ÖGGESTORPS KYRKA

Nuvarande kyrka uppfördes 1882-83 på platsen för en romansk
absidkyrka av sten. För ritningen stod byggmästare P A Pettersson
från Värsås. Den ovanliga centralkyrkoplanen och altarpredikstolen
torde kunna förklaras med väckelsens stora roll hos prästerna
i Rogberga vid denna tid. Planformen understryker gemenskapen
och altarpredikstolen Ordet. Den av arkitekt Emil Viktor Langlet
introducerade centralkyrkotypen var ett försök att skapa en rent
evangelisk kyrkobyggnad. 1884 försågs kyrkorummet med en 15-
stämmig orgel, byggd av Carl Johan Carlsson från Virestad med
fasad ritad vid Överintendentsämbetet. Kyrkorummets uppvärmning
ordnades sedermera genom två kaminer med plåtrör.
Församlingen upplevde emellertid arrangemanget med altarpredikstol
som opraktiskt. Den var placerad ovanpå en altarskärm som
avskilde sakristian från övriga kyrkan. Bakom detta stod gavelns
stora fönster för ett kraftigt motljus. I samband med en reparation
av bl.a. torntaket 1925 väcktes frågan att plocka fram barockpredikstolen
från gamla kyrkan. Byggnadsstyrelsens arkitekt Göran
Pauli anlitades följande år för att upprätta ett restaureringsprogram.
Kyrkobyggnaden verkar på det hela taget banal och saknar totalt
karaktär av svensk landskyrka. I synnerhet interiören ger intryck av
frikyrkolokal eller profan samlingslokal från 80-talet. Interiören
passade föga samman med Paulis och tidens kyrkoideal. Exteriören
är däremot ej utan vissa förtjänster. Pauli utarbetade ett omfattande
förslag, av vilket bara en del kunde sjösättas till följd av begränsade
ekonomiska resurser. Arbetena genomfördes 1928-29. Predikstolen
försågs med ett ljudtak och ett bakstycke där en tavla med takmåleri
från gamla kyrkan uppsattes. Detta för att dämpa motljuset något.
En annan tavla med takmåleri uppsattes ovanför altaret istället för
den kopia av Th orvaldsens Kristus som stod där. Kaminerna försågs
med riktiga murade skorstenar för att minimera eldfaran. En total
nymålning av interiören skedde där den ursprungliga ekådringen
övergavs. Väggarna vitkalkades i en brunbruten ton med undantag
för korväggarna där färgen gavs en ljust gråblå ton. Fönstersmygarna
hölls helt vita. Gjutjärnskolonnerna målades i samma ton som väggarna
för att bli mindre framträdande. Tak, lanternin, läktare och
orgel målades i ljusa gråblå toner. Övrig inredning avsågs att målas
i grå och gröna toner med inslag av marmorering. Målaremästare
var Ström. Vid detta tillfälle rengjordes och reparerades orgeln.
1936 konserverades den gamla kyrkans predikstol av konservator
Sven Wahlgren, Kalmar. Den ursprungliga bemålningen togs
fram, saknade delar kompletterades i samråd med arkitekt Pauli,
vilken även bestämde uppställningen i koret. 1938 konserverade
Wahlgren den gamla kyrkans triumfkrucifi x, vilket upphängdes i
bågen framför koret.
Kyrkorummet lämnade tydligen ännu en del i övrigt att önska.
1954 klagade kyrkoherden Josua Kilian till Byggnadsstyrelsen
över omöjligheten att uppvärma kyrkan med kaminerna, liksom
arrangemanget med altarskärmen. Ett nytt restaureringsförslag
upprättades av Byggnadsstyrelsens arkitekt Ärland Noréen, vilken i
mycket gick längre än Pauli. Restaureringen genomfördes 1954-55.
Kaminerna ersattes av elektrisk uppvärmning och även belysningen
och klockringningen elektrifi erades. Innanfönster monterades. Flera
åtgärder syftade till att dämpa den starka belysning som framhävde
kyrkans oroliga arkitektur. Fönstergrupperna i nordost och sydost
försågs med patinerat antikglas. Sakristians fönster åt norr och söder
igenmurades. Altarskärmen mot sakristian ersattes av en putsad
lättbetongvägg som gick ända upp till taket. Framför denna vägg
placerades altaret med den gamla kyrkans altaruppsats, konserverad
av Wahlgren. Korpus gavs därvid en ny fondplatta och viss övrig
komplettering gjordes. På väggen ovanför hängdes en av takmålningarna.
Två nya nummertavlor tillverkades. De oroliga taken
under läktarna kläddes in med panel, varvid man fi ck tillverka nya
entrédörrar för nord- och sydporten. De gjordes lika de befintliga.
Mellan vapenhus och kyrkorum ordnades ett vindfång. Församlingens
ringa folkmängd föranledde en ny, reducerad bänkinredning
med stram form. Den uttalade målsättningen var att samla
åhörarna i närheten av koret. Nya trägolv inlades. I samråd med
Wahlgren gjordes en ny ommålning av interiören, vilken syftade
till att låta rummets totalform framträda. Väggarnas mörka ton
ersattes av en ljusare. Läktare och orgel ommålades i ljust gråblått,
bänkarna i en mörk grönblå ton. Bröderna Ström från Tenhult
utförde målningsarbetet. 1957 omdisponerades orgelverket delvis
av orgelbyggare Bernhard Svensson, Oskarshamn. Fyra stämmor
utbyttes respektive ombyggdes.
