Överkalix kyrka

Den nuvarande kyrkan som är den femte på samma plats invigdes 1943, sedan dess
föregångare brunnit ner fyra år tidigare. Arkitekt var Einar Lundberg. Det är en
långhuskyrka med avsmalnat kor i SV och kraftfullt torn i NÖ. Det smalare koret, som
håller samma höjd som långhuset, flankeras av lägre utbyggnader för sakristia och
förråd, insmugna i vinklarna mellan kor och långhus. Tornet är delvis inskrivet i
huskroppen och med sin bottenkub, sitt höga klockhus mellan karnisformade takfall och
sin höga spira, påminner det om de bottniska klockstaplarnas form. Kyrkan har sockel
av granit och vitslammade tegelfasader med blinderingar i korgaveln. Fönstren är höga,
smala och rundbågiga i djupa smygar. I långsidesväggarna närmast tornet sitter
cirkelrunda fönster ovanför små rektangulära fönsteröppningar. Små fönstergluggar
återfinns också i gavelröstena och i sakristian. Tornets kyrkport är panelad i ett rombiskt
mönster och ligger djupt indragen i en hög, rundbågig portik av rosa granit, med runt
fönster över porten. Till entrén leder en bred, rak granittrappa. Sakristian har en enkel
trädörr med samma mönster som kyrkporten.
Kyrkan har ett sadeltak som är delat i två fall en antydan till en basilikaform - och på
korgavelns nock sitter ett förgyllt kulkors.
Till det yttre är kyrkan i det närmaste helt oförändrad sedan den byggdes, med undantag
för en handikappramp och att det ursprungliga skiffertaket bytts till kopparplåt.

Långhuset är treskeppigt med avsmalnat och upphöjt kor fem steg över långhusets golv.
Smäckra betongkolonner tydliggör gränsen mellan mittskepp och sidoskepp. Pelarna stöder
det höga trätunnvalv som spänner över mittskepp och kor. Valvet delas upp av gördelbågar
vid läktaren och vid koröppningen. Sidoskeppen har lägre, plana brädtak som indelas i
fyrkantiga fält av tvärgående betongbjälkar. De öppna kyrkbänkarna med raka,
spegelindelade sidogavlar, är ordnade i fem kvarter kring mitt- och sidogångar och
hålls samman av ett linoleumgolv, medan kyrkan i övrigt har ett mörkgrått
kalkstensgolv. De främsta raderna i mittskeppets norra kvarter har ersatts med lösa
stolar. Sidoskeppens främre bänkar står i vinkel mot övriga, men på norra sidan har det
tväställda bänkkvarteret ersatts av en kororgel. Längst fram i norra sidoskeppet finns ett
litet dopkapell kring en spetsbågig murnisch. Nischen har en ljus väggmålning av den
helige ande i skepnad av en duva, över ett skirt vårlandskap. Dopfunten och en
golvljusstake i rosaröd granit bildar en helhet.
Korväggens stora muralmålning framställer Kristi himmelsfärd. Målningen som upptar
nästan hela väggytan, saknar inramning och präglas tydligt av 1940-talet i figurernas
karaktäristiskt skarpskurna och kraftfulla drag. Båda väggmålningarna är målade av
Torsten Nordberg, som även målat predikstolen. Koret får ljus från fönster högt upp på
sidoväggarna, fönstren är placerade så att de inte syns från långhuset. Altaret står på ett
podie och är byggt av vitputsat tegel med skiva i svart kalksten. På altaret står ett enkelt
målat, träkrucifix. Altarrundeln sluter an mot väggen, har en öppningsbar mittsektion
med ett rombiskt trägaller, medan rundeln i övrigt har en traditionell indelning i
spegelfält.
Kyrkorummets färgsättning går i dova och kalla grå-gråblå och vit-beiga nyanser.
Till vänster om koret står den runda predikstolen under en platt baldakin med stram
profilering, med ett förgyllt och försilvrat kors på klot i framkant. I predikstolens
spegelfält avbildas viktiga män i kyrkohistorien på ömse sidor om mittfältets
såningsman. Bilderna har en omisskännlig 1940-talskaraktär.
Läktaren som är inrymd i tornet, sträcker sig över mittskeppets hela bredd. Den bärs upp
av en synlig järnbalk, stöttad av två smäckra betongkolonner på var sida om mittgången.
Läktarbarriären är enkel med stora spegelfält och avrundade avslut mot väggen. Läktarorgeln
är en med kyrkan samtida Grönlundsorgel som dominerar läktaren och omsluter
det runda fönstret med sina pipor.
De höga, smala ljuskronorna i mässing, som för tankarna till lotusblommor, dominerar
mittskeppets luftrum där de hänger i pelarraden mellan skeppen. Takkronorna är,
liksom den klockformade takarmaturen på läktaren och vägglampetterna, samtida med
kyrkan.