VARNHEMS KLOSTERKYRKA

VARNHEMS KLOSTERKYRKA - Varnhems kloster och klosterkyrka uppfördes ca 1150 av cisterciensmunkar. Kyrka och kloster härjades av brand 1234, varefter såväl kloster som klosterkyrka återuppfördes. Församlingskyrkan Skarke var belägen ca 700 meter norr om klosterkyrkan. Vid platsen för denna kyrka utfördes 1979 en arkeologisk utgrävning. Från 1467 låg Norra Lundby under klostret. Eggby var annexförsamling till Skarke till 1566, då Skarke förstördes. Klosterkyrkan övertog då Skarkes roll som församlingskyrka. 1695 blev klosterkyrkan moderkyrka i pastoratet.

Kyrkobyggnaden är uppförd i två eller tre perioder:
Period 1 - den fransk - romanska perioden 1150-1170-talen. Kyrkan fick vid denna tid ett rakt avslutat kor, omgivet av två korkapell och troligen tunnvalv. Från denna period återstår sannolikt murverk i kor och tvärarmar.
(Period 2 - den tysk - romanska perioden 1180-talet - 1234. Kyrkan moderniserades genom basilikaformen med lägre sidoskepp och högre mittskepp med fönster ovanför sidoskeppen. Mittskeppet försågs med troligen ribblösa kryssvalv, där varje mittskeppsvalv stöttades av fyra sidoskeppsvalv. Varannan pelare var förstärkt. Från denna tid återstår delar av långhusets yttermurar.)
Period 3 - den nordtyska - Westfaliskt / Rhenländska 1234 - 1260-talet. Den nästan färdiga anläggningen skadades svårt efter branden och måste återuppbyggas. Till hjälp anlitade man lekmannabröder från kloster i Nordtyskland. Även klostret byggdes om. Kyrkan fick delvis nuvarande valv, koromgång och kapellkrans.

Magnus Gabriels renovering av sin blivande gravkyrka genomfördes till största delen 1654 - 1674. Helt avslutades den dock inte förrän vid 1700-talets början. Under första byggnadstiden leddes arbetet av Matthias Holl.

Kyrkan var före restaureringen förfallen. Den hade härjats av två eldsvådor, 1394 och 1513. Klostret hade övergivits 1533. Nedfallna murar restaurerades nu. Yttermurarna putsades och vitkalkades. Kyrkan försågs med strävpelarsystem. Materialet till detta hämtades från klostret, vars kvarvarande delar revs. Nuvarande yttertak och centraltorn i form av takryttare med lökkupol tillkom. Även det norra västtornet byggdes nu, medan det södra västtornet förstorades i väster. De la Gardies hovkonstnärer - och arbetare skapade den till stor del bevarade barockinredningen. Kolonnettskranket i koret, korgrindar, inredning i koromgångens gravkapell är andra tillskott från denna tid. En orgel införskaffades.

Magnus Gabriels gravkammare uppmurades. Även ombyggnad av vissa valv uppges ha ägt rum, bland annat av gravkorens valv, fem valv i koromgången, fyra i södra sidoskeppet samt tre i mittskeppet. Pelare fick nya grunder.

Under 1700-talet avslutades arbetet med de la Gardieska gravkoret och dessutom tillkom Lejonstolpes, Warenbergs, Svedbergs, Lundins och Hallenius gravkor. 1727 vitkalkades kyrkan, fönster lagades och luckor uppsattes i tornet. På 1740-talet lagades puts och kalkades. Taket omlades och rosettfönstren lagades. 1797 påbörjades ett arbete med yttermurarna. Under 1800-talets första del fortsatte arbetena med tak och yttermurar. Den de la Gardieska orgelfasaden ersattes 1879 av Gustaf Petterssons orgelfasad och orgelläktare.

