SORSELE KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Sorsele kyrka är belägen på ett näs vid Vindelälven och på platsen för tidigare kyrkor uppförda 1677 respektive 1744. Nuvarande kyrkan uppfördes 1859-60 efter ritningar av Ludvig Hedin och enligt traditionen av byggmästaren Johan Petter Lundberg från Teg. Kyrkan är en av de bäst bevarade i övre Norrland från nyklassicismens tid. Det är en treskeppig hallkyrka av panelklätt resvirke med västtorn och tillbyggd, polygonal sakristia i öster. Fasaderna uppvisar en rik panelarkitektur med fältindelning och lister. Kor och långhus med det förhöjda mittskeppet står under sadeltak. Även interiören är panelklädd. Mittskeppet täcks av ett tredingstak. Altartavlan är signerad "L Ferlén 1867" och en kopia av Fredrik Westins altartavla från 1823 i Kungsholms kyrka, Stockholm. Den flankeras av kopplade, marmorerade pelare , tillkomna vid en restaurering 1908 men markerade på de ursprungliga ritningarna. Upprustning, isolering och målning utfördes även 1929, då av Kjell Wretling och med ombyggnad av läktare och bänkar; 1954, då en dopplats anordnades vid norra väggen med glasmålning av Torsten Nordberg, samt 1988-89 av Rolf Sixtensson.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1993-1999

Kyrkogården
Kyrkogården breder ut sig med gravområdet placerat öster om kyrkan. Terrängen är plan. Området har en parkliknande karaktär med stora gräsfält, fullvuxna björkar och några enstaka tallar. De flesta grusgravarna lades om till gräsmatta under 1960- och 1970-talen och idag finns bara två grusgravar kvar. De få gångarna på kyrkogården är grusgångar. En björkrad löper längs hela insidan av staketet och björkalléer finns även längs vissa gångvägar. På området finns mest gräsgravar med resta stenar, men några grusgravar med stenramar samt gjutjärnskors finns också bevarade. Särskilt intressanta är tiotalet lokalt tillverkade stenvårdar, bl.a. den efter Anders Fjellner, som var försam-lingens kyrkoherde 18421876. Det var under hans tid kyrkan uppfördes, men han är främst känd för att ha nedtecknat och översatt samiska sägner, myter och jojker och därmed gjort dem kända och bevarade för eftervärlden. Den tänketall som han ofta satt i när han skrev sina prediko¬texter finns fortfarande kvar i branten mellan kyrko-gården och Vindelälven. Kyrkogården utvidgades 1939 och gränsen mellan den gamla och nya delen kan fort¬farande utläsas genom gravradernas orientering och tallarna i anslutning till gravkapellet. Det uppfördes 1944, och är ritat av skogsmästaren och kyrkvärden John Ågren. Grav¬kapellet har liksom kyrkan en klassicisitisk utformning och passar därför bra in i miljön. Byggnadens gavelröste är utformat som ett tympanon-fält med strålsol. Alldeles norr om kyrkan uppfördes en ekonomibyggnad 1977. Med sin profana utformning och inte minst den inklämda placeringen väldigt nära kyrkan (på samma plats som en äldre och mindre ekonomi¬byggnad) förtar den en del av kyrkplatsens autenticitet. En skogskyrkogård anlades på norra sidan om Vindelälven 1951, också den enligt förslag av John Ågren.