HANNAS KYRKA

Kyrkan består av långhus med kor och absid i öster, västtorn och vapenhus i norr. Samtliga delar är slätputsade med en puts som mjukt följer murverkets ojämnheter och har en lite ålderdomlig karaktär. Murverket i de äldsta delarna är uppbyggda av komstadkalksten i fint tillhuggna kvaderliknande stenar. Tornet och vapenhuset är byggda av kluven eller tuktad gråsten med inslag av kalksten och tegel. Tornets östra mur vilar på långhusets västra gavel.

De äldsta delarna, långhus, kor och absid har nederst på murarna en ursprunglig skråkantssockel av kalksten. Upptill på kor och absid finns ett hålkälsformat listverk av kalksten. Korets taklist löper runt hörnet och ett stycke in på östra korgaveln, en arkitektonisk finess som exempelvis finns på Östra Ingelstads, Ramsåsa och Stora Herrestads kyrkor. Långhuset saknar detta listverk men möjligen har dess ursprungliga listverk plockats bort. Både koret, absidens och långhusets murar har förhöjts upptill med tegelskift, sannolikt i samband med valvslagningen.

Tornets och vapenhusets fasader saknar markerad sockel. Tornmuren avslutas upptill med en utkragad taklist av kalksten som senare kompletterats med tegel. Vapenhuset saknar listverk. Alla gavlar på kyrkan har murade trappsteg som är sekundära på de romanska murarna dvs. långhusets och korets gavlar. Vapenhusets trappgavlar är avtäckta med munk- och nunnetegel medan långhus, kor och torntinnarna täcks av vingtegel. Kyrkans alla delar täcks av enkupigt tegel av olika ålder. Tegeltaken ligger på öppen läkt och är understrukna. Torntaket lades om i sin helhet 2003. Samtliga tak utom absiden har formen av sadeltak medan absidtaket har formen av ett halvt kägeltak. Tegeltaket över absiden har en intressant läggningsteknik där tegelpannorna följer den rundade takformen. Tegeltaken kragar ut något vid takfoten och framförallt torntaket har en tydlig utskalkning vid takfoten. Kyrkans taklag består på långhuset och koret av en blandning av medeltida delar av ek och senare delar av fur. De medeltida delarna tros vara samtida med kyrkans valvslagning. Torntaklaget är likaså en blandning av medeltida ek och senare fur. En relativt intakt takstol finns bevarad mot öster och består av hel bindbjälke, sparrar, raka stöttor och dubbla hanband. Absidens taklag är av fur och tros vara sentida.

Inga ursprungliga fönsteröppningar finns bevarade till långhuset och koret. En äldre fönsteröppning har dock konstaterats något väster om långhusets östra fönster, ungefär mitt på fasaden. Läget för denna fönsteröppning har markerats med en ristning i putsen liksom kyrkans ursprungliga sydportal invid långhusets västra befintliga fönsteröppning. Två stora fönsteröppningar finns till långhuset mot söder och i korets södra sida finns en lite mindre fönsteröppning på södra sidan. Fönsteröppningarna är svagt stickbågiga med raka smygar och fönsterbågarna av gråmålat trä är rakavslutade med diagonallagd spröjsning. Till absiden finns en ursprunglig öppning i öster med utvändigt och invändigt skrånande smygar. Fönsterbågen är sentida och inmurad i öppningen.

Huvudentrén till kyrkan är sedan 1920-talet i tornets norra sida. Ingångsöppningen är rundbågsformad med pardörr och lunettformat överljusfönster. Dörren består av en brunlaserad ramverksdörr med två kraftiga ringbeslag utvändigt. Övriga öppningar till tornet är belägna i höjd med klockvåningen. Mot norr finns två ljudöppningar; en större stickbågsformad och en mindre, rektangulär öppning. Den lilla öppningen hyser kyrkans lillklocka med klockupphängning. I tornets västra gavel finns en liten rektangulär, ursprunglig glugg och på södra sidan en ljudöppning bestående av två långsmala rektangulära öppningar.

