STENÅSA KYRKA

Läktarbröstning
Läktarbröstningen är från 1831. Den är cirkelrunt utskjutande på mitten, vid orgeln. Bröstningen är uppbyggd av stående handhyvlade breda brädor. Fronten är helt slät utan annan dekor än enkla listverk upptill och nertill. Bröstningen avslutas uppåt av en bred överliggare. Slätpanelen är målad ljust grå. Lister i engelskt rött och gröngrått. Överliggare i engelskt rött. Läktarbröstningen ommålades senast 1989, då med linoljefärg.

Bänkinredning
De äldsta delarna i bänkinredningen är förmodligen från 1831. Det är inte känt om delar av bänk från den gamla kyrkan återanvändes. Bänkinredningen moderniserades genom en ombyggnad 1956-57. Sidogångar skapades och utmed långsidorna tillkom sittbänkar. Längst bak i kyrkan togs fyra bänkrader bort. Läktarpelarnas nedre del frilades därmed. Delar av den äldre bänkinredningen användes i den ombyggda bänkinredningens skärmar. Vid renoveringen målades bänkinredningen i grått med marmorerade spegelfält. Vid den senaste ommålningen, år 1989, målades hela bänkinredningen om utom de marmorerade ytorna. Den gråa färgskalan behölls.

Predikstol
Predikstolen tillverkades år 1766, samtidigt som altaruppsatsen, av Jonas Berggren. Den är av en delvis ålderdomlig typ, med en femkantig rak korg med lika breda fält, åtskilda med vinranksomlindade kolonner. Manne Hofrén menar i sin artikel i Kalmar läns museums årsbok 1936 att predikstolen är helt nytillverkad 1766 och att den ålderdomliga formen är ett berggrenskt drag. Hofrén drar paralleller med predikstolen i Tveta, som fick en ålderdomlig utformning efter församlingens önskemål. I protokollet från inventeringen av bemålade inventarier som utfördes av konservatorer vid Jönköpings länsmuseum 2002 uppges däremot att predikstolen är äldre och endast omarbetades av Berggren 1766. Om denna uppgift grundar sig på en stilhistorisk analys eller på iakttagelser av predikstolens konstruktion och material framgår ej. Såväl predikstolskorgen som ljudtaket är målade i grått med inslag av blått och många förgyllda detaljer.

Altarbord, altaruppsats, altartavla och altarring
Altaruppsatsen utfördes av kyrkobildhuggaren Jonas Berggren år 1766. Den visar prov på Berggrens tidiga produktion som kännetecknas av ett stort mått av konstnärlig frihet. Senare verk modifierades genom Överintendentsämbetets granskning och var därför mer i linje med den modernare smaken hos arkitekterna i Stockholm. Altaruppsatsen i Stenåsa är arkitektoniskt uppbyggd i tre våningar med en målning på varje. Målningarna omgärdas av förgyllda ramar, pilastrar och skulpturer. Första våningens tavla avslutas upptill av en rundbåge. Målningen som sitter där nu målades 1892 av C.H. Christiernin. Där ovanför finns två mindre målningar. Målningarna är utförda på pannå. Bemålningen på figurer och arkitektur är sekundär. Altarringen är sluten. Den ansluter till korväggen med raka partier. Dessa binds samman med en halvcirkel. Vid anslutningarna till korväggarna finns grindar. Altarringen är uppbyggd av stående handhyvlade brädor. Med jämna mellanrum är brädorna dekorerade med kannelyrer. Brädorna är målade i två olika gråa nyanser och kannelyrerna i engelskt rött. Även överliggaren är målad i engelskt rött och knäfallet är klätt med rött tyg. Altarringen är troligen från 1831.

Orgel och orgelfasad
Stenåsa kyrka fick orgel först 1878. Orgelverket byggdes av P.L. Åkerman, Stockholm. Orgelfasaden ritades av arkitekt Emil V Langlet. När ett nytt orgelverk, det nuvarande, byggdes 1953, behöll man den gamla fasaden. Den har bemålning i vitt med förgyllda ornament och listverk. Fasaden är enkelt dekorerad och kröns av en lyra och eldurnor.

