligen av arkitekt Helgo Zettervall. På 1880-talet genomgick kyrkan en omfattande renovering. Vapenhuset revs och en ny ingång togs upp i tornets västra sida. Sydportalen murades igen och nya större fönster togs upp i långhuset och korets fasader. En prästingång togs upp i absiden och korportalen murades igen. Tornets strävpelare byggdes också om. Yttertaken lades om med järnplåt och förstärkningar gjordes på kyrkans takstolar. Fasaderna kan ha avfärgats i en färgad kulör med vita fönster och dörromfattningar vid samma tillfälle. Invändigt tillkom ny dopfunt, korskrank och underrede till predikstolen samt ny klockstol i tornet. Sannolikt breddades också kyrkans triumfbåge vid detta tillfälle och triumfbågsmurens övre del byggdes om. Möjligen orsakade ombyggnaden skador på korets romanska tunnvalv vilket någon gång efter 1860-talet har ersatts med ett kryssvalv.

År 1929 ersattes de befintliga fönsterbågarna med nya fönster av smidesjärn. En inre renovering utfördes 1936 då de blått limfärgade väggarna och valven i kyrkan vitmålades. År 1948 installerades elektrisk belysning och värme i kyrkan och 1952 utvidgades orgelläktaren österut. Nästa större renovering skedde 1957. Träinredningen som var träådrad målades i grå toner med detaljer i rosa. Nästa yttre renovering genomfördes 1983 efter arbetshandlingar av Barup & Edström Arkitektkontor AB. I samband med putsrenoveringen genomförde arkeolog Mats Anglert en murverksundersökning av kyrkans tre ursprungliga portaler. Invändig renovering utfördes 1988-89 efter handlingar av byggingenjör Bengt Persson och Anita Persson. Vid detta tillfälle installerades innerfönster och i tornets bottenvåning byggdes utrymmen för toalett, städförråd och textilskåp. Trappan till orgelläktaren breddades och förlängdes. Övre delen av absidens mur målades i en himmelsblå kulör och övriga väggar och valv avfärgades i antikvit färgton. Kyrkans plåttak lades om 1993 och ett par år senare putslagades och målades fasaderna om. Arkitekt vid dessa åtgärder var Hans Ponnert.