ASPÖ KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - ASPÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 710, år 1900: 684, år 1995: 717

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen hör till mälarbygdsregionen. Kyrkan ligger avskilt i en svag sluttning i gränsområdet mellan skog och åker. Landskapet är öppet med få och stora gårdar/gods.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett i tre skepp indelat rektangulärt kyrkorum med rak östvägg, sakristia ungefär mitt på nordväggen, samt torn och vapenhus vid västgaveln.

I: Av den romanska kyrkan kvarstår tornet samt långhusets norra vägg. Kyrkans ursprungliga korgestaltning är okänd. Omkring 1300 förlängdes kyrkan österut och försågs med sakristia.

II: Vid mitten av nästföljande sekel genomfördes en nybyggnad, delvis med återbruk av föregångarens murar. Stormannen Erik Axelsson Tott lät förvandla kyrkan till en gårds- och gravkyrka av stora dimensioner; kyrkan förlängdes ytterligare mot öster och breddades mot söder och dess inre avdelades i tre skepp. Mot slutet av 1400-talet tillkom vapenhuset.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet kröns av en spetsig spånklädd spira från omkring 1600. Långhusets plåtsadeltak fick sin nuvarande höjd 1851, då höjden från ett ursprungligt spåntak sänktes minst tre meter. Strävpelarna från 1400-talet, kompletterade med nya redan på 1600-talet, förstärktes och i sydost tillkom en murpelare, utformad som ett gravkor. På 1860-talets togs fönster upp i den norra väggen och i den östra korväggen. Ingång till kyrkorummet genom vapenhusets sydsida och den 1930 återupptagna 1400-talsportalen på sydfasaden. Kyrkorummet, belyst av rundbågiga fönsteröppningar, präglas av de medeltida valven, stjärnvalv över mittskeppet och kryssvalv över sidoskeppen, samt av de välbevarade inventarierna från medeltid samt 1600- och 1700-talen. Bland de medeltida inventarierna kan nämnas ett altarskåp daterat till 1477, en karmstol av svarvat trä, sannolikt från 1200-talet samt en romansk dopfunt som har en kvadratisk golvplatta med vattenrännor. Kyrkan är även rik på gravminnen; särskilt väl bibehållen är en gravsten i koret från 1590.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkogården vid Aspö kyrka inramas av kallmurade naturstensmurar, Senare utvidgningar ligger åt söder och väster. Innanför murarna växer en trädkrans. I bogårdsmuren finns fyra ingångar till kyrkogården. Vid ingången i kyrkogårdens sydöstra hörn är svartmålade järngrindar upphängda i murade, vitputsade grindstolpar. Grindstolparna har sadeltak med tjärade brädtak där bräderna är lagda omlott. Vid den östra ingången till den utvidgade delen av kyrkogården sitter en svartmålad järngrind upphängd i en grindstolpe av natursten. Vid ingångarna från norr sitter svartmålade trägrindar upphängda i grindstolpar av natursten.

Kyrkogården är gräsbevuxen. I anslutning till gravkullen över riksrådet Eric Wrangel och Elisabeth von Rosen, Lagnö och Säby, i kyrkogårdens nordöstra hörn växer en del större träd. På den äldre delen av kyrkogården är gravvårdarna orienterade strikt i nordsydlig riktning samt utmed bogårdsmuren. I den utvidgade delen av kyrkogården är gravvårdarna orienterade i östvästlig riktning väster om den gamla kyrkogårdens mur samt i nordsydlig riktning söder om densamma.

Grusade gångar löper från ingångarna runt kyrkogården, utefter bogårdsmuren. Närmast intill kyrkans mur är ett ca 2 m brett parti grusat. Från den sydöstra ingången är lagt två rader kvadratisk betongsten, med ingjuten sjösten, fram till långhuset och vapenhusets ingångar.

Dag Forssblad, inventeringstillfället 2007