LÖSENS KYRKA

Kyrkans har formen av en salskyrka med kvadratiskt västtorn, rektangulärt långhus och smalare och rakt avslutad utbyggnad för kor och sakristia i öster. Murarna är uppförda av gråsten med skråkantad sockel vilken vilar på dels en gråstensgrund, som till stor del återanvändes från den medeltida kyrkan, dels på berg i dagen. Omfattningar runt fönster och dörrar murade med tegel. Fasaderna är spritputsade medan omfattningar, gesimser och hörnpilastrar är slätputsade. Längs långhusets och sakristians takfot löper en profilerad gesims som bildar en gördelgesims runt tornet. Långhusets hörn markeras av utskjutande pilastrar. Långhus och kor är avtäckta med skiffer medan torntak och kupol belagts med svartmålad plåt.

Huvudentrén återfinns i tornets västfasad och nås via en trappa av granit och kalksten som i söder ansluter till en stensatt tillgänglighetsramp med handledare av svartmålat järn. Porten är placeras i en av en konkavt slätputsad rundbågig nisch och består av en rakavtäckt svartmålad pardörr med lunettformat spröjsat överljus. Vartdera dörrbladet har tre speglar varav de två nedersta är dekorerade med prismatiskt formade romber. Rakt över porten, strax ovanför gördelgesimsen finns en infälld stenplatta med förgylld text Uppförd i Carl XV första regeringsår. Ett gråmålat lunettfönster sitter mitt på tornfasaden åt väster, medan syd- och norrfasaderna i samma läge pryds av korsspröjsade rundfönster. Ljudöppningar återfinns i alla fyra väderstreck och utgörs av två rundbågiga öppningar placerade i en större och lätt indragen nisch. Ljudluckorna är utförda av svartmålad stående panel. En takfotslist i form av en volutformad konsolfris markerar övergången mellan fasad och torntak. Ovan torntaket finns en vitmålad lanternin av trä med indragna hörn. Pilastrar, arkitrav och arkivolter bildar åt vartdera väderstrecket en arkitektonisk inramning för dess svartmålade träluckor. Torntaket kröns av en förgylld korsglob.

Långhusets respektive nord- och sydfasad har fem rundbågiga fönster med småspröjsade bågar av gråmålat trä medan den västra gaveln har två rundbågiga blindfönster samt två kvartscirkelformade fönster i gavelfälten. Långhusets gavelspets åt öster har två parallellogramformade fönsterbågar som följer korets takfall. I sakristians sydfasad återfinns en rakavtäckt spegelindelad pardörr med överliggande fönster med samma form som de i långhuset. Korets östfasad pryds av tre smala rundbågiga fönster i djupa fasade nischer med frilagd röd kalksten i omfattningarna. Mot gavelspetsen återfinns ett lunettfönster. Kyrkans fönster har fönsterbleck av plåt som målats i bruten vit kulör.

Lösens nuvarande kyrka har sannolikt haft två föregångare. Redan på 1000-talet bör här ha stått en träkyrka, vilket är en slutsats som dragits då tidigkristna fynd har påträffats på platsen i form av en runsten.

På 1200-talet uppfördes en stenkyrka med rektangulärt långhus, vapenhus i söder samt ett smalare och rakt avslutat kor i öster. 1665 nämns tre fönster med tegelomfattningar, ett i korets sydmur och vardera ett i långhusets norra och södra murar. Ytterligare fönster upptogs troligen under 1700-talet i korets östgavel, möjligen var det mittersta av de tre senromanska fönstren som frilades 1936. Bly täckte kyrkans sadeltak före sjuåriga kriget, då blyet såldes och ersattes med tegel. Vapenhuset hade tak av trä. Interiört var kyrkan vitputsad och golvet bestod av dels gravhällar, dels trä. Även taket var sannolikt av trä och platt i vapenhus och långhus, medan koret var valvslaget med valv av tegel och hade en spetsbågig portal. Det senare går bland annat tillbaka på en anteckning av Nils Månsson Mandelgren från 1850. Kyrkan saknade torn och hade istället en fristående klockstapel av trä.

Trots försök av biskopen 1813 att få församlingen att avstå en utvidgning av kyrkan och istället flytta till Augerum fick de igenom sitt beslut i början av 1840-talet. De första ritningarna togs fram av G.L. Westerling 1840, men kollegan vid Överintendentsämbetet Johan Fredrik Åbom gjorde året därpå en ny gestaltning. Åboms förslag kom att antas av Kungl. Maj:t först i december 1857. Enligt förslaget skulle den södra långhusmuren tillsammans med korets södra och östra murar integreras i den nya kyrkan. Bygget pågick mellan 18581860 med Rosenlund från Tving som byggmästare. Två år efter invigningen byggs den första orgeln av Andreas Jönsson (senare Åbergh).

