SNÅRESTADS KYRKA

Kyrkomiljön
Snårestad by omnämns första gången i de skriftiga källor 1334. I början av 1500-talet framgår det att hela kyrkbyn, med undantag av prästgården, tillhörde ärkesätet i Lund. Socknen var även 1569 annex till Balkåkra. Efter reformationen 1536 tillföll 26 gårdar i Snårestad kronan. Före lagaskifte, som genomfördes 18311832, låg i stort sett hela byn under Snårestads säteri, som då var beläget strax norr om kyrkan och ägdes av Marsvinsholms slott. Säteriet flyttade ut ur byn och 1803 ändrades namnet till Charlottenlund. Ebba Christina Sjöblad, änka efter Gustaf Ruuth på Hunnestad och Marsvinsholm, ansökte om patronatsrätt 1773 till kyrkorna i Skårby, Balkåkra och Snårestads socknar. Sonen friherre Eric Ruuth fick patronatsrätten 1787 och ansökte då om att få slå ihop de tre socknarna för att kunna uppföra en gemensam kyrka vid Marsvinsholm. Marsvinsholms kyrka stod dock färdig först 1867. Skårby kyrka bibehölls tack vare starka påtryckningar från församlingen, medan Snårestad och Balkåkra kyrkor förföll. Balkåkra är idag en ruin medan Snårestads kyrka återuppfördes på 1920-talet. Patronsrätten upphörde 1922.

Folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren besökte Snårestads kyrka 1875 på Vitterhetsakademins uppmaning. Han beskrev kyrkan, som då var öde och utan tak, men också den ättehög som ligger på kyrkogårdens sydöstra hörn och som kallades Kung Snorres graf och varifrån kyrkan ska ha fått sitt namn och troligen den första kristna som blifvit här begrafven. Enligt en annan sägen ligger där begravd en Rese vid namn Sigurd Snåren Svenn efter vilken Snårestad gård och by ska fått sitt namn. Det ska också ha bott troll i högen. Jätten eller trollet ska ha legat med fötterna i Snårestadshögen och huvudet i Vemmenhögarna. Under en period stod även en klockstapel på högens topp. År 1690 omnämns Kyrkiohögen som är belägen på hofgårdztofften, vilket har tolkats som att kyrkan kan ha legat nära ärkesätets senmedeltida huvudgård. Det kan innebära att högen innehåller rester från en medeltida byggnadskonstruktion.

Socknen ingår naturgeografiskt i det område som utgör Södra Skånes slättbygder. Den ingår även i område av riksintresse för kulturmiljövården: Sjörup-Charlottenlund-Snårestad. Karaktäristiskt för området är det flacka slotts- och kustlandskapet med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet. Socknen gränsar mot Östersjön i söder och Charlottenlunds slott, f d Snårestads säteri, är beläget sydöst om byn. Bybebyggelsen ligger norr, öster och väster om kyrkan utmed landsvägen. Järnvägen mellan Ystad och Skivarp, som öppnade för trafik 1901, drogs norr om kyrkan och en station anlades i nordväst. Banan var främst avsedd för transporter av sockerbetor till Skivarps sockerbruk och lades ned redan 1919. Men det bidrog till att bebyggelse växte upp i stationens närhet. I direkt anslutning till kyrkomiljön finns två skolbyggnader, i sydost en äldre skolbyggnad från 1912 och i nordost en skola från 1927.

Kyrkan är belägen inom den fasta fornlämningen Snårestads bytomt 33:1 och högen Snårestad 1:1 och skyddas enligt 2 kap. Kulturmiljölagen. Snårestads kyrkomiljö ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Sjörup-Charlottenlund-Snårestad [M158] samt ingår i ett område Västra Nöbbelöv-Marsvinsholm-Bergsjöholm som är utvärderat som Särskilt värdefull kulturmiljö i Kulturmiljöprogram för Skåne, framtaget av Länsstyrelsen.

Kyrkogården
Kyrkogården har en kvadratisk form, som även framgår av en geometrisk avmätning 1746. Den omges av en kallmurad markstensmur med huvudingång till kyrkan och kyrkogården från nordost genom en smidesgrind. En mindre äldre grind finns även i söder från den f d skolans trädgård. Kyrkogårdens sydöstra del upptas av den stora gräsbevuxna högen och en trappa med äldre räcke går upp från den norra sidan till toppen. Därifrån har man en vid utblick över landskapet och havet i söder. Högens västra sida utgörs av en gravplats för fyra barn som dog 1917-1919 i spanska sjukan. Kyrkogården domineras av grusade gravplatser med låga buxbomsomgärdningar. På kyrkans norra sida finns släkten Lachmann på Charlottenborgs gravplats. När sonen Johan begravdes 1937 planterades ett askträd vid graven, vilket nu har vuxit sig stor. Även de tidigare ägarna till Charlottenlund, Arvid Posse som lät uppföra det nuvarande slottet 1848, ligger begravda på kyrkogårdens sydvästra sida. Där ligger också den kända glaskonstnären Jan Brazda (1917-2011) som utfört glasmålningar i en rad av Sveriges kyrkor. På kyrkogårdens nordvästra sida har äldre gravstenar placerats liggande innanför låga buxbomshäckar. Flera av stenarna har anknytning till Charlottenlund med titlar som t ex magasinskarlen, fodermarsken och chaufför.

Byggnader på kyrkogården
På kyrkogårdens västra sida uppfördes en mindre redskapsbod på 1990-talet. Den förlängdes något mot norr för några år sedan.

Källor och litteratur
Andersson, Hans, Anglert, Mats, By, huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medeltid. 1989.
Dahlberg, M (red.) Skåne landskapets kyrkor. Sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet 2015.
Dahlberg, M. Franzén, K. (red) Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2008.
Isberg, Henning A. (red), Ljunits och Herrestads skolor under 100 år. Ljunits och Herrestads hembygdsförening, 1943.
Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne.
Sundnér, Barbro. Forskningsdatabasen Medeltida kyrkor i Skåne. En dokumentation utförd på 1990-talet. (opubl)
Underhållsplan för Snårestads kyrka, Ponnert Arkitekter AB, 2009-12-14
Wienberg, Jes. Snårestads kyrka. Historisk arkeologi, Lunds universitet, 1990.
Lantmäteriet - Historiska kartor
Riksantikvarieämbetet Fornsök, Kulturmiljöbild, Riksintressen för kulturmiljövården.