Dopfuntar
Kyrkan har tre dopfuntar, varav två är medeltida. I vapenhuset står den äldsta, daterad till ca 1250. Endast ett litet stycke av överkanten och den undre delen av cuppan är bevarade. Cuppan står på en fyrsidig hög fotplatta som har en överdel med rund vulst upptill. I koret står en dopunt daterad till ca 1300. Funten är av så kallad musselcupstyp. Den är tillverkad av kalksten och består av tre delar; cuppa, skaft och fot. Alla tre delarna har fyrpassform. Cuppan har en horisontell sprickbildning. Delar av det övre partiet har gått förlorade och har rekonstruerats med cement. Ragnhild Boström påpekar i sin artikel om Stenåsa kyrka i Kalmar Nations skriftserie 1973-74 att dopfunten i sin nuvarande uppställning är felaktigt hopsatt. Under slutet av 1800-talet införskaffades en dopfunt av trä tillverkad av Anton Wahledow, Kalmar. Efter att ha varit placerad i tornet, står den nu åter inne i kyrkan igen.

Belysning
I kyrkorummet hänger åtta flerarmade ljuskronor av mässing. Fyra över bänkarna, en i mittgången, två över läktaren och en i mittgången under läktaren. En kristallkrona av empiretyp hänger längst bak över mittgången. Tre av mässingskronorna är tillverkade och införskaffade till den nya kyrkan år 1831. Samtliga ljuskronor utom kristallkronan är elektrifierade. Utmed långhusets väggar och i kor finns 11 tvåarmade ljuslampetter av mässing. En tolfte ljuslampett hänger på norra sidan upp på läktaren. Dessa är inte elektrifierade. Koret belyses av tre spotlights som är monterade på avsatsen ovanpå takgesimsen. Två armaturer på norra långsidan och en på den södra. I sakristian hänger en 10-armad ljuskrona i smide som har elektrifierats.

Textilförvaring
Skåp för liggande textilförvaring från år 2002 i NÖ hörnet i sakristian. I rummet finns även äldre högskåp för hängande förvaring. Textilierna inventerades 2009 av textilkonservator Evelina Sand, Kalmar läns museum.

Kyrkklockor
Stenåsa kyrka har tre klockor. Storklockan gjöts i Stockholm av Jacob Mårtensson och är 91 cm i diameter. Den har inskriptionen: Gustaf III för Stenåsa kyrkas och församlings bekostnad då Erland Fornander var kyrkoherde och Samuel Passenius var comminister derstedes är jag guten i Stockholm af Johan Jacob Mårtensson år 1780. Per Andersson i Stenåsa/Jon Nilsson i Brunby kyrkans åldermän. Jag sänder ut mit ljud at båda. Jag tecken gier at nu få skåda. Den sköna gudstienst Zion har. Den allas Here täckts befalla och nådigt ser af trogna alla. Kom.Wörda.Barn.Din.Högste.Far
Mellanklockan omgjöts i Kalmar 1757 av Anders Greberg och har en diameter på 77 cm. Den har inskriptioner åt två håll. På södra sidan står: Åhr 1757 då prosten M:D:Hiort war kyrcko herde och N:Bremselius Com:samt ärlige och redlige danemän F:Larsson i Stenåsa F:Persson i St Brunby G:O:Nilsson i N:Qwinby A:Danielsson Frösslunda L:Olsson i Slagerstad och L:Andersson i S:Qwinby. woro sexmän blef thenna klocka på kyrkans bekostnad och igenom ett hederligt sammanskott af församlingen omguten.Gudi till ähra kyrkan till heder och prydnad samt församlingen till andachts upwäckelse. På norra sida står: Hör Guds folk lät nu mitt ljudwäcka ehr att lofwa gud. Lät min klang uhr edra bröst twinga suck och böneröst. Jag eh kallar till guds hus. Kom och söken nådens ljus. Kom och skynden eder fort till guds boning och hans port. Lät ey sömnen locka ehr att försumma nåden mer. Sucken wid hwart klocke slag Jesu min siäl til tig tag. Längst ner på klockan står: I:H:S:I L:Brunby gifwit denna pen F:N i Stenåsa gifwit 4 lod silfwer. Denna klåcka är guten wid Stenåsa af Anders Grenberg i Calmar Lillklockan gjöts 1845 Joh A Beckman i Stockholm och har inskriptionen: År 1845 då Mag:R E.G.Brunner var kyrkoherde och C:M.Duse Comminister beställd af häradsdommaren Jaen Jacobsson i N:Qvinneby Per Folkesson i Stenåsa.Jonas Persson i Fröslundaförsamlingens åldermän. Mitt ljud det kallar nu ack kommen då tillhop. Låt mig bland döda ting ej orsak får att ropa till gud och vittna om er tröghet till att gå dit i af herrens ord all glädje kunnen få.

