HOGSTADS KYRKA

Exteriör beskrivning
Hogstad kyrka har ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan är uppförd i kalksten, utom sakristian och tornet som är byggda i gråsten. Fasaderna har en slevdragen puts och är avfärgade i brutet vitt med dragning åt gult. På norra långhusfasaden är en ruta lämnad, som visar den äldre fasadbehandlingen med brett utstrukna fogar med kvaderritsar. Vid den senaste fasadrenoveringen år 2001 markerades äldre öppningar och gränsen mellan de två medeltida byggnadsetapperna i putsen genom ritsar. Kyrkan ritades av på 1600-talet av Elias Brenner. På teckningen ser man bl a ett fönster i långhuset, korportalen och ett fönster i absiden, som idag är markerade i putsen. Absiden är indelad med lisener och avslutas upptill av en bågfris, vilket är ett medeltida drag. Kyrkans sockel är spritputsad och avfärgad i grått. Ovan sockeln sitter ventiler. Långhus, kor och sakristia täcks av sadeltak med skiffertäckning. Även det valmade absidtaket är täckt med skiffer. Den profilerade takfoten är av trä. Den välvda tornhuven är skivtäckt med kopparplåt, liksom lanternintaket. Hängrännor och stuprör är av koppar. I kortaket finns en taklucka till korvinden. Det saknas invändig förbindelse mellan långhusvind och korvind. Långhusets fönster, liksom övriga fönster av gjutjärn, är troligen från renoveringen 1875. Fönstren och fönsteröppningarna är rundbågiga. Fönstren är målade i rött och fönsterblecken i grått. I absiden finns ett smalt fönster med ytter- och innerbåge. Ytterbågen av trä är helt ospröjsad. I tornet finns endast ett fönster i väster. Det är stickbågigt och har träspröjs, som nu är rödmålad. Tornluckorna är klädda med sentida brunmålad, liggande panel. I tornhuven finns ett runt fönster i var väderstreck. De är av gjutjärn med spröjsning som ekrar. Under fönstren hänger tre "droppar". Utformningen har en gustaviansk karaktär. Tornet kröns av en fyrkantig lanternin med avfasade hörn. Den är klädd med vitmålad plåt. I öppningarna finns vitmålade gjutjärnsfönster. Huvudingången till kyrkan är i väster genom tornet. Den stickbågiga portalen är konkavt avtrappad. Dubbeldörrens panel är lagd i fiskbensmönster och målad i dovt blågrått. Över dörren finns ett liggande, småspröjsat överljus. På en kalkstenstavla över porten står med förgyllda bokstäver: UNDER KONUNG GUSTAF DEN IIIs LYCKLIGA REGERING BLEF DETTA KYRKOTORN UPPREST ÅR 1787. Sakristian har en ingång på östra fasaden. Det är en rundbågig dörr, som är klädd med liggande panel, målad i dovt blågrått. I norr finns ett rundbågigt gjutjärnsfönster av liknande modell, som i tornlanterninen. Till sakristievinden finns ett litet rundbågigt fönster med träspröjs. I fasaden runt fönstret är en äldre, stickbågig öppning markerad. Markeringen påminner om fönsteröppningen i tornet.

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005

KYRKOBYGGNADEN
Murverksdokumentation och dendrokronologisk provtagning, d v s datering genom analys av träets årsringar, i samband med senaste restaureringen i början av 2000-talet gav en hel del information om kyrkans tidiga historia. Man kunde också visa på att de tidigare uppgifterna om att kyrkan byggts till i väster på 1700-talet inte stämde. De äldsta dateringarna har man fått från en hanbjälke på långhusvinden daterad till efter 1099 och en vindskiva daterad till efter 1107. Det kan röra sig om delar till en äldre kyrka, som har återanvänts. Nuvarande kyrkan uppfördes enligt dendrokronologisk datering 1169-70. Det gäller långhuset i kalksten och troligen även det smalare koret med sin absid. Man känner inte till att det ska ha funnits något torn. Till långhuset kom man genom en sydportal och det fanns även en korportal. Utvändigt hade murverket brett utstrukna fogar med kvaderritsar. Det är en form av ytbehandling som man även kan se i en del medeltida torntrappor och påkostade tornrum. Under första halva av 1200-talet blev kyrkan dekorerad med kalkmålningar. Fragment har påträffats på långhusväggarnas krön, i dag i vecket mellan murkrönen och 1800-talets tunnvalv. Målningarna tecknades av på 1800-talet. Troligen lade man ner stora resurser på kyrkans utsmyckning vid den här tiden eftersom även dopfunten i sandsten är daterad till 1200-talets första hälft. Den tillskrivs en stenhuggare som brukar kallas mäster Arcadius. Under senare delen av 1200-talet tillkom den ännu bevarade lillklockan. Redan 1336-37 byggdes kyrkan till åt väster i kalksten. Iakttagelser vid den senaste arkeologiska undersökningen tyder på att man kan ha planerat för ett tornbygge. Under 1400-talet byggdes sakristian och troligen valvslogs kyrkan. År 1445 tillkom kyrkans storklocka. Det innebär att Hogstad kyrka har två medeltida kyrkklockor i bruk, vilket torde vara tämligen ovanligt.

