BJÖRNEN OCH LOEN 1 (DEL AV)

Departementskvarter i Klara som består av två tidigare kvarter som delas av Karduansmakargatan. Två förbindelsegångar leder mellan de forna kvarteren på nivån 3 tr över gatan. I f d kvarteret Björnen finns byggnadsminnet Adelcrantzka palatset med nuvarande gestaltning från 1700-talet. Palatset ingår funktionellt i den bebyggelse som uppfördes under slutet av 1970- och början av 80-talet. den vinkelbyggda palatset avdelar två gårdar varav den östra nås av allmänheten genom en putsad och rusticerad portal med järngrind. Gården var vid inventeringstillfället i mars 2007 delvis uppgrävd. Den är belagd med storgatsten, kullersten och planterad med fyra prydnadsträd. Klängväxter pryder fasaderna.

Vid Drottninggatan finns butikslokaler (café, väskaffär och souvenirbutik) och i souterrängvåningen längs Herkulesgatan en vaktförsedd in- och utfart.

I kvarteret Loen finns två bankpalats från 1900-talets första årtionde vid Drottninggatan, en stor departementsbyggnad från sent 1960- och tidigt 1970-tal och en länk mellan de två byggnadsetapperna från 1970-talets andra hälft. Eftersom Jakobsgatan breddades i cityregleringen omgestaltades ett av bankpalatsens gavel mot samma gata i samband med att länkbyggnaden uppfördes och bankhusen kom att ingå funktionellt i departementskvarteret.

1969 beslutades att kv Loen skulle utnyttjas för statsdepartement och utredningar visade att en den nya byggnad som planerades skulle kunna rymma social-, jordbruks- och civildepartementen. Den byggnad departementen flyttade in i 1973 hade projekterats redan 1962 och var då avsedd för Överståthållarämbetet.

Byggnaden som ritades av Nils Tesch Arkitektkontor upptar större delen av det före detta kvarteret Loen mellan Jakobs- och Karduansmakargatorna. Det stora husdjupet i den 26 x 90 m stora volymen medförde att Tesch placerade kontorsrummen längs ytterväggarna och förlade funktionsutrymmen som sammanträdesrum, förråd, arkiv, toaletter och kafferum i husets mörka inre. Kontorsrummen varierade från 11-19 kvm och hade alla heltäckningsmatta på golvet, väggar med plastvävsförsedd gips på stålreglar och 270 cm takhöjd. Inneklimatet ordnades genom insläpp av befuktad friskluft bakom elementen. Departementsledning och statsråd hade sina rum mot Tegelbacken.

Vid Drottninggatan hade två representativa bankpalats uppförts i nationalromantisk stil efter sekelskiftet. Under senare delen av 1970-talet länkades de samman och införlivades med Tesch stora departementsbyggnad då hans kontor ritade en länkbyggnad med fasader mot båda gatorna.

I bottenvåning och husets nedre del inreddes personalutrymmen som restaurang, motionslokaler samt butiker mot gatorna.

Tesch byggnad har blivit omtalad och uppskattad för den för tiden ovanliga fönstersättningen med rundbågade fönster. Byggnadens betongpelarstomme är klädd med prefabricerade sandwichelement. Ballastens grus behandlades med en s k retarder för att framhålla dess grårosa färg.

Mot den smala Karduansmakargatan med Adelcrantzska palatset trappades fasaden ned till tre våningar och med fyra lutande takvåningar nåddes ändå full byggnadshöjd.

Principen med kontorsceller längs fasaderna och mörk kärna med funktionsutrymmen utnyttjades även av Ahlgren Olsson Silow Arkitektkontor då alla byggnader i kv Björnen utom byggnadsminnet Adelcrantzska palatset ersattes med en enda under åren 1977-82. Nu var det budget-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen som fick sina lokalbehov tillgodosedda. 1700-talspalatset infogades funktionellt i den nya byggnaden och för att anpassa skalan till byggnadsminnet trappar den nya byggnadens höjd, precis som Tesch hus på andra sidan gatan, ner i denna del.

När Björnen bebyggdes hade starka reaktioner funnit sedan länge mot cityprojektet och myndighetskrav gjorde att man försökte anpassa det nya väldiga komplexet till stadsmiljön genom att välja puts som fasadmaterial. P g a osäkerhet om frysrisker i en så pass välisolerad fasad kompromissades om att även få använda det brunbeiga fasadteglet Mälardalen grey som av arkitekterna ansågs påminna om putsarkitektur. Takvåningarnas fasader täcktes med rostfri plåt för att reflekteran ner så mycket ljus som möjligt till de undre våningarna.

Den långa slutna fasaden mot Herkulesgatan delades upp med ett "duktigt burspråk."

Riksantikvarieämbetets åsikt att den Adelcrantzska gården borde återuppstå löstes genom en skalförskjutning och utan rekonstruktioner.

Arkitekterna lade mycket arbete på att göra interiören lättorienterad och omväxlande.
Även mellan departementsbyggnaderna är kommunikationen god med två gångar i luften över Karduansmakargatan och genom ett kulvertsystem.

Säkerhetsfrågor var också aktualiserade och säkerheten i kvarteret har skärpts då körutrymmen i Tesch byggnad togs bort och garageinfarten vid Herkulesgatan tillbyggdes med en vaktkur.

Källa: Arkitektur 1973/6 och 1982/10