När Stenåsa kyrka renoverades 1956 hittade man under kyrkans golv resterna av en träkyrka
med lergolv som daterades till 1000-talet. Detta var den första kyrkan på platsen. I mitten av
eller möjligen i slutet av 1100-talet ersattes träkyrkan av en stenkyrka. Under 1200-talet
byggdes stenkyrkan ut så att den blev dubbelt så lång som den ursprungliga byggnaden.
Under 1700-talet och början av 1800-talet ökade befolkningsmängden i socknen. Den gamla
medeltidskyrkan blev trång. År 1831 stod en ny kyrka klar som hade byggts som ett skal
utanför den medeltida kyrkan. Ritningarna gjordes av Samuel Enander. Tre byggmästare,
P.Isberg, P. Ekholm och H. Göthe, var involverade i arbetet med kyrkan. Kyrkan präglas
såväl interiört som exteriört av nyklassicistiska drag.

För nedanstående kronologiskt upplagda beskrivning av kyrkobyggnadens historia har huvudsakligen arkivmaterial från Antikvariskt topografiskt arkiv (ATA) och Kalmar läns museums (KLM) arkiv använts. Uppgifter har också hämtats ur böckerna Kyrkobyggnader 1760-1860 i serien Sveriges kyrkor (SvK) och Stenåsa kyrka (StK), en artikel av Ragnhild Boström publicerad i Kalmar Nations skriftserie 1973-74.

1000-talet
En träkyrka byggs på platsen. Spår av ett slätt lergolv från denna har påträffats under nuvarande kyrkans golv.

1100-talets andra hälft till mitten av 1200-talet
Träkyrkan ersätts etappvis av en stenkyrka. Rester av grundmurarna finns bevarade under nuvarande kyrkans golv.

1831
Nuvarande kyrkan uppförs i putsad kalksten 1831. Kyrkan, ritad av Samuel Enander, är uppförd på den medeltida kyrkans plats med den nya kyrkans östgavel lagd rakt över den gamlas. Planen utfördes i stort
sett enligt Enanders ritning, men sakristian placerades längre åt väster och tornets plan gjordes kvadratisk istället för rektangulär. Byggmästare var Petter Ekholm, Borgholm, m.fl.

1879
Kyrkan fick sin första orgel, av P.L. Åkerman, Stockholm.

1892 ca
Ny altartavla samt möjligen två mindre tavlor insatta i altaruppsatsen.

1890-talet ca
Ny dopfunt i trä av Anton Wahledow, bildhuggare i Kalmar.

1902
Interiör renovering. Väggmåleri tillkommer.

1922
Taken omtäckta. Torntaket med galvaniserad plåt, för övrigt nytt tegeltak.

1928
Lagning av putsen och ommålning såväl interiört som exteriört med samma färgskala som tidigare. Varmluftsanläggning installerades. Äldre murrester togs bort när källare grävdes ut. Viss dokumentation utfördes av landsantikvarie Manne Hofrén (skiss och foto). Hål för fönster och trappa togs upp i sockeln på nordväggen. Skorsten murades upp vid väggens krön.

1938
Den medeltida dopfunten renoverades av konservator Sven Wahlgren, Kalmar. Cuppan delvis rekonstruerad med syntetisk sandsten. Nytt dopfat av tenn från hovjuveleraren Gunnar Svensson, Kalmar.

