lye kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av långhus och kor med sakristia.

Ytterväggar och murverk
Väggarna är uppmurade av kalksten. Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade.
I koret är ett dragstag av stål inlagt i N-S riktning intill den västra gaveln.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av lanternintyp, klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Träluckor i lanterninen åt SSO, VSV, NNV och ONO. Panelen är tjärad utvändigt. Höjden till flöjeln är ca 43 m.

Stommen är tillverkad av bilade och sågade virken. I den översta delens tak är takstolarna försedda med plåtkappor och offerreglar. Fångplåtar av galvaniserad stålplåt för regnvattnet via invändiga hängrännor och ett plaströr ned till klockdäcket. Spiran kröns av en vindflöjel.

Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning. Vattendäcket under klockan består av ett trädäck, klätt med asfaltpapp med utlopp via en utkastare mot öster till långhusets norra takfall. Plåtklädd trälucka över uppgångshålet. Även det övre vattendäcket i tornhuven är pappklätt, och ev. inläckande vatten leds med ett plaströr ned till klockdäcket. Galleritaken täcks av två lager falar utan undertak, tätningar mot tornmurarna med blyplåt.

Yttertaken över långhus, kor och sakristia är täckta med ett enkelt lag falar (bräder) på täta undertak av råspont och asfaltpapp, spikade på läkt bestående av remsor av trapetskorrugerad aluminiumplåt. Utvändigt är samtliga faltak tjärade. Korets och långhusets norra takfall är försedda med takluckor och nockräcken. En plåtklädd skorsten står på korets västra gavelröste.

Takstolarna är tillverkade av bilade virken och av typen svensk takstol, korets takstolar är försedda med ett stödkryss och hålls nedtill ringformigt samman av ett sekundärt inlagt stålstag av rundjärn. Långhusets takstolar är vid restaureringen på 1960-talet förstärkta med dragband av rundjärn.
Yttertaken är överallt försedda med hängrännor och stuprör av galvaniserad stålplåt, vilka leder takvattnet till infiltrationsbrunnar, hängrännan på sakristians västra takfall mynnar dock fritt.

Fasader
Samtliga fasader är putsade med kalkbruk och vitkalkade med hörnkedjor av huggen kalksten. Långhus och torn har skråkantsocklar medan korets och sakristians socklar har skråkant med rundstav.

Fönster och andra muröppningar
Fönstren i långhuset är rundbågade snickerifönster med putsade omfattningar och spröjsade bågar och innanfönster, solbänkar av kalksten med droppnäsor av blyplåt undertill. Korets fönster har glasen insatta direkt i kalkstensomfattningarna (masverk) med enkla, glasade träbågar monterade på utsidan som skydd mot glasen. Om-fattningar och solbänkar av kalksten med droppnäsor av blyplåt. De medeltida glasmålningarna är sedan konserveringen på 1990-talet monterade i nytt läge innanför de klimatskyddande rutorna. Sakristian har ett litet fönster med kalkstensomfattning och endast ett enkelt, blyinfattat glas i en innerbåge. Galler av svartmålat smidesjärn.

Tornets ljudgluggar (tre i varje väderstreck) har omfattningar, bågar och kolonnetter av huggen kalksten. De är försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar, och solbänkarna är klädda med blyplåt. Gallerigluggarna (två i söder resp. norr) är utformade på likartat sätt, dock är bågarna i de yttre omfattningarna utförda med rödtegel. I tornets västra fasad finns fem ljusgluggar av olika utformning med omfattningar av kalksten och försedda med fågelnät, en av dem även med en enkel, tjärad trälucka. Även i tornets norra vägg och i korets östra gavelspets finns liknande ljusgluggar.

Portaler
Portalerna (4 st) är huggna av kalksten. Alla utom korportalen (som är spetsbågig) är rundbågiga. Den södra långhusportalen, kyrkans huvudingång, har ett par kolonetter med enkla tärningskapitäl medan de övriga i norr och väster saknar utsmyckning förutom den i tornportalens södra omfattning inmurade relikkistan av sandsten. Korportalen är däremot en rikt utsmyckad, perspektiviskt anordnad portal med figurornerade kapitäl, hög vimperg med avtäckning av kalkstensplattor och med en kalkstenskulptur i vimpergfältet.
Portbladen består i samtliga portaler av stående, tjärade plank.

Lye kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Kyrkans äldsta del är långhuset som byggdes i slutet av 1100-talet. Tornet tillkom under första hälften av 1200-talet och det stora koret, som ersatte ett romanskt kor på platsen, och sakristian tillfogades ett stycke in på 1300-talet av den på ön vid denna tid verksamma byggnadshytta som går under namnet Egypticusverkstaden. Utmärkande för hyttans arbeten är bl.a. de rikt utsmyckade portalerna, på vilket korportalen i Lye är ett mycket gott exempel. I korfönstren finns dessutom Nordens största bevarades glasmålningssvit från medeltiden.

