BARNARPS KYRKA

Den nuvarande kyrkan är sannolikt uppförd under 1200-talet. Arkeologiska
undersökningar har dock visat på att en begravningsplats
fanns redan innan den romanska stenkyrkan byggdes, eventuellt
kring en nu försvunnen stavkyrka. Stenkyrkan hade ursprungligen
en romansk planform med smalare kor. Troligen fi ck koret samma
bredd som långhuset under senmedeltid och därigenom skapades
en salkyrka i tidens anda. En uppgift fi nns om uppförandet av en
sakristia 1426, men det är oklart varifrån denna är hämtad.
1655 togs en dörr upp i kyrkans västgavel och försågs med en
qvist, samma år inrättades en läktare längs kyrkans norra långsida.
Vid denna tid tycks kyrkans innerväggar ha varit försedda
med muralmålerier i renässansmanér, att döma av 1978 påträff ade
fragment med sentida placering i nordgaveln. 1681 restes klockstapeln
under ledning av byggmästare Lars Kruse. 1686 genomgick
kyrkan en stor om- och tillbyggnad. Korsarmar uppfördes, den
norra bekostad av församlingen och den södra av generalmajor
Magnus Granatenhielm på Odensjö säteri. Denne lät inrätta sitt
gravkor i denna korsarm, vilket avgränsades med ett rikt snidat
skrank. Granatenhielm donerade även en altaruppsats. Vid denna
tid tillkom en sluten bänkinredning med dekorativa maskaroner
av samma slag som fi nns på bänkarna i Hakarps kyrka och funnits
på bänkarna i Öggestorps och Lekeryds kyrkor. 1688 byggdes ett
vapenhus i sten vid västgaveln. 1694 inrättades en läktare i västra
änden av långhuset, nordläktaren hade rivits 1686. För denna läktare
införskaff ades 1696 en orgel. 1708 färdigställdes en predikstol
med ljudtak för kyrkan av bildhuggaren Torbjörn Röding i Växjö.
Samma år byggdes en ny sakristia, från 1753 med murat gravkor
för ätten Fleetwood (ägare av Hällstorps säteri) under golvet. 1730
dekorerades kyrkans innertak med bibelscener av mäster Johan Kinnerus
från Jönköping. Denne försåg två år senare även läktarbröstet
med figurmålerier. Den gamla orgeln hade länge varit obrukbar när
man 1751 inköpte ett nytt verk om åtta stämmor från orgelbyggaren
Jonas Wistenius i Linköping. Fasadens sniderier utfördes av
bildhuggaren Johan Ullberg. 1754 genomgick kyrkan en grundlig
reparation. 1773 försågs klockstapeln med en inklädnad.
Under början av 1800-talet anpassades kyrkorummet till den då
rådande nyklassicistiska smaken. 1819 revs skranket mot Granatenhielmska
gravkoret för att vinna mer plats i kyrkan. Gravvalvet
igenfylldes och huvudbaneren fl yttades upp på vinden. 1826 hade
takets gamla spåntäckning bytts mot tegel och man nymålade interiören.
Inredningen målades i pärlgrått och Kinneri takmålningar
överströks med en gråvit färg. Även orgelfasad och läktarbröst påmålades.
Bänkarna hade dessförinnan var omålade. 1872 renoverades
altaruppsats och predikstol med vad som i princip var en hel
nymålning. 1884 togs beslut om att byta ut befi ntliga dörrar mot
nya fyllningsdörrar. 1899 byggdes ett nytt orgelverk bakom den
gamla fasaden av Salomon Molander, Göteborg. 1909 företogs en
större renovering av kyrkan. Innerväggarna jämnades genom borttagning
av utskjutande stenar och påförande av ett tjockt putslager.
