MYRESJÖ GAMLA KYRKA

Nuvarande kyrka har sannolikt föregåtts av en stavkyrka. 1902
påträff ades nämligen några ornerade ekplankor i långhustaket,
troligen återanvända delar av en stavkyrka. Dessa skänktes till Vitterhetsakademien.
Vid arkeologisk undersökning av sakristian på
1970-talet hittade man vad som kunde ha varit en grund till en
mindre byggnad. Någon gång under 1100-talets slut restes stenkyrkan,
sannolikt med en storman som initiativtagare och beskyddare.
Planformen med väl tilltagen absid indikerar den 1145 nyinvigda
Lundadomen som förebild. Det har föreslagits att sydportalen ursprungligen
haft en s.k. baldakin i likhet med Lannaskede, Fröderyd
och Vrigstad, kyrkor besläktade med Lundadomen. Omkring 1200
försågs innerväggarna med högklassigt romanskt måleri, troligen av
en mästare från Danmnark. Stora likheter fi nns med målningarna
i Vä klosterkyrka i Skåne. Senast under 1400-talet vidgades triumfbågen
och försågs mot seklets slut med fi gurmåleri, av resterna
att döma av någon i mäster Amunds skola. Vid denna tid torde i
sedvanlig ordning sakristian ha tillkommit.
Under 1600-talet förändrades kyrkan. Bänkinredning och läktare
infördes. Fönstren förstorades vid okänt tillfälle och ett nytt
fönster bröts upp åt norr. 1649 färdigställdes en predikstol. Medeltidsmålningarna
putsades över och nytt fi gurmåleri utfördes i
åtminstone absiden och kring fönstren. Någon gång omkring 1700
hade kyrkan försetts med plana innertak, vilka då dekorerades.
En möjlig upphovsman till väggmålningarna, eller delar av dem,
är Johan Columbus som i Lannaskede dekorerade tak och väggar
1702 samt 1709 taket i Norra Sandsjö kyrka. Likheter fi nns i fi -
gurerna och schemat, men formspråket är här ålderdomligare med
mer renässansprägel, medan det är barockmässigare i Lannaskede.
Under 1600- eller 1700-talet restes ett trätorn vid västgaveln och
gravkammare tillkom under kor och sakristia. 1745 målades läktare
och bänkar av Anders Boldt. 1753 förfärdigades ett ljudtak
till predikstolen, vilken samtidigt gavs viss skulptural barockdekor
i form av bl.a. blommor.
Kyrkan utdömdes 1814 av biskop Mörner som varandes för liten
och skröplig, varvid de första tankarna på ny kyrka föddes. Ett beslut
fattades dock först 1872 och syftade då på sammanbyggnad med
Lannaskede kyrka. Den nya gemensamma kyrkan uppfördes 1876
på gränsen mellan socknarna. Gamla kyrkan prisgavs åt ett snabbt
fortskridande förfall. Predikstol, triumfkrucifi x, dopfunt, epitafi er
och läktarbröst räddades sedermera till Jönköpings läns museum.
C F Nordenskjöld skrev efter ett besök 1883 att trätornet var nedtaget
och att mycket vandalismus har öfvats till följd af presternas
och kyrkorådets liknöjdhet. Han meddelade vidare att väggarnas
målningar af en nyare tid blifvit såsom vanligt öfversmetade. Nå-
gon gång efter 1902 togs långhusets tak ned. Innertak och takstolar
skall därvid ha sålts, varefter förfallet accelererade och aspar slog
rot inne i kyrkorummet.
En fornvän på orten, löjtnant Torsten Fogelberg på Bjädesjöholm,
intresserade sig på 1920-talet för ödekyrkan. Tillsammans med en
nämndeman och en kyrkovärd startades en räddningsaktion som
fi ck stöd i församlingen. Riksantikvarieämbetet sköt till vissa ekonomiska
medel och uppdrog åt antikvarie Sven Brandel att upprätta
ett restaureringsförslag och leda arbetena. Den omfattande restaureringen
1925-27 syftade till att iståndsätta kyrkan för gudstjänstbruk.
Yttermurarnas till stor del nedfallna puts lagades med kalkbruk.
