SVARTTORPS KYRKA

Svarttorps kyrka uppfördes 1869-70 av den i Västsverige flitige
kyrkobyggmästaren A Pettersson från Värsås, efter ritningar av arkitekt
Ludvig Hedin vid Överintendentsämbetet. Orienteringen i
nord-sydlig riktning bestämdes av grundförhållandena. Först 1871
fullbordades orgelverket av E A Setterquist, Örebro. Troligen 1937
ersattes uppvärmning med järnkaminer av centralvärme genom
lågtrycksånga, med pannrum tillbyggt som källare vid västsidan.
1942 lämnades tillstånd för insättning av innanfönster. 1952 installerades
elektriskt ljus.
På 1950-talet upplevdes kyrkan som för stor i relation till församlingens
litenhet, kyrkoherden ville ha ett intimare kyrkorum. En
restaurering sattes igång 1958 efter program av arkitekt Ärland
Noréen, Byggnadsstyrelsen. Men sedan denne p.g.a. sjukdom inte
kunde fullfölja arbetet övergick restaureringen till arkitekt Börje
Blomé, vilken gjorde vissa kompletteringar och ändringar i det
ursprungliga förslaget. Nya ytterdörrar tillverkades av teak och de
gamla blev innerdörrar i vindfång. Kyrkorummet fick nytt, isolerat
golv, högre liggande i koret. Innertaket isolerades med mineralull.
Bänkarnas ryggar gavs lutning och sitsarna breddades. Predikstolen
sänktes. Altarringens ändar kapades och grindarna borttogs. Den
västra av sakristidörrarna i altarväggen igenmurades, varvid väggens
symmetri blev lidande. Ena trappan i vapenhuset revs. Läktarbänkarna
ersattes av lösa stolar och en ny passage mellan läktare och
torn ordnades i samband med att orgelhuset flyttades bakåt för
att ge plats åt kör. Orgeln byggdes om av Frede Aagaard varvid
tre nya bälgar tillkom. Fem av stämmorna omarbetades i syfte att
ge en ljusare klang. Interiören ommålades av målaremästare Einar
Ström, Tenhult, i samråd med konservator Sven Wahlgren. Bänkinredningens
ekådring ersattes av en blågrå kulör. 1959 lagades
fasadputsen och fick en ny avfärgning. Fönsterbänkar och gesimser
avtäcktes med kopparplåt och yttertrapporna omlades. Snickerier
oljemålades. Slutligen 1960 omtäcktes tornet med ny kopparplåt
och nya stuprör i samma material uppsattes.
Kyrkorummets uppvärmning orsakade stora variationer i luftfuktigheten,
vilket ledde till torkssprickor i orgelns väderlådor. Tidvis
var den ospelbar. 1971 renoverades verket av Johannes Künkel,
Lund. Väderlådorna renoverades och övriga delar fick en översyn.
Det tycks som om större delen av de 1958 omarbetade stämmorna
försågs med nya pipor eftersom de gamla var misshandlade.
1994 gjordes läktarunderbyggnader, ritade av Bo Wiksfors arkitektkontor,
Huskvarna. Den väggdekoration som därvid doldes
kopierades på de nya väggarna. Den gamla kyrkans predikstol fick
en museal placering i kyrkorummets nordöstra hörn. 1997 omputsa-
des hela exteriören till följd av omfattande skador, troligen orsakade
av felaktigt färgval 1959 (Torkofl ex?). Långhusets plåttäckning
utbyttes mot ny skivtäckning likt befi ntlig. Sakristian gavs en ny
ytterdörr, utförd i likhet med den gamla. Alla exteriöra snickerier
ommålades, dörrarna oljades och fönstren fi ck nya vinkelbeslag.
För projekteringen stod Bo Wiksfors. 1998 restaurerades orgeln av
Åkerman & Lund, varvid den återfi ck sin romantiska klang.

Svarttorps kyrka från 1870 har en nord-sydlig orientering. Långhuset
övergår i söder utan markering i ett fullbrett kor som avslutas
med en sakristia i form av en rundad absid. Vid långhusets nordgavel
reser sig ett torn. Arkitekturen är ett mycket sent exempel på
renodlad nyklassicism, även om en tendens till nygotik uttrycks i
tornets spira. Vid västra långsidan finns ett nedgrävt pannrum från
1937 med svart plåttak och hög skorsten, klädd med svart plåt.
Sockeln är av kanthuggen granit med skråkant. Fasaderna bär en
finkornig spritputs med rik artikulering i slätputs. Kyrkans hörn
är markerade genom omfattningar med kvaderrustik, vilket även
gäller för tornet, där de får karaktär av pilastrar och mot takfoten
bär rundbågiga fasadavslutningar. Långhusets båda mittportaler är
accentuerade genom rusticerade risaliter, krönta av tempelgavlar.
Fasaderna är avfärgade med en beige kalkfärg. Runt hela kyrkan och
över tornkroppen löper en gemensam takgesims av vitmålat trä med
tandsnitt (på tornet putsad). Genom denna gesims bildar röstena
tempelgavlar. På tornets nordfasad är en kalkstensplatta inmurad
med förgylld inskription om uppförandet. De rundbågiga tornluckorna
med röd fjällpanel är framhävda med omfattande pilastrar.
Kyrkans tre entréportar utgörs av parställda fyllningsdörrar av oljad
teak från 1958 med överljus. Sakristians pardörr tillkom 1997 som
en kopia av den gamla. Även denna portsmyg har överljus. Kyrkans
murar genombryts av stora rundbågsfönster, på långsidorna i sex
axlar. De rödbrunt avfärgade fönsterbågarna med spröjs och ramverk
i trä är från byggnadstiden och en stor andel av glasrutorna är
handblåsta. Fönsterblecken är av kopparplåt. Kyrkan bär ett flackt
sadeltak med svartmålad plåt i skivtäckning, på absiden med valmad
rundning. Tornkroppen har en takfot av vitmålat trä med konsoler.
Taket är utformat som en brant huv med åttkantig lanternin med
rundbågsöppningar och spira krönt av förgyllt kors på kula. Takfall
och lanternin är inklädda med kopparplåt. Vattenavledning i form
av ståndrännor och stuprör finns på långhuset.