Etelhem kyrka

Kyrkans byggnadshistoria
I slutet av 1100-talet uppfördes den första kända kyrkan på platsen, den bestod av ett kor och ett långhus. Den nuvarande norra tornportalen tjänstgjorde troligen som huvudingång i söder, och lejonskulpturen som idag är inmurad i långhusets sydvästra hörn anses höra samman med denna portal. Kort därefter, i början av 1200-talet, uppfördes det nuvarandetornet.
Omkring 1300 fick den romanska kyrkan ge plats för en ny, större byggnad i gotisk stil, vilka knyter an till den gotländske stenmästaren som är känd från bl.a. Hellvi kyrkoportal, Lafrans Botvidarson. Kyrkan smyckades invändigt med både glasmålningar och muralmålningar.
Sedan byggnadstiden har endast mycket små förändringar gjorts på kyrkans exteriör, den största av dessa utfördes 1791 då tornhuven revs för att ge plats åt en gustaviansk lanternin efter ritningar av C. F. Adelcrantz. Den rivna huven var sannolikt en spetsig tornhuv av ordinär gotländskt modell.
I början av 1800-talet togs ett fönster upp i långhusets norra mur. En omfattande restaurering genomfördes 1879-83 då taken täcktes med tjärade spån och långhusets norra fönster försågs med mittpost, masverk och solbänk av huggen kalksten. Inredningen nyanskaffades eller målades om efter förslag av arkitekt C. Grundström.
Lanterninen ersattes 1911 med en spetsig tornhuv uppförd efter ritningar av byggmästare Nils Pettersson, Visby.
De senaste restaureringarna
En omfattande restaurering genomfördes 1957-58 under ledning av arkitekt Jörgen Fåk då bl.a. muralmålningarna togs fram. Läktaren revs och i dess ställe uppfördes ett orgelpodium, orgeln försågs med ny fasad. Bänkinredningen nygjordes liksom altarskranket. Övrig inredning konserverades och nytt golv lades in i hela kyrkan med elektrisk golvuppvärmning.
Inom loppet av åtta år blåste olika delar av tornhuven ned i två olika stormar, den första i december 1973, den andra 1981. Med bl.a. dessa stormar åtanke genomfördes en utvändig restaurering 1985 då tornhuven nybyggdes i sin helhet, kor och långhus fick nya takstolar. Åskskydd monterades och avvattningen sågs över. Fasaderna färgades om och murarna förstärktes.

Kort beskrivning av kyrkan
Kyrkobyggnaden består av ett rakslutet kor med sakristia på norra sidan, ett långhus samt ett torn.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är åttkantig, klädd med tjärad tornpanel. Stomme av sågade virken. Högbenen är försedda med plåtkappor och offerreglar. Knutarna sammanbinds med knutplåtar. Spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 45 m. Tornhuven har invändig avvattning med fångbleck och hängrännor (2 st.), vilka leder vattnet ned till klockvåningen där vattnet har fritt utlopp på trädäcket.
Trädäcket under klockan lutar svagt mot en av de västra ljudgluggarna där vattnet leds ut via en utkastare av trä. Däcket är klätt med asfaltpapp. Däcket vilar dels på murarna, dels är det upphängt i det övre däcket via dragstag av järn. På däcket vilar klockbocken.
Kor- och långhustaken, sadeltak som täcks av tjärade falar på täta undertak. Takstolar av bilade virken bestående av högben, hanbjälkar samt saxsparrar.
Sakristians sadeltak täcks av falar. Konstruktionen är ej åtkomlig för besiktning. Enkla vindskivor av trä. Allt utvändigt virke är tjärat. Tätningar mot omgivande murverk är av blyplåt. Hängrännor på båda takfallen med fria utlopp.

Fasader
Hela kyrkan är putsad och vitfärgad. Hörnkedjor, socklar, omfattningar, portaler samt den nämnda lejonskulpturen är undantagna från puts. De frilagda stenarna består mestadels av grå kalksten, rödaktig kalksten förekommer i den södra korportalen, och sandsten förekommer i den norra portalen, i lejonfiguren och i hörnkedjorna. Lejonet är skyddas av en kalkstenshäll.
Tornets sockel är skråkantad, även långhus och kor har en skråkantad sockel, krönt av en rundstav.

