ESBJÖRNTORP

Kulturmiljön omfattar en del av odlingsbygden i Bergs socken på kalkstensplatån på Nordbillingen.
Bybebyggelsen är koncentrerad kring Gamla Mariestadsvägen och det lokala fyrvägskäl som bildas av en liten körväg/f.d. fägata mot Solberga-Berg i väster samt en lokalväg/f.d. fägata som går österut mot gammal utmark. Fägatorna har ingått i det stora sammanhängande fägatusystem som sedan förhistorisk tid länkat samman Bergs byar med betesmarken på utmarken.
Bybebyggelsen omges av ett mycket välbevarat stenmurslandskap som åtminstone härstammar från laga skiftet 1867 men troligen även har rötter i det tidigare storskiftet. Det stenmursindelade odlingslandskapet hänger utan avbrott samman med stenmurslandskapet i V kring Berg, Högsböla och Yttersöra. Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap överlagrar tydliga äldre agrara strukturer från den oskiftade byn, vilket ger en särskild karaktär och dimension i tid åt odlingslandskapet. Åtskilliga lokaler med fossil åkermark, bl.a. med gott om röjningsrösen, finns i området (Raä Berg 47, 126, 126, 130, 131 och 132).
Mycket påtaglig är den stora f.d. fägatan västerut mot Solberga-Berg (se ovan) som i byn även fungerar som byväg. Den kantas till att börja med av ekonomibyggnader och stenmurar och väl utanför byn vidtar murar på båda sidor. Efter en enkelsidig sträcka delar sig fägatan i två murkantade spår som före Stenbrohult förenas till en enda fägata igen med dubbelsidiga murar, bitvis breda och mäktiga. Flyttblocket Pigges sten vid Stenbrohult är ett gammalt gränsmärke och är en plats med tradition (Raä Berg 117). Det omgivande, till stor del stenmursindelade, odlingslandskapet präglas av åkerskiften, på många håll även med inslag av åkerholmar med odlingsrösen samt lövbuskar och solitära lövträd. Här ligger även den enda kända förhistoriska graven vid Esbjörntorp (Raä Berg 33) som är en kvadratisk stensättning (fast fornlämning skyddad enligt Kulturmiljölagen, se nedan).
Den östra fägatan går nerför sluttningen av kalkstensplatån och omges delvis fortfarande av dubbelsidiga stora murar. I S vidtar ett småskaligt odlingslandskap med mycket gott om odlingsrösen. Fortfarande ligger på traditionellt vis en f.d. torpstuga (Bergs-Esbjörntorp 1:18) i anslutning till fägatan några hundra meter Ö om bybebyggelsen. Den lilla enkelstugan har fortfarande en välbevarad exteriör sedan 1800-talet. Ett relativt nybyggt bostadshus ligger numera i närheten. På den gamla utmarken vidtar efterhand skogspartier.
Norr om byn vid den utflyttade Storegården finns minst 2-3 äldre vägdragningar, varav några mellan stenmurar, i anslutning till nuvarande dragning av Gamla Mariestadsvägen (gamla riksvägen).
Bybebyggelsen har kring fyrvägskälet ett tätt bebyggelsemönster med en mycket väl bibehållen äldre karaktär. Här finns närmast en antydan till radby vilket är ett karaktärsdrag från 1700-talets bymiljö. Gårdarnas bebyggelse i byns östra och centrala del kännetecknas överlag av en traditionell uppdelning i mangård och fägård med faluröda ekonomibyggnader, delvis med inslag av lokal sten. Gårdsbyggnaderna präglas av karaktäristiska ekonomifunktioner och domineras av tidsperioden ca 1870-1950, i några fall med moderniserade manbyggnader och några senare tillkomna men faluröda ekonomibyggnader. De flesta av byns ladugårdar följer byvägen/fägatan vilket är starkt karaktärsskapande. En stark särprägel har den östliga Storegårdens kulturhistoriskt värdefulla stora vinkelbyggda ladugård från 1871 som delvis är byggd i lokal kalk- och sandsten (Bergs-Esbjörntorp 1:14). Flera manbyggnader är fortfarande välbevarade sedan 1800-talet, faluröda manbyggnader dominerar överlag. Mangårdar med högvuxna lövträd och inslag av äldre trädgårdar kännetecknar även bymiljön. Kvar på den ursprungliga bytomten ligger två välbevarade gårdsmiljöer från 1800- och tidigt 1900-tal, dels den västliga Storegården (Bergs-Esbjörntorp 3:12), dels den ena av Sörgårdarna (Bergs-Esbjörntorp 3:13). Båda gårdarna har inslag av 1850-talsbebyggelse, det vill säga från före laga skiftet, Storegården har även någon byggnad från tidigt 1800-tal. Storegårdarna och denna Sörgården med sina många typiska samlade byggnader hör till kärnan i Esbjörntorps bymiljö.