1952
Reparation av tornet omnämns ha ägt rum detta år, enligt artikel i Barometern 1956.

1953
Nytt orgelverk med 19 stämmor, två manualer och pedal, byggd av Hammarberg. Den gamla fasaden från 1878 behölls.

1956-57
Restaurering under ledning av arkitekten Ärland Noreen. De gamla ytterdörrarna byts mot de nuvarande kopparklädda föreställande Det stora fiskarfänget och Den goda herden. Arbetet utfördes av plåtslagaremästaren Arvid Oskarsson, Mörbylånga. Interiört lades nytt golv i långhuset. Bänkkvarteren ändrades genom att sidogångar skapades. Fyra bänkrader längst bak togs bort. Bänkinredningen nytillverkades till stor del, men äldre delar återanvändes i bänkskärmarna. Vindfång vid södra entren byggdes. Fönstren försågs med innerbågar med klart antikglas i blyspröjs. Ommålning av interiören. I sakristian bättrades väggarna med en oljebaserad emulsionsfärg, men texten sparades ut. Varmluftssystemet slopades. Skorstenen revs, och källaren fylldes igen. Elinstallation gjordes för värme, orgelfläkt och belysning enligt förslag från Tor Engstöm, Ingenjörsbyrå för Elektronik, Kalmar. Installation av ljus och värme utfördes av firman Gunnar Andersson, Mörbylånga. Antikvarie Ivar Andersson, Stockholm, undersökte resterna av gamla kyrkan. Under kyrkans korvalv påträffades en orörd grav.
Entreprenör för snickeriarbetena byggmästare Emil Lind, Norra Kvinneby, målningsarbeten kyrkomålare Gunnar Liedberg Eriksöre. Ny dörröppning togs upp i sakristians östra vägg.
Takkronorna renoverades av Lindstedts & Sons gelbgjuteri, Kalmar, som även gjorde ljusstakarna i bänkarna, lyktorna och all armatur under läktaren.

1961
Byggnadsstyrelsen lämnar tillstånd till att installera elektrisk klockringning enligt förslag från M&E Ohlssons Klockgjuteri, Ystad.

1961
Nya omfattningar av röd kalksten kring samtliga tre ytterdörrar, dvs i väster, söder och vid sakristian.

1968
Yttre renovering under ledning av byggmästare Gunnar Johansson, Värnamo. Samtliga fasader blästrades och rengjordes. Målning i ljus ton. Tornfönstrens karmar byttes. Förmodligen även bågarna. Korsarmarnas kulor förgylldes. I takvinkeln mellan torn och långhus lades en skyddsplåt av koppar. Skadade vindskivor byttes ut. Taket reparerades. Skadade tegelpannor byttes mot pannor av samma sort från ett rivningshus i Kalmar.

1979
Votivskeppet renoverades av Manne Nilsson, Löttorp.

Ca 1985-1987
Fönstren målades in och utvändigt. I handlingar från renoveringen 1989 står att fönstren nyligen målats.

1989
Invändig renovering. All puts befanns vara i gott skick. Lagningar, endast i mycket liten omfattning, gjordes med Serponit Hydrauliskt kalkbruk Fin (Ernström & co). Väggarna avfärgades med Serponit Kalkfärg Våt, Fin. (Ernström & co) Text och bårder på väggarna i kyrkorummet rengjordes med deg. Retuscheringar gjordes. Tak i kyrkorum nymålades helt men med samma fältindelning som tidigare. Fönstren målades ej. Bänkinredningen målades delvis om. Befintliga marmoreringsmålade fyllningar på bänkdörrar och skärmar behölls. Matta inom altarringen byttes. Som underlag lades en träfiberskiva, 6mm. Byte av knäfallstyg. Kulor till lamppendeln schellackerades och målades med guldbrons. Golvbräder, utom i bänkkvarteren, slipades och klarlackades. I bänkkvarteren rengjordes och lackades bräderna.

