Ammarnäs kyrka

Interiören är ljus och enkel. Kyrkorummets väggar är klädda med stående locklistpanel ovanför en boasering av liggande spontad panel. Det brutna innetaket är klätt med liggande panel av samma typ. Panelen är målad i ljust gröngrått med ramverk i oliv-grönt. Även kyrkbänkarna har huvudsakligen en olivgrön färgsättning. De är ställda mot ytterväggarna och indelas av mittgången i två kvarter. Bänkgavlarna är rektangulära och grönlaserade med rosamarmorerade speglar. Predikstolen är placerad längst fram i lång-huset, norr om koret, och utgörs av en konkav korg. Själva korpartiet är lätt indraget och har en rak altarring med svängda sidor och marmorerade speglar. Ovanför altaret sitter en enkel och stiliserad altarmålning som föreställer ett kors med törnekrona, svepning och strålkrans. Mot västra gaveln, ovanför vapenhuset, finns en delvis inbyggd läktare som numera saknar bänkar och är möblerad med lösa stolar. Piporgel saknas, läktaren är idag försedd med en elorgel. Längst fram i långhuset står även ett piano. Sakristian utgörs av ett avskiljt rum beläget bakom korets fondvägg. Den nås via en dörr med riklig dekor i relief. Som belysning tjänstgör fyra ljuskronor över mittgången, varav de mittersta är kristallkronor, kompletterat med spotlights från taket och i koret.

Stora förändringar av kyrkorummet skedde vid renoveringen 1953. Kaminerna som var inbyggda till höger om koret togs bort, väggen sattes igen och elvärme installerades. Det indragna korpartiet breddades. Dekorativa paneler och väggband på korväggen togs bort och förenklades till panel. Den kubiska predikstolen som stod mellan sakristiedörren och altarringen togs bort och ersattes av den gamla predikstolen från Ammarnäs första kapell, samt flyttades till den nuvarande platsen. Även den gamla kyrkdörren från kapellet återanvändes som ny dörr till sakristian. Den raka altarringen med spjälor byttes mot nuvarande altarring, och även altarbordet byttes ut, liksom nummertavlan. Den öppna och enkla bänkinredning som fanns från början byttes ut mot nuvarande bänkar. Man maskinslipade även alla golvytor och ändrade den invändiga färg-sättningen till en övervägande beige ton vid detta tillfälle.

En omfattande renovering genomfördes också 1992 (Rolf Sixtensson, VAB, Umeå). Då målades väggar och tak om i nya kulörer, med inriktning mot den ursprungliga färg-sättningen och med avsikten att få en mer artikulerad färgsättning. Altarringen kompletterades och såväl fönster som mycket av inredningen målades eller bättrings-målades. Ett nytt altare och ny dopfunt tillkom. Två bänkar togs bort längst bak för inrymmande av bokbord. Den nya altartavlan från 1967 flyttades till sakristian och den ursprungliga togs fram igen. Den gamla nummertavlan återinsattes istället för den som tillkommit på 1950-talet. Elsystemet gjordes om och uppvärmningen kompletterades med nya elradiatorer längs väggarna. Slutligen tillkom förvaringsskåp i sakristian och hatthyllor i vapenhuset.

Den består av ett rektangulärt timrat långhus med smalare vapenhus mot väster och en utbyggd smalare och lägre sakristia i öster. Fasader och tak är klädda med tjärade brädspån, som på fasaderna är avfasade nedtill och på taket helt raka. Den fyrsidiga öppna takryttaren ovanför vapenhuset är även den helt spånklädd. Den är korsröstad med små gavlar i varje väderstreck och kröns av en hög och spetsig spira med flöjel. Långhusets timrade strävpelare följer det branta takfallets riktning och långhusets tvärsektion bildar därigenom i det närmaste en liksidig triangel. Kyrkans påtagligt nationalromantiska karaktär förstärks av de tätspröjsade och olivgrönmålade fönstren mellan sidoväggarnas strävpelare.
Kyrkan har genomgått få utvändiga förändringar. År 1953 genomfördes en renovering (Einar Lundberg, Stockholm); den höga och slanka skorstenen vid sakristians södra takfot revs i samband med att vedeldningen slopades, trapporna till entrén och sakristian lades om och en ny högre pardörr tillkom vid huvudentrén. Där fanns ursprungligen två dörrar separerade av ett kort väggparti. Dörrarna hade samma utformning som på sakristian, med snedställda och raka lister.