bebyggelse, hälso-, sjuk- och socialvård

HISTORIK
Från sitt första läge i ett hus vid Östra Hamngatan
på 1800-talet har Sahlgrenska steg för steg expanderat
och flyttat till stadens utkanter i takt med stadens
utbyggnad. Det nuvarande läget har sjukhuset
haft sedan 1900-talets början. Centralkomplexet
uppfördes 1956-59, enligt ritningar av arkitekterna
Birch-Lindgren och Lohk, på den ursprungliga
huvudbyggnadens plats. I utformningen prioriterades
korta transporter och en kompakt planlösning.
MOTIVERING
Centralkomplexet speglar sin tids ideal inom
sjukhusplaneringen och tillsammans med kringliggande
byggnader från mer än ett århundrade representerar det
sjukhusbyggandets utveckling från paviljonger i park
över koncentrerade höghuslösningar till en komplex och
kompakt stadsbebyggelse. Det är också en utveckling
av förhållandet läkare-patient, från att läkaren kommer
till patienten till en modell där patienten kommer till
läkaren och tillbaka mot att patienten ska stå i centrum.
Som höghus representerar det också sin tids intresse för
dramatiska accenter i stadsbilden.
BESKRIVNING, KARAKTÄR
Högdelen är ett dominant landmärke i stadsrummet.
Upplevelsemässigt reser den sig som en vida synlig mur
som bryter siktlinjen mot sydväst från Wavrinskys plats.
Platsen framför akutbyggnaden skapar tillsammans
med den centrala gården ett entréområde och en slags
framsida, medan södra delen av anläggningen fått lite
av en baksideskaraktär. De senaste årens tillägg har
emellertid uppförts med målsättningen att skapa en
mer stadsmässig karaktär söder om den centrala axeln.
GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR
Sjukhusområdet har senare förtätats vidare och med
byggandet av medicinska fakultetens institutioner på
Medicinareberget blivit till en stad i staden.