NAVERSTADS KYRKA

KYRKORUMMET är stämningsfullt med viktiga blickfång i predikstol, altaruppsats och de välbevarade takmålningarna. Koret är smalare än långhuset och är rakt avslutat åt öster. Det skiljs från långhuset genom en vid triumfbåge, återuppmurad vid renoveringen 1927-28. Korgolvet är ett steg högre än i långhuset, och innanför altarringen är golvet ytterligare ett steg högre. Sakristia finns på korets norrsida. Under läktaren i väster är sedan 1992 ett utrymme avdelat för kapprum, läktartrappa mm. Akustiken är god.

GOLVET i mittgång och kor är belagt med kalkstensplattor, från 1927-28. Inne i bänkkvarteren, liksom innanför altarringen finns ett lackat trägolv. VÄGGARNA är slätputsade och målade i ljust grårosa. TAKET är ett välvt plant brädtak, såväl i långhuset som i koret. Båda taken är täckta med målningar.
MÅLNINGARNA täcker hela takytorna, med dekorativa bårder runt om. Över långhuset en enda stor målning, föreställande den yttersta domen, med Kristus i mitten och olika tillhörande scener runt om, bl a skärselden längst i väster, ovanför läktaren. Kristus placering i taket är orienterad efter den ursprungliga sydportalens placering, så att man när man kom in i kyrkan hade skärselden till vänster, och de övriga scenerna till höger, närmare koret. Målningen över koret föreställer den kristne vandringsmannen (efter försättsbilden i Kristens resa av J. Bunyan 1727) som på vandring genom en farlig värld får kraft genom tron på dopet och nattvarden, på tio guds bud, och på uppståndelsen, detta symboliserat genom tre solstrålar som från dessa tre symboler strålar ner i hans hand. TAKMÅLNINGARNA utfördes av Christian von Schönfelt 1731. De täcktes över 1892 med ny panel, men togs fram 1927-28 och restaurerades av C O Svenson.

INGÅNGAR finns i väster från vapenhuset, samt på korets sydsida. Spegeldörrar indelade i tre likstora speglar, målade i grågrön lasering med brun omfattning kring speglarna. Kordörrens insida är klädd med liggande profilerad panel, målad i grågrön lasering. Troligen från 1927-28. Kordörren sitter ytterst i en djup raksluten portnisch, som inåt kyrkorummet har sin frilagda MEDELTIDA omfattning av kvaderhuggen granit blottad.

FÖNSTREN är halvhöga rundbågiga spröjsade träfönster, målade i vitt, och med innanfönster. I väster, över läktaren, sitter ett runt fönster. Fönstren troligen från 1927-28. Fönstren sitter i djupa, inåt vidgande fönsternischer. Mellan fönstren på både norr- och sydväggarna finns med en rits i putsen markerade de äldre fönstren som fanns i kyrkan från troligen 1600-tal fram till 1822, då de nuvarande fönsteröppningarna togs upp.

SAKRISTIA - På korets norrsida, byggd 1927-28. Inredningen är från samma tid, med golv av brunfernissade brädor, vitputsade väggar med en mörkbrun spegelfältsindelad bröstning, och ett gråmålat brädtak med dekorationsmålad taklist. Brun spegeldörr till vindfånget. Också skåpsinredningen är från denna tid, invändigt ombyggd 1991-92. Ett blyinfattat fönster åt norr skänker ljus i rummet.

VAPENHUS - Inget egentligt vapenhus finns i kyrkan. Denna funktion fylls dock av det förrum som finns under läktaren, med kapprum, WC och trappa upp till läktaren. Utrymmet har samma golv och väggar som kyrkorummet i övrigt. Ett lågt halvrunt överljusfönster sitter över ytterdörrarna, vars insida är, liksom dörrarna in till kyrkorummet, indelade i tre likstora speglar, målade i grågrön lasering med brun omfattning kring speglarna. Dörrarna från 1927-28. Ytterdörrarna sitter ytterst i en djup och välvd PORTNISCH, upptagen 1822-24. Som omfattning inåt kyrkan har man dock använt vad som måste vara omfattningen från den tidigare MEDELTIDA sydportalen, med släthuggna granitkvaderstenar och med anfangsstenar som har profilerade kanter.

