Krypteringsapparat

Krypteringsapparat (:1) med hölje av grönmålat aluminium i rundade former. Översidans framkant är lätt fasad och har ett avlångt fönster med alfabetet i över- och nederkant. Fönstret är till för att visa den alfabetsrulle som gav lösningen på kryptot. Under fönstret finns en svart skylt med vit text där siffrors bokstavskoder visas. På ovansidans mitt finns fem smala chifferhjul av svart bakelit i en försänkning. Hjulen är till för att ställa in chiffrets bokstäver som syns i ett fönster längst upp på apparatens ovansida. Till höger om chifferfönstret finns ett räkneverk med fyra siffror.

På apparatens framkant finns en skylt med M-nummer, serienummer och liknande och till höger ett vred av svart bakelit för att mata fram alfabetsrullen. På apparatens vänstra sida finns ett frammatningsvred av metall samt tillverkarens logotyp. På den högra sidan finns en lucka för alfabetsrullen och ett vred av bakelit för att ställa in chifferhjulaxeln. Baksidan har en större lucka för hålkortsplatsen och undersidan har små gummifötter samt en dekal med information om garantitid.

Till apparaten hör också en transportväska (:2) av formgjuten och genomfärgad gummi. Väskan är grön och har en vävd bärrem fäst med mässingsskruv. Locket är fäst med ett avlångt, nitat gångjärn och har ett låsspänne i mässing. På locket finns tre kronor och apparatens M-nummer i relief och på väskans undersida finns väskans M-nummer. Insidan av väskan är formad efter kryptoapparaten för att ge så mycket skydd som möjligt.

M-nummer: M 3858-301010
Tillverkningsnummer: 22749

Väskans M-nummer: M 7038-045010

Mekanisk krypteringsapparat för manuell kryptering och dekryptering av skrivna meddelanden.

Krypteringsnyckeln bestod av ett hålkort som sattes in bakom en lucka på maskinens baksida. Apparaten skrev inte ut klartext direkt på papper utan texten måste uttydas i fönstret på apparatens framkant på en alfabetsrulle (som tyvärr saknas) och skrivas ned manuellt.

HC 9, som var det civila namnet, utvecklades i början av 1950-talet av AB Transvertex åt Försvarsmakten där den fick namnet KRYAPP 301 och användes för meddelanden med en lägre sekretessklass.
Maskinen kallades Cesar. MGC = Maskin Gemensam Cesar. Det fanns även täcktabeller. Då var första bokstaven T. G står för att den var för både militär och civila myndigheter/verk. C är en "ordningsbokstav".

Givaren gick sin första utbildning 1966 och började med Bertil, MGB. Hon hade kommit till Martin, MGM, innan hon gick i pension den 1 januari 1999. Av dessa maskiner var denna maskin, MGC den som användes längst. Maskinen var helt mekanisk, utan batterier. Det var en stor exportartikel från Sverige. Maskinen användes bland annat av ridande polis/militär i Sahara. Den tålde värmen. Maskinen var hemlig först när nyckeln var ditsatt. Nyckeln var ett hålkort och bokstavskort.

I början av 1960-talet utbildades personal vid statliga myndigheter och verk i kryptering och SJ var inget undantag, samtliga SJ-distrikt hade utbildad kryptopersonal. Signalregementet i Uppsala (senare Enköping) skötte utbildningen och hade övningar varje månad. SJ hade också en egen övningskurs varje år som hölls på Driftvärnsgården i Dala Storsund med ledare från Försvarsmakten och signalskyddschefen vid SJ Stab Försvar. Givaren berättar att kryptörerna ofta var utlånade till de större militära övningarna under kalla krigets år. De höll då till i ett eget litet avskärmat bås, mycket hemliga, inte ens konungen (som alltid besökte större övningar) fick komma in.

Alla hemliga handlingar som sändes mellan Försvarsmakten och SJ Stab Försvar skickades med assurerad post men på 1990-talet blev portot väldigt dyrt vilket gjorde att man istället började använda sig av krypto för att hålla nere kostnaderna.