1993
Utvändig renovering. Långhus: Samtliga fasader JOS-blästrades. Skadad puts och sprickor knackades bort till fast underlag. Murfogar och puts lagades med kalkbruk. Lagningar utfördes enligt följande: Taket sågs över och skadade pannor byttes mot nya. Rötskadade delar på fönstren ilagades med nytt trä. Nya fönsterbleck av metalliserad stålplåt. Skadade fönsterglas ersatta med begagnat äldre glas. Kittning med linoljekitt. Fönster och bleck målade med Nordsjö oljefärg i grå kulör. Torn och torntak/tornkrage: Fasader JOS-blästrade. Murverksfogar ilagade med Serponit Hydrauliskt kalkbruk. Torntaket sanerades mot insekter. Rötskadade delar i bärande delar borthugget och ersatt med nytt. Nytt underlagstak med svallbrädor täckta med papp och ytbelagd dubbellfalsad stålplåt.
Lanternin: Lanternintak nytt taksvall med papp. Fasad Rötskadat virke i äldre stående panel bortaget och ersatt med nytt. Ny träpanel 28x195mm, dubbelnotad med lös fjäder, monterad på plywoodläkt över den äldre panelen. Ny panel målad med Nordsjö linoljefärg i brunrosa kulör. Ny beslag av koppar monterade i över- och underkant av nya panelen samt vid lucköppningarna. Nya ljudluckor, invändigt klädd med plåt. Utsidan klädd med träpanel som målades brun. Nya bandgångjärn. Korset renoverades. En krage, 150 mm i diameter, svetsades runt korsstammen alldeles ovan kulan. Tätning med fogmassa för att förhindra vatteninträngning. Blästring - grundning med blymönja/alkydfärg förgyllning med bladguld/målning.

1997
Konservering av predikstol, altaruppsats och nummertavlor. Utfördes av Jönköpings läns museum.

1999
Minneslund anlades. Granhäck utmed kyrkogårdens norra och västra sidor togs bort och ersattes med oxel.

2002
Förekomst av mögellukt i sakristian utreddes av Alvet Ingenjörer AB, Färjestaden.

2002
Nytt skåp för textilförvaring till kyrkan.

2003
Två fönster i långhuset renoverades på prov. Följande år utfördes renovering av övriga fönster enligt samma metod.

2004
Interiör ommålning av sakristians väggar. Emulsionsfärgen från 1956 var för stark och i kombination med fukt orsakades flagning. Väggen såpgrundades för minskad ytspänning och målades (Engwall & Claesson, Ceo-matt emulsionsfärg). Textfältet bättrades bitvis. Målningsarbetena utfördes av Gert Davidsson, Gerts måleri, Vickleby.

2004
Fönsterrenovering för att åtgärda problem med imma samt rötskador. Utfördes av Hanssons fönsterhantverk AB, Nybro. Fönsterbågar i kor, långhus och torn renskrapades från gammal färg, skadat trä byttes. I kor och långhus byttes och kompletterades dropplisten på tvärposterna. I korfönstren borrades små hål i ytterbågen för att ventilera bort imma. Långhusets innerbågar från 1956 tätades med en ny anslagslist på karmens insida och motsvarande urfräsning i bågarna. Fönstren oljades och målades med linoljefärg från Ottosson, i grön kulör 5020-G70Y. Utbyte och modernisering av elinstallationer.

2005
Länsstyrelsen ger tillstånd att komplettera minneslunden med en stenram runt blom- och ljusplatsen i centrum.

2009
Åtgärdsprogram för renovering av trappan vid västra entrén.

2010
Åtgärdsprogram för ommålning av lanterninen.

När Stenåsa kyrka renoverades 1956 hittade man under kyrkans golv resterna av en träkyrka
med lergolv som daterades till 1000-talet. Detta var den första kyrkan på platsen. I mitten av
eller möjligen i slutet av 1100-talet ersattes träkyrkan av en stenkyrka. Under 1200-talet
byggdes stenkyrkan ut så att den blev dubbelt så lång som den ursprungliga byggnaden.
Under 1700-talet och början av 1800-talet ökade befolkningsmängden i socknen. Den gamla
medeltidskyrkan blev trång. År 1831 stod en ny kyrka klar som hade byggts som ett skal
utanför den medeltida kyrkan. Ritningarna gjordes av Samuel Enander. Tre byggmästare,
P.Isberg, P. Ekholm och H. Göthe, var involverade i arbetet med kyrkan. Kyrkan präglas
såväl interiört som exteriört av nyklassicistiska drag.