SILBODALS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Kyrkan i vitputsad sten är belägen på en flack höjdrygg med nordsydlig sträckning i Årjängs samhälles södra del. Kyrkan invigdes 1859. Nordväst om kyrkan invigdes 1997 ett gravkapell med bårhus. Strax utanför kyrkogården i norr ligger två ekonomibyggnader, den västra en servicelokal för vaktmästarna och den östra ett garage från 1981. På kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1996 ett putsat gravkapell. Söder, utanför kyrkogården, ligger församlingshem och bilparkering. Västerut gränsar kyrkogården mot en skola och i öster till Silbodalsälven. Under kyrkan i sydost finns ett bårrum.
KYRKOGÅRDEN - I anslutning till den nya kyrkan anlades en kyrkogård vid 1800-talets mitt, orienterad efter kyrkans nordsydliga plan. Tre dokumenterade utvidgningar har gjorts, den första 1932 i norr, den andra 1962 i väster och den senaste 1990-tal i form av en ny minneslund norr ut. Sydöst om kyrkan ligger allmänningen som numera används till familjegravar och har föga kvar av sin ursprungliga karaktär. Mitt på 1962 års utvidgning finns ett urngravsområde och på den gamla delen har återlämnade gravplatser använts till urngravar. Vid renoveringar har gravramar sänkts eller borttagits och grus på gravar ersatts med gräs. Begravningsplatsen ligger runt kyrkan i en något oregelbundet rektangulär form. Den är terrasserad med stödmurar av huggen sten i nordöst ned mot Silbodalsälven och upptar sluttningen i väster. Kyrkogården omges i norr av järnväg, i öster av älven, i söder av parkeringsplats och bebyggelse och i väster av en skola. Den omgärdas av stödmur i norr och söder. Portstolparna i södra muren är försedda med kopparhuv och lyktor, norra muren med huvformigt stenblock och klot. I öster bildar en slänt naturlig gräns och i väster har en oxelhäck planterats i gränsen. Gamla muren finns delvis kvar mot de båda utvidgningarna som ligger på lägre nivåer än den gamla delen. I nordöstra slänten växer en måbärshäck. På stödmuren i söder och i gränsen mellan gamla delen och utvidgningen i väster är syrenhäckar planterade. De sparsamt förekommande kvartershäckarna på de äldre delarna är av måbär och på den yngsta delen huvudsakligen av oxbär. Trädbeståndet är blandat på den äldsta delen och omfattar bl a lönn, ask, alm, oxel och björk. På 1932 års del står lindar utmed norra muren och kantar även huvudgången mot kyrkan. På den yngsta delen växer björkar, både gruppvis och längs gränsen. Marken täcks främst av gräsmattor. Runt kyrkan och på utvidgningen i väster är huvudgångarna asfalterade. På övriga områden är de grusbelagda. Ett tio-tal grusgravar återstår spritt på den äldsta delen av kyrkogården, de flesta dock vid södra ingången. Åtta smidda järnkors från 1700- och 1800-talet har flyttats från gamla kyrkplatsen och står intill kyrkan i norr.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan i vitputsad sten är belägen på en flack höjdrygg med nordsydlig sträckning i Årjängs samhälles södra del. Kyrkan invigdes 1859. Nordväst om kyrkan invigdes 1997 ett gravkapell med bårhus. Strax utanför kyrkogården i norr ligger två ekonomibyggnader, den västra en servicelokal för vaktmästarna och den östra ett garage från 1981. På kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1996 ett putsat gravkapell. Söder, utanför kyrkogården, ligger församlingshem och bilparkering. Västerut gränsar kyrkogården mot en skola och i öster till Silbodalsälven. Under kyrkan i sydost finns ett bårrum.