INREDNING:

ALTARE - I öster, placerad någon meter från korets östvägg. Murat, med slätputsade sidor, dekorativt målade i ljust grått och brunrött, hjulkors på framsidan. Murat 1927 på gammal grund. Täckt med en tjock granithäll, troligen från det medeltida altaret, 1840-1927 placerad över prosten Geinscheins grav.
ALTARUPPSATS - Tredelad altaruppsats, placerad på altarets bakkant. Tre smala höga målningar inom arkadbågar, och med marmorerade kolonner emellan. Målningen i mitten föreställer korsfästelsen, till höger uppståndelsen och till vänster Getsemane. Över och under målningarna finns texttavlor: Över med monogram för kung Fredrik I och Ulrika Eleonora; under med bibelcitat korresponderande till de tre målningarna. Allt kröns av ett trekantigt gavelstycke, med en målning av Guds Lamm. Altaruppsatsen är ett 1600-talsarbete, ommålat av Christian von Schönfeldt på 1720-talet (åtminstone ramverket, målningarna möjligen 1600-tal). Restaurerad av C.O. Svensson 1928.
ALTARRING - Sluten rektangulär altarring, med insvängda hörn. Hörn och mittparti är slutna, med ett gallerverk däremellan. Målad i grått med gröna palmkvistar i hörnen och ett förgyllt ornament (kors och palmkvist). Överliggare och knäfall klädda i blått tyg. Troligen från 1822-24, möjligen ombyggd senare.
PREDIKSTOL - Placerad i nordöstra långhushörnet, bestående av trappa, korg och ljudtak. TRAPPAN har ett räcke med genombrutet gallerverk, brunmålat med gråmarmorerade pelare och svart överliggare. KORGEN är åttkantig. På sidorna finns apostlamålningar inom arkadbågar. Över och under målningarna finns textfält med apostlarnas namn, samt ett bibelcitat ("LUCAE 21: HIMMEL O IORD SKULE FORGA MEN"). I hörnen står svarvade balusterformade kolonner på förkroppningar i underkanten, och bär upp motsvarande förkroppningar i den kraftigt skulpterade överkanten. Målad i svart och brunrött med grå marmoreringar, samt sparsamma förgyllningar. Korgen vilar på ett skrånande underrede med profileringar, brunt med marmoreringar. LJUDTAKET är åttkantigt, har profilerad kantlist och ovanpå hörnen korskrönta obelisker, samt längs underkanten nedhängande skulpterade blomornament. PREDIKSTOLEN är ett barockarbete från 1600-talet, kompletterat med nytt ljudtak och trappa 1927-28. Korgen och underredet restaurerade 1928 av C.O. Svenson.
DOPFUNT - I koret framför södra bänkkvarteret. Av grå granit i två stycken. Sjukantig med skulpterat skaft. Strama former, med viss jugendinspiration. Från 1922. Samma typ som i Tjärnö, Resö, Rönnäng och Klövedal.
BÄNKINREDNING - Sluten bänkinredning längs ytterväggarna, med spegeldörrar. Utsidan målad i ljusgrå lasering med marmorering i speglarna, och med mörkt grågrön överliggare. Raka säten med fyllningar i ryggstöden, ådrade i rödbrun mahognyimitation. Bänkdörrarna är av äldre datum, förmodligen från 1822-24 medan själva bänkarna är nybyggda 1927-28. Renoverad med bibehållna dörrar och ommålad 1928, restaurerad 1961 med bibehållande av 1928 års målning. Ommålade 1992.
KORBÄNKAR - Två vid norra respektive södra korväggen, i utförande som bänkinredningen i övrigt. Från 1927-28.
LÄKTARE - I väster, uppburen av smäckra runda pelare, marmorerade i rödgrått. Åtta finns inne i kyrkorummet, ytterligare fyra står inne under läktarunderbyggnaden. Läktarbarriären är indelad i spegelfält, relativt små, och med profilerade över- och underkantslister. Barriären är målad i mahognybrun svampning, med mörkare bruna lister. I speglarna finns målningar föreställande Kristus och apostlarna. Utförda av C.O. Svensson 1928, efter förebilder av Christian von Schönfeldt i Säve och Svarteborgs kyrkor. Bröstningsmålningar av denne har funnits i Naverstad men borttogs 1892. Läktarens exakta ålder osäker, men den är säkerligen påverkad av arbetena i kyrkan 1822-24.
ORGEL - Orgelfasaden har en nyklassicistisk utformning, med ett förhöjt mittparti och rundbågiga pipöpningar. Fasaden är målad i grått med marmoreringar, och med förgyllda lister och kröndekorationer. Från 1859 (eller möjligen 1892). Nuvarande orgelverk byggt 1960 av Grönvalls orgelbyggeri, Lilla Edet.
NUMMERTAVLA - På ståndare vid korbänksgavlarna. Rektangulära svarta siffertavlor, omgivna av profilerade ramar med skulpterade krön. Ramarna är målade i grått och brunrött med marmoreringar, och med några förgyllningar. Från tiden kring sekelskiftet 1900, möjligen 1892.
KLOCKOR - I klockstapeln hänger två klockor. DEN ÖVRE saknar inskriptioner. Senmedeltida. DEN UNDRE har inskriptioner, gjuten i Ystad 1929.