Sedan byggnadstiden har endast ett fåtal mer omfattande ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Tornet fick på 1770-talet en huv i rokokostil, enligt uppgift ritad av stockholmsarkitekten och professorn vid Konstakademien, Olof Tempelman. På 1850-talet fick långhuset nya, väl tilltagna fönsteröppningar och de befintliga, sannolikt små och högt placerade fönstren därstädes förstorades. Omkring sekelskiftet 1900 belades först taken över koret och sakristian (i slutet av 1800-talet) och sedan långhusets norra takfall (i början av 1900-talet) med stickspån, ett takmaterial som vid en restaurering 1968 togs bort till förmån för ett förmodat äldre stadium med faltak (brädtak) på hela kyrkan. Den romanska kyrkan kan dock ha varit försedd med spåntak (jfr Garde kyrkas långhus!), något som ett bevarat, hugget träspån på tornvinden antyder 1 se nedan .

Interiört företogs en omfattande invändig restaurering 1891, då bl.a. den äldre, slutna bänkinredningen från 1600- och 1700-talen revs ut och ersattes med en öppen bänkinredning i nygotik, en orgelläktare byggdes, nya kalkstensgolv ersatte trägolven och långhustakets målning målades över. 1932 installerades en centralvärmeanläggning med pannrum under sakristian.

Den senaste invändiga restaureringen
Den senaste invändiga restaureringen utfördes 1954-55, då även ett antal utvändiga restaureringsåtgärder utfördes. Orgelläktaren revs och ersattes med ett lågt orgelpodium, valv och väggar i kyrkorummet gjordes rena och kalkmålningarna togs fram och konserverades. Träinnertaket i långhuset lyftes upp ca 1 m invändigt och försågs med ett brandskydd av betong på ovansidan. Samtidigt togs dekormålningen från 1700-talet fram och konserverades, och det vattenburna uppvärmningssystemet byttes mot ett elektriskt.

Den senaste utvändiga restaureringen
Den senaste utvändiga restaureringen gjordes 1968 då bl.a. fasaderna putsades, yttertaken lades om i form av faltak på täta undertak. Taken försågs med hängrännor och stuprör med tillhörande infiltrationsanläggning, och en ny åskledareanläggning monterades.

1 Det bevarade spånet har dock en klart sekundär karaktär, eftersom det dels är kortare och mindre noggrant hugget än de medeltida spånen, dels är tillverkat av furu och inte av ek.

Väggarna och valven är invändigt i kyrkorummet och i sakristian putsade och vitkalkade. Koret täcks av ett kryssvalv av den kupolartade, gotländska typen, och tornrummet av ett tältliknande kryssvalv. Även sakristian täcks av ett kryssvalv, medan långhuset har ett plant innertak av bräder.

Korets väggar och valv samt långhusets väggar har kalkmålningar från flera epoker under medeltiden. Tornets väggar har nedtill ristningar och inskrifter av olika slag. Långhusets innertak av bräder är på undersidan dekorationsmålat och på översidan brandisolerat med ett betongvalv.

Bjälklag och golv
Golven är invändigt i långhuset och koret belagda med kalkstensplattor, blandat med äldre gravstenar, i synnerhet på altaravsatsen, vilken liksom orgelpodiet är belägen två trappsteg högre än den övriga golvnivån i kyrkorummet. Golven i gångarna är täckta av textilmattor. I bänkkvarteren golv av obehandlade bräder (skurgolv), medan orgelpodiet och sakristian har lackade trägolv. För långhusets bjälklag, se under rubrik Väggar och valv etc. här ovan. Torngallerierna saknar egentligt golv. Sakristivindens trägolv har inte besiktigats.

I tornets andra våning finns ett ursprungligt träbjälklag med ett golv av ramsågade bräder.

Trappor och stegar etc.
Till vindarna och tornhuven kommer man via en murtrappa i tornets norra mur. Den mynnar i det norra galleriet. Från denna våning leder trästegar upp till vattendäcken i tornet och i tornhuven, samt vidare upp till huvens topp.
På kor- och långhusvindarna finns inspektionsbryggor av trä. En äldre skorstensstock kvarstår på korvinden.

Fast inredning
Den fasta inredningen i övrigt består i koret av altare med altarskåp, altarring, två väggskåp i den norra samt en väggfast sittbänk av kalksten i den södra väggen. I långhuset predikstol och öppen bänkinredning. Orgelpodium med orgelbarriär i tornrummet. I tornets övervåning en medeltida stavvägg av trä.