SKEE KYRKA

SKEE KYRKA är av medeltida ursprung, byggd i sten, och består av långhus, smalare men jämnhögt kor, halvrund absid i öster, tillbyggd sakristia i norr, och ett vapenhus av sten i väster. Kyrkan ligger inte helt i öst-västlig riktning, utan är orienterad i sydöst - västnordväst.

FASADERNA är spritputsade och avfärgade i vitt, med en frilagd utskjutande granitsockel. De östliga kvaderhuggna hörnkedjorna på långhus och kor är frilagda. TAKET på kyrkan är ett sadeltak, avvalmat över koret, täckt med rött tegel. Absidens tak är täckt med blyplåt, och har en enklare kröndekoration, också den klädd med blyplåt. Taklisten av trä är gråmålad, liksom vindskivorna.

INGÅNGAR: Kyrkan har fyra portaler, varav en är igenmurad (den norra). HUVUDINGÅNGEN är i väster genom vapenhuset. Något indragen i en lågt rundbågig portnisch sitter en dubbel träport med kraftigt profilerad panel i rombmönster och tunna ringformade järnkläppar; målad i rödbrunt. Ett litet rundfönster med tonade glas sitter ovanför dörren.

Ingången i SÖDER är en medeltida rundbågig exponerad stenportal, tvåsprångig och med profilerade anfangsstenar. Trappa i två steg och en järnklädd ekdörr, målad i rödbrunt, försedd med kraftig ring och årtalet 1923.

En motsvarande medeltida ingång i NORR är sedan länge igenmurad, men granitomfattningen av motsvarande utseende som den södra är synlig. På den översta valvstenen finns ett ansikte i högrelief. Näsan är skadad och ersatt med bruk. Ansiktet anses föreställa S:t Anna, men inga egentliga attribut finns som säkert kan säga vem det föreställer.

Till KORET finns en ingång i södra korväggen. Även detta är en rundbågig portal med synlig stenomfattning. Strax ovanför portalomfattningen sitter ett mindre rundbågigt tympanonfält med enklare relief. Trädörr med fyllningar och kraftiga gångjärnsbeslag, målad i rödbrunt. Portalens utseende är inte ursprungligt, den är breddad, och ursprungligen bör tympanonfältet ha suttit omedelbart ovanför dörren.

FÖNSTREN I KYRKAN är höga rundbågiga, spröjsade och med korspost. Fönstren är av trä, målade i ljusgrått. På långhusets västgavel, ovanför läktaren, sitter två rundfönster, med glasmålningar i. Fönsteröppningarna från 1794-95, fönstren nytillverkade på 1990-talet. Vapenhuset har rundbågiga fönster åt norr och söder, detta var fram till 1923 dörröppningar men gjordes detta år om till fönster. MEDELTIDA fönster finns två stycken: På korets norrvägg, ovanför sakristians tak, sitter ett smalt rundbågigt fönster, med en modern glasmosaik i. I absidens östvägg sitter ett litet smalt spetsbågigt fönster, med en omfattning i kalk- eller sandsten.

Bohusläns museums historik vid inventering 2002-2005:

SKEE kyrka är sannolikt uppförd under 1100-talet. Hörnkedjor liksom fönster- och portalomfattningar är huggna i kvaderteknik, vilket även gäller de nedre ¾ av absidens murverk. Övriga medeltida delar av murarna är byggda av tuktad sten. Varför denna förändring av murningstekniken skett går inte säkert att fastställa. Under 1200-talet byttes det lilla östfönstret i absiden ut mot ett spetsbågigt, och kyrkan fick också en västportal. En madonnafigur som suttit ovanför denna portal, och som sedan 1924 är placerad på ett sidoaltare, har bedömts vara från omkring 1275. Även dopfunten kom till kyrkan på 1200-talet. Den finns idag på Statens historiska museum, men en kopia står sedan 1924 i kyrkan.
Nord- och sydportaler, liksom delar av korportal och västportal, är tillsammans med ovan nämnda fönster, liksom ytterligare en invändig fönsteromfattning åt norr i koret, bevarade från medeltiden. I absidfönsternischen finns också en rest av ett förmodligen medeltida kalkmåleri (ett kors) bevarat. 1480-90 tillverkades det altarskåp som står i kyrkan.

