BJÖRSKOGS KYRKA

Platsens första stenkyrka sägs ha tillkommit omkring 1200. Tornets medeltida murverk finns kvar nedtill och delar av övriga kyrkans medeltida murar ingår i den nuvarande byggnaden, fast oklart i vilken omfattning.

Ursprungligen torde kyrkan ha omfattat ett skepp med vapenhus utbyggt i söder. Senare - närmare tidpunkt okänd - slogs valv över kyrkorummet som antagligen blev tvåskeppigt. Vid kyrkans utvidgning i slutet av medeltiden kom vapenhuset att bli inbyggt i en större byggnadsvolym som fick en säregen planindelning.

Under första hälften av 1600-talet upptogs fler fönsteröppningar och altare murades upp intill östra gavelväggen. Tornet förnyades 1649, då den kände Anders Tornresare byggde en hög, avsmalnande tornspira. Den och tornets mur skadades vid ett blixtnedslag 1693 men återuppbyggdes snart.

Ett nytt orgelverk blev insatt 1737 och en begränsad inre renovering skedde 1768, men annars tycks detta ha varit en period av bristande underhåll och kyrkan började förfalla. Vid biskopsvisitation 1788 konstaterades att taket läckte och krävde en stor reparation. Biskop Benzelstierna uppmanade församlingen att samtidigt riva kyrkorummets låga, murade valv och bärande pelare, för att vinna utrymme och få plats för en läktare. Uppmaningen hörsammades genom den då nytillträdde prosten Georg Kallstenius, vilken enträget drev frågan om kyrkans förnyelse. Ritningar till en radikal ombyggnad upprättades 1797 av Carl Fredrik Sundvall. Förslaget mötte först motstånd från inflytelserika församlingsbor men kom till utförande efter beslut på en extra sockenstämma.

Ett omfattande rivningsarbete inleddes den 5 maj 1800. Yttertaket nedtogs, liksom kyrkorummets valv och oformlige pelare, samt murarna runt dåvarande sakristia och vapenhus. Ganska snabbt blev sedan de yttre väggarna påmurade. I kyrkorummet uppfördes sex regelbundet placerade, runda pelare, sannolikt av sten från de raserade murverken. Därpå restes yttertaket som spånslogs och första söndagen i advent kunde gudstjänst hållas i den nya, treskeppiga kyrkan.

Under det följande året tillkom nya fönster och alla murverk putsades. Fasaderna blev då avfärgade i en gråvit nyans. Mittskeppet täcktes med ett högt tunnvalv och sidoskeppen med platta tak. I koret lades tegelgolv och i resten av kyrkan trägolv.

År 1802 fullbordades kyrkans ombyggnad snarare nybyggnad då tornet fick en klockvåning, dit klockorna flyttades från klockstapeln som revs. Dessutom tillkom nuvarande lanternin, från början försedd med ett räcke. Invändigt byggdes västra sidans orgelläktare, fast orgeln från 1737 behölls, samt en sluten bänkinredning, vars gavlar och skärmar ådrades. Koret fick en tidstypisk altarpredikstol med förgyllda och marmorerade snickerier. Runt korfönstret målades draperier.

Under 1860- och 70-talen blev yttertakets spåntäckning successivt ersatt med falsad plåt och nuvarande fönster insattes. Lanterninen plåtkläddes och dess träräcke togs bort.

En större förnyelse skedde 1905-06 enligt program upprättat av hovintendent Gustav Lindgren. Fasadernas färgsättning ändrades då från vit till gul och hörnen pryddes med putsrustik. I kyrkorummet borttogs dåvarande bänkkvarter och golv, följt av urschaktning och delvis betonggjutning. I mittgångarna och på ömse sidor om altaret lades kvadratiska kalkstensplaner och på sidorna fernissade furugolv. Virket från de gamla bänkkvarteren återanvändes vid byggandet av nuvarande öppna bänkrader. Kolonnerna mellan mittskepp och sidoskeppen gjordes smäckrare genom avbilning nertill och ovanför putsades räfflor - kannelyrer. Väggarna jämnades genom bilning och fick sedan den målning som än idag sätter prägel på kyrkorummet. Mittskeppets tunnvalv och sidoskeppens platta tak pryddes med stuckaturer. Alla fönster kompletterades med innanfönster; fönstret bakom altaret höggs upp betydligt och fick sitt nuvarande fönster med blyinfattat, målat glas. Altarpredikstolens korg och ljudtak fick ny placering vid främre norra pelaren. Ett nytt altare och altarring tillkom, vars färgsättning knöts till den nybyggda bänkinredningen. Den tidigare vinkällaren under sakristian förstorades för att kunna rymma vedeldad centralvärme, kalorifer. 1915 installerades ett större orgelverk med bibehållande av 1700-talets orgelfasad. 1927 försågs kyrkan med elbelysning och året därpå blev fasaderna avfärgade i en gråvit nyans.

