ROMFARTUNA KYRKA

gravkor och längst bak den så kallade Mungakyrkan, som upptar tornets bottenvåning. Stor särprägel skänker mittskeppets fem höga kryssvalv ovan spetsiga arkadbågar, slagna 1427 vilket framgår av inskriptionen på det slätputsade bandet i höjd med valvanfangerna. Valven vilar på tio fyrkantiga, slammade pelare som skiljer mittskeppet från de båda sidoskeppen. Denna konstruktion har givit kyrkan benämningen katedralen på slätten. Ett annat framträdande inslag från samma tid är vapenhuset med kryssvalv och i östra väggen en nisch med fragment av en kalkmålning föreställande Sankt Göran och draken. Ytterligare målningsfragment finns på långhusets norra vägg, där bysantinska målningar från omkring 1300 skrapats fram och konserverats. För övrigt har valvkappor och väggarna avfärgats i bruten vit nyans,
valvens ribbor i en kontrasterande tegelröd nyans.

I mittskeppets västra del finns två sidoläktare och däremellan en orgelläktare som är öppen åt två håll. Läktarbröstningen mot öster utgörs av rikt ornerade paneler med apostlabilder från 1695, mot Mungakyrkan i väster av mer fragmentariskt bemålat virke från en tidigare befintlig predikstol. Orgeln byggdes 1970 efter ritningar av Jörgen Fåk och har sitt huvudverk upphöjt i valvet så att ljus släpps in från Mungakyrkans gavelfönster i väster.

Kyrkans murade altare från 1757 är utformat som en sarkofag och marmorerat. Uppsatsen däröver är från 1769, en stor oljemålning av Louis Masreliez med utsirat ramverk i vitt och guld. Predikstolen går i liknande stil, förfärdigad av bildhuggare Jonas Holmin i Västerås och uppsatt 1803.

Vid omgestaltning 1885-86, efter handlingar av Fritz Eckert, byggdes kyrkorummets nuvarande öppna bänkrader och fönstren försågs med dubbla bågar. På fönstrens insidor sitter dock smidda stomjärn från 1830.

Golvet består till större delen av polerat kalkstensgolv, lagt vid stor förnyelse 1965-66 under ledning av arkitekt Jörgen Fåk. I gångar och kor ligger golvet utan nivåskillnader, medan bakersta delen av Mungakyrkans golv ligger i gradänger. Fåk lät även färgsätta bänkarna med nuvarande blågrön marmorering och underliggande brädgolv lackades. Mungakyrkan och sidoskeppen försågs med för ändamålet formgivna mässingslampor. Valvpelarna påmurades till fyrkantig form och slammades så att murverket skall vara avläsbart. Koret fick ett modernt komponerat fönster med masverk av betong och glasmålning av Erik Sand. I vapenhus och gravkor lades tegelgolv av handslagna stenar och sakristian fick nuvarande skåpinredning.

Dendrokronologiska analyser av kyrkans medeltida takstolar tyder på att den uppfördes omkring 1310. Ursprungligen var byggnadskroppen rektangulär med två ingångar på södra sidan. I korgaveln fanns troligen ett trekopplat fönster, på norra och södra långsidan vardera ett tvåkopplat fönster. Det brant sluttande yttertaket var sannolikt spånklätt. Över det ursprungliga kyrkorummet fanns ett högt trätunnvalv med stor spännvidd. Kyrkorummets väggar var dekorerade med målningar i bysantinsk stil, varav fragment återstår.

Vid ombyggnad som fullbordades 1427 blev murade valv slagna över kyrkorummet, så att det delades i ett mittskepp och två sidoskepp. Över Mungakyrkan i väster slogs ett stjärnvalv. Samtidigt tillbyggdes vapenhuset mot söder och troligen även västtornet, fast det då var lägre och täckt med en låg huv.

