Sankt Johannes kyrka

Långhusets golv består sedan 1982 av kalkstensplattor. Väggarna är stänkputsade i en rosaröd
ton. Framför radiatorerna finns dekorativa galler med förgyllda blomornament, som sannolikt
tillhör originalinredningen. Taket består av ett panelat trätunnvalv med spetsbågigt snitt med
beigemålad panel. De dekorativa takstolarna bärs upp av skulpterade änglahuvuden med
förgyllda vingar. Taklisten har ett dekormåleri i form av blomsterslingor och änglafigurer,
som togs fram eller rekonstruerades i samband med renoveringen 1969-1970. I söder och norr
finns ingångar till korsarmarna. Den södra korsarmen var öppen fram till renoveringen 1969-
1970 och då flyttades pardörrarna, som suttit på den norra sidan, till den södra korsarmen. En
enkeldörr som ledde från kyrkorummet till den norra läktaren sattes igen 1993 och dörren
flyttades centralt på väggen till den norra korsarmen. Dörrbladen består av en
ramkonstruktion i nygotik med skulpterade överstycken. Dörrarna är målade i en röd ton. I
öster finns en pardörr med likartad utformning, men med överljusfönster med färgat glas i
jugendstil i blyspröjs. Innanfönster av ek tillkom 1927. Bänkinredningen är sedan 1993
indelad i fyra kvarter och golvet under bänkkvarteren består av en mörkgrå linoleummatta.
Det norra bänkkvarteret var före 1993 helt. Bänkarna, som tillhör originalinredningen, är
öppna och är sedan 1969-1970 målade i beige och grönt med förgyllda ornament på gavlarna.
Predikstolen är sedan 1969-1970 placerad på södra sidan med uppgång från koret. Den tillhör
originalinredningen och är tillverkad av ek med tillhörande ljudtak. På korgens sidor finns
förgyllda skulpterade reliefer av evangelisterna. Dopfunten är tillverkad 1953 av
kolmårdsmarmor efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping.
Orgelläktaren i öster bärs upp av kraftiga pelare med konsoler, målade i samma röda ton som
innerdörrarna. Läktaren är fristående och ansluter inte mot ytterväggarna i söder och norr.
Barriären är utformad i nygotik och är sedan renoveringen 1969-1970 målad i beiga och röda
nyanser. Orgelläktaren nås via trapptornet på tornets norra sida med ingång från vapenhuset.
Läktarens golv är sedan 1969-1970 täckt med en grå plastmatta med präglat mönster.
Eventuellt utvidgades läktaren vid renoveringen. Orgeln är tillverkad 1970-1972 av
Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad.

Södra korsarmen är sedan ombyggnaden 1969-1970 försedd med en mellanvägg mot
kyrkorummet. Utrymmet disponeras till väntrum, sakristia, handikapptoalett, förstuga eller
vindfång mot söder med trappa upp till läktaren. Väntrummets golv är lagt med
kalkstensplattor och taket består av vita plåtkassetter. Sakristian är avdelad mot väster med
golv täckt av en linoleummatta, tak av furupanel och skåpinredning av furu. Trappan till
läktaren är sedan ombyggnaden1969-1970 förlagd till förstugans sydöstra hörn. Trappan
liksom sidoläktarens golv täcks av samma typ av plastmatta som finns på orgelläktaren.
Läktaren har behållit gradänger och bänkinredning. Bänkarna är målade i likhet med övrig
bänkinredning.

