HÅSJÖ NYA KYRKA

Den första nya kyrkan i Västanede uppfördes i trä 1874-76 av byggmästaren Nils Henning Victor af Trolle. Ritningar, från vilka väsentliga avsteg gjordes för åtminstone korpartiet, utfördes av Ludvig Hedin 1872. Kyrkan bestod av torn, treskeppigt långhus och polygonalt kor. Mittskeppet och det under samma tak belägna koret täcktes av ett tredingstak, absiden av valmat tredingstak och sidoskeppen av plana tak. Kyrkan restaurerades 1900-01 efter ritningar av arkitekten N. Källander och försågs med dekormålningar efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. 1901 totalförstördes kyrkan vid en brand.

På samma plats som den brunna kyrkan uppfördes 1909-11 den nuvarande kyrkan av byggmästaren O.P. Hellman i Östersund efter ritningar av Adolf Emil Melander.

Byggnadstillstånd söktes 1906 och arkitekt Melander i Stockholm vidtalades för ett förslag, som han skickade till församlingen följande höst. Den blev mindre än den föregående kyrkan och fick en helt annan uppbyggnad med sin högre resning och med den fristående klockstapel, som dominerar anläggningen. Kyrka och klockstapel utformades medvetet för att ge associationer till lokal, jämtländsk arkitektur med lökkupolen och spåntäckningen. Byggnaderna fick också konstruktivt betonade master, inspirerade av norska stavkyrkor, under den tjärade spånbeklädnaden.

Kyrkobyggnaden består av ett högt basilikaformat, treskeppigt långhus med sadeltak över mittskeppet och med låga sidoskepp med separata sidotak. Koret i söder och vapenhuset med läktaren i norr är lägre än långhuset. Långhusets sidoentréer i öst och väst har utskjutande vindfång och sadeltak. Samtliga tak täcks av tegel. Både kyrkobyggnaden och klockstapeln är utvändigt klädda med tjärad spån. Det är mönsterlagt såtillvida att rader med raka spån återkommer efter fyra rader C-spån. Båda byggnaderna har en påtaglig höjdsträvan och stommen vilar på en hög huggen stensockel. Kyrkans kleristorieparti har höga, rundbågiga, tätspröjsade fönster med fyra bågar. Sidoskeppen har låga, parställda, rundbågiga fönster med endast en båge i varje. Dess låga fönster återfinns på klockstapelns bottenvåning. Samtliga fönster har innanfönster. Koret i söder är rakt avslutat och har en vidbyggd sakristia i väster med separat ingång och valmtak. Ett rundbågefönster släpper in ljus i koret från öster. På korets sydöstra sida finns ett arkiv med ingång från koret.

Ursprungligen uppfördes kyrkan med en hög utsmyckad takryttare som dolde en skorsten centralt över korpartiet i söder. I korets sydgavel fanns utrymmen för förråd samt skorsten. Det fanns två ingångar från utsidan till dess utrymmen. 1920 installerades en ny värmeledning i kyrkan med kanaler från vilket öppningar i golvet med galler ledde in varmluft, s.k. kalorifersystem. Allt detta togs bort vid restaureringen 1961-63.

Utvändigt har kyrkan och klockstapeln tjärstrukits i mitten av 80-talet, och 1999 utfördes reparations och underhållsåtgärder. Skadade spån byttes, dörrar och fönster ommålades och byggnaderna tjärades. Plåttaket på klockstapelns tak målades med brun färg.

Kyrkans interiör omgestaltades helt och hållet vid en restaurering 1961-1963 som genomfördes i enlighet med ett förslag av arkitekten John Åkerlund upprättat 10 år tidigare. Interiören och den fasta inredningen förändrades ej i sin uppbyggnad men väggarnas och takens ytbeklädnad omgestaltades helt. Ursprungligen satt en pärlspontpanel på väggarna som var mönsterlagd i olika fält. Den var ljust bemålad med oljefärg precis som taket. Pelarna som avdelar sidoskeppen var likaså ljust bemålade. Koret och läktaren avdelades från långhuset med en treklöverform. På den södra korväggen satt två runda fönster ganska högt upp på var sida om altaruppsatsens krön. Den nedre väggarna i koret smyckades med en bågform. Läktarbarriären var centralt framskjuten med en rundad form. Över den med figurmotiv bemålade predikstolen fanns ett ljudtak.

Idag är samtliga väggar och tak täckta med en stående panel av olika dimensioner som är omålad och uppsatt med en särskild mönsterupprepning. Precis om i exteriören bryter de konstruktivt betonade pelarna med rundad form upp den annars släta ytterväggen. De fristående pelarna som delar av sidoskeppen har skrapats rena från färg, med undantag av den sockerbit som kröner de rundade kapitälet och som är målad i ljust grönt och ljust beige. Korbågen är ombyggd från treklöverformen till en rundad form med hjälp av rundtimmer som avkapats i lämpliga längder. Redan 1921 tillkom den nuvarande altartavlan föreställande Nattvarden, av Gabriel Strandberg. Altaruppställningen i övrigt är ursprunglig men vid restaureringen ommålad i bruna, gula och gröna kulörer precis som predikstolen, psalmnummertavlan, orgeln, bänkarna, listerna, dörrarna, fönsterkarmarna och takstolskonstruktionen som är synlig i taket. Predikstolens ljudtak är avlägsnat. Altarringen är omgjord såtillvida att grindarna har tagits bort så att den öppnar sig åt båda håll.

Vid samma restaurering sattes en ny dörr in mellan vapenhus och långhus istället för den ursprungliga glasade dörren och ytterdörren in till vapenhuset från väster byttes ut mot ett parställt rundbågigt fönster. Trägolvet lackades och förhöjt med två trappsteg i koret. Bänkarna har byggdes om bland annat genom att man satt hela skivor i ryggstödet istället för den bräda som tidigare löpte längs ryggen. Armaturer av konstnären Hallgren sattes upp utefter långhusets väggar. I vapenhuset finns till höger toalett och städskrubb och klädhängare. Till höger leder en trappa av trä upp till läktaren. Läktarbarriären är helt rak och klädd med samma panel som den övriga kyrkan. Idag finns en röd-brun gångmatta i mittgången från vapenhuset upp till korgolvet.

Efter 60-talet har inte kyrkan förändrats invändigt.