Tornet påmurades till nuvarande höjd på 1660- och 70-talen. Byggmästare Lars Olofsson från Köping utformade dess alltjämt befintliga spets, ursprungligen spånklädd och rödfärgad. Kort därpå lät Johan Gabrielsson Sparfvenfeldt tillbygga ett gravkor på kyrkans södra sida.

Vid inre arbeten 1686 tillbyggdes kyrkans sido- och orgelläktare, samtidigt med nya bänkar, nytt golv och nya fönster i öst och väst. Tio år senare fick läktarbarriärerna apostlabilder målade av Hans von Thum. Tornet försågs första gången med urverk 1757, samtidigt med att nuvarande marmorerade altardisk murades. Tio år senare tillkom altartavlan med omfattning och 1803 predikstolen, båda utformade för att stämma ihop med altardisken. Sakristian utvidgades 1758 och fick säteritak. Fönsteröppningarna fick nuvarande storlek 1830.

En stor omgestaltning och modernisering ägde rum 1885-88, efter handlingar upprättade av arkitekten Fritz Eckert. Då ersattes bänkinredningen från 1600-talet med dagens öppna bänkrader och fönstren försågs med dubbla rutor. Tidigare tegelgolv och gravhällar togs bort och cementgolv göts i hela kyrkorummet. Yttre förnyelse skedde 1903 då tornspetsens spåntäckning ersattes med kopparplåt och 1911 då långhustaket belades med skifferplattor.

På 1950-talet blev mitt- och sidoskeppens cementgolv från 1885-88 successivt avlägsnat, sedan det blivit alltmer ojämnt och bitvis rämnat. Istället lades kalkstensplattor i gångarna och brädgolv i bänkkvarteren. Kokspannan togs bort för att ersättas med elektrisk uppvärmning. Ytterligare förnyelse planerades, men sköts tills vidare upp.

Efter mångåriga samråd färdigställde arkitekt Jörgen Fåk programmet för den större omgestaltning som genomfördes 1965-66. Då avlägsnades även korets betonggolv och ersattes med polerade kalkstensplattor. I gravkoret och vapenhuset lades tegelgolv med traditionellt utseende. Med syftet att återställa ett äldre utseende blev kyrkorummets valvpelare påmurade så att de fick fyrkantig form och dess ytor vitslammades. (Som en symbolisk gest överlämnades tolv tegelstenar från det gamla dominikanklostret i Västerås.)

Vid avfärgning av valven ströks kapporna som förut vita, medan ribborna ströks i en tegelröd nyans. I Mungakyrkan och sidoskeppen uppsattes arkitektritade belysningsarmaturer. Koret fick ett modernt komponerat fönster med masverk av betong och glasmålning av Erik Sand. Samtidigt med den inre förnyelsen genomgick fasaderna sin senaste större renovering. Fyra år senare uppsattes ett nytt orgelverk, vars modernistiska fasad också hade ritats av Jörgen Fåk. Kyrkans utseende är tämligen oförändrat sedan dess.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900.
Rapport sammanställd av arkitekt Martin Hedmark

Riksarkivet (RA):
F II aaa16 Kyrkliga byggnader i Sverige t o m 1810; Skrivelse angående ny predikstol den 1 december 1803

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Bygghandlingar, fakturor 1971-2003

Västmanlands läns museums arkiv (VLM): Prästgårdsinventering 1994

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV A: 68a, visitation 1695
Västerås domkapitel E IV A: 68b, inventariebeskrivningar 1772, 1784, 1786 och 1797
Västerås domkapitel E IV B: 89, inventariebeskrivningar 1841, 1866 och 1881. Ämbetsberättelse 1954-04-12, inför biskopsvisitation.
Västerås domkapitel F III a; 6, inventarium 1632

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982/
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Edgren, Gerd: Romfartuna kyrka Utg. av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1977
Ekström: Västerås stifts herdaminne, del 1:2; Återstående församlingar Västerås 1949
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 403-404
+ artikel införd i VLT 1971-07-27