I samband med detta förstorades fönsteröppningarna och försågs
med gjutjärnsbågar. 1600-talets slutna bänkinredning ersattes med
öppna bänkar i mahognyimiterande oljemålning och ett nytt furugolv
lades in. Kyrkorummet fi ck sin första uppvärmning i form av
en stor kamin. Sannolikt detta år byttes takets lertegel mot enkupiga
cementpannor och fasaderna spritputsades. Redan 1914 ersattes
den sotande kaminen med en varmluftsanläggning från Ebbes
bruk. Denna inrymdes i ett pannrum under koret med öppningar i
korvägg och golv. Vid samma tid försågs kyrkan med elektrisk belysning.
1916 byttes stapelns stående panel mot en fj ällpanel. 1926-27
konserverade Oscar Svensson, Stockholm, de tre Granatenhielmska
huvudbaneren, vilka därmed åter fi ck en plats i kyrkorummet, samt
porträtt av Carl XI och Ulrika Eleonora, vilka suttit på altaruppsatsen
men nu fi ck egna ramar. 1928 rengjordes dopfunten från
påmålningar och fl yttades från vapenhuset in i koret.
1935-36 restaurerades kyrkan efter ett program av arkitekt Paul
Boberg, Växjö. Yttertakets cementpannor byttes mot ekspån. Vapenhustaket
gavs en högre resning, varvid de två läktarfönstren i
västgaveln igenmurades. Sakristitakets mönstertäckning återskapades
med utgångspunkt från ett under cementpannorna bevarat
spåntak. Från stuprören ordnades avlopp för regnvatten i marken.
Fasadernas puts lagades och avfärgades på nytt. Sockeln gavs förbättrad
ventilation. Ingångarna fi ck nya plansteg av huggen granit.
Ytterportarna nytillverkades med rombiska paneler i bättre
samklang med byggnaden. Som förebild tjänade en av de portar
som kasserades 1884 och hade bevarats som golv i en bod. Dess lås
monterades i den nya porten. På samma vis utbyttes gjutjärnsfönstren
mot träbågar med blyspröjsat glas. Solbänkarna av stålslipad
cement ersattes med nya av kalksten. I vapenhuset upphöggs två
små fönster. Varmluftsanläggningen byggdes om och utökades till
att även värma sakristian. Det brandfarliga rökröret ersattes av en
murad skorsten. Det rötskadade golvet och bjälklaget avlägsnades,
liksom trossfyllningen. Allt detta nygjordes med golvbräder av furu.
Trägolvet i vapenhuset ersattes med ett kalkstensgolv. Bänkarna
försågs med nya gavlar, dörrar och skärmar. Bänkdörrarna hade
tillverkats med en återfunnen äldre bänkdörr som förebild. Det
gamla stenaltaret befriades från sin brädinklädnad. Läktartrappans
svarvade barriär ersattes med en slät. Läktaren sänktes och utökades
omkring en meter för att ge plats åt kör. Orgelverket ombyggdes av
G Mårtenssons orgelfabrik, Lund, och kom därefter att omfatta 14
stämmor med pneumatisk traktur och fristående spelbord. Orgelfl
äkt och bälg placerades i den nya vapenhusvinden. Den elektriska
belysningen gjordes om och anpassades till kyrkorummet, varvid
bl.a. ledningarna doldes. Innerväggarna rengjordes och gammal
färg bortborstades innan de på nytt kalkades. Konservator Sven
Sundbaum, Linköping, tog fram de övermålade takmålningarna
samt tog fram och retuscherade ursprungliga färger på altaruppsats,
predikstol, läktarbröst och orgelfasad. Bänkinredningen målades i
anslutning till framtagna kulörer och dess fyllningar marmorerades.
Fleetwoodska gravkoret iordningställdes. Byggmästare vid restaureringen
var Isak Pettersson, Braås, och målaremästare var Oskar
Johansson, Ramkvilla.
1949 ersattes varmluftsuppvärmningen med direktverkande el.
1954 byggde orgelbyggaren Fred Aagaard om orgelns pipor och
gav verket en ny intonation i överensstämmelse med orgelrörelsens
förromantiska ideal. 1965-67 skall man åter ha gjort ingrepp
i orgeln, vilka ej skall ha givit något lyckat resultat. 1970 ombyggdes
orgelverket slutligen av orgelbyggare Johannes Künkel, Lund.
