Roslags-bro kyrka

Invändigt präglas kyrkorummet till stor del av de gotiska stjärnvalven med medeltida kalkmåleri i valv och på väggar. Långhuset är indelat i två valvtravéer, valven vilar på murpelare utan förband med kyrkmurarna och tillkom med all sannolikhet under 1460-talet. Enligt en inskrift i väggen gjordes kalkmålningarna i valv och på väggar år 1471. Korets stjärnvalv tillkom samtidigt med koret omkring 1400, det är samma typ av valv som i Vadstena klosterkyrka. Sakristian har ett kryssvalv med profilerade ribbor, valvet kan ha slagits samtidigt som korsvalvet. Valvslagningen i vapenhuset gjordes troligen i samband med att det byggdes till på 1460-talet och är således av samma ålder som valven i långhuset.

Målningarna i valven har aldrig varit överputsade medan väggarnas måleri kom i dagern 1929 efter borttagningen av en vitlimning som gjordes på 1750-talet. Målningarna i korets valv skiljer sig något från de i långhus och vapenhus. De sistnämndas valvmålningar är utförda med en för det senare 1400-talets del tidstypisk linjeföring. Korets måleri är mustigare och mer plastiskt, det kan vara utfört något tidigare än i långhus och vapenhus. Roslags-Bro kyrkas målningar har tillskrivits Roslagsmästaren, i troligt samarbete med Tierpsskolan.

Vid restaureringen 1929 upptäcktes att det ursprungliga golvet låg upp till 60 centimeter under det befintliga. Golvet sänktes därmed till den gamla nivån. En trappa med fem trappsteg av kalksten byggdes mot koret under triumfbågen, liksom till sakristian som fick en trappa utförd i tegel. Koret är belagt med kalksten. Kyrkgången täcktes 1929 med tegel medan det i bänkkvarteren ligger trägolv.

Kyrkans inredning är till stor del bevarad från 1720-talet då den nygjordes. Bänkinredningen målades 1929 i blågrått med marmorerade fält. Då breddades även sitsarna. Vid de främsta bänkarnas hörn mot kyrkgången har det tidigare stått två genomsiktliga, i trä utförda, pyramidformade bänkkrön. De är numera borttagna. Predikstolen härrör från 1720 och är målad i en blågrå kulör med snidade förgyllda ornament. Den nås via en trappa som leder genom triumfbågens mur från koret. Orgelverket och läktaren härrör från 1830-talet då de ersatte en tidigare orgel respektive läktare. Dopfunten från senare delen av 1200-talet beställdes från Gotland. Den är tredelad med cylindrisk överdel av kalksten som står på en trattformad fot. Foten hör egentligen till en annan, fyrpassformad cuppa som finns bevarad men är skadad. Den hittades vid restaureringen 1929 inmurad i långhusets östra gavelspets, där den satt som inramning till en glugg. Enligt Wilcke Lindqvist hade den troligen spräckts när kyrkobygget pågick och kom istället till användning i muren och bevarades på så sätt till vår tid. 1929 togs den ned och förvaras nu till beskådande i vapenhuset. Roslags-Bro kyrka har ett rikt bestånd av medeltida inventarier. Dit hör altarskåpet från 1300-talet eller tidigt 1400-tal, det är ett av landets äldsta. Triumfkrucifixet är ett gotländskt arbete från 1200-talets mitt eller senare del.1929 förenades krucifixet med det ursprungliga ringkorset och återuppsattes på sin plats under triumfbågen. Ett flertal medeltida träskulpturer och gravminnen i sten hör även till inventarierna.

Sakristians valv är vitmålat. Ingången från långhuset är rundbågig men bildar en stickbåge mot sakristian. Tröskeln består av kalksten och tegel, sakristian har trägolv. Dörren är plåtbeslagen mot kyrkrummet. Bägge fönstren har invändiga järnbeslag med järnringar.

När vapenhuset byggdes till valvslogs rummet med sköldbågar på pelare innanför de befintliga murarna. Det skedde troligen samtidigt som valvslagningen i långhuset. Valv och väggar målades i samma stil som långhuset. Vapenhusets golv är från 1929 med parvis lagda tegelstenar.

Kyrkobyggnadens murar utgörs av kluven gråsten i skiftande färger som oputsad lyfts fram i fasaden. Omfattningar kring fönster och dörrar är av överputsat tegel. Tegel förekommer även i valv och murpelare. Synligt tegel finns kring en ljusglugg i långhusets östra gavel och i sakristians röste. De för Roslags-Bro kyrka karaktäristiska omfattningarna i sandsten visar sig kring de äldsta fönstren från 1200-talet samt kring entrén i söder. Huggen sandsten har även använts till hörnkedjorna på långhuset och koret. Sockel saknas. Kyrkans murverk av gråsten och sandsten var redan från början troligtvis frilagt med kraftiga fogar, det visar en gammal yttermur synlig från vinden enligt Ingeborg Wilcke Lindqvist. Under en tid på 1700-talet var emellertid fasaderna putsade i grå puts med vita lister. I långhusets gavelrösten syns den yttersta delen av den äldre takstolen. Ifyllningen av hålrummet i muren utgjordes under en tid av tegel men ilades med timmer 1929.