NAVERSTADS KYRKA - består av långhus, smalare rakslutet kor, och en sakristia i norr. FASADERNA är spritputsade och avfärgade i vitt, med släta omfattningar runt fönster och dörrar. På södra långhusväggen finns en oregelbundet utskjutande sockel, putsad likt väggen. Kyrkans TAK är ett sadeltak, lägre och dessutom avvalmat över koret, täckt med rött tegel.

HUVUDINGÅNGEN är i väster, genom en rundbågig portal med slätputsad omfattning. En rektangulär stentrappa i två steg, och med en ramp i sten åt norr samt med järnräcken i muren, leder till en dubbel kopparklädd dörr, med ett lågt halvrunt överljusfönster. Slutstenen i portvalvet bär årtalet 1824. KORPORTEN har en smal raksluten portnisch, i vilket sitter en kopparklädd enkeldörr. Ovanför korporten finns en sten som innehåller ett rundbågigt tympanonfält, där två rundbågar välver sig över ett kors. Materialet är gnejs eller granit.

FÖNSTREN är halvhöga rundbågiga spröjsade träfönster, målade i brunt. I väster, över huvudingången, sitter ett runt fönster. Fönsterbleck av brunmålad plåt. Mellan fönstren på både norr- och sydväggarna finns med en rits i putsen markerade de äldre fönstren som fanns i kyrkan från troligen 1600-tal fram till 1822, då de nuvarande fönsteröppningarna togs upp.

Bohusläns museums historik vid inventering 2002-2005:

NAVERSTADS KYRKA är uppförd under romansk tid, dvs andra hälften av 1100-talet eller 1200-talets början. Kyrkans utseende som helhet har stora likheter med dem som anses uppförda under 1100-talet. De arkitekturfragment i granit som finns i kyrkan pekar också åt detta håll. Den är tidigast omnämnd i skrift 1390.

Myntfynd i kyrkans murar spelar en viss roll i diskussionen om kyrkans ålder. Ett myntfynd gjordes vid en reparation 1927-28, bakom en sten i östra korväggen återfanns 107 st mynt, daterade till årtiondena strax före 1200. Om mynten är inlagda i muren i samband med byggandet, så kan koret inte vara äldre än 1190-tal. Man bör dock notera att mynten återfanns vid en reparation, och att det alltså var möjligt att få ut dem utan att riva muren. Det bör alltså ha varit möjligt att också lägga in dem i en redan färdig mur, vilket också en samtida restaureringsbeskrivning (1929) indikerar: "...en samling brakteater, liggande löst utan omhölje, omedelbart innanför yttermuren. Läget var sådant att det syntes mest sannolikt, att mynten inlagts i muren utifrån." Är så fallet, innebär det en datering FÖRE 1190-tal.