Vapenhusets samtliga öppningar och blinderingar är ursprungliga. I norra gavelsidan finns en centrerad ingångsdörr med spetsbågig yttersmyg och närmast rundbågig dörröppning. Däröver finns en mindre glugg med spetsbågig smyg och en rund blindering överst. Öster om ingångsdörren finns också en liten rektangulär ljusöppning med invändig trälucka. Ytterporten till det medeltida vapenhuset består av en brunmålad plankdörr.

Interiör
Ingång till kyrkan är numera från tornets norra sida som leder in till ett vapenhus eller förhall till kyrkan. I förhallen finns skåp för förvaring och elcentral samt en trätrappa till tornets övre våningar. Inga fönster finns till utrymmet. Golvet är lagt med stora kalkstenshällar av komstatyp. Väggarna är putsade och vitkalkade. Taket utgörs av det andra våningsplanets brädgolv och bjälklag vilket bärs upp av pelare i förhallen. Bjälklaget, pelarna och övriga snickerier i förhallen är gråmålade. Mot öster leder en rundbågig ursprung dörröppning in till långhuset med en spegeldörr mot tornet.

Kyrkorummet är relativt litet med högt sittande fönsteröppningar med vida skrånande smygar i valv och långhus. Långhuset är valvslaget med två travéer höga spetsbågiga valv från sent 1300-tal eller 1400-talet. Valven utgår från tresprångiga pilastrar med högt sittande kragband. Kragbanden består av en vulst, en snedfas och ett utkragande skift. Gördel- och sköldbågar har kvadratisk genomskärning och är slagna med följdskift och överst möts de i en kvadratisk slutsten. I valvkapporna finns skvallerhål och i västra valvtravéns sydvästra valvsvickel finns en äldre brädlucka till långhusvinden som inte används längre. Valven har en halv tegelsten tjocklek och är putsade och vitkalkade med undantag av en draperimålning från 1700-talet som upptar långhusets sydöstra hörn och ramar in fönstret på södra mursidan. Målningen är utförd som ett rikt draperat tyg med gula kantband, rosetter och tofsar och bildar ett baldakinliknande tak upptill. Långhuset upptas nästan helt av en bänkinredning från 1760. I bänkkvarteren ligger ett trägolv och mittgången är lagd med kalkstenshällar av äldre karaktär än förhallens golv. I mitten av långhuset västra travé har kyrkans ursprungliga ingångar varit. Den södra, igenmurade, portalen avtecknar sig som en tunn ristning under fönstret mot söder. Nordportalen finns ännu bevarad och har en inåtgående plankdörr med kraftigt stocklås på insidan. På dörrens utsida, som tidigare lett mot vapenhuset, finns inskriptionen DIN 4 MART, ett bomärke samt årtalet 1637. Dörren har emellertid en ålderdomlig, medeltida, karaktär framför allt insidan, med en påspikad dekor av cirkel- och rundbågsornamenterade plankor i ett kryss över dörren. Detta förefaller återanvänt och inte helt avpassat till dörren som sannolikt är omändrad eller hopspikad av äldre delar. På insidan finns också ornament i ovankant och ett ålderdomligt ringhandtag. Innanför dörren finns en modern gråmålad dörr till ett WC i södra delen av det gamla vapenhuset.

Intill nordportalen finns en trappa till en läktare som sträcker sig över långhusets västra sida, fram till fönsteröppningen vid långhusets södra sida och en läktardel längs norra väggen fram till de mittersta valvpilastrarna. Läktarens stomme förefaller förhållandevis nygjord medan läktarbarriären är från 1700-talet. Stommen består av träpelare med kvadratiskt tvärsnitt som bär upp ett bjälklag delvis infogat i valvbågar och kyrkans murar. Läktaren är målad i samma grå ton som använts i förhallens snickerier med undantag av barriärens målning. Denna är målad i en ljusare, pärlgrå ton med svarta rocailler i spegelfyllningar. Barriären har upptill ett listverk med tandsnittsdekor och nederst en sockel med karnisprofil.

Längst fram i långhusets sydöstra hörn står predikstolen med baldakin och trappa. Till predikstolens trappa leder en hög dörr med snidat krön, vilket står framför koret och delvis skymmer det. På motsatta sidan av mittgången står dopfunten. I långhusets sydöstra och nordöstra hörn finns rester av murade sidoaltare. Det norra står ännu fritt medan det södra är beläget under predikstolen. Triumfbågen är relativt låg och smal och är uppbyggd av fint huggen kalkstenskvader vilken framträder under den tunna putsen. Vederlagen är markerade med ett utkragande skråkantat listverk.