Den norra korsarmen disponeras sedan 2000 till Bönstuga, d v s fikarum och
församlingsverksamhet. Golvet är lagt med grå kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna är
putsade och målade i ljust gult och rosarött. Taket består av ett vitputsat tunnvalv. Mot öster
finns en mellanvägg av vitgul träpanel med dörr till läktaren och till ett vindfång eller
förstuga. Trappan utgörs av originalspiraltrappan av trä med genombrutet trappräcke i
nygotik. Läktaren har samma typ av plastmatta som övriga läktare. Gradänger och bänkar är
bevarade.
Korets golv är beläget fyra steg högre än långhusets golv. Det är sedan renoveringen 1969-
1970 lagt med kalkstensplattor. På södra sidan finns sedan 2005 en handikappsramp av granit.
Väggarna har en genomfärgad beige stänkputs. Taket har en enkel stjärnvalvskonstruktion
med genomfärgad beige stänkputs och rödaktiga ribbor. Korets tre fönsteröppningar är
försedda med glasmålningar framställande Maria, Kristus och Johannes. Den norra är
signerad; Bo Beskow 1968-1970. N.P. Ringström AB Stockholm. Altaret tillkom samtidigt och
är tillverkat av gotländsk marmor efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee,
Norrköping.
Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning med golv av kalkstensplattor. Väggarna är
putsade och vitmålade. Taket består av ett flackt kryssvalv. I öster finns sedan 1969-1970 ett
vindfång av glas i kopparlister. På vapenhusets norra sida finns en dörr till det utvändiga
trapptornet. Dörrbladet har samma utformning i nygotik som långhusets innerdörrar. Över
dörren finns en inskription; UNDER KONUNG OSKAR IIS 34E REGERINGSÅR, ÅR
1906, BLEF DENNA KYRKA FÄRDIGBYGGD.
Tornet nås via ett utbyggt trapptorn på vapenhusets norra sida med ingång från vapenhuset.
Tornets första våning är sedan 1969-1970 ombyggt till körövningsrum med golvet täckt av en
linoleummatta, stänkputsade väggar och tak av vita plåtkassetter. I väster finns två grå släta
standarddörrar till orgelläktaren. Nästa våning är oinredd med ett obehandlat trägolv, putsade
väggar och träbjälklagstak. I öster finns en plåtlucka till långhusvinden. Däröver finns
klockvåningen. Kyrkan har tre klockor, två större gjutna 1906 och en mindre från 1970. Alla
är gjutna hos Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad med koret i sydväst. I den fortsatta texten beskrivs kyrkan med koret i
väster för att underlätta beskrivningen. Kyrkan har en korsformad plan med ett polygonalt
korutsprång i väster och torn i öster. Kyrkan är uppförd av tegel med fasadbeklädnad av
granitnubbstenar med åsfogar med rytmiskt placerade strävpelare och sockel av skråkantad
granit. Långhuset och korsarmarna har sadeltak, koret har ett valmat sadeltak. Samtliga är
täckta med skifferplattor. Spiran, de avtrappade mursträvorna och de spetsbågiga gavelkrönta
portalerna är täckta av kopparplåt. Fönsteröppningarna är spetsbågiga med blyinfattade
fönsterbågar med färgat glas i diagonalrutigt mönster. I korsarmarnas gavelrösten finns
rosettfönster. Korets tre västligaste fönsteröppningar är något förminskade och sedan 1970
försedda med glasmålningar av Bo Beskow. De återstående två fönsteröppningarna är
igensatta inifrån, men har bevarat sina ursprungliga målade glasfönster i exteriören. Tornets
ljudöppningar är försedda med kopparinklädda ventilationsgaller. Spiran har urtavlor.

Huvudingången är via tornet i öster, men ingångar finns även på norra korsarmens östra sida
och södra korsarmens södra sida. Omfattningarna är flersprångiga och huggna i granit.
Portarna är av furu och ek med nationalromantiskt smide och ovanljusfönster med färgat glas
i blyinfattningar. Den ursprungliga ingången på norra korsarmens norra sida igensattes i
samband med ombyggnaden 1955-1956 och ersattes med ett fönster. Ett nytt dörrparti togs
upp på den östra sidan med återanvändning av delar av den äldre porten. Till porten finns
sedan 2003 en rullstolsramp av granit. Mellan den norra korsarmen och koret finns en
nedgång till kistförvaringen under den norra korsarmen. På korets nordvästra sida finns även
en nedgång till källaren under koret, som mellan åren 1956 och 1970 fungerade som sakristia.
På tornets norra sida finns ett runt trapptorn.

Staden/Socknen
Norrköping är en medeltida stadsbildning och erhöll stadsprivilegier år 1350. Den var vid
denna tid främst en fiske- och kvarnby, där många av Östergötlands stormannasläkter och
kyrkliga institutioner hade ekonomiska intressen. Under slutet av 1500-talet och början av
1600-talet utvecklades Norrköping till en av landets största industristäder. Under 1600-talets
första hälft utvecklades främst vapensmidet under brukspatron Louis de Geers ledning och
därefter beviljades privilegier för bl a vantmakeri, klädesfaktori och segelduksväverier. En ny
stadsplan utlades efter rutnätmönster enligt tidens renässansideal. Under det sena 1800-talet
etablerades en rad industrier företrädesvis med textil inriktning. Det finns fyra kyrkor i
Norrköping; S:t Olai, S:t Johannes, Hedvigs kyrka, som invigdes 1673 och som fram till 1862
sörjde för stadens tyskspråkiga befolkning samt Matteus kyrka, vars församling bildades 1885
för att tillmötesgå behovet i de norra stadsdelarna.
Under medeltiden fanns det två kyrkor inom Norrköpings stadsområde, S:t Johannes
tillhörande landsförsamlingen och S:t Olai som stadsförsamlingens kyrka. S:t Johannes eller
Johannis socken gränsade i norr till Norrköpings stads ägor. Socknens södra delar består till
stor del av slätt med några bergiga delar. Huvudnäringen har tidigare varit åkerbruk med fiske
som binäring. Bland socknens större gårdar återfinns bl a Händelö, Lindö och Ljura. Stora
delar av socknen är numera inkorporerade i Norrköpings stadsområde.