1983-84 ägde en omfattande in- och utvändig restaurering rum.
Arkitekt var Anders Berglund, Värnamo. Utvändigt avlägsnades
skadad, silikatavfärgad KC-puts från fasaderna och lagningar utfördes
med Serponit hydrauliskt kalkbruk. Ny avfärgning gjordes
med rent vit Serponit kulturfärg. Taken omlades. Invändigt gjordes
en omfattande färgarkeologisk undersökning av konservator Ola
Westerudd vid länsmuseet. Utifrån denna kunde den ursprungliga
färgsättningen i bl.a. ek och guld återskapas. Målaremästare
var Rune Håkansson, Barkeryd. Större delen av fönstren fi ck nya
innerbågar. De rötade ytterbågarna av trä och järn byttes mot stålbågar
med samma indelning. 1996-97 skedde några nya arbeten,
projekterade av Arkitekt Företaget, Jönköping. Fasaderna led av
missfärgningar och bomputs. En total omputsning genomfördes
med hydrauliskt kalkbruk, vilket avfärgades med vit kalkfärg, bruten
i bl.a. guldockra och terra di Siena. En handikappramp byggdes till
västporten. Torntakets kopparplåt byttes och rötade delar av takstolen
åtgärdades. Tornspiran gavs ventilation. Ny stuprör uppsattes.
Invändigt så sänktes golvet inom altarringen till ursprunglig nivå.
Altarringens grindar borttogs. Under orgelläktaren byggdes ett bås
för manöverpulpet. För att göra läktaren godkänd ur brandsynpunkt
byggdes två trappor, vilka dock gavs en för dålig lutning,
vilket ger en viss svajning. Läktarnas undertak från 1955 revs. I
vapenhuset revs norra trappan för att ge plats åt handikapptoalett
och städskrubb. Nytt golv av kalksten lades in. Kyrkan försågs med
nytt elvärmesystem av modell Eveco. Entreprenör var NCC Hus,
Jönköping. 1999 konserverades predikstolen av länsmuseet. 2004
restaurerades orgelverket efter ett program av orgelkonsult Jan H
Börjesson. Orgeln hade länge varit ospelbar. Restaureringen innebar
vissa justeringar och tätningar. De fyra stämmor som försvann
eller ombyggdes 1957 rekonstruerades respektive restaurerades så
att verket återfi ck sin ursprungliga romantiska helhetskaraktär.
Vidare så restaurerades det ursprungliga bälgverket. 2006 ersattes
eluppvärmningen med en jordvärmeanläggning.

Öggestorps kyrka är uppförd 1882. Den är en centralkyrka utan
markerat kor. Kyrkan äger en åttakantig planform med utkragande
portpartier, s.k. risaliter, åt norr och söder samt torn i väster och
sakristia i öster som egna byggnadskroppar.
Kyrkan vilar på en sockel av kanthuggen granit med skråkant.
Tornsockeln är av betong. Fasaderna är spritputsade och avfärgade
med gulbrunt bruten kalkfärg. Hörnpilastrar och omfattningar
kring muröppningar är slätputsade liksom en bred gesims som löper
runt hela kyrkan. Risaliterna avslutas uppåt med tempelgavlar.
Sakristians södra och norra väggar har blindfönster. I varje sida av
tornets klockvåning är en grupp av tre rundbågiga ljudöppningar
med bruna träjalusier. Tornfasaderna avslutas med spetsgavlar,
krönta av förgyllda klot. Ovanför portalen sitter en kalkstensplatta
med kyrkans byggnadsår. Kyrkans tre entréportar sitter i stora,
flersprångiga rundbågssmygar med överljus i form av lunettfönster.
Deras kopparklädda pardörrar är från byggnadstiden. Portarna har
ursprungliga granittrappor med undantag av västporten som givits
en delvis stensatt handikappramp med smidesräcke som löper längs
kyrkans sydvästra sida. Sakristians port är enkel och ursprunglig.
Kyrkans fasade sidor genombryts av rundbågiga trefönstergrupper,
så också sakristigaveln. De smala fönstersmygarna infattar stålbågar
från 1982, målade i rödbrun ton i likhet med snickeriet. Glasrutorna
är till stor del handblåsta från byggnadstiden. Indelningen
är samma som på de ursprungliga fönsterbågarna. Smygarna har
solbänkar av kalksten. Kyrkan bär flacka takfall med svartmålad
skivtäckning. Ovanför mittpartiet reser sig en låg åttkantig lanternin
med helt genombrutna och glasade sidor. Denna är likaså
klädd med svartmålad plåt. Lanterninens flacka tak kröns av en stor
palmett i svartmålad metall. Sakristian bär ett sadeltak med samma
täckning. Torntaket har formen av en flack huv som övergår i en
fyrsidig spira med krönande förgyllt klöverbladskors. Taktäckningen
utgörs av kopparplåt. Alla takfall har ståndrännor. Tornets stuprör
är av kopparplåt, kyrkans av beige plåt.