MÖRKÖ KYRKA

Murverk från det äldsta långhuset ingår i kyrkans nuvarande västparti. Äldre murar är uppförda av gråsten; tillbyggnationen samt omfattningar är delvis utförda av tegel. Kyrkan utgörs av ett rektangulärt långhus med avrundad avslutning i koret, korsarmar i norr och söder, sakristia i norr samt gravkor i söder. Korsarmarna har tillkommit vid olika tillfällen och avviker från varandra i storlek. Först uppfördes södra korsarmen, omkring 1670 som gravkor och därefter ombyggdes kyrkan på 1780-talet då norra korsarmen tillkom. Det runda gravkoret mot södra korsarmens gavel tillfördes på 1840-talet.
Byggnaden har putsade och vit avfärgade fasader, med kvastad puts på de större ytorna och slätputs i hörn, lister och omfattningar. Undantagen är gravkoret i söder som har slätputs med kvaderstensmönster. Kring hela byggnaden, även kring sakristian och gravkoret, löper en kraftigt profilerad takfot. Sockeln av naturstenar är slamputsad och avfärgad i svart. Sakristian är uppförd mot norra sidan, i hörnet mellan långhuset och norra korsarmen.
Långhuset och koret har symmetriskt uppställda stickbågiga fönsteröppningar. Norra korsarmen har två fönster endast i västra sidan eftersom sakristian är uppförd mot östra väggen. Södra korsarmen har ett fönster i öster och ett i väster. Sakristian har små rektangulära fönster, ett i norr och ett i öster. Kyrkan har ingångar i långhusets västra gavel samt i norra korsarmens gavel. Ingångarna har stickbågiga dörröppningar med pardörrar samt runda lunettfönster ovanför. Ytterdörrarna är av 1700-tals karaktär och s.k. fyllningsdörrar med speglar i överdelen. Fönstren har mitt- samt dubbla tvärposter och rutindelning med blyinfattningar. Dörrar och fönster med ramar och karmar är målade i rött; solbänkarna har gråmålad plåttäckning. Kyrkans tak är plåtklädda med falsade och svartmålade skivor i småplåtsformat. Långhuset och korsarmarna har sadeltak, valmade över norra och södra gavlarna; koret kägeltak.

Bondeska gravkoret är tillbyggd mot södra korsarmens gavel. Det har rundbågiga fönster, ett i öster och ett i väster, samt ingång i söder och nås från utsidan genom en hög, rundbågig port. Dörrar och överljusfönstret; (som övertäcktes) fick plåttäckning på 1930-talet. Gravkorets fönstertyp liknar långhusets fönster. En cementtrappa leder till porten. Det runda gravkoret bär en låg kupol krönt med ett förgyllt kulkors.

Nuvarande klockstapel, som är rest på höjden väster om kyrkan, är uppförd i stolpkonstruktion med en öppen stomme men med mittstolpar som har spåntäckning. Takhuven har kvadratisk plan med s-formade takfall, som har takkupor med blinda fönster. Takhuven som har plåttäckning kröns av en liten spira. Klockstapeln som bär två klockor har en rödmålad stomme och ett svartmålat tak..

Byggnadens äldsta delar härrör från medeltiden, dock är det okänt exakt när kyrkan tillkom. Troligen uppfördes, mot 1100-talets slut eller början av 1200-talet, en liten romansk kyrka med rektangulärt långhus samt ett lägre och smalare kor. Under 1300-talet revs koret och långhuset förlängdes åt öster med drygt 25 meter; byggnaden förvandlades till en rektangulär salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Troligen slogs även ett tegelvalv över långhuset under perioden.
Kyrkan tillbyggdes och ombyggdes sedan i flera etapper; den förlängdes mot öster på 1300-talet. Större delen av den medeltida byggnaden utgör numera kyrkans västra del. Av stor betydelse för kyrkans vidare utveckling och historia blev innehavarna av godset Hörningsholm, som har anor från 1300-talet. År 1660 lät Ebba Grip uppföra den södra korsarmen, samtidigt reparerades korväggen i öster, vilken också fick nya fönster samt strävpelare på utsidan. Samtidigt förnyades bänkinredningen och kyrkans dörrar, troligen tillkom även en takryttare på långhuset. På 1780-talet genomfördes en omfattande ombyggnad av kyrkan: Då tillfördes norra korsarmen genom att den befintliga sakristian utvidgades. En ny sakristia byggdes öster om korsarmen, i hörnet med långhuset. I samband med dessa åtgärder revs det gamla tegelvalvet över långhuset; det ersattes med ett tunnvalv av bräder som putsades med stuck. Även vapenhuset i söder revs, portalen igenmurades och en ny huvudingång förlades till kyrkans västgavel. Koret i öster byggdes till med korabsid. Byggherren var kyrkans patronus, Nils Bonde som samtidigt lätt anlägga en gravkammare för ättens medlemmar under koret. Slutligen år 1841 uppfördes det monumentala runda gravkoret mot södra korsarmens gavel, det s.k. Bondeska gravkoret som täcks av en kupol. Det är troligt att kyrkan i övrigt fram till 1847 var täckt med spån, som därefter ersattes med plåt, i enlighet med utförandet på det nya gravkoret. Efter detta hade byggnaden i stort fått sin nuvarande utformning.
Efterföljande yttre åtgärder hör huvudsakligen samman med underhåll, reparationer och restaureringar. Den första större upprustningen slutfördes 1923 och berörde exteriörerna endast i mindre omfattning; putsskador lagades och väggarna avfärgades medan taket målades om. Nästa större restaurering genomfördes 1933 och berörde till största delen interiörerna. Utvändigt utfördes grundförstärkningar under Bondeska gravkoret medan murverket lagades. Gravkorets port fick en ny cementtrappa medan dörren täcktes med kopparplåt. Kyrkans murar lagades och avfärgades på nytt och ytterdörrarna målades om. Två skorstenar avlägsnades och plåtarbeten justerades på taken. Kyrkogårdsmuren rustades upp samtidigt och något senare, 1945, uppsattes nya grindar. Även 1961 års restaurering utfördes med återhållsamhet; putsen och taken lagades enligt tidigare utföranden och klockstapelns tak åtgärdades. De senaste underhållsåtgärderna genomfördes 1996; takplåten byttes ut på kyrkan och klockstapeln medan kyrkans fönster renoverades.
Nuvarande klockstapel, väster om kyrkogården, är från 1747 men den bör ha haft flera föregångare, varav en omnämns 1648.