Verket gjordes mekaniskt och utökades till 16 stämmor. Befi ntliga
pipor och bälg behölls medan väderlådorna byggdes om och verket
slutligen omintonerades.
1972-73 företogs en inre renovering under ledning av arkitekterna
Löfstedt + Moeschlin AB, Jönköping. Den största förändringen
innebar ordnandet av en sakristia/samlingsrum med toalett och för-
råd i norra hälften av norra korsarmen. Denna yta avskildes genom
ett återbördande av Granatenhielmska gravskranket, vilket konserverades
av konservator Sven Wahlgren samt försågs med kompletterande
delar, däribland en ny ängel. I södra korsarmen borttogs
två bänkrader för att ge plats åt körgradänger och ett extra spelbord
med elektromagnetisk anslutning till orgeln. Altaret försågs med ny
inklädnad av kalksten. Bänkarna i koret avlägsnades för att ge mer
plats vid begravningar. Väggarna ommålades i ljust varmgrå ton.
Bänkarna målades i en grön ton för att harmoniera med skranket
och altarringen i rött, svart och guld för att harmoniera med altaruppsats
och predikstol. För denna färgsättning svarade Wahlgren.
Vapenhusets fuktskadade kalkstensgolv ersattes med ett nytt. Ett
nytt elektriskt uppvärmningssystem med strålvärmare installerades,
typ ESWA. 1975 tillkom ett litet dopaltare i koret.
1977 restaurerades klockstapeln av arkitekterna Löfstedt + Moeschlin
AB, Jönköping. På församlingens önskan avlägsnades inklädnaden
så att det ursprungliga utseendet återställdes. Strävorna
fi ck ny brädklädsel lik den ursprungliga. Syllarna impregnerades och
försågs med vattentak av bräder. Stapeln ströks med rödfärgsblandad
trätjära, i enlighet med den ursprungliga färgsättning man kunnat
iaktta rester av. Huvens spåntäckning tjärades. Klockorna fl yttades
till sina ursprungliga lägen och två av dem försågs med elektrisk
ringning med motor placerad i huven.
1980-81 konserverades delar av inredningen av Ola Westerudd
från länsmuseets konservatorsateljé. Eluppvärmningen hade orsakat
uttorkningsskador på framför allt predikstolen. Lös färg fästes på
snidade delar av predikstol, altaruppsats, huvudbaner och änglar
på orgelfasad, tillika med viss retuschering. Åtgärdsbehovet på takmålningarna
visade sig vara allt för stort för att åtgärdas vid detta
tillfälle. Vid en besiktning 1993 kunde nya uttorkningsskador redan
konstateras, även dessa orsakade av eluppvärmningen.
1993 rödfärgades och tjärades klockstapeln. 1995 genomfördes en
utvändig renovering av kyrkan under ledning av arkitekt Per Rudenstam,
Huskvarna. Den i söder och väster skadade fasadputsen
lagades och fi ck en ny kalkavfärgning. Spåntäckningen tjärades.
Sakristian rustades upp invändigt med rivning av bönealtaret från
1935, omkalkning och byggandet av ett nytt textilskåp. 1999 genomfördes
en ny inre renovering med Rudenstam som arkitekt och
Sivert Holmberg som byggledare. Det övergripande syftet var att få
ett fl exiblare kyrkorum. Golvet slipades och ströks med en svagt pigmenterad
fernissa. Väggarna rengjordes och laserades i vitt. Altaret
revs i sin helhet utan någon mer ingående undersökning, vilket är
anmärkningsvärt med tanke på dess eventuellt medeltida ursprung.
