ORKESTA KYRKA

Orkesta kyrka är uppförd i slutet av 1100-talet och har en för romansk tid karaktäristisk planform med långhus med smalare absidförsett kor. Den romanska kyrkans långhus förlängdes och valvslogs samt vapenhus och sakristia byggdes till under senmedeltid, vilket var vanliga tillägg vid denna tid. Vid samma tillfälle försågs kyrkan med kalkmålningar, vilka delvis finns bevarade.

Orkesta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Av runristningar i Markim/Orkesta framgår att flera av traktens bönder antagit den kristna läran i slutet av 1000-talet. Ett århundrade efter runristningarnas vittnesbörd stod Markims och Orkestas kyrkor på plats i bygden. Orkesta sockenkyrka är byggd på mark som tillhört byn Orkesta, från vilken kyrkan och socknen fått sitt namn. Om Orkesta kyrka är byggd av stormän eller bönder är okänt. Såväl Orkesta som Markims kyrka är uppförda som den första generationens romanska landskyrkor i sten. Orkesta kyrka anses dock något äldre.

Första gången kyrkan omnämns i en bevarad urkund är när Orcuste 1303 visiterades av ärkebiskop Nils Alleson. För Orkesta (Orkasta 1331) har föreslagits att förleden är mansnamnet Orokia, känt från flera runstenar, bland annat i grannsocknen Frösunda.

Orkesta församling tillhörde ärkestiftet fram till 1952, då den övergick till Stockholms stift, Roslags kontrakt och Vallentuna pastorat. Efter en församlingssammanslagning 2006 tillhör Orkesta Vallentuna församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Josephson, Ragnar och Wilcke-Lindqvist, Ingeborg, Orkesta kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band IV, Häfte 2, Stockholm 1920
Källman, Rolf, Markim och Orkesta två socknar i Mälardalen, Uddevalla 1992
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995
Svanberg, Jan, Orkesta kyrka, Upplands kyrkor, Del IX, Uppsala 1967
Svanberg, Jan, Upplands kyrkor 121, andra upplagan, Orkesta kyrka, Eskilstuna 1998
Åmell-Andersson, Brigit, Markim kyrka, uppsats, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet, 1992

Vapenhuset, tillbyggt under 1400-talet, är ovanligt litet och har ett kryssvälvt ribbvalv. Golvet är lagt med fiskbensställt tegel och väggarna är vitputsade. Valven har bevarade kalkmålningar från tiden omkring 1460 som framställer dekorativa växtrankor och berättande figurframställningar i rött, svart och grönt. Ingången till långhuset, kyrkans ursprungliga ingång, vidgades och försågs med ny dörr 1910. I vapenhuset hänger en oljemålning av Erik Johansson; Vasas avhuggna huvud. Målningen är utförd 1752 och beställd av C W Cederhielm på Lindholmens gård.

(Lx2005-0868) Den äldsta delen av långhuset har sexdelade ribbvalv. Under romansk tid var långhuset inte välvt utan hade ett platt trätak, vilket framgår av spår på tvärbalkarna i den gamla takstolen. Om det platta trätaket stammar från ursprungsskedet är inte möjligt att avgöra. Möjligen hade kyrkan från början en öppen takstol liksom i många andra romanska kyrkor. Valven är slagna under 1400-talet och försågs omkring 1460 med kalkmålningar. Målningarna överkalkades under 1700-talet men togs åter fram vid en restaurering 1910. Av målningarna, som är utförda med kalkfärg på torr grund, är valvens bäst bevarade, av väggarnas kalkmålningar återstår enbart fragment. Valvmålningarna är utförda i samma stil som i vapenhuset i grönt, rött och svart och framställer växtrankor. Väggarna har varit täckta med berättande scener, nu mestadels utplånade. Målningarna representerar ett äldre måleri än Albertus Pictors och har bekostats av Katarina Eriksdotter på Lindholmens gård. Golvet i långhuset är lagt med tegel i fiskbensmönster.

Koret har ett tunnvalv och absiden ett hjälmvalv, båda uppförda i gråsten och bevarade i ursprungligt skick. Över absiden finns en rund nisch. Här liksom i långhuset bevarar valven kalkmålningar. Golvet i koret är lagt med kalkstensplattor med en inlagd gravhäll vars inskription minner om befallningsmannen på Lindholmen, Bengt Nilsson, död 1673 och hans hustru Elisabet Eriksdotter, död 1672.