Under 1600-talets senare del skedde en del förändringar. Vissa är inte säkert daterade, det gäller främst när fönsteröppningarna förstorades, men ett antagande kan vara att det skedde under 1670-eller 80-talen då en del andra ändringar gjordes. 1671 fick kyrkan sin predikstol, och man kan förmoda att det norrfönster som man kunde iaktta rester av vid reparationerna 2001 härrör från installationen av predikstolen. 1685 byggdes ett vapenhus utanför sydporten, och möjligen sattes också norrporten igen i detta sammanhang. Den var i alla fall igensatt 1789. 1686 kompletterades altarskåpet med övriga delar av altaruppsatsen, bl a de två portalerna på ömse sidor om altaret. Den nuvarande sakristian byggdes 1687, och ersatte då förmodligen en medeltida sakristia på samma plats. Man kan förmoda att även andra arbeten gjordes under dessa decennier.
1720 skedde en reparation som visar att kyrkan då hade blytak. 1730 fick kyrkan takmålningar i åtminstone sakristia och kortak av kyrkomålaren Christian von Schönfelt. Vid 1700-talets slut diskuterades om kyrkan skulle rivas och ersättas av en ny, eller om man skulle bygga om kyrkan. Valet föll på det senare och 1794-95 skedde de stora arbeten som i mycket gav byggnadskroppen dess nuvarande utseende. Västgaveln revs, och kyrkan förlängdes åt väster, samtidigt som ett nytt vapenhus byggdes i väster. Triumfbågen revs och kortaket fick en sin brutna form som gör att taknocken är i jämnhöjd med långhustaket. De nuvarande stora fönstren togs upp, korportalen breddades,1200-tals västportalen monterades ned och murades åter upp i kyrkans nya västvägg (dvs inomhus, vettande mot vapenhuset). Blytaket ersattes med glaserat holländskt tegel (utom på absiden). Flera invändiga ändringar måste också ha gjorts, som bänkinredning, läktare mm.
Under 1800-talet genomgick kyrkan vissa ändringar. Exempelvis sattes sydportalen igen och ersattes av en ny, mitt på södra långväggen. Kyrkan fick också sitt nuvarande spritputsade utseende. Vissa delar av träinredningen förnyades, som exempelvis bänkar och altarring, och innertaket kläddes med pärlspont. 1878 överläts kyrkans medeltida dopfunt (från 1200-talets början) till Statens historiska museum.
1923-24 genomgick kyrkan en renovering som i princip gav den dess nuvarande utseende. Arkitekt för renoveringen var Axel Forssén. De medeltida syd- och korportalerna öppnades åter upp, och norrportalens hörnkedjor frilades. 1800-talets sydportal sattes igen och det mittersta fönstret återställdes. Interiörens gestaltning är också från denna tid, bl a frilades det äldre stengolv som fanns under det dåtida trägolvet, ny bänkinredning byggdes etc. Kyrkans trätak fick nya takmålningar av Gunnar Erik Ström. Då ändrades också vapenhuset från 1790-talet så att en port togs upp i västgaveln, samtidigt som de portar som fanns och som vette åt norr respektive söder gjordes om till fönster. Man schaktade också under sakristian för att anlägga pannrum och kyrkan fick centralvärme, möjligen också elektricitet.
1955 lades svarta betongtakpannor på kyrkan, dessa ersattes 1989-1990 med det nuvarande röda lerteglet. Mindre arbeten invändigt har gjorts under 1900-talet, bl a konserveringsarbeten. 1985 gjordes en putsreparation. Det mesta av befintlig puts på kyrkan fick då sitta kvar, förutom på absiden som putsades om helt och hållet. 1992-93 byttes kyrkans fönster, och 2001 gjordes en utvändig putsreparation då ny puts anbringades på norr- och västfasader. I sydfasadens putslager finns alltså fortfarande rester av putserna från 1800-talet och kanske även 1795.