1889 - 1891 upptogs ett nytt rosettfönster i sydfasaden. Rosettfönstret på nordsidan fick nytt masverk. Spåntaken omlades. Tvärskeppsgavlarnas fasader cementfogades. Arbetena leddes av Gustaf Pettersson.
1911-1915 restaurerades mittornets stomme och tak. Takspån omlades. Bänkarna ombyggdes något och fönstren fick nya bågar med dubbla rutor. Marken runt kyrkan nedschaktades. Arkitekt var Ragnar Östberg och riksantikvarie Sigurd Curman var kontrollant.

Kyrkan restaurerades grundligt 1918-1923 under ledning av riksantikvarie Sigurd Curman. Arkitekt var Axel Forssén. Takstolar och torntak reparerades. Fasaderna befriades från puts och murar förstärktes. Invändigt sänktes golvet enligt äldre förebild, gravstenar nedlades i golvet. Väggar och valv rengjordes och fogstrykning kompletterades. Gallervalv mot tvärskeppen uppsattes och läktaren ombyggdes. Nya innerdörrar insattes. Bänkarna ombyggdes och försågs med nya sitsar och lutande ryggar, samt ett trägolv. De gamla gavlarna och dörrarna behölls. Den tidigare ekimiterande målningen borttogs och bänkarna ommålades enligt äldre förebilder. 14 bänkar i varje bänkkvarter avlägsnades i mittskeppets västra del. På predikstol, kungastolar och altartavla framtogs äldre färg. De la Gardies gravkor uppordnades. Nyckeln till gravkoret försvann 1927, men återfanns sex år senare utmed banvallen i Torbjörntorp! Elektrisk värme och belysning installerades efter ritningar av Sigurd Lidén, Skara. I rosettfönstren insattes innanfönster med så kallat katedralglas. Det tredelade västfönstret försågs med innerbågar av trä. Nya fönsterbänkar av sandsten inlades.

1922 - 1928 pågick arkeologiska utgrävningar i kosterruinerna samt konserveringsarbeten av utgrävningsfynden. Murarna påbyggdes för att bli jämna, trasiga stenar ersattes och ovanpå murarna lades torv samt planterades sedum. Syftet var att åstadkomma vad man kallade en "ruinpark".
Kyrkogården utvidgades och indelades i kvarter. Norra muren uppbyggdes och nya grindstolpar och trappor uppfördes. Ett bårhus byggdes i kyrkogårdens nordöstra hörn. I sydöst byggdes ett museum (invigt 1928) för utgrävningsfynden och framför detta museet en terrass, där äldre gravstenar uppställdes.
1928 öppnades den grav man trodde innehöll kvarlevorna av bland annat Birger Jarl. 1930 omlades golvet på grund av svamp.

1933 konserverades de la Gardies minnestavla av konservator Alfred Nilson, Stockholm. En lokal för slöjdutställningar, belägen norr om Axevallavägen ombyggdes till församlingshem, troligen 1943 efter ritningar av Axel Forssén.

1953 lämnades förslag på nytt elektriskt uppvärmningssystem och klockringning av Skallström och Höglund. 1965 inträffade, på grund av ett överhettat element, en brand på orgelläktaren. Hela orgeln samt läktaren förstördes. Även västra valvribborna deformerades och några fönsterglas fördärvades. För rengörings - och restaureringsarbetet anlitades entreprenör Nils Lann, konservator Olle Hellström, skulptör Arvid Bryth och stenhuggare J Sam. Augustsson, Skövde. Läktare och läktarbröst renoverades och kompletterades. En nyinköpt orgel, byggd av Herman Ele, Bautzen, Östtyskland, invigdes 1968.
1971 placerades den medeltida dopfunten i ett kapell i norra tvärskeppet. Ytterligare en dopfunt, tillverkad av Arvid Bryth, införskaffades. 1971 tjärströks taket.