Fönster
Fönstren i koret och i långhuset är spetsbågiga. Omfattningar, bågar och solbänkar är av fint huggen kalksten. Två av långhusets öppningar och korets norra öppning har dessutom masverk av kalksten. De medeltida glasmålningarna är monterade innanför rutor av planglas. Glasen är inputsade direkt i stenkarmen.
Tornets västfönster med har träbåge monterad i murverket. Öppningen är rundbågig, försedd med solbänk och delvis med huggen kalkstensomfattning. Sakristian har ett snickerifönster åt norr. Bly¬spröjsad ytter¬båge och träspröjsad innerbåge, däremellan ett järngaller.

Tornets ljudgluggar är rundbågiga. Två kopplade bågar åt vart vädersträck med omfattning och bågar av fint huggen kalksten, kolonnetter av trä. Kraftigt sluttande solbänkar klädda med tjärade falar. De östra ljudgluggarna döljs av långhuset. Öppningarna är försedda med fågelnät på träramar vilka nedtill är öppningsbara. De östra har istället för solbänkar träluckor vilka skyddar den underliggande våningen.
Tornet har åt söder två enkla ljusöppningar och åt väster en rakspetsig öppning med de medeltida valvbräderna kvarsittande. Koret har i östra gavelröstet en trifolieformad öppning. Öppningarna är försedda med fågelnät. Sakristians röste har en öppning med tjärad lucka.

Portaler
Portalerna (3 st.). Tornets sydportal kyrkans huvudingång är rundbågig, har ett språng i vilka kolonnetter med veckkapitäl är placerade. Portalen är mestadels uppbyggd av rödaktig kalksten. Posterna utgörs av hela block, liksom den rakslutna tympanonstenen. Trampsten med inhugget kors. Tvådelad dörr bestående av stående bräder, med smidesbeslag.

Korportalen är kyrkans mest utsmyckade portal. Den är huggen av kalksten, spetsbågig med tre språng i vilka kolonnetter är placerade, dessa motsvaras i arkivolten av rundstavar. Kapitälband med bladstänglar. Konturerad tympanon med tre hjässdroppar, delvis täckt med mantel med palmetter, stjärna, rosetter och blommor. Vimpergen täcks av hålkälade kalkstensplattor. Dörr av stående bräder med mycket enkla beslag.

Tornets nordportal är huggen av sandsten, grönaktig och grå. Rundbågig, med två språng. Enkelt dörrblad av stående bräder med gångjärnsbeslag och ringhandtag.

Väggar och valv
Kyrkorummets väggar och valv är putsade med kalkbruk och avfärgade, även sakristians väggar är vitkalkade och avfärgade.
På korets och långhusets norra vägg löper en passionsfris, i koret kompletterad med gammaltestamentliga scener. Apostlar inom arkadställningar finns på korets östra, och södra murar och på långhusets norra vägg (sydöstra vägg har en tom arkadställning). På södra väggen finns ett heraldiskt lejon och på den sydvästra finns ett skepp. Dess-utom finns ett antal konsekrationskors och ett antal fragment av vad som skulle kun-na vara arkadställningar(?).
Triumfbågen är spetsbågig, skiften är frilagda från puts. Tornbågen består av två sammanfogade spetsbågar, båda är putsade.

Tornet och ringkammaren täcks av vardera ett kryssvalv och långhuset av fyra, vilka i bärs upp av en kolonn i mitten av rummet och på väggarna av konsoler. Tornvalvet är romanskt, de övriga av kupolartade av gotländska typ. Kolonnen är uppförd av rödaktig kalksten, dekorerad med palmettornamentik.
Sakristian täcks av ett plant brädtak, vitlaserat.

Murverk
Tornets och långhusets murar är förstärkta med dragstag och järnbalkar.
Golv, bjälklag, trappor
Hela kyrkans golv är täckt av kalkstenshällar, i koret kring altaret finns dessutom ett antal gravhällar. Altaret är upphöjt med tre trappsteg och orgelpodiet med ett steg. Sakristians golv utgörs av trä.
I ringkammarens södra murverk löper en spiraltrappa upp till tornets första vindsvåning och vidare till klockvåningen.
Tornhuven har stegar och vilplan av trä. Branddörr av stål mellan torn- och långhusvindarna.

Fast inredning
Den fasta inredningen i koret utgörs av högaltare med altaruppsats och altarskrank. I norra väggen ett sakramentsskåp. Utmed norra väggen står korbänken. På södra triumfbågsvederlaget står predikstolen och med tillhörande baldakin. I både nordöstra och sydöstra hörnen av långhuset finns sidoaltare. Övrig inredning utgörs av två bänkkvarter i långhuset och vid ringkammarens västra vägg orgelpodiet.