KYRKORUMMET är för en medeltida sockenkyrka mycket stort och rymligt. Koret är smalare än långhuset, men lika högt. Det avslutas åt öster med en bred absid, nästan lika bred som koret. Absiden skiljs från koret genom en tvåsprångig absid- eller tribunbåge, murad av synlig granitkvader. Man har vid murningen växlat mellan grå och brunröd granit. Även omfattningarna kring korets norrfönster, sydportalen och en del av den igenmurade norrportalen är murade på samma sätt. Alla dessa omfattningar från kyrkans byggnadstid på 1100-talet. Portalen mellan vapenhus och långhus har en omfattning av täljsten. Den är från 1200-talet, utflyttad till nuvarande läge 1794-95. Vid detta senare tillfälle breddades den något, varför valvet nu är något smalare än dörröppningen.
I koret finns dels kyrkans medeltida stenaltare, dels ett Mariaaltare på norrsidan och en dopplats på sydsidan.
Nivåerna i kyrkan är sådana att man från huvudingången i väster går ner fem trappsteg till golvet i vapenhuset, och sedan ytterligare två steg ner till långhusgolvet. Korgolvet är sedan ett steg högre. Från långhusgolvet är det ett steg ner till sydporten, och från korgolvet är det tre steg ner till kordörren.

GOLVET är belagt med oregelbundna stenar av granit och gnejs i mittgång och kor, samt även i vapenhuset. Golvet inne i kyrkorummet är troligen ett medeltida stengolv, omlagt 1923-24. I bänkkvarteren ligger ett brunt lackat trägolv, sannolikt från 1923-24. VÄGGARNA är slätputsade och vita, med en bröstning av trä inne i bänkkvarteren. I denna bröstning är värmeelementen placerade. Putsen i absiden är gråvit. TAKET är ett välvt brädtak, avvalmat i koret. Taket är täckt med målningar. I övergången mellan väggar och tak sker med hjälp av en profilerad taklist, marmorerad i ljust grått.
MÅLNINGARNA har tre fält inom ornerade ramar, och utanför dessa akantusslingor, målade grönblått mot en grön botten. Det största av de tre fälten, det över långhuset, illustrerar Kristi himmelsfärd. Över koret finns en framställning av treenigheten inom en strålglans. Över läktaren och orgelhuset en ängel med harpa. Målningarna är utförda 1924, de föreställande partierna av Gunnar Erik Ström och slingorna av Henning Ståhlberg.
INGÅNGAR finns i väster från vapenhuset, mitt på södra långsidan, samt på korets sydsida. Sydportalen har en omfattning av granit, och västporten en omfattning av täljsten, se ovan. Från vapenhuset leder en dubbel spegeldörr i barock, marmorerad i grått. Kraftiga dekorativt smidda gångjärn, och kraftigt kammarlås. Dörrarna och beslagen från 1923-24. Sydportens insida är indelad i kraftigt profilerade speglar, även här av barocktyp, och utförd i fernissad ek. Dekorativt smidda gångjärn och ett mycket kraftigt utanpåliggande kammarlås. Allt från 1923-24. Korportens insida av slät ek, omålad. Till sakristian leder en dubbel plankdörr, ganska låg och med välvd översida. Mot kyrkorummet är dörren klädd med diagonalställd panel. Smidda gångjärn och kammarlås. Troligen från 1794-95.
FÖNSTREN i kyrkorummet är höga rundbågiga, spröjsade och med korspost. Fönstren är av trä, målade i vitt, och med antikglas. På långhusets västgavel, ovanför läktaren, sitter två rundfönster, med glasmålningar i. Fönsteröppningarna från 1794-95, fönstren nytillverkade på 1990-talet. Vapenhuset har rundbågiga fönster åt norr och söder, detta var fram till 1923 dörröppningar men gjordes detta år om till fönster. MEDELTIDA fönster finns två stycken: På korets norrvägg, ovanför sakristians tak, sitter ett smalt rundbågigt fönster, med en modern glasmosaik i. Fönsteromfattning av granit, se ovan. I absidens östvägg sitter ett litet smalt spetsbågigt fönster i en djup fönsternisch. Tonade glas i blyinfattning. I fönsternischen finns målningar, bl a vad som förefaller vara ett konsekrationskors. Målningarna troligen medeltida eller 1600-tal, sitter på puts som är äldre än absidens övriga puts.

