Emmaboda kyrka

Järnvägsetableringen lede till en snabb utveckling för Emmaboda. Med fler och fler människor på platsen etablerades mer och mer service och handel på orten. Redan 1902 väcktes förslaget för första gången att man skulle bygga en församlingssal i järnvägssamhället eftersom avståndet till sockencentrat Vissefjärda var stort. Tankarna framfördes av häradsdomare J P Carlsson, Lindås men en ansökan om att få bilda annexförsamling avslog och tankarna föll i träda. I stället kom ett av de nya skolhusen i samhället att få fungera som församlingssal två gånger i månaden för den norra församlingsdelen.

Frågan väcktes på nytt 1919. Anledningen var en donation i Axel Neikters testamente på
10 000 kr till bygget av ett församlingshem i Emmaboda. Om Vissefjärda församling inte lyckats bygga detta inom sex år skulle dock pengarna återgå till donatorns arvingar. På hösten 1922 kunde man bilda en byggnadskommitté med uppgift att ta fram ritningar. När kostnadsförslaget låg klart godkändes det dock inte av sockenstämman. Den utsatta tiden kunde inte hållas och därmed föll Neikters donation tillbaka. Det fick Emmabodaborna att själva ta tag i frågan. Resultatet blev inte bara ett församlingshem utan också bildandet av en köping. För församlingssalsbygget bildade man en byggnadskommitté som fick låna Neikters donation. I februari 1924 antogs arkitekt Göran Paulis ritningar. Marken vid Gantesbo bys västra gård köptes av Karlskrona-Växjö järnvägsbolag för 10 kronor. Huvudentreprenör för bygget blev byggmästarna Carl och Hjalmar Johansson, Emmaboda. Grunden lades i maj 1925 av anläggningsfirma Bröderna Hansson, Emmaboda. Församlingshemmet byggdes i trä.

Stärkta av framgången med församlingshemsbygget tog man 1937 på nytt upp frågan om att få bilda egen församling. Så blev det 1939 men ett villkor var att en kyrka skulle byggas inom tre år. Redan samma år presenterades förslag framtagna av arkitekt Paul Boberg. Alternativen var att bygga en helt ny kyrkobyggnad eller att bygga om församlingshemmet till kyrka.

Emmaboda kyrka är en på många sätt typisk småländsk kyrkobyggnad. Trots dess sena tillkomsttid är byggnaden exteriört en stram nyklassicistisk kyrka. Här finns alla de för denna stil typiska kännetecken såsom de stora rundbågiga fönstren, den vitputsade fasaden och entréns dekorativa utsmyckning med pilastrar och överliggare.
Något som signalerar att kyrkan har en annan tillkomsthistoria än den traditionella nyklassicistiska kyrkan är den vinkelställda utbyggnaden. Denna är en del av det ursprungliga församlingssalen och visar på hur man under 1900-talet sett det som allt viktigare att integrera olika delar av kyrkans verksamhet under samma tak. Att man först uppfört församlingshem med församlingssal som sedan ombyggts till kyrka är en historia som man också delar med Nybro kyrka. Lösningarna såg dock lite olika ut för kyrkorna i Nybro respektive Emmaboda.

Församlingshemmet i Emmaboda uppfördes 1926 och omgestaltningen till en kyrka gjordes 1939-41. Denna innebar att byggnaden försågs med ett torn i söder, en tillbyggnad för koret mot norr samt sakristia i nordväst. Långhusets valmade tak byggdes om till ett sadeltak. Trappan vid huvudingången ändrades från bågformad till rätvinklig och de takkupor som funnits på vinkelbyggnaden togs bort med undantag av en mot norr. Därefter har kyrkan genomgått ytterligare förändringar. År 1963-64 byttes takplåten ut mot kopparplåt och hela lanterninen kläddes in med samma material. Ytterligare en tillbyggnad gjordes 1999 då absid tillkom i norr och ny entré i söder. Samma år handikappanpassades kyrkans entré. Utöver dessa förändringar har kyrkan exteriört genomgått ett normalt underhåll av de putsade fasaderna, avtäckningar, hängrännor m m.

Det församlingshem som stod klart 1926 har genomgått flera genomgripande förändringar exteriört. Olika tiders krav och behov har förändrat byggnaden.