Istället tillverkades ett fl yttbart altare i trä och altaruppsatsen för
sågs med ett träpodium. Altarringens ändar och dörrar avlägsnades,
sedan kapades den i tre fl yttbara delar (1993 hade altarringens
skivinklädnad avlägsnats och den ursprungliga pärlgrå kulören från
1826 återskapats efter en färgundersökning av konservator Horst
Sagner från länsmuseet). Ytterligare plats i koret skapades genom
att fyra bänkar på ömse sidor om mittgången avlägsnades. Under
läktaren borttogs två bänkar för att ge plats åt manöverpulpet och
bokbord, klädhängare och psalmböcker. Körplats och spelbord till
orgel gavs plats i koret och bänkkvarteren i södra korsarmen återställdes.
Bakom gravskranket insattes råglasskivor i ljuddämpande
syfte. Flera tekniska installationer genomfördes. Nya bänkvärmare
installerades, av typen Nordisk Kirkevarme med styrsystem för att
minska risken för uttorkningsskador. Ljuskronorna försågs med
halogencirklar. Ny ljudanläggning installerades liksom en centraldammsugare.
2000 renoverades klockstapelns vindfl öjlar, varvid
de återfi ck förgyllda klot. 2002 konserverades takmålningarna och
på nytt delar av inredningen under ledning av Ninni Ekre från
länsmuseets konservatorsateljé. Färgskikt fi xerades och bortfall retuscherades
på tak och predikstol. Vidare avlägsnades några mindre
mögelangrepp. För altaruppsats, läktarbröst och orgelfasad gällde
främst rengöring.
2007 genomfördes en omfattande inre renovering till följd av
fuktproblem. Orsakerna var sannolikt fl era och samverkade: uppvärmningen,
äldre ur bruk tagna anläggningar, dålig ventilering av
grund, impregnerade bärlinor, dålig dränering. Alla föremål och
all inredning mögelsanerades av länsmuseets konservatorsateljé.
Det rötskadade golvet togs upp och en arkeologisk undersökning
utfördes innan man på marken göt en betongplatta. Ovanpå detta
lades ett nytt trägolv. För att få en bättre klimatstyrning installerades
ett bergvärmesystem. I utrymmena i norra korsarmen ordnades
teknikrum och den befi ntliga toaletten handikappanpassades. Inbrotts-
och brandlarm installerades. Bänkarna målades invändugt i
rött. I samband med denna renovering lades det slitna spåntaket om
med kluvet furuspån och tjärades av Nykarleby Bygg från Finland.
Fönstrens ytterbågar målades om av Bröderna Bergström.

Barnarps kyrka är uppförd i gråsten under tidig medeltid och 1687
utökad med korsarmar i norr och söder så att planen blivit den av
ett grekiskt kors. Koret som sannolikt är senmedeltida är fullbrett
med rakt avslut. Öster om koret är en sakristia från 1708. Vid västgaveln
är ett vapenhus från 1688.
Kyrkan vilar på en slätputsad sockel. Fasaderna bär vitkalkad spritputs
ovanpå de något ojämna murytorna. I det södra gavelröstet
sitter en kalkstenstavla med Granatenhielmska vapenskölden och
årtalet 1687, vilket minner om byggandet av korsarmen. I norra gavelröstet
är en lucka från 1935 med tjärad fi skbenspanel. Kyrkan har
ingång i norra korsarmens gavel och genom vapenhuset. Portarnas
pardörrar från 1935 är klädda med svartmålad ekpanel i fi skbensmönster.
Västra porten har bevarat den ursprungliga 1600-talsportens
smidda lås och handtag. De rundbågiga fönstren har grågröna
träbågar från 1935 med tonat och patinerat antikglas i blyspröjsar.
Solbänkarna i kalksten är från samma år. Sakristians två små fönster
har ursprungliga 1700-talsbågar. Kyrkan bär ett brant korstak med
spira på korsmitten. Från sistnämnda reser sig en smidesstång med
förgylld sol i toppen. Vapenhus och sakristia har sadeltak, det senare
valmat. Alla takfall bär kluven och tjärad furuspån, på sakristian
i mönsterläggning. De profi lerade takfötterna av svartmålat trä är
ursprungliga, på själva kyrkan prydda med konsoler. Alla takfall har
nya hängrännor och stuprör av kopparplåt.