1977-1978 kompletterades värmesystemet. Valven isolerades med regelskivor från Rockwool och ett av rosettfönstren reparerades enligt förslag av NP Ringström. Övriga fönster översågs och tätades. Visst fasadarbete utfördes. Taket lagades och spånen utbyttes. Även museet renoverades. En parkeringsplats anlades nordväst om kyrkan. Ett före detta stall norr om kyrkogården ombyggdes till vaktmästarlokal.
Nordportalen konserverades 1989. Konservatorerna Alf Hedman och Conny Karlsson konserverade 1990 predikstol, läktare, orgelfasad samt kungs - och drottningstolarna. Väggar i de la Gardies kapell målades och kistorna konserverades. Samma år tjärades taket och dess kors och kulor samt tupp omförgylldes. Dränering skedde runt kyrkan och folievärme installerades. Arbetena utfördes av Kenneth Johansson AB och Tage Brolin, Främmestad.

1993 omförgylldes minnesstenen i de la Gardies kapell. Golvet under altaret justerades. I samband med detta öppnades gravar här för att undersökas. Den medeltida dopfunten flyttades till korsmittens södra del. En kororgel placerades på norra sidan av korsmitten.

1997 konserverades Hallenius gravkor och de två inskriptionsstenarna på västtornen av Cecilia Strömer och Ann-Marie Lind.

2002 öppnades åter Birger Jarls grav. En osteologisk undersökning bekräftade att graven med största sannolikhet verkligen innehåller kvarlevorna av Mechtild samt hertig Erik.

EXTERIÖR - Varnhems mäktiga klosterkyrka består av långhus, indelat i mittskepp och lägre sidoskepp, tvärskepp samt rundat, fullbrett kor med rakt avslutad absid, omgång och kapellkrans i öster. I norr finns i hörnet mellan långhus och tvärskepp en sakristia och på motsvarande plats i söder ett gravkor för Magnus Gabriel de la Gardie. Väster om sakristian ligger ett gravkor för Jesper Svedberg. Över korsmitten reser sig ett centraltorn i barock. I väster flankeras huvudentrén av två mindre torn. Ovanför koromgångens tak är tre holklika byggnadskroppar.

Den ursprungligen medeltida kyrkobyggnaden speglar förutom 1100-tal och 1200-tal 1600-talet, främst genom centraltornet, det norra västtornet samt genom ett system med strävpelare. Det svedbergska gravkoret tillkom på 1700-talet.

FASAD - Murarna är uppförda av grå tuktad kalksten i jämna skikt. Arkitektoniska detaljer är av finhuggen kalk - och sandsten. De murar som uppförts på 1600-talet består av mindre väl tuktad eller rå kalksten. Tvärskeppsgavlarnas fasader av finhuggen kalksten cementfogades 1889-1891. Fogstrykningen tillkom huvudsakligen på 1920-talet. Fasaderna var från medeltid och till 1920-talets restaurering putsade. Mellan de la Gardies gravkapell och strävpelaren väster om detta är inmurat en minnessten efter ett tidigare gravkor för Jonas Lundin. På nordsidan är ett gravkor över biskopen och psalmdiktaren Jesper Svedberg. Koret tillkom genom att en yttervägg och ett tak byggdes mellan sakristians västvägg och närmaste strävpelare.

Strävsystemet tillkom på 1600-talet. Det består av fyra strävpelare på varje långsida, två på varje tvärskeppsgavel, sex kring koret och en vid tvärskeppets nordöstra hörn. Över sidoskepp, korkapell och koromgång finns kraftiga strävmurar som vilar på de underliggande strävpelarna. Strävpelarna och västtornen är försedda med raka ankarslutar. På de båda västtornen, på vardera sida om västportalen, är en inramad stentavla med numera oläsliga inskriptioner.

Centraltornets nedre partier är spånklädda och närmast taket klädda med stående, tjärad locklistpanel.
Utmed kyrkans västra, norra och östra fasader löper en sockel av kalksten med varierande höjd. Den avslutas upptill av ett skift med skråkant.

PORT - Huvudportalen av sandsten i väster är spetsbågig och perspektivisk. Portalen har tre språng med kolonetter, nedtill sammanbundna av baser och upptill av kapitälband. Kapitälbanden smyckas av blad med geometriska mönster. Den spetsbågiga dörren av sammannitade horisontella järnplåtar är från 1600-talet. Framför portalen är en trapetsformad trappa med tre steg samt avsats. Portalen härstammar från tiden 1234 till 1260-talet.

