Kyrkomiljön
Övedskloster i Öveds socken ligger en knapp mil nordväst om Sjöbo invid Vombsjöns östra strand. Kyrkan som 1761 uppfördes på socknens medeltida kyrkoplats är belägen på en höjd vid slutet av en formklippt allé och flankeras av två vitputsade flygelbyggnader från 1810, uppförda som skola och fattighus. Kyrkan är samtida med slottsmiljön som efter franska förebilder planerades av några av dåtidens främsta arkitekter. Arbetet påbörjades av överintendenten Carl Hårleman, som även ritade kyrkan, och färdigställdes av Carl Fredrik Adelcrantz och Jean Eric Rehn.
På platsen, som har förhistorisk bosättningskontinuitet, fanns sedan 1100-talet en klosteranläggning för Premonstratensorden, vilken vid reformationen drogs in till danska kronan för att sedermera övergå i danska och svenska adelsfamiljers ägo. Det var resterna av denna klosteranläggning som friherre Hans Ramel, även känd som Bygge-Hans till följd av sin intensiva byggverksamhet runtom i Skåne, under 1700-talets andra hälft lät omvandla till vad som idag är en av landets mest representativa och välbevarade rokokoanläggningar. Redan under sin samtid lär Gustav III ha uttalat sig om slottsbygget med omdömet för kungligt för en undersåte. Huvudbyggnaden och dess fyra paviljonger i svensk tolkning av fransk rokoko har putsade fasader medan hörnkedjor, lisener och dekorativa detaljer är utförda i den lokala och karaktäristiskt röda övedssandsten som ursprungligen bröts för slipstenar men som efter slottsbygget blev ett vanligt inslag i påkostade byggnadsverk runtom i landet. Bland anläggningens övriga byggnader märks orangeri, voliére eller fågelhus, på 1800-talet ombyggt till bostad, samt ekonomi- och arbetarbebyggelse från främst 1700- och 1800-tal. Från Hårlemans generalplan kvarstår även parkanläggningen, ursprungligen efter franska förebilder men efter omdaningar mer med karaktär av engelsk park, samt vägsystem med monumentala alléer och kallmurade vägbankar.
Området Övedskloster - Tulesbo utgör riksintresse för kulturmiljövården, där bland annat slottsanläggningen inklusive kyrkan nämns som uttryck för riksintresset. Kyrkoanläggningen ligger delvis inom registrerat fornlämningsområde Öved 62:1 som avser bytomten enligt 1756 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Slottsanläggningen inklusive de båda flygelbyggnaderna som gränsar till kyrkogården är skyddade som byggnadsminnen enligt 3 kap. kulturmiljölagen.
Kyrkogård
Öveds kyrka uppfördes 175961 på platsen för socknens medeltida kyrka. Kyrkogården närmast kyrkan, i dag kallad gamla kyrkogården, är därmed anlagd på platsen för den medeltida kyrkogården och bör ha snarlik omfattning. 1700-talets omdaning medförde emellertid en mer konstruerad plats, bland annat genom nivellering av marknivåerna i samtliga väderstreck utom väster, och av den organiskt framväxta karaktär som präglade medeltida kyrkogårdar finns idag inga tydliga spår. Ett flertal äldre gravhällar, de äldsta daterade till 1000- eller 1100-tal, har emellertid påträffats vid grävningar inne i och utanför kyrkan.
Den första utvidgningen sker åt norr vid mitten av 1800-talet. Den nya kyrkogården syns tidigast på en karta från 1848 och är på en karta från 1873 markerad med trädkrans. Den rektangulära utvidgningen med mittaxel i sydnordlig riktning är relativt stor och togs i bruk successivt under lång tid. Domkyrkoarkitekt Eiler Græbe ritade 1956 ett bårhus som uppfördes i fonden för mittaxeln. Väster om bårhuset anrättades på tidigt 2000-tal plats för minnes- och urnlund.