KYRKOGÅRDEN - I anslutning till den nya kyrkan anlades en kyrkogård vid 1800-talets mitt, orienterad efter kyrkans nordsydliga plan. Tre dokumenterade utvidgningar har gjorts, den första 1932 i norr, den andra 1962 i väster och den senaste 1990-tal i form av en ny minneslund norr ut. Sydöst om kyrkan ligger allmänningen som numera används till familjegravar och har föga kvar av sin ursprungliga karaktär. Mitt på 1962 års utvidgning finns ett urngravsområde och på den gamla delen har återlämnade gravplatser använts till urngravar. Vid renoveringar har gravramar sänkts eller borttagits och grus på gravar ersatts med gräs. Begravningsplatsen ligger runt kyrkan i en något oregelbundet rektangulär form. Den är terrasserad med stödmurar av huggen sten i nordöst ned mot Silbodalsälven och upptar sluttningen i väster. Kyrkogården omges i norr av järnväg, i öster av älven, i söder av parkeringsplats och bebyggelse och i väster av en skola. Den omgärdas av stödmur i norr och söder. Portstolparna i södra muren är försedda med kopparhuv och lyktor, norra muren med huvformigt stenblock och klot. I öster bildar en slänt naturlig gräns och i väster har en oxelhäck planterats i gränsen. Gamla muren finns delvis kvar mot de båda utvidgningarna som ligger på lägre nivåer än den gamla delen. I nordöstra slänten växer en måbärshäck. På stödmuren i söder och i gränsen mellan gamla delen och utvidgningen i väster är syrenhäckar planterade. De sparsamt förekommande kvartershäckarna på de äldre delarna är av måbär och på den yngsta delen huvudsakligen av oxbär. Trädbeståndet är blandat på den äldsta delen och omfattar bl a lönn, ask, alm, oxel och björk. På 1932 års del står lindar utmed norra muren och kantar även huvudgången mot kyrkan. På den yngsta delen växer björkar, både gruppvis och längs gränsen. Marken täcks främst av gräsmattor. Runt kyrkan och på utvidgningen i väster är huvudgångarna asfalterade. På övriga områden är de grusbelagda. Ett tio-tal grusgravar återstår spritt på den äldsta delen av kyrkogården, de flesta dock vid södra ingången. Åtta smidda järnkors från 1700- och 1800-talet har flyttats från gamla kyrkplatsen och står intill kyrkan i norr.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan i vitsputsad sten är belägen på en flack höjdrygg av nordsydlig sträckning i Årjängs samhälles södre del. Kyrkan invigdes 1859. Nordväst om kyrkan invigdes 1997 ett gravkapell med bårhus. Strax utanför kyrkogården i norr ligger två ekonomibyggnader, den västra en servicelokal för vaktmästarna och den östra ett garage från 1981. På kyrkorgårdens nordvästra hörn uppfördes 1996 ett putsat gravkapell. Söder, utanför kyrkogården, ligger församlingshem och bilparkering. Västerut gränsar kyrkogården mot en skola och i öster till Silbodalsälven. Under kyrkan i sydost finns ett bårrum.
KYRKOGÅRDEN - I anslutning till den nya kyrkan anlades en kyrkogård vid 1800-talets mitt, orienterad efter kyrkans nordsydliga plan. Tre dokumenterade utvidgningar har gjorts, den första 1932 i norr, den andra 1962 i väster och den senaste 199 i form av en ny minneslund norr ut. Sydöst om kyrkan ligger allmänningen som numera används till familjegravar och har föga kvar av sin ursprungliga karaktär. Mitt på 1962 års utvidgning finns ett urngravsområde och på den gamla delen har återgångna gravplatser använts till urngravar. Vid renoveringar har gravramar sänkts eller borttagits och grus på gravar ersatts med gräs. Begravningsplatsen ligger runt kyrkan i en något oregelbundet rektangulär form. Den är terrasserad med stödmurar av huggen sten i nordöst ned mot Silbodalsälven och upptar sluttningen i väster. Kyrkogården omges i norr av järnväg, i öster av älven, i söder av parkeringsplats och bebyggelse och i väster av en skola. Den omgärdas av stödmur i norr och söder. Portstolparna i södra muren är försedda med kopparhuv och lyktor, norra muren med huvformigt stenblock och klot. I