SAKRISTIA - På korets norrsida, troligen senmedeltida. Nuvarande utseende från 1923-24, kompletterat med skåpsinredning 1978 och 2003. Vitputsade väggar, lackat trägolv, och ett brädtak med en målning utförd av Christian von Schönfelt 1730. Målningen har ett motiv med syndaförlåtelse, med Frälsaren, synderskan och publikanen och de två bibelspråken "Gudh misskunde Digh öfver migh Syndare" (Luk. 18:13) och "Synderna förlåtas thig" (Luk 7:48) Sakristians taklist är dekorativt målad i brunrött och grått. Målningarna restaurerade 1926 och konserverade 1987. Ett fönster åt öster, rundbågigt och med tonade glas. Genom en enkel bräddörr i hörnet kommer men genom en trappa genom muren upp till predikstolen. Dörren från 1794-95.

VAPENHUS i väster, i två våningar. Ingång i väster genom en kraftig dubbel trädörr, indelad i speglar på insidan och målad i brunt. Från 1923-24. En granittrappa i fem steg leder ner till det stenlagda golvet. Inbyggda läktartrappor på båda sidor. Väggarna vitputsade utom på läktartrapporen, där det sitter träpanel, marmorerad i grått. Taket är ett gråmålat äldre brädtak, med en enkel men marmorerad taklist. Rundbågig portal mot kyrkorummet, av täljsten (se ovan). Rundbågiga fönster på söder- och norrsida, spröjsade träfönster, vitmålade. Ålder och utformning som i kyrkorummet. Vapenhusets nuvarande utformning gestaltad vid renoveringen 1923-24. EN TRAPPA UPP finns ett förrum till läktaren, med gråmålat brädtak, vitputsade väggar och gråmålat brädgolv. Även detta rums utformning från samma renovering, inklusive de två stora barockskåpen som är placerade här. Den dubbla gråmålade dörren in till läktaren från 1794-95.

INREDNING:
ALTARE - Kyrkans altare är placerad i absidens framkant. Det är murat av sten och täckt med en kalkstensskiva, i sin tur täckt av en gråmålad träskiva. Ingen relikgömma i kalkstensskivan. Troligen av medeltida ursprung, men åtminstone ändrat en gång: Det är förlängd framåt, sannolikt för att ge bättre plats åt altaruppsättningen. Altarskivan har vid detta tillfälle flyttats framåt lika mycket som förlängningen. Altaret har tidigare varit putsat på sidorna. På korets norrsida finns sedan 1924 ett mindre Mariaaltare. Det är murat och putsat och täckt med en granitskiva. Granitskivan har på östsidan ett kors inhugget. På altarskivan (och fastmurad mot väggen) står en madonnabild från 1200. Den satt före 1794 ovanför kyrkans västportal, var mellan 1795 och 1924 placerad i en nisch i vapenhuset.

ALTARRING - Halvrund öppen altarring av trä med rektangulära fyllningar. Alla delar marmorerade: Grå överliggare med röda och blå inslag, gulbrunt ramverk och speglarna i gråblått. Knäfallet är klätt med brunt läder. Möjligen från 1923-24.

ALTARUPPSATS - På altaret står ett senmedeltida altarskåp med tillbyggnader från sent 1600-tal. ALTARSKÅPET är av skulpterad ek, polykromt med förgyllningar, och har rektangulär grundform. Det är tredelat med fasta flygeldörrar, de senare och nedre delen av corpus är tillsammans indelade i tjugofyra nischer med genombrutna baldakiner i sengotiskt masverk med kölbågar. I nischerna apostla- och helgonfigurer. Mittpartiet upptages av en Golgatascen rikt skulpterad med i mycket hög relief skurna figurer. Flygeldörrarna, som nu är fasta, har ursprungligen kunnat stängas, och på deras baksidor finns fragment av deras bemålning. Anses utfört i Lübeck av en elev till Berndt Notke mellan 1480 och 1490.
Altarskåpet har 1686 (framgår av text på baksidan) ändrats: Flyglarnas dörrar flyttades till baksidan, och skåpet kompletterats med rika barockträsniderier: Underst en PREDELLA (understycke) av skulpterat trä och med en nattvardsscen skuren i trärelief, och ovanför skåpet ett ÖVERSTYCKE, bestående av ett skulpterad bladverk, förgyllt, krönt av två änglafigurer och en Kristusfigur. På ömse sidor om altartavlan gjordes två skulpterade PORTALER i trä, vilka leder in till utrymmet bakom altaret. Varje portal består av två kolonner vilka bär upp ett skulpterat och förgyllt bladverk, vilket kröns av en träskulptur; på norrsidan Moses med lagtavlorna och på sydsidan Johannes döparen.
Altaruppsatsen stagas upp från baksidan av en TRÄSTÄLLNING av ek, med dekorativa skärningar längs alla sina kanter och som ger ett mycket ålderdomligt intryck. Kan möjligen vara senmedeltida, senast från 1686.
Altarskåp med tillbyggnader har restaurerats 1730 av snickaren Kjell Erlandsson och bemålningen av Christian von Schönfeldt, vidare 1857, 1924 av Filip Månson, 1957 av Thorbjörn Engblad, och senast 1987 av Anders Darwall.

