Tie, Slips

Under hela mitt liv, ända sedan jag var barn, har jag känt det som att jag inte hör hemma i min kropp. Jag kände mig som en flicka. I hemlighet klädde jag mig alltid som en flicka och jag tyckte om det. Hursomhelst, det är en annan berättelse. Nu ska jag berätta om min kärlek.

Det hände när jag var 16 år gammal, i Ryssland, i Zheleznogorsk. Jag levde med en kille, han kom från Ulan Bator som är huvudstad i Mongoliet. Jag kommer från Gobi. Vid ett tillfälle, på natten när jag låg och sov, kom han till min säng och stod där en lång stund. Sen rörde han vid mig och sa väldigt tyst: ”Jag tycker om dig”. Jag tyckte om honom också, men sa ingenting då. Sedan den dagen älskade vi varandra högt.

Vår kärlek var ren och stark, men en dag försvann han ur mitt liv. Han lämnade mig och jag blev så ensam. Jag ville inte längre leva. Minnena av honom och våra lyckliga dagar tillsammans lever kvar i det som var hans enda slips.

During my whole life, ever since childhood I’ve felt out of place with my body. I felt like a girl. I always dressed like a girl in secret and I liked it. However, that’s a story for another time. Now I want to tell the story of my love.

It happened when I was 16 years old, and took place in Russia, in Zheleznogorsk. I lived with a guy, he was from Ulan Bator, that is the capital city of Mongolia. I’m from Gobi. One time at night when I was sleeping, he came to my bed and stood over me for a long time, then he began touching me and said very quietly: “I like you”. I liked him too, but I didn’t say anything. Since that day, we loved each openly.

Our love was pure and strong, but one day he was gone from my life. He left me and I was so lonely. I didn’t want to live back then. The memories of our happy days together and of him remained in his only tie.