Självbyggaridén hade visat sig mycket intressant och vi såg att det fanns behov av en mindre båt. Den skulle vända sig till den något yngre generationen som vi...
Självbyggaridén hade visat sig mycket intressant och vi såg att det fanns behov av en mindre båt. Den skulle vända sig till den något yngre generationen som ville ha ett lite racigare utseende. Våren 1974 skissade jag upp ett förslag och med hjälp av några intresserade självbyggare gjordes en prototyp på rekordtid. Vi använde gjutna formhalvor från Compis, som på mallarna vreds och snittades till rätt form. Ett enkelt och modernt däck knåpades till liksom köl och roder. Skapelsen gick under namnet Super-C. För att snabbt kunna testa ekipaget lånade vi rigg och segel från Compisproduktionen. Det blev ju alltför mycket segel till det lilla deplacementet men var ändå lärorikt. Vi mätte in båten som halvtonnare och ställde upp i Svenska Mästerskapet som detta år gick i Karlstad. Första seglingen i lättvind gick mycket bra, men sedan började det blåsa... Hur som helst så hade intresse väckts och vi var nöjda med våra tester. När hösten kom drog vi i gång"Projekt Dixie". Pluggar och formar tillverkades i det gamla missionshuset längs Kilenevägen. På den tiden valde många konstruktörer att placera motorn i förpiken, för att få en bättre viktsfördelning coh ge mätningstekniska fördelar. Jag gjorde detsamma, men för att undvika den diskutabla hydrauldriften valde jag en lång propelleraxel som gick rakt igenom kölfickan. En blybulb på 850 kg. bultades därunder. För att få en mer sportig look valde jag en annorlunda sittbrunnsvariant, 2 st. brunnar med stationärt bord i mitten, en lösning som gav bra fotstöd vid krängning och utrymme för en annorlunda inredning. De första Dixie hade dessutomn fönster i skrovsidorna och dinettinredning. Under våren 1975 sjösattes de första Dixie-båtarna, och det blev succé direkt. Vi fick förfrågningar från hela landet och vi insåg snart att vi inte hade resurser att möta efterfrågan. Compis-formarna var ju bokade för lång tid framåt och lokalerna i missionshuset var inte acceptabla. Men intresset spred sig också till andra "självbyggarföretag". Vi satsade på licenstillverkning! 1976 börjar man byga Dixie på Kvarnfallets Varv i Göteborg. 1977 började man bygga Dixie på Bosun Marin i Stockholm samt hos NYMA i Malmö. Det fanns alltså 4 kompletta formset i produktion. Dixie blev snart känd som mycket välbalanserad och styv. Själv vill jag gärna känna lite tryck i rodret för att lättare "käka höjd" på kryssarna. För att få fram det lilla extra , ökades storseglets yta och vi fick en trim-bar 7/8 delsrigg. För att visa skillnaden ändrades namnet till Dixie-27. 1978 flyttades "Stockholms-formarna" till CN i rimforsa som övergav självbyggaridén och satsade på färdiga båtar. Detta gav ytterligare PR för Dixie-27. Under åren 1975-1981 byggdes cirka 500 st. Dixie-båtar. Efter Compisbåtars konkurs 1981 är det svårt att veta vad som hänt. Rimforsa-formarna såldes till Finland. Malmö-formarna roterade i Skåne. Göteborgs-formarna är försvunna?
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
