Älmhult kyrka

Älmhult har Kronobergs enda kyrka som är uppförd enligt 1920-talets klassicistiska stilideal. Allt sedan Älmhult fick köpingsrättigheter år 1900 har behovet av en kyrka gjort sig gällande, vid denna tid ingick orten i Stenbrohults socken Omfattande insamlingar hölls och 1929 kunde byggnationerna inledas efter ritningar av arkitekten Knut Nordenskjöld. Först 1933 blev orten egen församling och 1941 bildades ett eget pastorat. En stor skara människor samlades vid invigningen 1930 då biskop Edgar Reuterskiöld utförde ceremonin, efter lång väntan hade man erhållit sin egna kyrka. Byggnaden ger ett kraftfullt intryck med massiva murverk där det treskeppiga långhuset har tydliga anspelningar på senmedeltida kyrkoarkitektur.

Funktionalistiska stilprinciper som florerade i Sverige vid kyrkans tillblivelse 1930 hann inte sätta sin prägel på arkitektens intensioner utan traditionella värden och genuina materialval karakteriserar utformningen.

Kyrkan anlades inte direkt i centrumkärnan, troligtvis på grund av platsbrist, men efter IKEA:s uppbyggnad i dess närhet så inlemmas kyrkan numera i den direkta samhällsbilden.

I Smålandsposten från den 23 november 1930 kan följande läsas: Kyrkans arkitekt har varit medlem av K. Byggnadsstyrelsen, Knut Nordenskjöld, som med ett aldrig svikande personligt intresse, som förut nämnts, vakat över varje detalj i det sköna templet, vilket utan överdrift kan räknas till en av vårt lands vackraste kyrkor.

Exteriöra förändringar

Tidigt klagade församlingen på tornets koppartäckning som ansågs dåligt utförd vilket föranledde läckage. Ett klagobrev författas 1945 som sänds till Kungliga byggnadsstyrelsen där problemen konkretiseras. Koppararbetet undersöktes och underkändes varvid en ny koppartäckning lades av Malte Johansson från Älmhult under 1945/46. Samtidigt utfördes trälagningsarbeten då rötskador uppstått p.g.a. läckaget.

Den mest omfattande renovering som hittills utförts i kyrkans historia genomfördes under 1979, åtgärderna berörde främst interiören men även exteriöra arbeten av större dignitet realiserades. De två mest genomgripande förändringarna som inverkade på den exteriöra karaktären utgjordes av sakristians förlängning söderut samt tillkomsten av en handikappramp. För rampen göts ett fundament som belades med kalkstenplattor. Förlängningen av sakristian innebar att väggen flyttades närmre två meter söderut. Taklutningen förblev densamma och utformningen av det södra fasadavsnittet bibehölls. För att uppnå symmetri på sakristians västgavel höggs även två nya kors in i putsen, tidigare fanns enbart ett. Bägge dessa åtgärder inlemmades på ett naturligt sätt och bör ses goda exempel på varsamhet vid ombyggnationer.

I samband med beskrivna renovering beslutades även att lägga om taket och ersätta befintligt tegel. Åtgärden utfördes men orsakade vissa problem då en annan tegeldimension valdes. Följande citat hämtat från byggmötesprotokoll 10 (790816) belyser detta faktum: Meddelas, att omläggning av tegeltaket också medför ganska omfattande kopparplåtsarbeten, eftersom gamla och nya pannors mått ej är desamma. Takets nuvarande utseende är därmed inte helt autentiskt.

Större underhålls- och renoveringsarbeten har utförts som dock inte inneburit nämnvärda exteriöra förändringar. Mindre putslagningar och avfärgning samt målning av fönstren utfördes 1967 och en större fönster- och fasadöversyn skedde 1995/96 då bl.a. blyspröjsen stadgades.

Interiöra förändringar

Den utan jämförelse största interiöra renoveringen utfördes 1979-80 då vissa radikala ingrepp utfördes. Församlingen hade framfört önskemål om att byta ut kyrkbänkarna och omdisponera sittplatserna, bänkarna ansågs obekväma och små. Vid renoveringen ersattes sidoskeppens fasta väggbänkar med stolar där en profilerad panel i furu uppsattes på väggen. Även läktaren förlorade sina bänkar medan mittskeppets bänkkvarter erhöll helt nya bänkar där gavelpartierna utformades efter originalet. Antalet sittplatser i kyrkan minskades ungefär med 1/3 del. I bänkkvarteren lades ett nytt trägolv och på läktaren höjdes golvet.

Sakristians utbyggnad innebar att det nedre planet, det tidigare bårhuset, omgestaltades där skåp avsedda för mässhakar, antependier etc. tillkom. Prästens arbetsrum moderniserades och en trappa mellan detta rum och det undre planet skapades.