PREDIKSTOL - Placerad på snedväggen i övergången mellan långhus och kor, på norrsidan. Den består av en korg på fundament. Tillträde till predikstolen sker genom en murad trappgång från sakristian. Predikstolen har åttsidig grundplan. Skulpterat trä, polykrom med förgyllningar. Sidorna har apostlar i relief inom arkadbågar i relief. I hörnen sitter skulpturer föreställande Kristus och evangelisterna. I nederdelen sitter masker och kassetter med fruktmotiv och donationsvapen med årtal. Profilerad och utskjutande överkantslist, med änglahuvuden i hörnen. Runt överkanten löper ett bibelsrpåk: "Herren haan rørde min Mund, oc sagde See jeg seger mine Ord i Din Mund" (Jer 1:9). Vilar på en profilerad pelare, brun med grå marmoreringar. Tillverkad 1671. Restaurerad (och sänkt) 1924 av Filip Månsson, konserverad 1965 av C O Svenson och 1987 av Anders Darwall.
DOPFUNTEN finns vid en dopplats på korets sydsida, placerad på en granitförhöjning och med ett enkelt murat dopaltare intill. Dopplatsen anordnad 1923-24. Funten är en avgjutning från samma tid av kyrkans medeltida dopfunt, vilken är av täljsten i två delar. Halvsfärisk cuppa med ornament i hög plan relief (fabeldjur och människoansikten). Foten är rund med hög kant och cylindriskt skaft. Från 1923-24. Den ursprungliga såldes till Statens historiska museum vid renoveringen 1878.
BÄNKINREDNING - Öppen bänkinredning i tre kvarter intill långväggarna. Bänkskärmar mot kor och sidogång indelade i speglar. Speglarna marmorerade i mörkare grått, ramverket i ljusgrått. Raka bänkgavlar med smala utanpåliggande fyllningar. Marmorerade likt bänkskärmarna. Säten med släta ryggar och väggpanel, ådrade i brunt. Lösa bruna sittdynor i samtliga bänkar. Bänkinredningen från 1923-24. 1987 togs de främsta raderna bort.
LÄKTARE - I väster, buren av sexton runda träpelare med profileringar, marmorerade i ljusgrått. Läktarbarriären indelad i speglar, med profileringar på ramverket. Barriären marmorerad i grått och beige, speglarna i gråblått med smala förgyllda ramar. Från 1794-95.
ORGEL - Nyklassicistisk orgelfasad med förhöjt mittparti, ritad 1876 av J F Åbom. Profilerat listverk, skulpterade krönornament. Marmorerad i grått med förgyllda lister och ornament. Orgelverk från 1924 av Magnussons orgelbyggeri, ombyggt 1970 av Olof Hammarberg, bl a med nytt spelbord.
BELYSNINGSARMATURER - Från 1923-24 finns flera belysningsarmaturer, de flesta i form av kors. Den största sitter i vapenhusets tak.
NUMMERTAVLA - Sex stycken väggmonterade, två i koret, en på södra långhusväggen vid koret, en under läktaren i norr och två på läktaren i norr och söder. Enkel utformning, med vit siffertavla och tunna förgyllda ramar med krönornament. Troligen från 1923-24.
KLOCKOR - I klocktornet hänger två klockor. Bägge har inskriptioner. Den mindre är gjuten i Göteborg 1788. Den något större är omgjuten i Jönköping 1858 (ursprungligen från 1560).