Vid rivningen av den medeltida kyrkan gjordes flera fynd och iakttagelser. Bland annat hittades en tegelsten med runskriften ego sum lapis vilka betyder jag är en sten. Stenen förvaras idag i Statens historiska museums samlingar. Flera gravstenar med runskrift som bland annat tidigare utgjort golv i medeltidskyrkan blev enligt Anderson spridda på och utanför kyrkogården samt på gårdar runt om i socknen. Även rester av brända takbjälkar påträffades vid rivningen vilka antas vara kopplade till sjuåriga kriget.

Den nya kyrkan uppfördes i nyklassicistisk stil med västtorn, rektangulärt långhus och ett smalare kor i öst. Den ursprungliga orgeln från 1862 ersätts med en ny 1912. En första större renovering genomförs 19361937 efter förslag av stadsarkitekten i Karlskrona, Arvid Ruben. Exteriört läggs taken om, fasaderna kalkas och fönstren mm målas. Interiört avlägsnas de tidigare kaminerna till förmån för ett nytt värmesystem med lågtrycksångpanna och pannrum i källaren. I sakristian tas tre äldre rundbågiga fönster fram i den östra muren vilka ersätter ett tidigare rundbågigt blindfönster. Gunnar Torhamn utför en altarmålning och en mindre i sakristian, båda al secco. Den ursprungliga altartavlan från 1860 avlägsnas. En ny färgsättning i olika nyanser av grönt ersätter den tidigare ekimitation på bänkar med mera för att harmoniera med altarmålningen. Med vissa justeringar är färgsättningen i stort sett densamma idag. Bänkar kortas och byggs om samtidigt som raderna längst mot koret tas bort. Osvald Owald konserverar vid samma tillfälle predikstolen och målningar runt de medeltida fönstren. Efter att dopfunt och krucifix varit nedpackade under andra världskriget konserveras även de av Owald 1945. Åter därefter saneras kyrkan mot husbock. Karlskrona Lampfabrik utför den elektriska installationen 19361937, men belysning av kyrkorummet tillkommer inte förrän 1950. 1951 åtgärdas sprickor i korets östfasad genom att takstolarna förstärks under ledning av Sigge Ullén.

Under 1900-talet tredje kvartal genomförs löpande underhåll som måleriarbeten, byte av oljepanna och sanering mot strimmig trägnagare och eksplintbaggar. 1976 upprättas förslag på in- såväl som utvändig renovering. Arbetena innefattar bland annat att kyrkan målas med silikatfärg och omläggning av skiffertaket. Kormålningen konserveras av Oscar Wickström, konstnär från Karlshamn. De fem bakre bänkraderna avlägsnas. Nya rum för dop- och vigsel, toalett, förråd och byggs under läktaren. 1989 friläggs det gamla trägolvet samtidigt som koret förlängs västerut, och ytterligare en bänkrad tas bort. Löpande interiöra och exteriöra underhållsåtgärder har genomförts under 1990- och 2000-talet, bland annat målades tornets fasad om med silikatfärg 2006. I mitten av 2010-talet tillgänglighetsanpassas kyrkan med en ramp i sten vid västentrén samt en integrerad ramp från mittgången till koret. Även altarringen kortas vid detta tillfälle.

Interiör
Från huvudentrén nås vapenhuset med gråmålat brädgolv, tak av vitmålade skivor samt vita putsade väggar. Entrédörren har på insidan en mörkt grågrön karm och ljusare dörrblad med marmorerade fyllningar. I den södra muren finns en djup rundbågig fönsternisch och åt norr en trätrappa som leder upp till torn och läktare. Steg, vangstycken och ståndare är gråmålade, medan överliggare och handledare är målade i grågrön ton. Under trappan finns en regelvägg klädd med vitmålade skivor med en gråmålad bräddörr som döljer kyrkans elcentral.