Korets golv är också av kalksten och har samma nivå som i långhuset. Valvet över koret har samma utseende och uppbyggnad som långhusets med skillnaden att en draperimålning av samma slag som vid predikstolen upptar valvets östra sida och ramar in fönstret mot söder. Ingen ingångsöppning till korvinden syns i valvkapporna som därmed tycks ha saknat ingång även tidigare. Kyrkans altaruppsats från 1600-talet står i den östra gördelbågen på ett förhöjt, gråmålat trägolv som stäcker sig in i absiden. Mot väster avgränsas altargolvet av den tresidiga altarringen. Ett par lågt sittande murnischer finns mot öster i både norra och södra kormurarna. Absiden ansluter till korets gavelmur utan tribunbåge och är öppet till koret vid sidorna av altaret. Sedan valvslagningen utgör valvets gördelbåge en gräns mellan de olika byggnadsdelarna. Absiden täcks av ett hjälmvalv av kalksten och är i sin helhet putsat och vitmålat. Utrymmet är mycket litet och möblerat enbart med en stol och ett litet väggfast bord mot öster under fönstret.

Vapenhusets södra del utgörs av ett nybyggt wc med modern karaktär. Toalettutrymmet är byggt helt fristående och innanför de medeltida murarna. Vapenhusets norra del utgör förrådsutrymme. Längs vapenhusets sidor finns murade stenbänkar. Dörren till långhuset har en medeltida karaktär som anpassats upptill för att få plats under nuvarande läktaren.

Ingång till kyrkvinden över långhuset är via en sekundär murupptagning i långhusgaveln som nås från tornets andra våning. I östra långhusgaveln avtecknas en tunnvalvformad, putsad yta vilken tycks föregå de senmedeltida valven. Murverket i detta parti är också något förtjockat. Korets, långhuset och tornets taklag innehåller en blandning av sannolikt medeltida och senare virkesdelar. I tornets taklag ingår en takstol som bedöms som ursprunglig och intakt. Absidens taklag har inte undersökts men är troligtvis delvis omgjort.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret från 1600- eller 1700-är av trä målat i blågrå marmorering. Framsidan är indelad i tre rundbågar med kannelerade pilastrar och på sidorna finns spegelfyllningar med målade rocailler, troligen utförda av Adam Friedrich Maltzan kring 1760.

Altaruppsats
Altaruppsatsen är av skulpterat trä med polykrom bemålning. Den består av en predella nederst som bär upp en central tavla flankerad av pilastrar med figurer föreställande Adam och Eva och däröver finns en gesims och ett överstycke. Vid sidan av mittavlan finns beslagsvingar. Centralmotivet är målat på pannå och föreställer nattvarden. I överstycket finns en tavla föreställande Lammet med korsfanan krönt av ett textband och en vapenensköld. I gesimsen över huvudtavlan finns en inskrift med årtalet 1651 vilket bör vara uppsatsens tillverkningsår. I det övre textbandet står årtalet 1736 vilket tyder på att tavlan byggts om eller målats om vid denna tid. Altaruppsatsen är utförd i barockstil och dekorerad med tidstypisk dekor i form av änglahuvuden, puttis, frukter och voluter samt beslagsvingar.

Altarring
Framför altare och altaruppsats finns en tresidig altarring med genombrutet balusterformat räckverk av kontursågade brädor med knäfall och överliggare. Altarringen är marmorerad i grått. Altarskranket kan vara från 1600- eller 1700-talet.