Kyrkobyggnaden
Den äldsta kyrkan uppfördes troligen under äldre medeltid. Den ersattes med en ny kyrka
1788-1789, som uppfördes av byggmästaren Fehmer och eventuellt byggmästare Abraham
Pousette efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. Kyrkan brann
1822, men återuppbyggdes omgående. Vid sekelskiftet 1900 ansåg landsförsamlingen att
kyrkan låg på en mindre välbelägen plats och föreslog att en ny kyrka skulle uppföras i södra
delen av staden. Norrköpings stad inköpte kyrkan 1902 och 1906 togs den ur bruk i samband
med att nya Sankt Johannes kyrka invigdes. Tanken var att riva kyrkobyggnaden, men
rivningsförslaget stötte på motstånd och istället ombyggdes den till Norrköpings Hörsal efter
ritningar av arkitekten Carl Bergsten och återöppnades för sin nya funktion 1913.
Den nya kyrkan uppfördes några kilometer söder om den gamla kyrkplatsen. Kyrkan
uppfördes 1904-1906 efter ritningar av arkitekt Karl Flodin. Flodin (1857-1930) var
stadsarkitekt i Norrköping mellan åren 1886 och 1928. Under denna långa period ritade han
en rad offentliga byggnader i den expanderande industristaden. Han har även ritat
Katrineholms kyrka och tornet till Valdemarsviks kyrka. Byggnadskommittén, som hade
bildats 1902, gjorde flera resor för att titta på kyrkorna i bl a Vadstena, Orlunda, Skänninge,
Appuna, Norra Solberga, Katrineholm och Örebro. Flodin fick därefter i uppdrag att ta fram
ritningar till en ny kyrka med kyrkan i Norra Solberga i Jönköpings län som förebild. Den nya
kyrkan fick en för tiden typisk utformning i en blandning av nygotik, nationalromantik och
jugend, som var de rådande arkitekturstilarna runt sekelskiftet 1900. Arkitekterna vid
sekelskiftet hade även en förkärlek att använda naturmaterial i byggnaderna, vilket är tydligt i
kyrkans fasaders beklädnad av granitnubb. Kyrkorummet försågs med ett panelat trätunnvalv
med spetsbågigt snitt och tydligt markerade valvribbor. Inredningen utfördes, karakteristiskt
för tiden, i ek med inspiration från gotiken. Väggar och tak fick dekorativa målningar i
jugendstil i form av växtornamentik och änglafigurer. Dessa målades av dekorationsmålaren
C R Forsslund från Sköldinge. Forsslund har även utfört de interiöra målningarna i Skärkinds
kyrka 1906-1907.
I flera av de kyrkor som uppfördes omkring 1900 med samma konstruktion som i Sankt
Johannes kyrka uppstod snart fuktskador i väggarna. Vid den renovering som utfördes 1927
under ledning av arkitekt Erik Fant var man tvungen att hugga ner den invändiga putsen och
därmed förstördes en del av de invändiga målningarna. Samtidigt murades även korfönstren
igen och en altartavla från den gamla kyrkan placerades i koret. Fuktproblemen i murarna
fortsatte dock och en rad utredningar gjordes. Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von
Schmalensee föreslog 1964 att graniten i yttermurarna skulle bytas ut mot beständigare
material eller att innerväggarna skulle kläs med ett skikt halvstens kalksandtegel.
Kyrkans nuvarande utseende härrör i stort sett från den omfattande renovering som utfördes
1969-1970 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Väggarna försågs med ny
stänkputs. Den södra korsarmen, som tidigare varit försedd med bänkar och varit öppen mot
kyrkorummet byggdes in och inreddes till bl a sakristia och väntrum. Kyrkorummets
färgsättning anpassades till de målningar från 1906 som framtogs på taklisten. Korfönstren,
som sattes igen 1927, togs åter upp och smyckades med glasmålningar utförda av konstnären
Bo Beskow. Kyrkan fick samtidigt en ny orgel byggd av Grönlunds Orgelbyggeri. Under
senare år har den norra korsarmens användning förändrats från gravkapell till
församlingsverksamhet.