I vapenhusets östra vägg finns en pardörr målad likt entrédörren vilken leder in till kyrkorummet och utrymmet under läktaren. Under läktaren åt norr finns toalett, städförråd och trappa upp till läktaren och åt söder ett väntrum. Golvet består av obehandlad furu medan väggar och tak är klädda med vitmålade skivor. Väntrummets golv utgörs av svagt vitpigmenterat furugolv medan väggarna är putsade och avfärgade åt söder och väster, medan skivor klär den norra och östra samt taket. I den södra väggen finns en djup fönsternisch kantad av en pilaster som sluter mot östväggen.

Långhuset är belagt med obehandlat furugolv i öst-västlig riktning och har putsade vita väggar samt tunnvälvt tak. Djupa rundbågiga fönsternischer löper rytmiskt längs yttermurarna och har lätt indragna bröstningar vilket gör plats för radiatorer. En kraftigt profilerad list markerar övergången från mur till valv.

Två slutna bänkkvarter med rektangulär form och spegelförsedda fronter bildar en mittgång och två sidogångar. Från mittgången leder en i golvet integrerad ramp upp till det två steg höjda koret som även det har golv av furu, men lagt i nord-sydlig riktning. Två mindre handledare av svartmålad metall kantar rampen med anslutning mot bänkkvarteren. Bakom en altarring står altaret centralt placerat i en murad triumfbåge med en muralmålning av Gunnar Torhamn. Mot den norra väggen, i nivå med övergången mellan långhus och kor, är predikstolen placerad och på gavelväggen norr om triumfbågen hänger ett medeltida krucifix.

Sakristian nås via två bruna marmorerade fyllningsdörrar som fällts in i altarmålningen. Golvet utgörs av lackad furu. Väggarna är putsade och målade i vitt, liksom taket. I den östra korväggen återfinns tre rundbågiga fönster med omfattningar av röd kalksten. Ytterligare ett motiv av Torhamn finns målat al secco på den västra väggen föreställande Kristi himmelsfärd ovan texten Se jag är med er alla dagar intill tidens ände. Framför målningen står ett bordsaltare. Väggfasta skåp med gråmålade spegeldörrar finns placerade mot de östra, västra och södra väggarna. I norr finns en djup rakt avslutad fönsternisch och i den södra väggen finns en dörr som leder till ett vindfång och ytterdörr.

Läktaren som upptar långhusets fulla bredd nås via trappan från förrummet. Stegen är belagda med marmorerad linoleum. Golvet är täckt med brungrå heltäckningsmatta och läktarbarriären av trä är spegelindelad med rundat och utskjutande mittparti som dekoreras av en rund ram. Barriären är i framkant uppbyggd av ett gråmålat ram- och listverk med marmorerade fyllningar i gulgrön nyans. Överliggare och profilerade smala lister är målade i en mörkt grön kulör. Läktaren vilar på sex marmorerade kolonner med mörkgröna detaljer och, utmed murarna, pilastrar som följer samma färgschema. Bakom den centralt placerade orgeln återfinns en spegeldörr av trä som tidigare utgjorde den enda entrén till läktaren. Dörren nås via tornets första våningsplan dit trappan från vapenhuset går.

En sisalmatta täcker tornets första våningsplan. De vitmålade väggarna är putsade och taket består av synliga bjälkar och den övre våningens golv. En grågrön trätrappa med profilerad överliggare leder upp till tornets andra våning där kyrkans två klockor är placerade. Trappor och stegar styr mot övriga tornrum samt vidare till långhusvinden.

Inredning och inventarier
Det rektangulära altaret av furu är samtida med kyrkan och är placerat på en halvcirkelformad upphöjning från korets golvnivå. På altaret stod ursprungligen en förgylld altarprydnad av trä med vit svepduk och en lös törnekrans. Denna avlägsnades troligen vid renoveringen på 1930-talet och finns idag uppställd i tornet. Altaret står idag mot en altarmålning utförd al secco av Gunnar Torhamn föreställande frälsarens väg mot Golgata. Denna ersatte på 1936 en ursprunglig altartavla av trä utförd efter Åboms ritning som en tempelportik med pilastrar, rundbåge, trekantsgavel och akroterion. Ytterligare ett altare, som troligen tillkommit 1936, återfinns i sakristian centrerat mot västra väggen.

En rundad altarring är placerad framför altaret och består av svarvade och marmorerade balusterdockor mellan en överliggare och bas som målats i en mörkt grågrön kulör. Knäfall och överliggare är klädda med ljust skinn. Altarringen är samtida med kyrkan men var ursprungligen halvcirkelformad med raka avslut mot korväggen. I samband med renoveringen i mitten på 2010-talet kom den dock att kortas och i golvet syns spår efter de avlägsnade partierna.