Långhuset fi ck nya takstolar, ytter- och innertak. Taktäckningen
utgjordes av tjärad brädpanel på gotländskt vis, vilket snarast var en
ekonomisk eftergift. På kor, absid och sakristia kunde befi ntliga tak
nyttjas som underlag. Nytt innertak lades in i koret. Den igenmurade
sydporten återupptogs. Fönstren reparerades. Nya golv lades
in i kyrkan, i sakristian kunde det befi ntliga golvet repareras. Den
helt nedfallna putsen i långhuset ersattes med ny. Absidmålningarna
konserverades av konservator Sven Sundbaum, Linköping, som
även framtog det romanska måleriet på korväggarna. Sundbaum
konserverade även den inredning som återbördades från länsmuseet.
Läktarbröstet uppsattes på en nybyggd läktare. En ny sluten
bänkinredning tillverkades med Lannaskedebänkarna som förebild.
Bänkarna målades med inslag av marmoreringar. Det medeltida
altaret reparerades och försågs med en träskiva. Någon gång innan
1937 omtäcktes yttertaken med tjärad furuspån.
1950 tillstyrkte Byggnadsstyrelsen ett restaureringsförslag upprättat
av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. Arbetena utfördes
innan 1954. Huvudarbetet omfattade indragning av elektricitet
för uppvärmning och belysning. Alla entrédörrar nytillverkades,
liksom fönstren som försågs med blyinfattade antikglas. Längst in
under läktaren avskildes vindfång, elcentral och ny läktartrappa. I
koret ordnades en altarring. Predikstolen fl yttades från söder till
norr och de främre bänkarna togs bort. Interiören avsåg man att
ommåla, men någon ändring i bänkarnas bemålning tycks ej ha
skett. I samband med arbetena så försågs portarna med nya granittrösklar,
viket ej hade upptagits i programmet. Därvid höggs baserna
till sydportalens pilastrar bort, vilket föranledde en kraftig rättelse
från Byggnadsstyrelsen. Trösklarna avlägsnades 1955 och basstyckena
sammanfogades och återsattes med stenkitt och KC-bruk av R
S Wibeck från Riksantikvarieämbetets konserveringsanstalt. 1959
gavs tillstånd för omkalkning av fasaderna.
1965 försågs kyrkan med en femstämmig orgel, byggd av Olof Hammarberg,
Göteborg, med fasad ritad av arkitekt Åke Tengelin. 1969
skall takens spåntäckning har förnyats. 1972-73 skedde nya arbeten
under ledning av byggmästare Lennart Flink, Sävsjö. Det rötskadade
golvet ersattes av ett nytt, varvid man höll fast vid skurgolv med
handsmidd spik. Det är oklart i hur stor utsträckning befi ntliga
golvbräder återanvändes. Vid kyrkans nordsida ordnades dränering
och bjälklaget försågs med ventilation. I samband med dessa arbeten
företogs en arkeologisk undersökning. Sakristian grundförstärktes.
På norra sidan uppsattes nya hängrännor och stuprör. Innertaket
isolerades och fi ck en ny färgsättning. För målningsarbetena svarade
målaremästare Olle Petersson, Landsbro, och konservator Sven
Wahlgren, Jönköping. 2000 tjärades spåntaken senast. 2003 installerades
en högtalaranläggning och manöverpulpet. 2005 utfördes
stora konservatorsarbeten under ledning av Gunnel Rosenquist vid
Jönköpings läns museum. De stora variationerna i luftfuktigheten
och ett periodvis för torrt klimat hade såväl mögel som sprickor
och spjälkningar på inredning och inventarier. Kalkmålningarna
säkrades och rengjordes. Predikstol och läktarbröst mögelsanerades
och rengjordes, spjälkande skikt fästes.
Klockstapeln
Den öppna klockstapeln är rest 1927 i samband med Brandels restaurering.
Klockstapeln består av tre hjärtstolpar och åtta stödben.
Dessa är klädda med rödfärgad panel respektive tjärad, sågad furuspån
från 1973. Syllarna är avtäckta med plåt och vilar på granitblock.
Från det korsformiga taket reser sig en spira. Tak och spira är
klätt med tjärad spån och smyckas av smidesfl öjlar. I klockstapeln
hänger en medeltida lillklocka och en storklocka från 1959. Båda
har manuell ringning.