Gamla kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck utom väster idag av en trädkrans av hamlade lindar innanför den på 1700-talet tillkomna bogårdsmuren av fältsten som delvis är avtäckt med vingtegel, delvis med betong. I väster avgränsas kyrkogården av de 180910 uppförda flygelbyggnaderna samt ett staket i smide som på ett fotografi från 1906 är utfört i trä. I axel med kyrkans västportal återfinns kyrkogårdens huvudentré i form av smidesgrindar i grindstolpar av övedssandsten. Rakt i öster finns ytterligare en entré genom en murad och vitputsad stiglucka med svartmålade dekorativt utformade smidesgrindar. Mot nya kyrkogården i norr finns en öppning i muren med kraftiga grindstolpar och smidesgrindar. Mellan entréerna och runt kyrkan samt i anslutning till vissa av gravkvarteren löper grusade gångar. Även merparten av de relativt få gravplatserna är grusade medan marken i övrigt är gräsbevuxen. Äldre, högresta och i olika stilar konstnärligt utformade gravvårdar från 1700-tal fram till sekelskiftet dominerar, även om inslag av sentida gravstenar av enklare karaktär och mindre storlek förekommer. En stor del av gravplatserna omgärdas av dekorativt utformade järnstaket, bland annat den Ramelska familjegraven i nordväst, där vit marmor är det vanligast förekommande gravstensmaterialet. Mot muren i söder står ett antal återlämnade gravstenar. Den begränsade växtligheten utgörs främst av ett mindre antal formklippta städsegröna buskar och häckar samt rosenbuskar.
Den nya kyrkogården, som har lägre marknivå än den gamla, omgärdas i samtliga väderstreck utom mot bogårdsmuren i söder av tidigare hamlade men idag högväxta lindar. Gravkvarteren är strikt symmetriskt uppbyggda kring mittaxeln med grusade parallell- och sidogångar. Lågt klippta häckar eller stenramar inringar gravplatserna, som närmast mittaxeln i regel är grusade medan gräs är vanligare utmed sidorna. Gravvårdarna är från 1800-talets andra hälft till nutid. Södra delen har tagits i anspråk först, men då många gravplatser återanvänts är åldern på gravstenarna idag relativ blandad och spridd över hela kyrkogården. I norr ligger ett antal återlämnade gravstenar i gräset. Växtligheten domineras precis som på gamla kyrkogården av städsegröna barrträd, formklippta eller friväxande, men är här betydligt rikare i sin förekomst. Här återfinns dessutom buskar som rhododendron och solitära lövträd. Gravplatserna pryds av traditionella kyrkogårdsväxter, exempelvis kärleksört, träjon och funkia.
Nordväst om nya kyrkogården, på en lägre marknivå, återfinns minneslunden med askgravplatser som utgörs av en bokhäcksinramad rektangulär gräsyta med unga körsbärs- och äppelträd. Strax innanför ingången i sydost finns en stensatt plats med minnessten, sittbänk och blomsterplantering. I gräset intill finns en liggande granithäll med namnskyltar i metall.
Källor och litteratur
Öveds kyrka, Underhållsplan (2007-10-31, reviderad 2017-11-16), Barup & Edström Arkitektkontor AB, Limhamn och Simrishamn.
Öveds kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2016), Barup & Edström Arkitektkontor AB, Limhamn och Simrishamn.
Diverse arkivmaterial, antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Stockholm.
Alm, G., Carl Hårleman och den svenska rokokon, Lund: Signum, 1993.
Bauman, K. och Hallberg, G., [red.], Skånska kyrkor Skånes hembygdsförbund årsbok 1997, Kristianstad: Skånes hembygdsförbund, 1997.
Länsstyrelsen Skåne. Besök och upptäck. Byggnadsminnen: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/byggnadsminnen/ovedskloster.html, hämtad 2019-05-22.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html#, hämtad 2019-05-26.
Sjöbo kommun. Kulturnämnden. Bevarandevärda kulturmiljöer inom Sjöbo kommun: https://www.sjobo.se/download/18.48ef7cbb166100ed03bd85/1538575254048/Bevarandevärda%20kulturmiljöer%201993.pdf, hämtad 2019-01-21.
Platsbesök 2018-10-08.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
