Maria Kihlbaums fotoateljé på Storgatan 33. Ateljén öppnades 1897. Den här interiörbilden har hon tagit själv. Som synes släpptes ljuset in genom takfönster, på den tiden var fotolampor ett okänt hjälpmedel. Man använde sig enbart av dagsljus och ljuset kunde regleras med hjälp av de justerbara fönstergardinerna, kompletterades med vita reflekterade skärmar i ateljén. Vädret kunde ställa till med stora problem, på sommarhalvåret regnen och på vintern snömassorna. Maria berättade att i bland när hon kom på mornarna var det rimfrost i mörkrummet och hon fick tina upp de olika framkallningsvätskorna. Maria och hennes medarbetare Ester Näslund använde sig av två kameror, den ena en storformatskamera av bälgtyp, även kallad studiokamera som man främst använde till porträtt. Till gruppfoton och senare färgfotograferingar användes en mindre kamera av spegelreflextyp. När glasplåtarnas tid var förbi laddades den stora kamerans kassett med film, en i varje kassett och laddningen måste ske manuellt i mörkrum.

Maria Kihlbaums fotoateljé på Storgatan 33. Ateljén öppnades 1897. Ljuset släpptes in genom takfönster och det var enbart av dagsljus som användes och ljuset kunde regleras med hjälp av de justerbara fönstergardinerna och kompletteras med vita reflekterade skärmar i ateljén. Vädret kunde ställa till med stora problem, på sommarhalvåret regnen och på vintern snömassorna. Maria berättade att i bland när hon kom på mornarna var det rimfrost i mörkrummet och hon fick tina upp de olika framkallningsvätskorna.

Maria och hennes medarbetare Ester Näslund använde sig av två kameror, den ena en storformatskamera av bälgtyp, även kallad studiokamera som man främst använde till porträtt. Till gruppfoton och senare färgfotograferingar användes en mindre kamera av spegelreflextyp. När glasplåtarnas tid var förbi laddades den stora kamerans kassett med film, en i varje kassett och laddningen måste ske manuellt i mörkrum.

Maria Kihlbaums fotoateljé på Storgatan 33. Ateljén öppnades 1897. Den här interiörbilden har hon tagit själv. Som synes släpptes ljuset in genom takfönster, på den tiden var fotolampor ett okänt hjälpmedel. Man använde sig enbart av dagsljus och ljuset kunde regleras med hjälp av de justerbara fönstergardinerna, kompletterades med vita reflekterade skärmar i ateljén. Vädret kunde ställa till med stora problem, på sommarhalvåret regnen och på vintern snömassorna. Maria berättade att i bland när hon kom på mornarna var det rimfrost i mörkrummet och hon fick tina upp de olika framkallningsvätskorna.

Maria och hennes medarbetare Ester Näslund använde sig av två kameror, den ena en storformatskamera av bälgtyp, även kallad studiokamera som man främst använde till porträtt. Till gruppfoton och senare färgfotograferingar användes en mindre kamera av spegelreflextyp. När glasplåtarnas tid var förbi laddades den stora kamerans kassett med film, en i varje kassett och laddningen måste ske manuellt i mörkrum.