öster bildar en slänt naturlig gräns och i väster har en oxelhäck planterats i gränsen. Gamla muren finns delvis kvar mot de båda utvidgningarna som ligger på lägre nivåer än den gamla delen. I nordöstra slänten växer en måbärshäck. På stödmuren i söder och i gränsen mellan gamla delen och utvidgningen i väster är syrenhäckar planterade. De sparsamt förekommande kvartershäckarna på de äldre delarna är av måbär och på den yngsta delen huvudsakligen av oxbär. Trädbeståndet är blandat på den äldsta delen och omfattar bl a lönn, ask, alm, oxel och björk. På 1932 års del står lindar utmed norra muren och kantar även huvudgången mot kyrkan. På den yngsta delen växer björkar, både gruppvis och längs gränsen. Marken täcks främst av gräsmattor. Runt kyrkan och på utvidgningen i väster är huvudgångarna asfalterade. På övriga områden är de grusbelagda. Ett tio-tal grusgravar återstår spritt på den äldsta delen av kyrkogården, de flesta dock vid södra ingången. Åtta smidda järnkors från 1700- och 1800-talet har flyttats från gamla kyrkplatsen och står intill kyrkan i norr.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan i vitputsad sten är belägen på en flack höjdrygg med nordsydlig sträckning i Årjängs samhälles södra del. Kyrkan invigdes 1859. Nordväst om kyrkan invigdes 1997 ett gravkapell med bårhus. Strax utanför kyrkogården i norr ligger två ekonomibyggnader, den västra en servicelokal för vaktmästarna och den östra ett garage från 1981. På kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1996 ett putsat gravkapell. Söder, utanför kyrkogården, ligger församlingshem och bilparkering. Västerut gränsar kyrkogården mot en skola och i öster till Silbodalsälven. Under kyrkan i sydost finns ett bårrum.
KYRKOGÅRDEN - I anslutning till den nya kyrkan anlades en kyrkogård vid 1800-talets mitt, orienterad efter kyrkans nordsydliga plan. Tre dokumenterade utvidgningar har gjorts, den första 1932 i norr, den andra 1962 i väster och den senaste 1990-tal i form av en ny minneslund norr ut. Sydöst om kyrkan ligger allmänningen som numera används till familjegravar och har föga kvar av sin ursprungliga karaktär. Mitt på 1962 års utvidgning finns ett urngravsområde och på den gamla delen har återlämnade gravplatser använts till urngravar. Vid renoveringar har gravramar sänkts eller borttagits och grus på gravar ersatts med gräs. Begravningsplatsen ligger runt kyrkan i en något oregelbundet rektangulär form. Den är terrasserad med stödmurar av huggen sten i nordöst ned mot Silbodalsälven och upptar sluttningen i väster. Kyrkogården omges i norr av järnväg, i öster av älven, i söder av parkeringsplats och bebyggelse och i väster av en skola. Den omgärdas av stödmur i norr och söder. Portstolparna i södra muren är försedda med kopparhuv och lyktor, norra muren med huvformigt stenblock och klot. I öster bildar en slänt naturlig gräns och i väster har en oxelhäck planterats i gränsen. Gamla muren finns delvis kvar mot de båda utvidgningarna som ligger på lägre nivåer än den gamla delen. I nordöstra slänten växer en måbärshäck. På stödmuren i söder och i gränsen mellan gamla delen och utvidgningen i väster är syrenhäckar planterade. De sparsamt förekommande kvartershäckarna på de äldre delarna är av måbär och på den yngsta delen huvudsakligen av oxbär. Trädbeståndet är blandat på den äldsta delen och omfattar bl a lönn, ask, alm, oxel och björk. På 1932 års del står lindar utmed norra muren och kantar även huvudgången mot kyrkan. På den yngsta delen växer björkar, både gruppvis och längs gränsen. Marken täcks främst av gräsmattor. Runt kyrkan och på utvidgningen i väster är huvudgångarna asfalterade. På övriga områden är de grusbelagda. Ett tio-tal grusgravar återstår spritt på den äldsta delen av kyrkogården, de flesta dock vid södra ingången. Åtta smidda järnkors från 1700- och 1800-talet har flyttats från gamla kyrkplatsen och står intill kyrkan i norr.