Strax N om fyrvägskälet ligger en av Storegårdarna som flyttades ut från byläget och placerades några hundra meter norrut vid laga skiftet 1867 (Bergs-Esbjörntorp 1:16 och 1:17). Storegården är en regelbundet uppbyggd gårdsanläggning med tydligt åtskild mangård och fägård. Den enhetliga faluröda gårdsmiljön med sina tidstypiska gårdsbyggnader från främst 1870-tal-1910-tal är väl bevarad. Storegården är idag ett av Skövde kommuns främsta exempel på en välbevarad s.k. götisk gårdsanläggning från tiden efter laga skiftet.
Byns västligaste del följer i stort samma bebyggelsemönster men här finns även inslag av några mer sentida villor. I denna del låg Sörgården som hade byns äldsta manbyggnad (1825) men där byggnaderna på senare år ersatts med både nytt bostadshus och ladugård.
Esbjörntorp ingår i det stora riksintressanta området i Berg och hela kulturmiljön har mycket höga värden.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Område 2: Esbjörntorp i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Områdesbestämmelser för Berg

Kulturmiljön omfattar en del av odlingsbygden i Bergs socken på kalkstensplatån på Nordbillingen.
Bybebyggelsen är koncentrerad kring Gamla Mariestadsvägen och det lokala fyrvägskäl som bildas av en liten körväg/f.d. fägata mot Solberga-Berg i väster samt en lokalväg/f.d. fägata som går österut mot gammal utmark. Fägatorna har ingått i det stora sammanhängande fägatusystem som sedan förhistorisk tid länkat samman Bergs byar med betesmarken på utmarken.
Bybebyggelsen omges av ett mycket välbevarat stenmurslandskap som åtminstone härstammar från laga skiftet 1867 men troligen även har rötter i det tidigare storskiftet. Det stenmursindelade odlingslandskapet hänger utan avbrott samman med stenmurslandskapet i V kring Berg, Högsböla och Yttersöra. Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap överlagrar tydliga äldre agrara strukturer från den oskiftade byn, vilket ger en särskild karaktär och dimension i tid åt odlingslandskapet. Åtskilliga lokaler med fossil åkermark, bl.a. med gott om röjningsrösen, finns i området (Raä Berg 47, 126, 126, 130, 131 och 132).
Mycket påtaglig är den stora f.d. fägatan västerut mot Solberga-Berg (se ovan) som i byn även fungerar som byväg. Den kantas till att börja med av ekonomibyggnader och stenmurar och väl utanför byn vidtar murar på båda sidor. Efter en enkelsidig sträcka delar sig fägatan i två murkantade spår som före Stenbrohult förenas till en enda fägata igen med dubbelsidiga murar, bitvis breda och mäktiga. Flyttblocket Pigges sten vid Stenbrohult är ett gammalt gränsmärke och är en plats med tradition (Raä Berg 117). Det omgivande, till stor del stenmursindelade, odlingslandskapet präglas av åkerskiften, på många håll även med inslag av åkerholmar med odlingsrösen samt lövbuskar och solitära lövträd. Här ligger även den enda kända förhistoriska graven vid Esbjörntorp (Raä Berg 33) som är en kvadratisk stensättning (fast fornlämning skyddad enligt Kulturmiljölagen, se nedan).