Kyrkans samtliga tak har branta takfall klädda med sinuskorrugerad svartmålad plåt, lagd över taken i skivform. Plåten ersatte en tidigare spåntäckning. Långhuset hade från början ett högre och brantare tak än det nuvarande. De nuvarande takstolarna insattes på 1730-talet.

Huvudentrén till kyrkan mot söder, via vapenhuset, har minskats från en högre spetsbågig öppning till en lägre, rundbågig muröppning med omfattning av överputsat tegel. Portalen är något förskjuten i sidled i vapenhusets gavelfasad, en följd av att vapenhuset har utökats mot väster. Porten stod tidigare rakt under den äldre gavelspetsen, centrerad i fasaden. Dörren från 1743 är utvändigt klädd med svarttjärad snedställd panel i två rader. Insidans omålade bräder är slagna med naror och smidesbeslag. Den ursprungliga entrén i den södra muren, från vapenhuset till långhuset, återfick sin ursprungliga utformning från 1200-talet vid restaureringen 1929 med rundbågig öppning och omfattning i sandsten. Omfattningen är av särskild karaktär med reliefornamentik på två stenar. Motiven föreställer ett livsträd och på den andra stenen ett lejon. Dekoren har gotländsk karaktär enligt Wilcke Lindqvist, som menar att bilderna troligen är samtida med långhuset. Ann Catherine Bonnier hävdar emellertid att det är oklart om bilderna är utförda specifikt för Roslags-Bro kyrka eller var avsedda för en annan byggnad och i så fall har återanvänts. Stilen är senromansk och hänvisar till tiden före 1200-talets mitt men kan ha levt kvar även senare. En annan teori som Wilcke Lindqvist framlägger om motiven är att lejonet var tänkt att symbolisera en sorts väktarfigur och skulle i så fall motsvaras av en likadan, spegelvänd bild på andra sidan dörröppningen, vilket förekommer i några danska 1100-talskyrkor. De andra stenarna saknar ornamentik vilket försvårar bedömningen av portalens datering. Dörren är medeltida med svarttjärade bräder och dekorativa smidesbeslag. Den har rekonstruerats i över- och underkant efter att den tidigare har sågats kortare. Dörrbladet har en bård med uddar likt en lambrekäng, även den är återskapad i dörrens överkant. Framför dörren i vapenhuset ligger en stor trappsten i kalksten. Till porten hör ett vindfång som tillkom 1929.

Kyrkans fönster har tillkommit vid olika tider, de flesta har därefter ändrats till form och storlek ytterligare några gånger. I sydfasaden syns muröppningarna till kyrkans ursprungliga, högt sittande fönster. De var ursprungligen tre stycken som igensattes i samband med valvslagningen på 1400-talet. 1929 upptogs det yttre livet på de två östligaste fönstren. De utmärker sig med en smal hög form och sandstensomfattning med för Uppland ovanliga former. Det ena fönstret har spetsformad överdel, det andra kröns av ett halvt fyrpass i huggen sten. Det är sannolikt att dessa stenstycken har kommit färdighuggna från Gotland. De två större fönstren i långhusets södra mur tillkom vid valvslagningen på 1400-talet och utvidgades 1752. Det södra korfönstret sitter troligen i en muröppning efter en dörr som upptogs på 1720-talet och igensatt på 1800-talet. Det norra fönstret togs upp 1822. Dessa höga fönsters nuvarande form härrör från 1830-talet. 1929 gjordes en fönsterrenovering, fönsterkarmar byttes och fönstren fick ny blyspröjs. Då insattes även ett rundfönster i den östra korväggen, det ersatte ett större stickbågigt fönster från 1750-talet. Sakristian har två stickbågiga fönster, bägge med spröjsade tvåluftsfönster, blyspröjs i ytterbågarna. Fönstersnickerierna är målade in en grön kulör.

Sakristian tillkom innan koret byggdes, placeringen intill långhuset talar för det. Om koret vore äldre borde sakristian ha uppförts intill korets mur istället för som nu utmed långhuset. Gavelröstets spets är murat i tegel och ornerat med en korsformad blindering lik den i korets röste. Förklaringen till det är att sakristians gavel murades om när koret byggdes, troligen valvslogs sakristian då också. Sakristian har två stickbågiga fönster, bägge med spröjsade tvåluftsfönster, blyspröjs i ytterbågarna.

Koret gjordes smalare än långhuset. I gavelröstet ses en blindering i form av ett kors med utplattade ändar och ett strömskift. Orneringen är utförd i överputsat tegel, typen förekommer i Uppland under 1300- och 1400-talet. På gaveln fanns ursprungligen ett trekopplat fönster, troligen utflyttat från långhusets östra gavel när koret byggdes.

Vapenhuset uppfördes omkring 1400, troligen samtidigt med koret. På 1460-talet byggdes det till mot väster. Vid restaureringen 1929 markerades vapenhusets ursprungliga takstol med ilagt timmer i röstet och ett strömskift i tegel rekonstruerades över portalen.