Predikstolen med baldakin överfördes från Lösens medeltida kyrka och är placerad mot muren i långhusets nordöstra hörn. Den femsidiga ekkorgens bröstning delas in i fält av pilastrar med skulpterade hermer och maskaroner. Fälten är dekorerade med detaljerade skurna scener föreställande Getsemane, Gisslingen, Korsfästelsen, Uppståndelsen, Vandringen till Emaus. Underpartiet är nedåt avsmalnande i två etapper och följs av lister med fjällornamentik som avslutas med en förgylld druvklase. Gränsen mellan korg och underparti markeras med sex kartuscher med de skulpterade inskrifterna Anno, 1636, 4 I IUNIJ, H.I.P.H., P.I.L. samt Renov. 1860. Korgen pryds framtill av vapnen över Krabbe och Kruse som troligen också är personerna bakom initialerna i kartuscherna, vilka bör ha skänkt predikstolen till kyrkan. En målad påskrift i svart avslöjar namnet på målaren: Peder Christenson. Möjligen var det även Christenson som skar scenerna och den övrig ornamentiken.

Trappan från öst är troligen tillkommen på 1700-talet och har en barriär med profilerad överliggare och delvis genombrutna speglar. Baldakinen är samtida med korgen och är hexagonal till formen. Gavlarnas krön samt lambrekänger är delvis genombrutna och mot väst vetter Kristian IV:s monogram. Mellan krönen återfinns skulpturer i trä och toppen kröns av Johannes Döparen. I korgens mitt hänger en försilvrad duva. Korg, trappa och baldakin bär rikligt med förgyllda dekorelement och har tidigare varit polykromt bemålad.

Ett av kyrkans äldsta inventarier är en sjusidig dopfunt placerad i långhusets nordöstra hörn. Den är utförd i polykromt bemålad ek med spår av förgyllning och ett list- och ramverk bildar sex speglar med snidade ornament i relief. Cuppan står framtill på två ben med lejontassar och baktill på ett stöd klätt med snidad ornamentik. Dopfunten har daterats till sent 1500-tal men medan benen bör vara något senare tillkomna.

Kyrkans bänkinredning är tillverkad i furu och utgörs av två slutna kvarter om vardera 14 rader. Ett ram- och listverk bildar rektangulära speglar på dörrar samt gavlar. Den profilerade sockeln och överliggaren är målade i mörkt grågrön kulör medan speglar, ramar och lister är målade i ljusare toner. Bänkarna är samtida med kyrkans uppförande men har kortats i olika omgångar och var från början ekådrade.

Den ursprungliga orgeln invigdes den andra november 1862 och var tillverkad av Andreas Jönsson (senare Åbergh) från Edestad. Den nuvarande orgeln är byggd av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund 19361937 och har 27 stämmor. Den renoverades 1989 av samma firma som samtidigt tillverkade det fristående spelbordet. Tidigare spelbord var från 1912 och hade levererats av Åkerman och Lund Orgelfabrik i Sundbyberg. Den nygotiska orgelfasaden är ritad av Johan Adolf Hawerman, arkitekt vid Överintendentsämbetet, och uppförd 1862 med bemålning i vitt och guld. Fasaden är uppbyggd med toureller, spetsbågar, masverk, krabbor och pilastrar. Två lägre partier flankerar ett högre mittparti med ett centrerat solhjul. Rikligt med förgyllda detaljer kontrasterar mot den numera gröna bottenkulören. 1976 införskaffades en kororgel.

I tornet hänger två kyrkklockor. Den mindre är en av de äldsta klockorna i Blekinge och är enligt texten på livet gjuten av Dinnies Droyse i Grifswald år 1582. Storklockan gjuten 1754 i Stockholm av Johan Fahlsten. Båda är skänkta av sockenbor i Lösens by.

Bland kyrkans övriga inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse märks ett krucifix från 1300-talet. Krucifixet är tillverkat av ek och lind och framställer den behärskat lidande Kristus, med törnekrona och korslagda fötter enligt senmedeltida mönster. Enligt William Andersson i Sveriges kyrkor bör krucifixet ha snidats på Gotland men med stilinfluenser från Lübeck. 1860 nämns att krucifixet ska försäljas, men återfanns före 1926 på skolhusets vind. Idag hänger det på triumfbågens nordvästra sida. Det är konserverat 1927 och 1945. Vid det första tillfället kompletterades det med vänster arm.