Bakkyrkan utgörs av långhusets förlängning under 1400-talet. Under 1750-talet uppfördes här en läktare som revs 1910. Längs väggarna i bakkyrkan har den gamla läktarbarriärens målningar hängts upp. Orgeln, som har 12 stämmor och är byggd av Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad 1981, är placerad på bakkyrkans golv.. Det är lagt med tegel i fiskbensmönster. Det åttdelade ribbvalvet och väggarna är vitputsade. Valvet i bakkyrkan avviker till formen från långhusets övriga valv och har inte smyckats med kalkmålningar, vilket kan tyda på att det kom till något senare. Två runstenar är uppställda i bakkyrkan. I den spetsbågiga öppningen mellan långhuset och bakkyrkan hänger en minnestavla av sten från 1896som hyllar Gustav Vasa, fyra århundraden efter hans födelse på Lindholmens gård.

Sakristian är kryssvälvd med ett vitputsat fyrdelat ribbvalv. Golv är lagt med tegel i fiskbensmönster. Ingången till sakristian är rundbågig och försedd med en dörr av bilade plankor med smidda järnbeslag och stocklås.

Under 1700-talets mitt omgestaltades kyrkan interiört. Då tillkom altarpredikstolen, bänkarna och läktare och valvmålningarna överkalkades. Restaureringen bekostades av C W Cederhielm, ägare till Lindholmens gård. Altarpredikstolen i rokoko har en symmetrisk uppbyggnad med svängda sidotrappor som slutar i kolonner med korintiska kapitäl. Den är marmoreringsmålad med förgyllda detaljer samt smyckad med oljemålningar som framställer Kristus i Getsemane, Adam och Eva samt Den helige Andes utgjutande över apostlarna. Över altarpredikstolen i absidens valv hänger skulpturer av änglar och kerubhuvuden i förgyllt trä. Rundfönstret bakom altarpredikstolen är upptaget 1750 och försett med en glasmålning från 1910 som föreställer Kristus som den gode herden. . Den slutna bänkinredningen tillkom vid samma tid som altarpredikstolen men förkortades 1910 så att mittgången blev bredare.

Övriga inventarier
Av medeltida inventarier finns endast ett triumfkrucifix från omkring 1300. Det är upphängt på korets norra vägg Kristusfiguren är framställd med en spik slagen genom bägge fötterna, vilket var vanligt under gotisk tid och korset har gotiska ändplattor.Till vår tids tillägg till kyrkan hör förutom orgeln även ett altarbord, en ambo samt en dopfunt av polerad kalksten.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Orkesta kyrka är uppförd med ett rektangulärt långhus med ett smalare absidförsett kor. Långhuset var ursprungligen kortare än idag. Koret och absiden valvslogs med gråstensvalv. Under 1400-talet byggdes sakristian och vapenhuset som båda valvslogs. Samtidigt slogs kryssvalv i långhuset, som likt vapenhuset försågs med kalkmålningar. Något senare under 1400-talet förlängdes kyrkans långhus västerut. Förlängningen kallas ibland för bakkyrkan. Den har tjockare murar än kyrkan i övrigt och var troligen planerad att bära ett torn som inte kom att utföras.

Murarna är uppförda av kluvna gråstensblock, lagda i jämna skift med hörnkedjor av huggen sandsten i långhusets östra del samt i koret. Rester av en sockel finns kring koret, absiden och den äldsta delen av långhuset. Tegel förekommer i bakkyrkans och vapenhusets rösten, dörr- och fönsteromfattningar samt i alla valv utom korets och absidens.

Till kyrkans senare förändringar hör utvidgning av fönstren. 1750 togs rundfönstret i absiden upp och 1817 höggs övriga fönster upp till sin nuvarande storlek.

Kyrkan består av ett långhus med lägre och smalare kor med absid. De olika delarna avtar successivt i längd, bredd och höjd mot öster. I söder är tillbyggt ett vapenhus och i norr en sakristia. I dess östra mur är en runsten från 1000-talet inmurad och i västra muren finns en nisch.

Exteriört är kyrkan slätputsad och avfärgad i en vit kulör. I västgaveln finns tre höga, smala spetsbågiga blinderingar. Alla tak är sadeltak, med undantag för absidens halvkoniska form, och sedan 1977 klädda med cortenstål. Detta har även använts till vindskivor, hängrännor, stuprör och fönsterbleck. Kyrktaket har tre flöjlar med årtalen 1887, 1687 samt 1812.

Fönstren är rundbågiga försedda med småspröjsade träbågar målade i en engelskt röd kulör. I absiden är sedan 1750 ett litet rundfönster upptaget. 1910 försågs det med en glasmålning som framställer ett Kristushuvud. Kyrkans ingång är genom vapenhuset vars rundbågiga öppning vidgades och försågs med en ny dörr 1910. Dörren är av stående panel, målad i engelskt rött och försedd med medeltidsinspirerade, svartmålade beslag.