Hjärnarps kyrka

Kyrkobyggnaden från 1844 består av ett kvadratiskt västtorn, ett långt och brett långhus och en smalare och lägre sakristia i öster. Under sakristian finns ett pannrum från 1934. Kyrkan är byggd i nyklassicistisk stil. Den är vitputsad, har rundbågiga fönster och koppartak.

Kyrkan är förmodligen grundlagd på en kallmur av natursten. Murarna är uppförda av gråsten, tegel förekommer runt dörr- och fönsteröppningar. Kyrkan är spritputsad och vitkalkad. Listverken är slätputsade. Murarna har en skråkantad stenkolstjärad sockel med varierande höjd.

Kyrkorummet nås via dörrar i väster, söder och norr. En mindre dörr finns till sakristian. Dörrarna är raktäckta, utvändigt klädda med diagonal panel och hänger i bockhornsgångjärn. Västentrén sitter i en rundbågig slätputsad grå portik. Nord- och sydentréerna sitter i rundbågiga nischer med ett utkragande listverk kring dörren. Över nord- och syddörrarna sitter ett rundfönster. Väst- och sydporten nås med trappor av granitsteg. Till nordportalen går en ramp av galvad gallerdurk.

Långhuset har tolv brunmålade träfönster som sitter i rundbågiga slätputsade nischer. Fönstren är delade med mittpost och två tvärposter och har lunettavslutning i ovankant. Fönstren är småspröjsade med tunn träspröjs och har klarglas. Korets och tornet har rektangulära spröjsade träfönster. I tornet finns runda fönster ovan de rektangulära. Solbänkarna är täckta med brun plåt. Tornet har tre höga, smala och rundbågiga ljudöppningar i alla väderstreck.

Långhuset täcks av ett sadeltak, sakristian av ett flackt valmat tak. Tornet har ett avskuret pyramidtak på vilken det står en huv med karnisformat tak. På huven sitter tornur i alla väderstreck. Samtliga tak är belagda med koppar i skivtäckning med halvförskjutna hakfalsar. Tornet kröns av ett klot och ett kors. Långhuset saknar takgesims, kanske beroende på att långhusmurarna har sänkts. Sakristian har takgesims av utkragande språng och kvartsstav, tornet har både gördelgesims och takgesims. Avvattningen är av koppar.

Hjärnarps gamla medeltida kyrka, som är riven, byggdes troligen på 1100-talet. Den bestod av ett rakt avslutat långhus som byggdes till med en korsarm mot norr 1794 och ett vapenhus åt söder. En fristående klockstapel stod på kyrkogården. Den medeltida kyrkan låg troligen strax norr om nuvarande kyrka.

Befolkningsökningen och tidsandan krävde en större kyrka. 1838 gjorde arkitekt Carl Ståhl ritningar till en ny kyrka. Domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius besiktigade gamla kyrkan 1840 och bedömde den som så förfallen att den inte gick att behålla utan en ny måste uppföras. Flera församlingsbor arbetade för att man istället skulle restaurera den gamla kyrkan.
En ny kyrka byggdes 1842-1843 efter C Ståhls ritningar och den invigdes 1844. Kyrkan rymde då 650 personer och läktarna 180. Byggmästare för kyrkan var målarmästare Sjönhult som gick i konkurs 1847, vilket gjorde att han inte kunde åtgärda snabbt uppkomna skador på kyrkan.
Nyklassicismens stil var det enklaste och billigaste sättet att tillfredsställa församlingens behov av en ny stor kyrka. Gråsten var billigare än tegel och tunnvalv av trä var billigare än att mura kryssvalv. 1815 infördes en förordning att alla kyrkobyggnader skulle ges till den minstbjudande på entreprenadauktion. Detta ledde till omfattande problem med byggfusk. Speciellt drabbade var kyrkorna i Bjäre härad där det var omfattande processer med entreprenörerna efter bygget av flera kyrkor. 1854 upphävdes entreprenadtvånget.
Kyrkan har ett flertal gånger reparerats, bland annat 1865 då övre delen av långhusmurarna, av okänd anledning, togs ner och takfästet därmed sänktes.
1885 lades nytt plåttak och 1887 lades nytt golv in. 1917 byggdes lanterninen om efter Theodor Wåhlins ritningar och tornur sattes in. Elbelysning installerades under 1930-talet. 1931 sattes en glasmålning in i ett korfönster.
1934 gjordes en inre renovering som innebar bland annat att taket som var klätt med pärlspont putsades, nya sittbänkar, nya sidogångar, ny altarring, centralvärmeanläggning under sakristian, förändring av kordörr, borttagande av runda blinderingar och gavelfönstret ovan altarportiken på östväggen. Förslaget var gjort av Carl Filip Seger.

Församlingen var inte nöjd med östväggens utformning och kyrkoherden skrev ett brev till Kungliga Byggnadsstyrelsen under 1930-talet där han bad om råd om arkitekt som kunde komma med förslag på konstnär. Kyrkan är en av dessa lador som uppfördes på 1840-talet..1944 rekommenderar domkyrkoarkitekt Eiler Græbe att Pär Siegård ska dekorera östväggen. Siegård fick uppdraget 1947 och kormålningen invigdes tio år senare 1957. På grund av Siegårds hälsotillstånd var det konstnär Nils Möller som utförde målningarna.

1966 gjordes en yttre och inre renovering efter handlingar av arkitekterna Lindström och Ernehag, Ängelholm, som innebar bland annat att bänkar togs bort under orgelläktaren och skärmväggar byggdes som döljer kapprum och förråd och i vapenhuset byggdes toalett.

1971 byttes grönmålad plåt till koppar på taket. 1977 godkändes insättande av innerfönster. 1985 sattes glasmålningen in med motiv Duvan av Nils Möller.
1993-95 genomfördes konserveringsåtgärder på predikstol, altaromfattning och altarfresk av konservator Herman Andersson och Hans Nilsson.
En exteriör renovering är planerad att göras under 2016.