Predikstol
Predikstolen med baldakin och trappa är från 1758 och bemålades 1760 enligt en inskrift på predikstolsdörren av Provincialmålaren Adam Friedrich Maltzan. Predikstolskorgen ett kraftigt profilerad underdel på en sexkantig pelare. Korgen har sexsidig planform med fyra spegelfyllda sidor indelade mellan pilastrar med korintiska kapitäl. I spegelfyllningar avbildas de fyra evangelisterna inom rocailler. Baldakinen är sexsidig och uppbyggd med ett kraftigt listverk kring en himmel med strålsol och en duva. Överst på listverket finns utskurna rocailler. Predikstolskorgen och baldakinen är utförda i tidstypisk rokoko och målade i blågrå och rosa marmorering samt vitt, rött, blått och guld. Dörren till predikstolen är utförd i samma stil med kraftiga volutförsedda sidor och ett krön av utskurna rocailler. Trappans räcke består av ett balusterformat räcke med kontursågade brädor.

Dopfunt
Kyrkan har en romansk dopfunt tillverkad av gotländsk sandsten. Dopfunten an-ses vara utförd av den gotländske mästaren Sighraf och dateras till cirka 1200. Funten har cylindrisk cuppa, trattformig botten och kittelformig urholkning med urtappningshål. Foten står på en stor, rund grundhäll, och har rund form, uppåt avsmalnande med en flätad repstav upptill. På cuppan finns en dekor i låg relief med scener framställda inom en rundbågsarkad. Scenerna föreställer bebådelsen, besöket hos Elisabet, Jesu födelse, de vise männen, den tronande Maria med Jesusbarnet och flykten till Egypten samt en konung med likarmat kors och fyrflikig fana. Vid fotens fyra hörn finns fyra sittande figurer i hög relief föreställande Ma-ria med barnet, en man med flätat skägg och fem huvuden i sitt knä samt Petrus och Paulus.

Bänkinredning
Bänkinredningen i långhuset består av slutna bänkar av trä från 1700-talet. Ursprunglig målning på bänkarna är troligen utförd av Adam Friedrich Maltzan. Gavlarna och dörrarna är marmoreringsmålade i pärlgrå färg med målade nummer inom rocailler på dörrarnas speglar. Det överliggande listverket är målat i blygrå färg. Gångjärnsbeslagen är av järnsmide och dekorativt utformade. På gavlarna finns utfällbara pallar med kontursågade ben. Bänkarnas insidor är målade i en brunröd kulör. På ryggarnas baksidor finns numreringar och initialer efter den gamla bänkindelningen eller bänklängden. Några nummer saknas då bänkrader har tagits bort för att få mer plats i raderna. På läktaren finns några rader av enkelt utformade bänkar troligen från 1700 eller 1800-talet. Bänkarna är av brunmålat trä med genombrutna ryggar och enkelt rundade gavlar.

Orgel
Kyrkans nuvarande orgel är en kistorgel tillverkad 2011 av A. Mårtenssons orgel-fabrik i Lund. Orgeln står på läktaren nordöstra del. Ingen orgelfasad finns till orgeln.

Klockor
I klockvåningen hänger kyrkans stora klocka i en klockbock. Stora klockan göts 1673 och omgöts 1921. Lilla klockan göts 1758 och hänger i en liten öppning i norra muren.

Övrigt
Ett triumfkrucifix från omkring 1300-talets början hänger på triumfbågsmuren över triumfbågen. En fattigstock från 1771 står intill ingången till kyrkorummet från väster. I golvet framför predikstolen ligger en gravhäll lagd över kyrkoherde Erasmus Uppendick, död 1745 och hans fru Elsa Brock. I koret hänger en ljuskrona av smidesjärn vilken möjligen kan dateras till senmedeltiden. Intill dopfunten i triumfbågens norra sida finns en handukshängare för dophandukar daterad till 1732. Mattan i koret är vävd av textilkonstnär Hellevi Nilsson-Kjellhard född i Hannas.

