ÖSSEBY-GARNS KYRKA

Långhusets och korets väggar och valv är putsade. I koret, som ursprungligen troligen hade öppna takstolar eller ett platt innertak av trä, slogs ett valv med päronformade ribbor och ansiktskonsoler under tidigt 1300-tal. Långhusets sexdelade kryssvalv slogs något senare vid 1300-talets slut. Välvning av kor och långhus genomfördes ovanligt tidigt i kyrkan och valven hör till gotikens första period i Uppland.

I koret finns rester efter kalkmålningar daterade till 1300-talets förra hälft och som består stiliserade bladverk. Paralleller till Össeby-Garns målningar finns i den lokala skola som bygger på motiv i Strängnäs domkyrka och Riddarholmskyrkan. Kalkmålningarna överkalkades under 1700-talet här liksom i flertalet uppländska medeltidskyrkor under samma tid. 1926 togs målningarna i koret fram på nytt. Två målade konsekrationskors togs fram i långhuset 1961. I övrigt är interiören vitkalkad.

Långhusets mittgång är lagt med tegel med en kalkstenshäll och i bänkkvarteren med trägolv. Även korets golv är lagt med tegel samt en kalkstenshäll, bakom altarringen ligger enbart kalkstenshällar. 1878 bröts gravhällarna i golvet upp och lades ut på kyrkogården, men vid en restaurering 1926 lades de tillbaka.

Vapenhusets golv är lagt med tegel och väggar och valv är vitkalkade. Kryssvalven med helstensribbor härrör från vapenhusets byggnadstid kring 1400-talets mitt. En smal, rundbågig öppning till långhuset är oförändrad sedan romansk tid. Öppningen är försedd med en dörr med rund mittfyllning och halvrunt överljus från 1878. Även de inre svängdörrarna i långhusets vindfång härrör från 1878.

Sakristian har ett ursprungligt romanskt tunnvalv. Väggar och valv är vitkalkade och golvet lagt med träbrädor. Dörröppningen mellan sakristian och koret är rundbågig och oförändrad sedan byggnadstiden med en runsten inlagd i den smala öppningens golv. Dörren är beslagen med svartmålad järnplåt försedd med medeltida järnring med palmettornament. I sakristians södra mur finns ett medeltida nischskåp med dörr och ekram.

Det medeltida kyrkorummet bevarar mycket av sin 1700-talsinredning. Den grönmarmorerade predikstolen med förgyllda ornament är ett verk av en mäster Anders Ruback i Stockholm och uppställdes i kyrkan 1782. Från samma tid är en nummertavla i snidat trä. Bänkinredningen är insatt vid en restaurering 1926 och är utförd med samma färg och form som 1782-års bänkar. Läktaren uppfördes ursprungligen 1675 men har därefter utvidgats vid ett flertal tillfällen och har en bevarad buktig läktarbarriär från 1758.

Orgelfasaden är däremot tillverkad av P Z Strand 1843 i tidstypisk empire. Orgelverket med 10 stämmor är tillverkat av Åkerman & Lunds orgelfabrik i Sundbyberg 1926.

Altaret av murat tegel stående på kalkstensfundament täcktes 1926 med kalksten samtidigt som altarringen fick en rak form. Kyrkans medeltida triumfkrucifix fungerar som altarprydnad. Triumfkrucifixets kors härrör från 1300-talets början medan figuren är tillverkad 1926 med den gamla ofullständiga figuren som förebild.

Övriga inventarier
Kyrkans dopfunt är ihopsatt av Össeby kyrkas dopfuntscuppa från 1200-talets mitt och en fot av kalksten, tillverkad 1927. En annan dopfuntsfot från omkring 1300 kan möjligen ha tillhört Össeby-Garns egen medeltida dopfunt.

Kyrkan smyckas av flertalet bevarade äldre inventarier som en Mariabild av skulpterat trä från 1500-talets förra hälft, flera gravhällar, varav den äldsta daterar sig till 1300-talet, samt begravningsvapen från 1600- och 1700-talen. Långhuset är även prytt med flera oljemålningar, samtliga från 1700-talet.

Av kyrkans ljuskronor kan nämnas två. En av dessa i gjuten mässing hänger i långhusets mitt och är från 1684. Den andra hänger över dopfunten i en ny konsol. Kronan är av målat järn och skänkt av mästersmeden Daniel Åberg 1763.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Össeby-Garns medeltida kyrka uppfördes av sten under romansk tid på 1200-talet och byggdes till med ett vapenhus under 1400-talet. På platsen stod sannolikt tidigare en kyrka av trä. Össeby-Garns kyrka bevarar sin medeltida plan och form, karakteristisk för de uppländska romanska landsortskyrkorna.

Össeby-Garns kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Till den tidigaste träkyrkan i Össeby-Garn tillfogades kor och sakristia av sten under 1200-talets första hälft. Vid 1200-talets mitt ersattes långhuset av trä av ett i sten. Dateringen har gjorts med ledning av den låga triumfbågen och den södra ursprungliga ingångens ålderdomliga utformning. Vapenhuset är inte i förband med långhuset utan byggdes till vid 1400-talets mitt eller senare del.

De två medeltida socknarna Össeby och Garn slogs ihop 1838 till en församling. Socknen Garns kyrka fick efter sammanslagningen namnet Össeby-Garns kyrka. Socknen Össebys kyrka övergavs och lades efter en brand 1856 i ruiner. Namnet Össeby betyder den östra byn och ordet Garn användes i namn som betecknade något långsmalt och syftar sannolikt på den långsmala Garnsviken.

Från 1923 hade Össeby-Garn två annex; Angarn och Vada. Sedan årsskiftet 20052006 hör Össeby-Garn, Vada, Angarn, och Kårsta kyrkor till Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm 1986
Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Össeby-Garns kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 71, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953
Karlsson, Bengt, Össeby-Garns kyrka
Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995

Össeby-Garns kyrka består av ett långhus med ett lägre, smalare, rakt avslutat kor i öst. I norr ansluter sakristian och i söder vapenhuset. Murarna är uppförda av gråstensblock av varierande storlek och form samt tegel i omfattningar och i det östra gavelröstets blindering

Kyrkans fasader består av fogstruket gråstensmurverk, ett utseende kyrkan kan ha haft under romansk tid. Långhusets och vapenhusets höga sadeltak samt sakristians pulpettak täcks av svartmålad plåt. På långhusets och vapenhusets gavelkrön sitter kors krönta av förgyllda stjärnor.

Korets spetsbågiga östfönster och det östra gavelröstets runda tegelblindering härrör från 1300-talet. Övriga fönster fick sin nuvarande storlek och stickbågiga form under 1700-talet.

Kyrkan har två ingångar, en genom vapenhuset och en i västgaveln. Ingången till vapenhuset har en stickbågig öppning med flersprångig slammad tegelomfattning. Dörren av tjocka ekplankor är försedd med senmedeltida järnbeslag. Ingången genom västgaveln togs upp vid 1800-talets mitt. 1926 vidgades ingången och försågs med en putsad omfattning av tegel med kvadrerade pilastrar och kopparklädda dörrar 1926 efter ritningar av arkitekten Knut Nordensköld.