Eftersom kor och långhus inte ligger i förband med varandra, kan långhuset vara byggt i en etapp senare än koret. Ytterligare myntfynd har gjorts i kyrkans murar, dels vid en reparation 1693, osäkert exakt var i kyrkan, och dels ett enstaka mynt i norra långhusväggens mur 1824. Myntet funnet 1824 är präglat någon gång 1270-1285, och om det skulle ha lagts in i muren i samband med byggandet av den så skulle långhuset vara byggt tidigast på 1270-talet. Det är mycket mjöligt att det är så, men frågan är då vad man hade för långhus innan dess? Långhusets ursprungligen sydvända granitportal pekar dock mot att även långhuset är från 1100-talet, ett 1200-talslånghus i en sydnorsk kyrka hade förmodligen varit av bättre huggen täljsten.

Kyrkan har haft torn invid västgaveln, byggt 1669. En bevarad senmedeltida kyrkklocka indikerar en tidigare klockstapel. Tornet skadades 6 nov 1736 genom "orkan och jordbävning". Tornet återuppbyggdes men brann ner efter ett åsknedslag 1746. Efter detta byggdes den nuvarande klockstapeln 1747.

Kyrkan fick större fönsteröppningar någon gång under 1600- eller 1700-tal, möjligen vid de arbeten 1693 som nämnts ovan. Dessa fönsteröppningar finns sedan 1928 markerade i putsen. 1823-24 ersattes dessa med de nuvarande fönsteröppningarna. Vid detta tillfälle revs också triumfbågen, den medeltida korporten sattes igen, samtidigt som också långhusets sydportal sattes igen (nu markerad i putsen) och ersattes med den nuvarande västporten. Denna senare port har inåt kyrkan en medeltida portalomfattning, som bör vara flyttad från den igensatta sydporten. Tre byggnadsskarvar under putsen i västra delen av sydväggen och en på norrsidan, väl synlig genom putsen, indikerar en del av dessa nämnda byggnadsarbeten, kanske också reparationer efter tornbranden.

Axel Erik Holmberg beskrev 1845 arbetena så: "Genom en 1822 verkställd reparation borttogs muren emellan skeppet och koret, och i ställer för de två fönstergluggar, en åt söder och en åt norr, som kyrkan förr ägde, utbrötos trenne stora fönsteröppningar på hvardera af nyssnämnda sidor, samt en rund på vestra gafveln. Den trånga och med ett slags portal försedda ingång, som kyrkan, utom koringången, ägde på södra sidan, igenmurades, och en större öppnades i vester. "

1693 är omnämnt en reparation, om vilket lite är kännt. 1731 har det dock skett en del ändringar i kyrkan, och sannolikt bör det från 1600-talets slut och 1700-talets början skett en del ombyggnader i kyrkan. Fönstren har nämnts ovan, och före 1731 hade det äldre plana innertaket ersatts med det nuvarande välvda brädtaket. Detta fick 1731 heltäckande takmålningar av Christian von Schönfelt. Även den övriga inredningen bemålades av honom vid detta tillfälle, bl a läktarbröstningen som alltså också bör vara från dessa år.

Ombyggnaden 1822-24, då förutom vad som ovan nämnts också det medeltida stenaltaret revs, nya bänkar byggdes mm, följdes av en ny invändig renovering 1892, bl a sattes ny panel upp över takmålningarna, och sannolikt målades mycket av den äldre inredningen över.

Den senaste renovering som inneburit omgestaltningar i kyrkorummet skedde 1927-28, och hade i mycket karaktären av restaurering. En sakristia byggdes (varvid norra korfönstret från 1824 sattes igen), triumfbågen återuppsattes (dock med vidare öppning än ursprungligen), takpanelen från 1892 revs ned så att takmålningarna blev synliga igen, korportalen togs åter upp mm. Efter utgrävningar fick kyrkan också ett kalkstensgolv. De äldre träinventarierna och taket restaurerades och konserverades.

1991-92 gjordes en inbyggnad under läktaren.