Nästa mer genomgripande modernisering skedde 1955 under arkitekt Ragnar Jonssons ledning. Då renknackades ytterväggarna från befintlig fasadputs, så att murverken blev frilagda. Vid nyputsningen förenklades fasadernas uttryck genom att hörnen fick släta putslister, istället för 1905-06 års putsrustik. Avfärgningen gjordes med gul kalkfärg och omfattningarna avfärgades vita. Dörrar och fönster har sedan dess varit målade med grön oljefärg. Tornets utseende ändrades genom att dess stora ljudluckor ersattes med smalare i par och lanterninen kläddes med kopparplåt. Vid de samtidiga inre arbetena borttogs bänkar i den främre södra delen för att anordna en dopplats. Kaloriferen i sakristians källare avlägsnades och kyrkan fick istället eluppvärmning. Kyrkorummets väggar rengjordes från sot och ommålades likadant som 1905-06, fast med modernare färgtyp.

Vid de senast gjorda yttre renoveringarna 1987/90 behölls kyrkans utseende oförändrat, liksom vid den senaste inre renoveringen 2002 som dock var ganska omfattande.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Kung Karls kyrkliga samfällighets arkiv (KKS):
O I a: 3 Beskrivning över restaureringsarbeten, av Gustav Lindgren den 8/8 1905. Rapport över befintliga förhållanden 1950, av Bernhard Schill. Arbetsbeskrivning av Bernhard Schill den 20/8-1954

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid till omkring 1900

Riksarkivet (RA):
Överintendentsämbetets huvudarkiv D II bb: 1, B92; Relationsritning över kyrkans plan och förslagsritning till ombyggnad, av C F Lundvall 1796.
Överintendentsämbetets huvudarkiv F II aaa; 16; Skrivelser 1797-1800 rörande planerad ombyggnad.

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Prästgårdsinventering 1976
Rapport om kyrkans plåttak, av Anders Franzén 1990-03-19

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV b: 11; Visitationerna 1853, 1860, 1868, 1878 & 1928
Västerås domkapitel F III a: 30; Visitationshandling 1788
Västerås domkapitel F III a: 32; Visitationshandling 1817
Västerås domkapitel F III a: 36; Visitationshandling 1887

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Bentzer, Tage: Stiftskrönika/Julbok för Västerås stift 1946, s 204/
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Grau, Olof: Beskrivning öfver Vestmanland, utgiven 1754, i ny upplaga utgiven av Västmanlands läns tidning 1904
Hammarskiöld, Rolf: Björskogs kyrka byggnadshistoria i sammandrag och rapport om inre renovering 2003 - Västmanlands läns museum, kulturmiljöavdelningen rapport B 1 2003
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952

Övriga tryckta källor
Arbogaposten 1927-08-12
Bärgslagsbladet 1987-02-03 och 1988-02-04

Den första kyrkan på platsen ska ha uppförts omkring 1200. Tornet har det medeltida murverket bevarat nertill och även andra medeltida murar ingår i den nuvarande kyrkan. Delarna på långhusvindens västra del är troligen från omkring 1400-tal. Delarna har gamla urtag där vissa har märkliga vinklar som är svåra att placera i ett taklag. De är förhållandevis smäckra och välgjorda. En gissning är att delarna har ingått i ett senmedeltida taklag. Ett av dem kan vara ett f.d. högben och det andra eventuellt en tidigare bindbjälke. I tornet finns flera medeltida delar på olika våningsplan, både återanvända i trappkonstruktionen och som lösfynd. Samtliga bjälkar i tornet bedöms vara senmedeltida. , Kyrkorummet präglas av väggarnas effektfulla målning från 1905-06, komponerad av en bröstning i venetianskt rött med svartvit mittelbandslist och ovanför en kvaderindelning i gula/röda toner. Över mittskeppet är ett högt tunnvalv, försett med kassetter i stuck. Sidoskeppen har platta, putsade trätak med stucklister och takrosetter. De tre skeppen åtskiljs av sex kraftiga, räfflade kolonner i kompositordning. Gångar och kor har polerade, gråbruna kalkstensgolv. Bänkinredningen på furugolv är öppen, med gråmålade gavlar dekorerade med guldbronserade sniderier. Predikstolen invid främre norra pelaren tillkom 1802 och var placerad över altaret tills det omgestaltades 1906. Då utökades korfönstret och försågs med befintlig glasmålning. Altaret och framförvarande sluten altarring är likadant färgsatta som
bänkinredningen.

Läktaren har en balkong med en sluten barriär, grå med snidade, förgyllda ornament. Över läktartrappan finns en vesperklocka upphängd. Orgeln har en fasad från 1737, medan verket ombyggts flera gånger sedan dess.

Glasade pardörrar på balansgångjärn leder ut mot tornets vapenhus, en mörk, smal passage som vanligen inte används. Väggar är slätputsade och strukna med ockragul emulsionsfärg och dörröverstycket mot kyrkorummet har inskriptionen Må Herren bevara din ingång och din utgång.

Sakristian norr om kyrkorummet är ganska rymlig, inredd med allmogemöbler och moderna skåp för textilförvaring. Brädgolvet är lackat, väggarna målade med ljusgul emulsionsfärg och i taket är en handhyvlad panel som målats med grå oljefärg. Under sakristian finns sedan 1905-06 en källare av betong.