Kyrkans äldsta delar består av kor med absid och långhus som utifrån byggnadsarkeologiska undersökningar tros vara samtida men möjligen uppbyggda i etapper. Både byggnadsteknik, byggnadsmaterial och murbruk överensstämmer. Fasaderna var redan från början slätputsade eller hade brett utstrukna fogar. En tolkning som framförts av antikvarie Petter Jansson är att kyrkan har tillkommit relativt sent under den romanska perioden, kanske kring 1200-talets mitt. Formelement såsom hålkälslistverk, avsaknad av fönster mot norr murtjocklek kan peka på detta medan byggnadsmaterialet och som rundbågeformen tyder på att kyrkan tillkommit under romansk stilperiod. Långhuset har haft ett ursprungligt, rundbågigt fönster mot söder, liksom troligtvis även koret. Till absiden finns en ursprunglig fönsteröppning mot öster. Inga fönsteröppningar mot norr har däremot kunnat konstateras och öppningar mellan kyrkans vindsutrymmen har också saknats. I långhusets västra gavelsida finns ingångsöppning bevarad vilken tolkas som ursprunglig i det romanska murverket. Öppningen skiljer sig från kyrkans nord- och sydportal då den har raka smygar utan anslag för en dörr. Öppningen skulle därför kunna tolkas som en genomgångsöppning till ett ursprungligt västverk av något slag. Detta bör ha varit smalare än det nuvarande tornet. Senare under medeltiden uppfördes det nuvarande tornet i väster och vapenhuset i norr.

Kring 1300-talets slut eller tidigt 1400-tal slogs valv av tegel i långhus och kor. Vid denna tid togs nya fönsteröppningar upp i koret och långhusets södra sidor. Fönsteröppningen i långhuset genombröt den södra portalöppningen vars nedre del bör ha satts igen nedtill samtidigt. Senmedeltida kalkmålningar finns bevarade på valven. Vid 1650 tillverkades kyrkans altaruppsats. Vid 1750-talets slut togs nya fönsteröppningar upp och ny bänkinredning , läktare och predikstol tillverkades. För att få mer plats i långhuset revs ett medeltida altare. En ny lillklocka sattes upp i tornet. År 1760 utför Provicialmålare Adam Friedrich Maltzan från Kristianstad baldakinmålningar på väggar och valv kring predikstolen och altaruppsatsen. Maltzan dekorerade även bänkinredning, altare, predikstol och läktarbarriären. Vid denna tid var fasaderna rappade/stänkta eller spritputsade med målade svarta dekorationer. Efter flera år av hot med rivning och ombyggnad med ritningsförslag från olika arkitekter genomgick kyrkan en varsam renovering under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin år 1927. Planeringsarbetet inför kyrkans renovering var inte enkelt för arkitekten som från 1906-1927 envist bearbetade församlingen för renovering av kyrkan där alla byggnadsdelar kunde bevaras. Samtidigt brottades Wåhlin hela tiden med församlingens krav på bänk-platser. I ett slutskede bidrog professor Otto Rydbeck till att minska ingreppen i kyrkan ytterligare, bland annat genom att bevara läktaren och långhusets östra mur intakt. Hela processen finns redogjord i Hans Ponnerts avhandling om Theodor Wåhlin från 2011. Renoveringen omfattade bland annat putslagningar, ommålning av fasader och takarbeten. Invändigt breddades bänkarna, golven kompletterades och ny vattenburen värmeledning installerades. Konservatorsarbeten på väggmålningar och inredning utfördes av konservator Hans Erlandsson. Största förändringarna gjordes i tornet där ytterdörren breddades, nytt bjälklag till andra våningen byggdes och öppning mellan torn och långhus, som då var igensatt, återöppnades.

Under 1977- och 1990-talet gjordes utvändiga putsarbeten och stora delar av fasaden putsades om med KC-haltigt bruk och fasaderna målades med silikatfärg. Under 2004-2005 gjordes en omfattande renovering av kyrkan under ledning av Hans Ponnert Arkitekter AB. I stort sett all utvändig puts togs ned och en murverksdokumentation gjordes av antikvarie Petter Jansson, Regionmuseet. Fasaderna visade sig vid undersökningarna vara välbevarade utan tecken på större ombyggnader. På norra sidan fanns äldre putslager bevarade. Hela kyrkan putsades om med ny hydrauliskt kalkbruk som slogs på för hand och drogs ut med snut till en slätputs. Dessutom murades vapenhusets tinnar om, yttertaken sågs över liksom taklag, fönster och dörrar. Därefter renoverades kyrkan invändigt med putslagning och konservering av inventarier. År 2013 inrättades ett wc i vapenhuset efter ritningar av Barup och Edström arkitektkontor. Trappan till läktaren gjordes om 2010 med mindre brant lutning.