En teckning från 1669 av fornforskaren Elias Brenner visar att kyrkan hade ett vapenhus i söder och en takryttare över kyrkans västra del. Takryttare, liksom övriga takfall var täckta med spån. Korportalen är fortfarande utsatt. Kyrkan är avritad från söder och på långhus- respektive korväggen syns ett litet högt placerat fönster. 1660 skaffade man en ny dopfunt, tillverkad av Michael Hacke i Skänninge. Dopfunten är signerad med årtal och initialerna MH.

År 1717 skaffades den nuvarande predikstolen. Den tillverkades i barockstil av mäster Wiström i Vadstena och skänktes av rusthållaren Måns Jönsson i Bocketorp. Predikstolen ersatte en äldre predikstol från 1500-talet. Den gamla predikstolen bevarades och finns i dag på Statens Historiska Museum. Den räknas som en av Sveriges två äldsta predikstolar. Den andra finns i Normlösa kyrka. Runt 1760 skaffade man en orgel tillverkad av den kände orgelbyggaren Jonas Wistenius. Han startade en orgeltillverkning i Linköping, som senare övertogs av Pehr Schiörlin. Under andra delen av 1700-talet skedde en del förändringar av kyrkan. Man lät uppföra det nuvarande tornet 1787. Det ersatte en knappt 100 år gammal klockstapel och man rev även kyrkans takryttare. Tidens mest verksamme byggmästare i Östergötland, Casper Seurling ansvarade för arbetet. Kyrkans ingång förlades nu genom tornet i väster. Vapenhuset revs och sydportalen sattes igen. Nya, rundbågiga fönsteröppningar togs upp. Ett par år tidigare hade man även gjort förändringar i interiören. De murade valven hade tagits ner och väggpilastrarna revs. Valven ersattes med ett brädvalv och triumfbågen vidgades.

År 1875 skedde nästa större förändring. Troligen hade man planerat en större ombyggnad. I länsmuseets arkiv finns nämligen ett ritningsförslag bevarat som visar en ansenlig utbyggnad av koret. Förslaget är upprättat av någon av byggmästarna Nyström, troligen August som var den som ritade av fragmenten av 1200-talets kalkmåleri på vinden. Det finns även ritningar på fönster och bänkar. De omfattande ombyggnadsplanerna genomfördes inte, men vissa ändringar gjordes. 1700-talets brädvalv ersattes av det nuvarande putsade valvet. Predikstolen förändrades genom att skulpturerna togs bort och ersattes av symboler, t ex kalken. Bänkinredningen förändrades till tidens moderna öppna bänkar. Eventuellt var det nu som absiden dekorerades med en blå stjärnhimmel. Året efter installerades en ny orgel, tillverkad av P Åkerman.

År 1923 gjordes smärre förändringar. Bänkarna förkortades, så att gången blev bredare. Väggarna målades vita. I samband med golvarbeten gjordes en dokumentation av marken under kyrkgolvet och några gravar påträffades. 1964 fick man ett nytt orgelverk, tillverkat av Reinhard Kohlus. Man behöll dock den äldre orgelfasaden. Ett par år senare gjorde smärre restaureringsarbeten under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. 1968 putsades kyrkan om utvändigt och den gustavianska karaktären betonades. Vid den senaste restaureringen av exteriören, år 2001, putsades kyrkan återigen om, denna gång med en mer följsam puts och samtidigt markerades äldre öppningar och byggnadsfaser med ritsar i putsen. Året efter gjordes en invändig restaurering som till största delen innebar ommålning och ny färgsättning av inredningen. Det var rötskador i kyrkans bjälklag, vilket innebar att man fick göra ett nytt bjälklag och nya golv.