Den östra fägatan går nerför sluttningen av kalkstensplatån och omges delvis fortfarande av dubbelsidiga stora murar. I S vidtar ett småskaligt odlingslandskap med mycket gott om odlingsrösen. Fortfarande ligger på traditionellt vis en f.d. torpstuga (Bergs-Esbjörntorp 1:18) i anslutning till fägatan några hundra meter Ö om bybebyggelsen. Den lilla enkelstugan har fortfarande en välbevarad exteriör sedan 1800-talet. Ett relativt nybyggt bostadshus ligger numera i närheten. På den gamla utmarken vidtar efterhand skogspartier.
Norr om byn vid den utflyttade Storegården finns minst 2-3 äldre vägdragningar, varav några mellan stenmurar, i anslutning till nuvarande dragning av Gamla Mariestadsvägen (gamla riksvägen).
Bybebyggelsen har kring fyrvägskälet ett tätt bebyggelsemönster med en mycket väl bibehållen äldre karaktär. Här finns närmast en antydan till radby vilket är ett karaktärsdrag från 1700-talets bymiljö. Gårdarnas bebyggelse i byns östra och centrala del kännetecknas överlag av en traditionell uppdelning i mangård och fägård med faluröda ekonomibyggnader, delvis med inslag av lokal sten. Gårdsbyggnaderna präglas av karaktäristiska ekonomifunktioner och domineras av tidsperioden ca 1870-1950, i några fall med moderniserade manbyggnader och några senare tillkomna men faluröda ekonomibyggnader. De flesta av byns ladugårdar följer byvägen/fägatan vilket är starkt karaktärsskapande. En stark särprägel har den östliga Storegårdens kulturhistoriskt värdefulla stora vinkelbyggda ladugård från 1871 som delvis är byggd i lokal kalk- och sandsten (Bergs-Esbjörntorp 1:14). Flera manbyggnader är fortfarande välbevarade sedan 1800-talet, faluröda manbyggnader dominerar överlag. Mangårdar med högvuxna lövträd och inslag av äldre trädgårdar kännetecknar även bymiljön. Kvar på den ursprungliga bytomten ligger två välbevarade gårdsmiljöer från 1800- och tidigt 1900-tal, dels den västliga Storegården (Bergs-Esbjörntorp 3:12), dels den ena av Sörgårdarna (Bergs-Esbjörntorp 3:13). Båda gårdarna har inslag av 1850-talsbebyggelse, det vill säga från före laga skiftet, Storegården har även någon byggnad från tidigt 1800-tal. Storegårdarna och denna Sörgården med sina många typiska samlade byggnader hör till kärnan i Esbjörntorps bymiljö.
Strax N om fyrvägskälet ligger en av Storegårdarna som flyttades ut från byläget och placerades några hundra meter norrut vid laga skiftet 1867 (Bergs-Esbjörntorp 1:16 och 1:17). Storegården är en regelbundet uppbyggd gårdsanläggning med tydligt åtskild mangård och fägård. Den enhetliga faluröda gårdsmiljön med sina tidstypiska gårdsbyggnader från främst 1870-tal-1910-tal är väl bevarad. Storegården är idag ett av Skövde kommuns främsta exempel på en välbevarad s.k. götisk gårdsanläggning från tiden efter laga skiftet.
Byns västligaste del följer i stort samma bebyggelsemönster men här finns även inslag av några mer sentida villor. I denna del låg Sörgården som hade byns äldsta manbyggnad (1825) men där byggnaderna på senare år ersatts med både nytt bostadshus och ladugård.
Esbjörntorp ingår i det stora riksintressanta området i Berg och hela kulturmiljön har mycket höga värden.

Ingår också i:
-Område av riksintresse för kulturmiljövård Berg
-Område av riksintresse för naturvården
-Berg Bygden med stora riksintressen, Länsstyrelsen Skaraborg 1994.
-Område 2: Esbjörntorp i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Områdesbestämmelser för Berg