FÖRSAMLING 1995 – SILBODAL

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1631, 1900: 2469, 1995: 3985

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i utkanten av Årjäng i västra Värmland vid Silbodalsälven som rinner ut i sjön Västra Silen. Den nuvarande kyrkplatsen togs i anspråk vid 1800-talets mitt och ersatte då en äldre av medeltida ursprung belägen c:a 200 m länge i sydost. Den medeltida kyrkplatsen markeras med en minnessten.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Belägen på annan plats (SILBODALS KYRKPLATS). En kyrka av trä uppfördes under medeltiden, men dess utformning är okänd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

II: En ny, timrad kyrka med korsformad plan uppfördes 1664. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - III: Den murade kyrkan uppfördes 1858-1859 efter ritningar av arkitekt C. G. Blom-Carlsson. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning och består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång i söder, som ursprungligen innefattade en med skrank avskiljd sakristia, samt torn i norr.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör är välbevarad och ett typiskt exempel på den mer utarbetade nyklassicismen strax efter 1800-talets mitt. De vitputsade murarna artikuleras av hörnpilastrar och kraftig konsolgesims; långhusets sidoportaler markeras som utskjutande risaliter med sadeltak. Västtornet kröns av en hög lanternin med spira, omgiven av små hörntureller. Ingångarna är förlagda i norr via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets öst- och västsida. Interiören har förändrats vid återkommande restaureringar under 1900-talet, mest genomgripande under ledning av arkitekt Einar Lundberg 1941-1942. Sakristian, som dittills inrymts bakom altaret, flyttades då till inbyggnad under läktaren. Konstnären Gunnar Torhamn svarade för kalkmålningarna i koret och altarets skulpturala utsmyckning.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan i vitputsad sten är belägen på en flack höjdrygg med nordsydlig sträckning i Årjängs samhälles södra del. Kyrkan invigdes 1859. Nordväst om kyrkan invigdes 1997 ett gravkapell med bårhus. Strax utanför kyrkogården i norr ligger två ekonomibyggnader, den västra en servicelokal för vaktmästarna och den östra ett garage från 1981. På kyrkogårdens nordvästra hörn uppfördes 1996 ett putsat gravkapell. Söder, utanför kyrkogården, ligger församlingshem och bilparkering. Västerut gränsar kyrkogården mot en skola och i öster till Silbodalsälven. Under kyrkan i sydost finns ett bårrum.
KYRKOGÅRDEN - I anslutning till den nya kyrkan anlades en kyrkogård vid 1800-talets mitt, orienterad efter kyrkans nordsydliga plan. Tre dokumenterade utvidgningar har gjorts, den första 1932 i norr, den andra 1962 i väster och den senaste 1990-tal i form av en ny minneslund norr ut. Sydöst om kyrkan ligger allmänningen som numera används till familjegravar och har föga kvar av sin ursprungliga karaktär. Mitt på 1962 års utvidgning finns ett urngravsområde och på den gamla delen har återlämnade gravplatser använts till urngravar. Vid renoveringar har gravramar sänkts eller borttagits och grus på gravar ersatts med gräs. Begravningsplatsen ligger runt kyrkan i en något oregelbundet rektangulär form. Den är terrasserad med stödmurar av huggen sten i nordöst ned mot Silbodalsälven och upptar sluttningen i väster. Kyrkogården omges i norr av järnväg, i öster av älven, i söder av parkeringsplats och bebyggelse och i väster av en skola. Den omgärdas av stödmur i norr och söder. Portstolparna i södra muren är försedda med kopparhuv och lyktor, norra muren med huvformigt stenblock och klot. I öster bildar en slänt naturlig gräns och i väster har en oxelhäck planterats i gränsen. Gamla muren finns delvis kvar mot de båda utvidgningarna som ligger på lägre nivåer än den gamla delen. I nordöstra slänten växer en måbärshäck. På stödmuren i söder och i gränsen mellan gamla delen och utvidgningen i väster är syrenhäckar planterade. De sparsamt förekommande kvartershäckarna på de äldre delarna är av måbär och på den yngsta delen huvudsakligen av oxbär. Trädbeståndet är blandat på den äldsta delen och omfattar bl a lönn, ask, alm, oxel och björk. På 1932 års del står lindar utmed norra muren och kantar även huvudgången mot kyrkan. På den yngsta delen växer björkar, både gruppvis och längs gränsen. Marken täcks främst av gräsmattor. Runt kyrkan och på utvidgningen i väster är huvudgångarna asfalterade. På övriga områden är de grusbelagda. Ett tio-tal grusgravar återstår spritt på den äldsta delen av kyrkogården, de flesta dock vid södra ingången. Åtta smidda järnkors från 1700- och 1800-talet har flyttats från gamla kyrkplatsen och står intill kyrkan i norr.