KATRINEHOLMS KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Katrineholms socken bröts ursprungligen ut ur Stora Malms socken. Socknen består av småbruten skogs- och odlingsbygd vid mindre sjöar. Socknen är nu till stor del tätbebyggd. Förutom talrika lösfynd är fem stenåldersboplatser kända, flertalet tidigneolitiska. Vid Stora Djulö finns ett mindre gravfält från yngre järnåldern.

Katrineholms stad växte fram som en järnvägsknut där västra och östra stambanorna löper samman. Den västra stambanan öppnades 1862, den östra 1866. Från Ericsbergs fideikommiss exproprierades ett bangårdsområde och ett litet rektangulärt bebyggelseområde omedelbart norr därom. När inte längre någon fideikommissmark var tillgänglig utvidgades staden istället söder om bangården på Stora Djulös ägor. Här anlades Stortorget och omkring detta utvecklades Katrineholms affärscentrum. En första stadsplan kom 1880 och de första stadsstadgorna utfärdades 1887. Katrineholm erhöll stadsrättigheter 1917.

Katrineholms kyrka ligger i ett område som är utpekat som en riksintressant kulturmiljö (D28). I motiveringen beskrivs området som en järnvägsknut som sedan 1866 förbinder östra och västra stambanan. Det utpekade området omfattar stadsplan och bebyggelse vid järnvägsstationen, järnvägsparken och Stora Torget. Här speglas järnvägsbyggandet som samhällsbildande faktor.

Nationalencyklopedin. Bra Böcker. 1993.
Sörmlandsbygden 1988:2.
Sörmlandsbygden 1996. Spår av tid. Södermanlands hembygdsförbund.
Sörmländska kyrkor 121, 1949
Riksintressanta kulturmiljöer i Sverige, 1990