I norra korsarmens gavel är en portal, något utbyggd från fasaden. Portalen tillkom under perioden 1234 - 1260-talet. Två kolonner med bladkapitäl uppbär ett baldakintak över dörren. Över kapitälen sitter två skulpterade lejon, som griper om vädurshuvuden. Dörrsmygen är upptill fempassformad och profilerad. Portalen är huvudsakligen av sandsten. Dörren från 1600-talet är rak upptill och gjord av vertikala sammannitade järnplåtar. En trappa med två steg och avsats leder upp till dörren.

I söder fanns före 1600-talet en rundbågig port, som nu syns i de la Gardies gravkor. Av lekbrödernas ingång i sidoskeppets västligaste travé återstår två kolonnbaser i fasaden.

På koromgångens sydsida är en järnbeslagen port, som leder till Hallenius gravkor. Tre kalkstenstrappsteg leder upp till den låga porten, som är försedd med kalkstensomfattning. Överstycket är trapetsformat, försett med inskriptioner och prytt av voluter vid sidorna. Väster om sakristian är en järnbeslagen port, som leder till Jesper Svedbergs gravkor. Porten omges av en putsad portal med listverk av oputsade kalkstenar. Uppskjutande över taket, finns en oval stentavla med inskriptioner.

FÖNSTER - Kyrkan har i fasaden ett fönster mellan vart och en av sidoskeppens strävpelare ett mellan vart och ett av mittskeppets strävmurar. Huvuddelen av de rundbågiga fönstren har omfattningar av sandsten och skrånande smygar. På 1600-talet ombyggdes fönstren i mittskepp och södra sidoskeppet. I mittskeppets västgavel finns inom en spetsbågig omfattning av finhuggen kalksten en trefönstergrupp. Den består av ett större och vid varje sida ett mindre spetsbågigt fönster med smygar av sandsten. Över gruppen är en rundbågig öppning. I tvärskeppets båda gavlar sitter inom spetsbågiga omfattningar av kalksten två stora rosettfönster. Det södra rosettfönstret tillverkades 1889. Det medeltida rosettfönstret försågs med nytt masverk 1889. Masverket är av sandsten, och inom rosettbladen sitter järnspröjsar med färgat glas. Mindre rektangulära öppningar finns i tvärskeppens och holkarnas gavelrösten och i det sydvästra tornets västfasad.

Södra sidoskeppets västfönster och det nordligaste av korkapellens rekonstruerades av Curman. Övriga kapellfönster är från 1600-talet. På 1600-talet ombyggdes fönstren i mittskepp och delar av södra sidoskeppet. Fönstren har bågar av ek och innanfönster av blyinfattade smårutor från 1911. Korkapellens fönster är smårutiga, enkla och innefattade i järnbågar med järnspröjsar. Västgavelns tregruppsfönster har ytterbågar av järn och är spröjsade med järnspröjs.

Tornet har under huven två dubbla ljudluckor på varje sida. Luckorna har samma utseende som fasaden.

TAK - Långhus, tvärskepp, kor och koromgångens holkar täcks av sadeltak. Korets sadeltak är valmat mot öster. Sidoskepp, koromgång, korkapell, sakristia och gravkapell är täckta av pulpettak. Centraltornet, möjligen ritat av Matthias Holst från Augsburg, har en svängd, fyrsidig huv krönt av lökkupol. På huven sitter runda, vitmålade tavlor med svart mitt. I den norra rundeln är en urtavla. Trätornet är konstruerat som takryttare. Lökkupolen har nederst åtta vita blinderingar med svarta mittkors. Västtornen har båda huv, krönt av torntak. Samtliga tak är täckta av kluvet och tjärat ekspån liksom strävpelare och strävmurar. Västtornens spetsar kröns av kopparkulor med kors och centraltornet ett likadant kors med spira och tupp.