Vad: Nino Ramsby Var: Krusboda När: 1980-tal
Samhället Krusboda byggdes tidigt under 1970-talet och blev ett av de största grupp-husområdena i Sverige. 1960-talets höghusområden hade mött skarp kritik och Krus-boda fick fungera som en kontrast mot dessa. Man ville bygga småhus och skapa en småstadskänsla och när området marknadsfördes betonade man vikten av att få ha sitt eget hus. Området var något av en folkhemsdröm under 70-talet, med sina 1500 bo-städer gav orten troligtvis invånarna en känsla av att leva på en mindre ort.
Ett mindre samhälle kan betyda mer gemenskap och närhet till varandra. För andra kan det bli svårare att acceptera sig själva och våga utvecklas till någon som inte är som “alla andra”. Historiskt sett har urbaniseringen i slutet av 1800-talet inneburit att normöverskridande personer har kunnat mötas under mer organiserade former och att queera kulturer har kunnat etableras. Man kan tänka sig att det beror på att städerna har gjort det lättare att vara anonym och att finna andra likasinnade - något som var nödvändigt innan internet och andra digitala möjligheter fanns. Det är lätt att tänka sig att det queera livet endast har pågått i storstäderna, men vi får inte glömma att människor alltid funnit vägar för att få vara sig själva. Unstraighta personer har fun-nits i både stad och på landsbygd, i alla tider och i alla delar av världen.
Krusboda - en queer plats?
Vid en första anblick kan det te sig märkligt att prata om Krusboda som en queer plats. För oss är det just det som gör platsen viktig. Vi måste låta orter som Krusboda få utrymme, för att visa att även queera platser ryms i vad som till synes kan vara heteronormativa småstäder. Unstraighta personer tycks alltid förknippas med sin sex-ualitet, något straighta personer sällan behöver. Vi finns inte bara på caféet med pride-flaggan utanför, eller på bögklubben eller i publiken till Melodifestivalen - vi finns överallt och lever vardagsliv precis som alla andra!
Nino Ramsby - en förebild
Under 1980-talet bodde Nino Ramsby med sin familj i Krusboda. Nino är en svensk jazzmusiker och konstnär som öppet har berättat om sin transition från kvinna till man i press, radio och i utställningen “Lerin, Hermansson, Ramsby” på Sven-Harrys konstmuseum 2015. Flera personer i projektet har beskrivit Nino som en stor före-bild, här berättar Cissi och Kim om varför Nino är en förebild för dem.
Normöverskridande förebilder är viktiga då de visar att andra levnadssätt än det nor-mativa är möjliga. Det kan fungera som ett stöd för människor, inte minst ungdomar som ännu inte kommit ut eller känner att de är födda i fel kropp. Därför är det viktigt att personer som Nino tillåts ta plats i det offentliga rummet. I en intervju i DN be-skriver Nino själv vikten av förebilder:
“– När man växer upp handlar det just om att kunna spegla sig i andra och på det sättet kunna bekräfta eller avfärda delar av sin identitet. Men till för bara några år sedan fanns det inga förebilder.”