NÄSHULTA KYRKA

Kyrkogården omges i norr och väster av en kallmurad naturstensmur. Resten av kyrkogården samt huvuddelen av västra sidan inramas av häckar. En trädkrans bestående av lövträd är planterad innanför norra muren. Äldre lövträd är också planterade inne på kyrkogården. Kyrkogården sluttar svagt ned mot sjön.
Kyrkogården nås via en grind på norra sidan. Grinden är en enkel smidesgrind, som sitter mellan murade och vitputsade grindstolpar. Grindstolparna är plåtavtäckta och kröns av två små klot. Grinden står i stenmuren, väster om entrén och placerad rakt framför sjön. Strikta grusgångar löper runt kyrkan och in mellan gravkvarteren på kyrkogården, som i övrigt är gräsbevuxen.
Gravarna är i huvudsak strikt ordnade i rader i öst-västlig riktning i kvarteren söder och öster om kyrkan. Utmed kyrkogårdens kanter ligger gravarna ordnade längs med häckarna. I nordvästra hörnet av kyrkogården finns flera högre gravstenar, en gravplats med smidesräcke och utefter muren är äldre järnkors placerade. En minneslund är anlagd nere vid vattnet.

Gravkapellet i kyrkogårdens västra del uppfördes 1929. Det är en rektangulär slätputsad byggnad, avfärgad i vit kulör med grå sockel. Norra väggen är utsmyckad med en korsblindering. Sadeltaket är täckt med enkupigt lertegel. I gravkapellet finns ett altare och en altaruppsats, men kapellet används idag till förråd.

Klockstapeln som ersatte en äldre föregångare är byggd på en bergknalle utanför kyrkogårdsmuren, norr om kyrkan. Den öppna klockbocken är byggd för två klockor och har runda mittstolpar klädda med näbbspån. Den klockformade spånklädda huven kröns av en flöjel med årtalet 1789 och en kula.

Sörmländska kyrkor nr 123, Näshulta kyrka, 1952, 1971.
Eva Wockatz, inventeringstillfället 2007-05-31.

FÖRSAMLING 1995 - NÄSHULTA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1308, år 1900: 1827, år 1995: 889

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på ett näs i Näshultasjön i den sydvästra Mälarbygden.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr.

I: Medeltida kyrka, sannolikt med ursprung i äldre medeltid, och senare ombyggd till en salkyrka med rakt östparti. Ingång i sydväst. Kyrkan fick under någon period tegelvalv, vilket framgår av de spår av stödpelare man fann vid en restaurering 1951. Byggnaden revs till största delen vid den nya kyrkans uppförande, men delar av medeltidskyrkans södra och östra murar ingår i den nuvarande kyrkan.

II: Den nuvarande kyrkans planform är resultat av en nybyggnad 1673-78, med återanvändande av delar av föregångarens murar i söder och öster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - På vardera långsidan fanns ursprungligen två fönster. Murarna var putsade i en rödbrun ton och spåntaket rödfärgat. På 1780-talet vitlimmades kyrkan, man tog också upp nya fönster på vardera långsidan. I början av 1790-talet sattes den södra ingången igen, sakristian fick samtidigt en egen ingång. Vid en restaurering 1905 tillkom ytterligare två fönster på långsidorna och ett runt fönster togs upp i den östra gaveln utöver de två fönster som redan fanns där sedan kyrkans byggande. Det runda fönstret murades igen 1950-51. Den igenmurade södra portalen är sedan 1947 markerad i exteriören. Över kyrkorummet välver sig ett tunnvalv i trä, putsat med gips. Predikstolen från 1811 är ett arbete av P. Strand efter ritningar av arkitekten P.W. Palmroth. I koret är ett gravmonument över riksrådet Knut Kurck och hans maka uppställt. Det är utfört i Antwerpen av Nicolaes Millich under 1680-talets första hälft. Monumentet stod från början i Stora Mellösa kyrka men flyttades till Näshulta i början av 1700-talet. En romansk dopfunt med repvulst finns bevarad i kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.