Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Kyrkogården är rektangulär till formen och kyrkan är placerad i den nordvästra delen.
Gravplatserna finns öster och söder om kyrkan. På den norra sidan finns idag inga gravplatser.
Vid muren med utsikt mot Alvaret ligger minneslunden. Kyrkogården är uppdelad i tre
kvarter, där kvarter A ligger öster om kyrkan och kvarter B och C ligger söder och sydväst
om.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren runt om hela kyrkogården är av kallmurad kalksten.
Ingångar
I söder finns det två ingångar. Den längst i öster utgörs av en smidesgrind mellan putsade
portstolpar av kalksten. Ingången i sydväst utgörs av två svartmålade smidesgrindar mellan
putsade portstolpar. Grindarna är inte av exakt samma typ i de bägge ingångarna. Intill den
sydvästra grinden är en klivstätta i form av en kalkstenstrappa över muren. På den norra
långsidan finns en enkel modern järngrind vilken leder ut till komposten.
Vegetation
Trädkrans: Runt om kyrkogården är det planterat alm och lönn
Övrigt: Utmed delar av den av den gång som går i nord sydlig riktning mellan kvarter B och
C är det lind planterade.
Gångsystem
Alla gångar markeras endast av kalkstensplattor och löper i nord-sydlig och öst-västlig
riktning på den södra och östra delen av kyrkogården.
Gravvårdstyper
I Ås kyrka finns en medeltida gravhäll och utanför vapenhuset finns en trampflisa i form av
gravhäll från 1672. På kyrkogården finns varierande gravvårdstyper från första hälften av
1800-talet och med en jämn fördelning från 1900-talet och framåt. Under 1800-talet försvann
de liggande vårdarna till förmån för de stående. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta
gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid
den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa
var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade
är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska
gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av
1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken
naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och
duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade
en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle
överväxt med murgröna. På äldre fotografier kan man se flera gravkullar över hela
kyrkogården. Den klassicistiska stilen blev alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar
från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka
eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga
gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och
mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga
som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring
gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-
talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus.
På Ås kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket.
Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också
vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Ås kyrkogård finns titlar på ungefär
hälften av gravvårdarna. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare
år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse
eller yrke. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från
vilken by eller gård den döde kommer. På Ås kyrkogård finns det angivet på flertalet av
vårdarna.
Minneslund
Minneslunden finns mitt på den norra långsidan av kyrkogården och invigdes 2001. Den
utgörs av en halvcirkelrund plattläggning av kalksten med plantering. I planteringen står ett
gjutjärnskors från 1860 med en ängel och till höger om korset finns en mindre träskylt med
texten minneslund. En blå glaskula finns placerad på muren bakom minneslunden. Buskar
växer på båda sidor och avgränsar lunden åt öster och väster.
Byggnader
I kyrkogårdens nordvästra hörn finns två byggnader. Den ena är det före detta materialhuset
uppfört år 1807. År 1959 gjordes det om till bårhus. Det används numera inte som bårhus utan
nu finns en toalett för allmänheten inredda i byggnaden. Huset är uppfört i sten och har en
putsad, vitmålad fasad och tegeltak. Den mindre byggnaden till höger om materialhuset är ett
förråd, med okänt byggår. Det har en vitputsad fasad och ett pulpetställt plåttak. Tidigare
fanns det en toalett i byggnaden. Båda byggnaderna har rödbruna dörrar av trä.
Övrigt
I vapenhuset finns en medeltida gravhäll, prydd med ett stavkors, inlagd i golvet. Stenen är
sannolikt från 1200-talet. Utanför vapenhuset finns en trampflisa i form av gravhäll från 1672.
Troligen har man här som på så många andra ställen återfört gamla gravvårdar till gården de
kom ifrån samt sålt vårdar som ingen har velat ha kvar. En inventering i socknen skulle
förmodligen ge uppgifter om flera äldre vårdar. En äldre vård finns tillexempel som trappsten
vid värdshuset Rosenkind vid södra udden.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C
Allmän karaktär
Då Ås kyrka ligger i den västra delen av kyrkogården så finns gravplatserna öster, kvarter A,
och söder, kvarter B och C, om kyrkan. Sammanlagt så är det planerat för 497 gravplatser.
Området avgränsas i alla väderstreck av kyrkogårdsmuren utom delvis i väster där kyrkan
utgör gräns. Gravvårdarna är placerade i rader och vända mot öster eller väster. Flera lediga
gravplatser finns i samtliga tre kvarter. Kyrkogården är öppen och överskådlig med en
blandning av ålderdomligt och modernt. Mitt på den norra långsidan finns kyrkogårdens
nyaste tillägg, minneslunden som invigdes år 2001. Hela området är insått med gräs.
Gravvårdarna på Ås kyrkogård domineras av låga rektangulära gravvårdar. Enstaka äldre
gravvårdar finns framförallt precis öster om kyrkan. Den äldsta vården är från år 1840 och är
ett gjutjärnskors. Det finns ytterligare 12 stycken vårdar på kyrkogården från 1800-talet. I
övrigt är det en jämn spridning från alla 1900-talets årtionden med en liten övervikt för 1920-
talet samt 1960-talet och framåt. Grå och svart granit är de dominerande materialen men även
röd granit och kalksten förekommer. Förutom det redan nämnda gjutjärnskorset finns det
ytterligare fem gjutjärnsvårdar alla korsformade. Övervägande delen vårdar är stående vårdar
men det finns också ett fåtal liggande. En gravplats söder om kyrkan, i kvarter B, har kvar sin
omgärdning i form av en buxbomshäck. I den sydöstra delen av kyrkogården finns det så
kallade Åseniuskorset. Det består av kalkstensplattor, vårdar med inskriptioner, som är utlagt
som ett liksidigt kors i gräsmattan.
På ett mindre antal vårdar förekommer den avlidnes yrkestitel, främst i kvarter A. Många
titlar på Ås kyrkogård har med havet och näringarna runt havet att göra. Vanligast är titeln
lantbrukare men fyrmästare förekommer på fyra av vårdarna. Övriga titlar som finns är;
åldermannen, kontraktsprosten, veterinärläkaren, comenissions lantmätaren, sjökaptenen,
lantbrukare, sjömannen, smedmästaren, trädgårdsmästaren, fiskaren, spårvägsförmannen,
skräddarmästaren, hemmansägaren och Konungens trotjenare. På flertalet vårar anges från
vilken by eller gård den döde kommer.
Övrigt
Det finns två hällar av kalksten öster om kyrkan vilka båda två är så överlavade att det inte
går att läsa inskriptionen. Dessa är sannolikt de äldsta vårdarna på kyrkogården. Möjligen är
den ena vården över fodermarsken P Lönns familj.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