Två nya rum tillkom under läktaren med tillhörande dörrar samt en dubbelport mellan vapenhus och långhus. Som vindfång uppsattes glasdörrar vid huvudentrén samt vid nedre ingången till sakristian, dylika glasdörrar uppsattes även vid de båda läktaringångarna där fallskyddet även kompletterades med glasade skivor. Vapenhuset försågs med moderna klädställ.

Altarrundeln erhöll nya balusterdockar som dock utfördes efter originalutseendet. Konserveringsarbeten genomfördes på en rad inventarier, läktarbröstningen fick närmast helt målas om p.g.a. kraftig flagning. Omfattande målningsarbeten på främst bänkar och dörrar utfördes där en mindre anpassning av kulören skedde, främst grågröna nyanser nyttjades. Bänkgavlarna fick även blåa toner mellan de marmorerade geometriska fälten. Även de putsade ytorna kalkströks där den närmast vita färgen bibehölls. Kyrkans elsystem moderniserades vilket innebar byte av lednings- och trådmaterial. Även värmesystemen ersattes.

Kyrkorummets interiöra renovering under 1979 var omfattande men den för kyrkan så speciella karaktären har i huvudsak dock bibehållits

År 2001 ansökte församlingen om att bygga ett mottagnings- och anhörigrum i vapenhuset samt tillföra en skjutvägg i det östra vapenhuset vilket avsåg skapa ett mindre förrådsutrymme. Tillstånd gavs och en vägg med tillhörande dörr tillkom i vapenhusets västra del. I det mindre östra vapenhuset byggdes mot den södra väggen en träram där skjutdörrar passades in. Denna åtgärd är ytterst reversibel.

Exteriören utstrålar kraft och monumentalitet. Planen följer en traditionell uppbyggnad med långhus, kor och torn samt en sidoplacerad sakristia, den öst-västliga riktningen förbisågs dock och koret lades istället i söder. Tornet ger ett högst kompakt intryck genom sitt slutna, breda och låga murverk. Det kopparklädda krönet med sin höga spira och förgyllda dekorationer ger samtidigt en tydlig vertikal verkan, tornutformningen är högst ovanlig bland stiftets landsortskyrkor. Tornur förekommer i samtliga väderstreck och tornspetsen pryds av en smidd tupp. De stora kyrkklockorna är gjutna av M. & O. Olssons klockgjuteri i Ystad. Taket är utformat som ett säteritak med en täckning av enkupigt tegel med två mindre takfönster på vardera sidan. Kortaket ligger inte i liv med långhusets takfall utan är lägre.

Murarna är uppbyggda av tegel som därefter putsats. Grunden består av oregelbundet placerade naturstensblock med stora ventilationsgluggar. Fasaden är avfärgad med en mjuk, gul kulör där fönsternischerna är vita, fönstrens trädetaljer kontrasterar behagligt med sin olivgröna färgsättning.

Entrépartiet med sina kraftiga rusticerande sidopartier vilandes på fint huggen sten, dubbelport klädd med koppar samt ett kort utskjutande takutsprång, understryker karaktären av tyngd. Porten pryds av ett tympanonfält av vit Ignaberg-kalksten, här sitter en figurgrupp bestående av två änglar hållandes en lagerkrans med krona. På en bård står texten Gud allena äran och i kransen har bokstäverna IHS huggits in. En halvrund trappa med tre steg och smidesräcken leder upp till porten. På ömse sidor sitter ett mindre fönster som tillsammans med ett på tornet mittplacerat runt fönster skapar en symmetri. Årtalet 1929 har märkts ut under takfoten.

Till vänster om porten, på långsidans nordöstra hörn, ligger kyrkans grundsten med ett flertal inristade kors samt bokstäverna INRI. Öst- och västfasaden domineras av de höga, blyspröjsade fönstren med vardera tio bågar, fönsterblecken är av koppar. Ett mindre vapenhus med starkt rusticerad fasad samt kopparklätt tak med spira är uppförd på långhusets östsida, till denna är en kalkstensbelagd handikappramp ansluten. Rampens konstruktion är väl utförd och smälter in i miljön. På östsidan finns även nedgången till herrarnas toalett vars port samtidigt utgör enda förbindelse till den stora källaren som sträcker sig utmed hela kyrkans längd.

Sakristian vid korets sydvästra hörn ligger sedan 1970-talets renovering nästan i liv med korets gavel. Utrymmet upptar två våningar med ingångar på syd- respektive nordsidan. Västgaveln har en kopparklädd port som leder till en damtoalett och uppe på dess röste har tre kors huggits in i putsen. Snarlika inhuggningar har även utförts på korets gavelspets. I en segmentsformad fördjupning på korgaveln har dörren till elcentralen placerats.