Fartygs-/båtlämning

Bärgning: Vid dykningar i Kungshamnsviken 19941004 påträffade Octupus Dykarskola flera vrak. Under sammanlagt 14 dyk samma år genomförde dykarskolan mätningar av positioner, djup och riktningar samt fotografering.
Våren 1999 bedrev en projektgrupp av marinarkeologer samt sportdykare och marinarkeologistuderande dokumentations- och inventeringsarbete i Kungshamn. Syftet med projektet var att försöka bestämma platsens kulturhistoriska värden ur ett arkeologiskt perspektiv.
10 vrak eller mer är kända i Kungshamn (6142:030 samt 6142:037-6142:047, 6142:047-6142:049 kan eventuellt vara samma vrak som någon av de övriga). Dessa tolkades vid upptäckten som bl.a. vikingaskepp och örlogsfartyg från medeltiden. Numera anses vraken över lag vara av yngre datum och att en del av vraken kommer från faster Lottens affärsverksamhet på platsen. Hon skall på 30-talet skall ha köpt upp skärgårdsskutor, riggat ned dem och därefter sålt dem till marinen för övningsskjutning.

Flera av vraken, i synnerhet i områdets sydöstra del, som ansgränsar till Kungsvikens bryggområde, uppvisar spår av ankringsskador. Här förefaller även sentida dumpning av skrot ha förekommit. Överlag finns ett rikt kulturlager, förmodligen från medeltid och fram till modern tid, avsatt i sedimentet. Enstaka spant och bordläggningsplankor samt stockar efter recenta bryggor finns utspridda i områdets N-NV del.
Status: Vraket, som ligger på babords sida, är en halvöppen motorbåt, ca 4 m lång och ca 1,5 m bred (status 1999).
Övrigt: Det tidigaste dokumentet som nämner området runt nuvarande Kungshamn är en farledsbeskrivning i Kung Valdemar Seirs jordebok från 1200-talet. I den inre skärgården nämns Baggenstäket och holmen "Litae Swethuthae", Lilla Sverige (numera Sveriges Holme). Lilla Sverige kan under 1200-talet ha utgjort en gräns för Stockholm och svealagarnas giltighetsområde.

Sedan början av 1900-talet har ett flertal forskare sökt förklara ortnamnet Kungshamn och dess betydelse. I Norden finns det drygt 30 platser med namnet Kungshamn eller Konungshamn. I tidigare forskning har en vanlig uppfattning varit att det finns ett samband mellan ledungshamnar och Kungshamnar, d.v.s. att Kungshamnar är platser som kungens ledung har använt som hamn.

Skurusundet har sedan medeltiden och Stockholms grundande varit en viktig segelled för sjötrafik österifrån, och Kungshamn har erbjudit ett bra hamnläge. Den första gången som Kungshamn vid Skurusundet nämns i skrift är år 1345 i Kung Magnus Erikssons stadslag, där det står att stadens lagar gäller "mellaen stadhen och Konunx hapn". Kungshamn var således under 1300-talet en slags jurisdiktionsgräns för Stockholms stad. Därefter finns Kungshamn omnämnt i ett lejdebrev av år 1387. Lejdebrevet, vilket garanterade diplomatisk immunitet, var utfärdat för ett antal stormän och biskopar som skulle möta kungen i Kungshamn. Olaus Petri berättar samma år i sin krönika om hur en dansk förhandlingsdelegation mötte svenskarna halvvägs mellan staden och Kungshamn. Trots att danskarna ville att mötet skulle hållas vid Älvsnabben bestämde kungen att det skulle förläggas innanför Stockholms gränser, vilket tyder på att rätts- och skyddsområdet tog slut vid Kungshamn. Kungshamn nämns också i privilegiebrev från 1436 för Stockholms stad.

År 1459 sägs det att den danska kungen Kristian I ankrade med sin flotta i Kungshamn då han var på väg att anfalla Stockholm. Femtio år senare ska hans son kung Hans ha gjort anhalt vid Kungshamn på hemväg till Danmark. 1502 skall även en dansk flotta ha legat i Kungshamn.

I Stockholms Stads Tänkebok från 1604 erkänner en gift kvinna och en man inför rätten att de mötts i Kungshamn, och sedan träffats flera gånger under oanständiga former.

Den första kända kartan som avbildar området med Kungshamn och Sveriges holme härrör från 1670. Även på Peder Geddas sjökarta av år 1694 finns Kungshamn utmärkt.

På en arealavmätningskarta över Siklaön från 1774 är en krog utmärkt på Kungshamns udde. Under medeltiden stadgades det i landslagarna att krogar och värdshus skulle finnas utmed farleder och landsvägar, och krogarna tätt längs Skurusundet. Krogverksamheten vid Kungshamn har troligen bedrivits sedan slutet av medeltiden och fram till 1862. Jonas Carl Linnerhjelm berättar om denna krog i sin skildring av sin resa i Nacka 1797. Det sägs också att krogen var ett populärt tillhåll för befälen på utanför liggande flottenheter under rysskriget i början av 1700-talet. Ett av de båda hus som idag står på platsen är byggt på den gamla sjökrogens grund.

På Sveriges holme finns en stensamling registrerad som RAÄ 21. Det har inte gått att avgöra om denna stensamling är en lämning av inlandsisen eller av någon sorts anläggning. På Kungshamns uddes högsta punkt har en samling skörbränd sten observerats, vilket ibland har tolkas som belägg för en vårdkaseplats. På Henriksdalsberget har det legat en numera undersökt och borttagen fornborg, som inte gått att datera. Om dessa fornlämningar på något vis kan knytas till Kungshamns historia har inte gått att fastställa.