Söderala kyrka

Kyrkan som antagligen har sin tillkomst under andra hälften av 1100-talet eller senast under 1200-talets första år. Portalen i södra korsarmen anses höra ihop med den ursprungliga byggnaden, den är daterad till tidigt 1200-tal och kyrkans tillkomsttid är därför osäker. Den har tidigare ansetts vara uppförd på 1100-talet. Kyrkan tillhör den såkallade Sigtunagruppen. Söderala kyrka är den bäst bevarade kyrkan från denna stilgrupp. Kyrkan är byggnadshistoriskt och arkitektoniskt mycket intressant och unik då den är den som i sin korsform är bevarad från byggnadstiden. De övriga kyrkorna i Sigtunagruppen är antingen rivna eller kraftigt ombyggda. Kyrkan har en korsform och är försedd med ett centraltorn. Den är byggd i ett sammanhang utom vapenhus och sakristia. Vapenhuset är tillbyggt under senmedeltiden och ombyggt vid sekelskiftet 1900. Sakristian tillkom 1711-12 och ersatte då en medeltida sakristia. Ovanför valvet på den södra korsarmsgaveln finns rester av medeltida ställningsvirke inmurat i murverket.
Kyrkan har genomgått två stora restaureringar under 1900 talet. Den första genomfördes 1903-04 och kyrkan genomgick då en stor förändring både interiört och exteriört. 1961 påbörjades nästa stora renovering som sträckte sig fram till 1963. Den leddes av professor Erik Lundberg. Nu gjordes återigen stora förändringar. Framför allt den fasta inredningen kom att få en mycket modern gestaltning och det är det utseendet som finns idag.

Det centrala valvet över korsmitten är av ett ovanligt slag, ett ribblöst kryssvalv murat av gråsten. Koret och transepten har tunnvalv av gråsten och sandsten, sannolikt samtida med övriga kyrkans byggnadstid. Långhuset har nu ribbkryssvalv av tegel, vilka troligtvis tillkom på 1400-talet. Det finns spår som tyder på att man tidigare haft öppen takstol av trä.
Valven är täckta med kalkmålningar som antagligen tillkom omkring år 1500. Dessa togs fram i samband med 1903-04 års restaurering och blev då delvis kraftigt förändrade. Vissa delar övermålades helt med nya framställningar, då originalen ansågs stötande Även omfattande retuscheringar gjordes. Valvmålningarna utmärker sig från andra målningar i landet. Det är ovanliga framställningar och de skiljer sig stilmässigt och ikonografiskt från övriga målningar. De har ett högt konst- och kulturhistoriskt värde trots de stora ingreppen.

Altaret är ett enkelt stenaltare som omramas av en altarring av trä. Bakom altaret finns korutsmyckningen vinträdet av Ivan Jacobsson, en relief i trä med inläggningar i guld och platina. På en träbjälke över koret vilar triumfkrucifixet som antagligen är från tiden runt 1500. Det rengjordes, färgkompletterades och sattes på sin nuvarande plats 1963. Predikstolen tillkom även den på 1960-talet och är en rak och enkel konstruktion. Den är blå med detaljer i guld. I den norra korsarmen finns orgeln som även den är ritad av Lundberg och byggd av Åkerman och Lund i Knivsta. Den är målad i samma blåa kulör som predikstolen. Bakom orgeln finns en glasmålning som tidigare var placerad i korets sydfönster. Den gjordes 1936 av Ernst Söderberg. Bänkarna som är grönbetsade och trävita med höga gavlar ersatte under 1960-talet de äldre bänkarna. Lundberg är en omdiskuterad arkitekt som har varit med vid flera kyrkorestaureringar i Sverige, en hel del av de kyrkorna blev kraftigt omgestaltade. Söderala kyrka är en av de som Erik Lundberg tydligt satt sin prägel på och idag är Lundbergs arbete restaureringsideologiskt intressant.